Nekromanti surrealistiskt rollspel vid tidens slut

sinisa

Veteran
Joined
26 Jun 2000
Messages
99
Hej. Håller på och skriver på något som jag hoppas ska bli ett rollspel någon gång och jag behöver lite hjälp och idéer. Saken är den att världen är väldigt flytande just nu - den består bara av en massa korta, prosaiska fragment som jag har skrivit ner - och jag vill kolla med er för att få veta dels vad ni tycker om det hela upp tills nu och dels för att fiska efter idéer om hur alla de här fragmenten kan knytas ihop eller hur man eventuellt skulle kunna spinna vidare på dem. Några konkreta saker som jag redan har bestämt om spelvärlden:

1) den utspelar sig långt in i framtiden (har ni läst "Den döende jorden" av Jack Vance så har ni ett hum om känslan jag lite grann strävar efter), efter ett krig där själva verkligheten rämnade och himlen, helvetet och flera andra existensplan smälte samman med jordens verklighet.

2) lite referenspunkter: jag tänker mig spelvärlden som en absurd, surrealistisk blandning av kult (framförallt i den flytande verklighetsbilden och i det att spelet vagt behandlar vissa delar av kristen mytologi), gamla mutant (gamla ruinstäder och artefakter), trollkarlen från OZ (den absurda sagostämningen), castle falkenstein (luftballonger) och ovannämnda bokserie "Den döende jorden". men på något sätt är det jag tänker mig ändå helt annorlunda än alla de där spelen.

jaja, här kommer det jag har skrivt än så länge:

*

Biblioteket vid tidens slut

Bibliotekarie Chan står i gång Q-3479A och kliar sin torra, fårade haka. Överallt runt omkring honom reser sig bokhyllor så höga och långa att man inte kan se deras slut i någon riktning. Chan lägger handen på kunskapstigern som sitter jämte honom. Hans klädedräkt – en lång rock med guldbroderier och tillhörande hatt – går i samma djupa röda färg som det panterlika djurets päls. Chans ögonlock fladdrar drömlöst när kunskapen som lagrats i varelsens genetiska struktur strömmar genom pälsen, in hans fingrar och därifrån rakt in i hans hjärna. Han släpper telepatdjuret, som slinker iväg mellan hyllorna med viga språng, och uttalar sedan ett kort röstkommando. I nästa ögonblick lyfter sig golvsegmentet under hans fötter på långa, bräckliga ben. De teleskopledade benen skjuter ut likt ett kamerastativ ur ett hål i golvet och Chan förs uppåt, uppåt, sedan åt sidan, sedan ytterligare uppåt. Årmillioner av mänsklig kunskap finns representerad i böckerna som rusar förbi framför hans ögon. Så stannar golvsegmentet framför hylla S-345. Chan böjer sig fram och plockar ut boken han söker. Under honom gapar en djup korridor, en avgrundsklyfta med väggar av bokryggar.

*

Musselsoppa

(Persikohandlarens monolog)

Fiskhandlaren anlände med karavanen igår. Han reste i en färgglad zigenarvagn som drogs av en grå, dammig gammal djomp och jag köpte ett tjog musslor av honom som min hustru sedan lagade soppa på. Jag är nu mycket arg på honom; det var drömmusslor han sålde mig.
Vad drömmusslor är? Trollkarlen Daedalus sitter i sitt torn vid havet långt borta och tittar på stulna minnen eftersom han själv är allt för gammal för att ha några kvar. Hans minnestjuvar flyger omkring i sina långa rockar och svarta hattar och stjäl minnen av barn som sover. Daedalus spelar upp minnena på en stor, fantastisk maskin som han har byggt och sen, när han är färdig med dem, spolar han ner minnena i ett långt rör som leder ut i havet. Där äter drömmusslorna upp dem – det vill säga den svarta, oljiga sörjan som är kvar – och de blandas i magen på musslan tillsammans med alla andra minnen som den har ätit. En sån mussla har jag alltså fått i mig. Jag vet det eftersom jag plötsligt tycker mig komma ihåg ett enormt solrosfält som sträcker sig så långt ögat når: ur det klargula havet av kronblad, stjälkar och frön reser sig urgamla, trasiga krigsmaskiner som groteska statyer av rost och järn och jag springer omkring där, barfota, och leker uppe på en gammal stridsvagn som är alldeles varm därför att solen har lyst på den hela förmiddagen. Jag gräver i jorden och hittar en dödskalle: den är skinande vit. Detta har jag inte varit med om, tror jag inte…eller har jag det? Mina minnen är helt hopblandade, som ingredienserna till en stuvning.

*

Gud Är Död!

En mycket stor, vit marmorstaty föreställande en antik gudinna står på torgets mitt. Solen skiner ner genom det krossade glastaket, så att statyn tycks bada i spräckligt ljus. Ängel nummer 3273 sitter i en kontorsstol inne i vad som en gång för mycket länge sedan var en bokhandel. Ängel nummer 3273 tittar ut genom det sönderslagna skyltfönstret. Den leker med ett underligt föremål: det är en svart kub bestående av många olika, vridbara segment. Föremålet är stort som en knuten näve och det blixtrar till som en kamerablixt då man vrider dess fyra hörn i en särskild ordningsföljd som ängel nummer 3273 nu har lärt sig. Gallerian är mycket tyst; den här delen av De sönderslagna klockornas Land är inte välbesökt; bara en duva hörs tyst lyfta mot molnen av glas högt där uppe. En vit magnesiumblixt slår åter igen ut ur den svarta kuben.
Ängel nummer 3273 är en av de faderlösa – de sista kvarvarande änglarna i världen. En gång var de väldigt många men sedan deras skapare – han som de kallade för Herren – dog så har de vittrat bort en efter en. Ängel nummer 3273 har vingar som är silvervita; bara ett enda vingpar, vilket visar att den tillhör den lägsta kasten. Vingarna är mycket stora och otympliga; de sitter fast i varelsens rygg och ligger vikta inåt butiken, utbredda över flera hyllor och bord. Då och då rör vingarna på sig, ryckigt och till synes bortom ängel nummer 3273’s kontroll, och river omkull några böcker bakom ryggen på den. Snart slänger ängel nummer 3273 saken som den har lekt med, reser på sig och går ut på torget. Den breder ut vingarna och lyfter tungt, majestätiskt, upp genom det sönderslagna glastaket och försvinner in i den skarpa solen.

*

If I open my eyes, will I regain consciousness?

Oneroiderna kommer på morgonen, klädda i långa, brandgula klänningar. Deras huvuden är rakade och målade som krigsmasker i svart och vitt. De är fantastiskt vackra. De lyfter upp den unge mannen och flyger iväg med honom, upp, bort över havet. Sedan minns den unge mannen inget mer förrän han vaknar, naken liggande på trottoarkanten utanför sitt hus, i skymningen. Han överväldigas av en extatisk lyckokänsla, hans huvud känns tungt och viktlöst på samma gång. Han ler, kravlar sig upp på benen och går bort nerför gatan, naken och utan att sluta le. Solen går ner bakom skorstenarna av tegel.

*

Dockans dans

Klockmakaren betraktar i tystnad sin skapelse. Han sitter på en gammal stenbänk uppe på kullen. Luften är tjock av insekter och pollen. Varelsen som han har skapat är blågnistrande och graciös, som en mekanisk trollslända. Hon går genom trädgården nere i dalen, naken. Hennes tunna lemmar rör sig med ett tyst, rytmiskt klickande. Hon böjer sig ner för att plocka en blomma och en stor, citrongul fjäril flyger upp i hennes ansikte. Klockmakaren ler stolt när hon viftar bort den med sina konstgjorda armar. Insekten fladdrar iväg. Men så kommer den tillbaka en gång till och varelsen i trädgården försöker vifta bort den igen. Det är nu hon vrider på överkroppen på ett felaktigt sätt. Klockmakaren ser omedelbart att någonting är fel och rusar upp för att stänga av sin varelse, men det är försent. Den vackra dockan har redan slitit sönder ett kugghjul eller en fjäder inuti kroppen: hon vrider sig, rycker och kränger, alltmer hackigt och icke-rytmiskt. Hon har inte längre någon kontroll över vad hon gör. Allt detta sker under fullständig tystnad; bara insekternas ständigt närvarande surrande hörs. Klockmakaren springer nerför kullen, genom blomrabatter och buskar. Dockan gör en piruett och hennes ena arm lossnar och flyger genom luften. Den landar i en blombuske och ljusblå kronblad yr upp i luften. Dockan fortsätter att snurra och faller till slut till marken, långsamt, som om i slow-motion. Han har misslyckats igen! Klockmakaren går fram, öppnar en liten lucka i den trasiga varelsens bröst och plockar ut en stor, mjölkvit ädelsten.

*

Vem är ängel nummer 3273?

(Monolog)

Jag minns särskilt en liten flicka som lekte i utkanten av De sönderslagna klockornas Land. Hon hittade en påse ballonger inne i en butik och blåste upp ett par av dem. Ballongerna var svarta och vita, flickan hade fäst dem i långa snören och de studsade fram bakom henne när hon sprang genom gallerian på bottenplan. Hon var klädd i svart klänning med spets. Jag satt uppe på en avsats av skulpterat glas och tittade ner på henne mycket länge. Hon såg mig inte: hon var helt uppslukad av sin lek med ballongerna: hon hade säkert aldrig sett sådana innan eftersom människorna för länge sedan har glömt bort hur man tillverkar dem. Jag är en hämndängel; min eld har utplånat städer, länder, hela människosläkten. Jag är av den lägsta kasten änglar. Beräkning… beräkning… Jag kastade mig ut från avsatsen och dök mot flickan. Hon hörde mig, eller kände mig, hon förnam min närvaro över hennes lilla svartlockiga huvud, och tittade upp. När hon såg mig gapade hon tyst, lamslagen av – vad? jag vet inte – och tappade ballongerna. Hennes hand stannade i det läget, utslagen som en blomma, som om hon blivit förstenad: handflatan lyste helt vit i solskenet. Vinddraget från mina vingar, den heta luftvirveln, fick ballongerna att lyfta upp mot mig när jag dök ner genom luften. De gick sönder med en serie höga knallar när de snuddade vid mina lysande vingar. Flickan dog mycket fort när mina vingar omslöt henne. Jag är ängel nummer 3273. När min Herre levde hade jag ett namn: det är nu utsuddat, försvunnet, bortglömt tillsammans med min Herres röst. Senare satt jag vid fontänen och funderade på hur flickan kunnat veta hur man blåser upp ballonger. En duva satt på min axel.

*

okej, så ser det alltså ut. hoppas att det åtminstonde väcker er nyfikenhet. tack på förhand för kritik, idéer och what not.

/sinisa
 

Vavva

Swordsman
Joined
26 Jan 2001
Messages
529
Location
Malmö
Känner igen det där med korta, prosaiska fragment, det var allt som fanns av min värld de första två åren.

Konceptet låter spännande. Tyvärr är det så att man måste försöka bli konkret och precis någonstans under världsskapandet. Klara fakta behövs.
Sätt dig ner och kämpa för att bli konkret (mitt eget största problem)
Tackla ett par faktafrågor (finns länder, vad heter de, vad heter städer, hur försörjer sig gemene man, vilken religion har de osv)
Har du bara börjat med de fasta frågorna är det lättare att fortsätta. Då har du plötsligt en grund att stå på.

Några av de skönlitteröra fragmenten kommer du antagligen att överge under arbetets gång. Visst sörjer man, men du vet, kill your darlings...

Lycka till!

/Vavva - hon som är bra på att ge råd men dålig på att följa dem
 

sinisa

Veteran
Joined
26 Jun 2000
Messages
99
"finns länder, vad heter de, vad heter städer, hur försörjer sig gemene man, vilken religion har de osv"

än så länge har jag bara en bild i huvudet av att nästan alla människor lever i små pittoreska byar av kalkstenshus omgivna av persikofarmer (varför just denna frukt? jag vet inte). jag tänker mig väl någon slags romantiserad italiensk eller fransk landsbygd där man rider på stora ödlor eller någonting... jag vet inte riktigt. det finns inga länder eller kungadömen stora nog att tala om, men här och där i världen har en furste, demon, trollkarl eller någon annan makthungrig typ lagt under sig ett stycke mark. det finns också människor som reser runt på landsbygden och handlar/byter/framför gyckel. någon slags, återigen romantiserad, variant av zigenare. de färdas i vagnar i grälla färger som dras av djomper (fråga mig inte vad det är... åsnor, ungefär, fast större och dammigare och snabbare... kanske går de på två ben?). generellt vill jag skapa en mycket blygsam stämning över människorna i allmänhet - de antingen vet inte eller bryr sig inte så mycket om världen "bortanför kullarna". på så vis blir det en bra kontrast mot det absurda jag kastar in. fast samtidigt gillar jag att konstruera inskränkta sociala system á la Jack Vance, så jag vet inte riktigt. jag får se.

det där med religion är jättesvårt, eftersom en del gamla gudar eller himmelska figurer har trillat ner på jorden. hur förhåller man sig till dem? jag är säker på att änglarna inte dyrkas längre i alla fall; de är mer någon slags hemska, helt oberäkneliga varelser som lever i en enorm ruinstad (De sönderslagna klockornas Land).

jaja. sådär ungefär. tack för det snabba svaret. jätteuppskattat.
/sinisa
 

sinisa

Veteran
Joined
26 Jun 2000
Messages
99
Den där boken, perdido street station, har jag velat läsa jättelänge, den verkar helt grymt bra! Fast alltid när jag läser en bra bok som knyter an till ett rollspel jag just håller på och gör så tappar jag lusten, för det känns liksom som om en licens-produkt av boken skulle vara mycket bättre än det jag gör. på något sätt. och så snöar jag in och det känns som alla nya idér jag får är snodda från boken på något sätt. okej. tack för svaret.

/sinisa
 

Gaxar

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
238
Location
Göteborg
/images/icons/cool.gif

Underbart!

Jag älskar det.

Jag har en liten grundtanke här som jag tänkte kasta på dig. Detta är något som skulle kunna förklara allting på ett ganska uppspaltat sätt, varför man kanske borde sätta det här i någon sorts spelledardel om man nu vill använda konceptet över huvud taget.

Som svar till Vavvas inlägg längre ned berättar du lite kort om hur du tänkt dig att människorna skulle ha det. I kombination med en del andra saker du skrev så slog mig följande:

Ok, verkligheten har rämnat. Fint. Och nu verkar det som om fragmenten som utgör den nya, flytande verkligheten kommer ur (mer eller mindre) det mänskliga undermedvetna, manifesterade brottstycken av mytologier och legender som blandas till något nytt.

Tanken jag leker med är att när verkligheten blir "flytande" så blir den automatiskt lättare att påverka för medvetna varelser. Det är ju rätt logiskt, eller hur? /images/icons/cool.gif Dock är det väldigt få som verkligen vet om det här; den stora majoriteten utav mänskligheten går fortfarande omkring without a clue. Grejen är den att detta inte gör något, dom påverkar nämligen verligheten iallefall. Det är därför som klassiska mänskliga koncept och arketyper har börjat bli en del av vardagen. Dom flesta lever i den typsika Byn, med Äldsten, Idioten, Den Vackra Dottern, Rövaren i Skogen och så vidare. Och vi rollspelare vet ju bättre än de flesta andra att människor har en tendens att följa vissa mönster när det gäller historier; den arketypiska Sagan är djupt, djupt rotad i vårat kollektiva undermedvetna. Därför har (i den här rollspelsvärlden) de flesta konflikter och andra händelser mer och mer börjat anpassas till Sagan; i flera konflikter kan man hitta Skurken, Det Hjälplösa Offret och så vidare. Och alla sagor behöver hjältar; verkligheten kräver att en hjälte skapas ju mer en konflikt liknar Sagan. Ju fler människor som är medvetna om konflikten, desto mer påverkas den. Stora politiska händelser som krig, maktkamp kring tronen och liknande dras så gott som alltid in i mallen på ett eller annat sätt.

Det faktum att det finns Ultra-Hög-Teknologi här och där förändrar ingenting; sagans natur förblir den samma. Titta bara på Star Wars. Det mänskliga ruinlandskapet som utgör bakgrunden till skådespelet blir bara en varierad spelplan för Sagan att utspela sig på.

Änglar, demoner, enhörningar och allehanda andra varelser är även dessa manifesteringar från den Omedvetna Allmäna verklighetspåverkningen som kommer ur alla människorna. Mer än den Omedvetna Allmäna påverkan finns:

Omedveten Individuell
Detta är när människor blir så besatta utav någonting att element ur deras personliga värld manifesteras i verkligheten. Att någon bokstavligt talat dör av ett brustet hjärta är ett ganska lågmält exempel, medan ett mer gapigt kan vara hur De Sju Dödssynderna i ett försök att fresta honom besöker en kraftigt religiös man som är rädd att han inte är troende nog.

Medveten Individuell
Farliga grejer. När någon faktiskt fattar hur det hänger ihop, när någon kommer till insikten att verkligheten är manipulerbar genom mänsklig tro, öppnas porten till mycket stor makt. Det är dom här människorna som blir häxor, trollkarlar och svartkonstnärer. En viktig sak att minnas är dock att det är mycket möjligt att lära sig trollkonster utan att ha kommit till den här insikten; blir du upplärd att tro att vissa alkemiska dekokter gör vissa saker efter vissa procedurer så kommer dom med största sannolikhet att göra dessa saker när du väl försöker.

Yadda Yadda. Vad tror du? Jag måste erkänna att det här blev en smula mer Unknown Armies än vad jag trodde, men man kan nog fixa till det...

-Gaxar, som får sina pennspetsar idag... JJJAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!! /images/icons/cool.gif
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Oz, ja. Det var ett tag sedan man läste dom böckerna.

Jag älskar det! Det är fantastiskt. Det känns dock som att det skulle bli svårt att omvandla det till ett rollspel. Som Vavva säger så tror jag att du blir tvungen att göra dig av med vissa av de mer prosaiska elementen. Men, allt går om bara viljan finns. Om det verkligen blir något av det hela, så är jag hemskt gärna med på ett hörn.

Och du, lyssna inte på Gaxar. Vi vill väl inte ha ytterligare ett Unknown Armies? "naturlagsstyrd" magi är ett av fantasygenrens värsta gissel.

/Dnalor, din finne på hornhinnan
 

sinisa

Veteran
Joined
26 Jun 2000
Messages
99
Underbart!

Jag älskar det."

oj. trillioner tack.

"Ok, verkligheten har rämnat. Fint. Och nu verkar det som om fragmenten som utgör den nya, flytande verkligheten kommer ur (mer eller mindre) det mänskliga undermedvetna, manifesterade brottstycken av mytologier och legender som blandas till något nytt."

En väldigt bra tanke som visserligen snyggt och prydligt skulle kunna binda ihop en hel del av bilderna jag har snurrande i mitt huvud, men det känns inte helt som om den passar in i min vision av hur kosmologin ser ut.

främst är det magin som inte helt stämmer med hur jag har tänkt mig det - vill liksom ha en flytande gräns mellan vetenskap och magi, som i he-man-filmerna, typ, fast det kanske är en dum jämförelse. På något sätt ska jag nog klara det. Läst någonstans på en amerikans site en mening som rätt bra fångar det jag är ute efter i min värld: i den här världen är en båt en båt. sen kvittar det om den seglar över havet, till månen eller till en annan dimension - det är liksom ingen skillnad på de där platserna annat än att de ligger olika långt bort. eller nått sånt var det.

Men jo, på sätt och vis är det väldigt bra, tanken att det kollektiva undermedvetna skapar verkligheten - tänkte att mitt spel på något sätt skulle centreras kring minnen och drömmar och så, alltså just det undermedvetna. Men problemet blir väl då kanske att rättfärdiga alla konstiga vändningar som jag gör av den klassiska sagan och religiösa myten - man fastnar liksom i arketyperna om man följer det där.
jag hade lite idéer idag när jag cyklade hem från jobbet om ett fickuniversa eller en överlagrad verklighet eller något, som skapats av gud's undermedvetna, eller kanske som han drömt på sin dödsbädd; en osammanhängande drömvärld, som något ur Dali's eller picassos konst, som man kan kastas in i utan förvarning. men vad gäller en övergripande kosmologi så vet jag inte om det där passar. Jag gillar mer att använda konkret, väldigt schablonmässig mytologi och försöka vrida den så att den blir helt annorlunda (tex så har änglarna sedan Gud's död drabbats av kollektiva minnesluckor och ordnat sig i vad som närmast liknar ett samhälle uppbyggt av insekter eller robotar och demonerna ur inferno är ur vissa aspekter det närmaste man kommer klassiska sago-älvor, fast större; väldigt vackra och sköna men helt och hållet opålitliga).
jag vet inte, jag bara babblar nu, känns det som. det är inte helt omöjligt att jag plockar ut russinen ur ditt förslag. tack för feedbacken.

/sinisa
 

Illern

koppariller
Joined
22 May 2000
Messages
2,075
Location
Linköping
Det låter inte så dumt även om jag är inbiten fantasyfantast. Av någon anledning kom jag att tänka på Harlan Ellison när jag läste texten du skrev. En del av hans noveller kanske vore något att söka lite inspiration i? Tror det finns en som heter Dödsfågeln som kan vara något...

[color:green]Mustela Putoris Astrabo, pretorian
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
 

Feliath

Swashbuckler
Joined
28 Nov 2000
Messages
1,905
Tankar och Kult

För det första: Förbannat bra. Feeling. (notera halvtaskig allitterering i denna rad)

Dock tror jag att det kan vara oerhört svårt att överföra den feelingen till rollspel, dels i regelverk, dels till spelarna. Skönlitteratur är fantastiskt mycket mer tacksamt i sådana här lägen, eftersom karaktärerna alltid följer feelingen som författaren ser den. OM du lyckas få till det är det en bragd, och ett rollspel jag skulle köpa utan att tveka en sekund. Lycka till!



Till sist, jag är en petig människa, så:
<I>kult (framförallt i den flytande verklighetsbilden och i det att spelet vagt behandlar vissa delar av kristen mytologi)</I>

Kult behandlar inte kristen mytologi alls; vagt eller på något annat sätt (förutom möjligen indirekt). Kults kosmologi är mycket hårt baserad på Kabbala, en sorts judisk mysticism. Exempelvis har alla Arkonterna(? Minns inte, det var så längesedan) döpts efter de olika sephiroth i Livets Träd.

Feliath - What Dreams May Come?
 

sinisa

Veteran
Joined
26 Jun 2000
Messages
99
Re: Tankar och Kult

"Kult behandlar inte kristen mytologi alls; vagt eller på något annat sätt (förutom möjligen indirekt). Kults kosmologi är mycket hårt baserad på Kabbala, en sorts judisk mysticism"

Där ser man. jag har ju varken läst eller spelat kult, men jag har läst en massa om det online och så. är jag helt fel ute om jag gissar att gnosticismen också är en stor inspirationskälla (både koncepten demiurgen och arkonter kommer därifrån, tror jag)? jag vet inte, det kan ju vara så att gnosticism tagit namn ifrån judisk mytologi. och tack för berömmet, var väl det jag egentligen ville ha sagt.

/sinisa
 

ApOcAlYpTiC

Veteran
Joined
16 Jan 2001
Messages
34
Location
Umeå
Mycket bra!

Det här låter riktigt bra måste jag säga, jag gillar ditt sätt att skriva. Själv tycker jag att detta kan verkligen bli ett bra rollspel, det har en slags discworld kling i det hela. Hade du tänkt dig ett lite mer humor rollspel, inte allt för mycket så det blir oseriöst men ändå så att det blir lite roligt samtidigt. För att få det du har skrivit till ett rollspel som måste du väl även komma på hur det kommer att blir för rollspelare, alltså kanske hur rollspelandet kommer att bli. Men det är inte det allra viktigaste i början, det första man ska göra är att skriva ner idéer samt historia och sen bygga upp rollspelet från det. Böcker är ett mycket bra hjälpmedel till detta men även också filmer och kanske vänners idéer (om dom har nåt bra att komma med =)
Själv vill jag önska lycka till med rollspelet!



'Är du med på en kniv fight *Lång historia men började men en dålig speledare*'
 

MidNight

Swordsman
Joined
11 Jan 2001
Messages
515
Location
Långt ute i buschen, Stöcksjö, Umeå, Västerbotten,
Ang. Kult [OT]

Sant, Kult har inslag från kabbalah i form av namn, men spelet är i allra högsta grad baserat på kristendom. Eller iallafall en avart av den kristna mytologin, närmare bestämt Gnosticismen.
Namnen som är tagna från kabbalah gava både till Arkonter och Dödsänglar och är, så vitt jag har läst mig till hittils, med reservation för måttliga avvikelser, alla olika namn på Gud.

//MiDNiGHT. - ännu petigare.

 

sinisa

Veteran
Joined
26 Jun 2000
Messages
99
"Jag älskar det! Det är fantastiskt. Det känns dock som att det skulle bli svårt att omvandla det till ett rollspel. Som Vavva säger så tror jag att du blir tvungen att göra dig av med vissa av de mer prosaiska elementen."

Djupa bugningar. och visst är det för jävla svårt att knyta ihop fragment till hela spelvärldar. men det är kanske det som gör det roligt.

"Och du, lyssna inte på Gaxar. Vi vill väl inte ha ytterligare ett Unknown Armies? "naturlagsstyrd" magi är ett av fantasygenrens värsta gissel."

se mitt svart till gaxar nedan. magin i min värld är i högsta grad fri från några (kända) lagar. kanske måste jag komma på någon liten teori om vad gemene man tror magi är, men rent generellt är magi, högteknologiska artefakter och kvardröjande fickor av avancerad vetenskap precis samma sak. och en sak till: ditt nick (dnalor) skulle vara ett bra namn på till exempel en trollkarl i min värld.

/sinisa
 

MidNight

Swordsman
Joined
11 Jan 2001
Messages
515
Location
Långt ute i buschen, Stöcksjö, Umeå, Västerbotten,
Allmänna funderingar..

Först och främst vill jag bara instämma med majoriteten av inläggarna och säga att iden är rent suverän.

Sen, efter att ha läst igenom några inlägg med frågor som "vilka länder finns det" etc, så undrar jag helt sonika hur konkret en värld vari verkligheten fallit samman, så att säga, skulle vara. Jag får som lite Metropolis-vibbar i möjligheterna att skapa en värld där avstånd och tid inte alltid är vad det ser ut att vara -> surrealism.

Sen undrar jag också om du har tänkt det här som ett gratisrollspel på internet eller något som eventuellt ska saluföras på ett eller annat sätt. Skälet till att jag undrar det är några kommentarer som jag tycker mig ha sätt som antyder konkretisering och att "anpassa spelet efter rollspelarna": konkretisering och anpassning i all ära, men gör du ett gratisrollspel öppnar det ju alla dörrar för att bryta mot mönstret - man behöver ju faktiskt inte följa John..

Det finns ju faktiskt ett rollspel som sägs´vara surrealistiskt - On The Edge heter det, men jag vet tyvärr inte tillräckligt mycket om det för att kunna säga om det är värt att inneha eller inte.. (det gör säkert någon annan..) Värt att titta i kanske.

Kom att tänka på färdighetssystem och sånt som brukar vara ganska valigt i rollspel.. /images/icons/wink.gif
Fågan är ju om det inte skulle kunna vara intressant att skippa de klassiska värdebaserade färdigheterna för någonting annat.. hmm..

Appropå ingenting så finns det ju en hel del öppningar för surrealistisk computerart i det här verket.. Något som jag delvis arbetar med (ritar som en kratta, men Photoshopar lite vassare) och tycker är intressant - kan tipsa om siter som har lite sådant, ifall du är intresserad..

Och.. sist, men inte minst - jag skulle älska att skriva short stories till den här världen. *myser* /images/icons/laugh.gif

Film/Böcker.
Filmen Dark City. Se den!
Neverwhere av Niel Gaiman. Där har du en ganska surrealistisk stämning..
Goda Omen av Terry Pratchett/Niel Gaiman. På tal om världens undergång, änglar/demoner och humor.
Eventuellt lite Sandman, inte för att det är direkt relaterat, men på något sätt känns det adekvat iallafall (tänker på likheterna i "biblioteket vid tidens slut" och the Librarian i Sandman..) /images/icons/laugh.gif

//MiDNiGHT. - ganska lösryckta kommentarer, men kanske något av intresse..


 

Feliath

Swashbuckler
Joined
28 Nov 2000
Messages
1,905
Sandman (OT)

Precis alla borde läsa Sandman, och därmed punkt.

Feliath
 

sinisa

Veteran
Joined
26 Jun 2000
Messages
99
Re: Allmänna funderingar..

"Sen, efter att ha läst igenom några inlägg med frågor som "vilka länder finns det" etc, så undrar jag helt sonika hur konkret en värld vari verkligheten fallit samman, så att säga, skulle vara. Jag får som lite Metropolis-vibbar i möjligheterna att skapa en värld där avstånd och tid inte alltid är vad det ser ut att vara -> surrealism."

Ungefär min tanke, på sätt och vis. Det ska väl finnas en konkret värld som i det närmaste kan beskrivas som en variant av gamla mutants värld, fast i medelhavsklimat med mycket dignande växtlighet och halv-absurda djur. De flesta människor är mycket blygsamma, inskränkta och ointresserade av allt bortanför horisonten och lever i förvissningen att det mesta är vad det verkar vara.
Men verkligheten är inte alls att lita på; det kan till exempel vara så att man tror att man vandrar genom en jättelik, förvildad trädgård, men samtidigt färdas man mycket snabbt framåt i tiden, in i en alternativ framtid (biblioteket vid tidens ände, tex, når man på detta vis). dessutom finns det en verklighet som skapats av gud's undermedvetna som har portaler lite här och där; till exempel kan du gå in genom en dörr i ett gammalt hus och plötsligt befinna dig i gud's undermedvetna utan att först märka det: förändringen till det drömlika och overkliga sker för det mesta mycket sakta och subtilt. Att du sen backar ut genom dörren igen hjälper naturligtvis inte; portalerna är fritt flytande och flyttar sig hela tiden, och det som avgör om och när man kan återvända till den dödliga verkligheten är snarare var man så att säga befinner sig "i sig själv" än var någonstans i världen man befinner sig.
Och så exempel nummer tre på hur flytande verkligheten faktiskt är: änglarna i De sönderslagna klockornas Land blev dödliga i samma ögonblick som Gud dog (hur han dog? fråga mig inte... det är en senare fråga) och de har på magisk väg frusit tiden för att kunna behålla sin odödlighet. Därav "de sönderslagna klockorna" - deras hem är en enorm gammal inglasad stad och de har slagit sönder varenda väggklocka för att tiden ska dö. Främmande varelser som kommer in i änglarnas domän drar med sig sin Tid och därför jagas de skoningslöst bort. Fungerande klockor är för övrigt ungefär som talismaner om man vill hålla änglar borta; de är mycket rädda för dem eftersom de får änglarna att åldras om de kommer i närheten av dem. Änglar besöker mycket sällan världen utanför De sönderslagna klockornas Land, eftersom de då åldras mycket fort.

"Sen undrar jag också om du har tänkt det här som ett gratisrollspel på internet eller något som eventuellt ska saluföras på ett eller annat sätt. Skälet till att jag undrar det är några kommentarer som jag tycker mig ha sätt som antyder konkretisering och att "anpassa spelet efter rollspelarna": konkretisering och anpassning i all ära, men gör du ett gratisrollspel öppnar det ju alla dörrar för att bryta mot mönstret - man behöver ju faktiskt inte följa John.."

Ja, visst. om spelet någon gång blir klart kommer det att vara gratis. Ang. marknadsanpassningen så finns det ingen risk. Spelidén började faktiskt med att jag skrev upp alla saker, stora som små, som jag ville ha med i just mitt idéalspel, och blommor, fjärilar och stora fält med persikoträd var bland annat med, tillsammans med änglar, vackra mekaniska varelser, bibliotek, röda tigrar, gamla sönderrostade krigsmaskiner under ett fält av solrosor... osv. En massa icke-konkreta bilder som jag nu försöker knåpa ihop någorlunda logiskt. Så jag tänker mer eller mindre köra mitt eget race och skita i vad folk tycker - om de inte kommer med bra idéer dvs. Ville jag göra ett nytt/bättre/häftigare drakar och demoner/eon så hade jag börjat någon helt annanstans till att börja med.

"Det finns ju faktiskt ett rollspel som sägs´vara surrealistiskt - On The Edge heter det, men jag vet tyvärr inte tillräckligt mycket om det för att kunna säga om det är värt att inneha eller inte.. (det gör säkert någon annan..) Värt att titta i kanske."

Känner till spelet, men har inte tittat i det. Det är ett ganska lustigt sammanträffande att du nämner spelet, för det är kraftigt inspirerat av boken "naked lunch" av William S. Burroughs. Den boken håller jag på och läser just nu på kvällarna och bla stilen i de korta prosastyckena som jag har skrivit är hämtad därifrån.


"Kom att tänka på färdighetssystem och sånt som brukar vara ganska valigt i rollspel..
Fågan är ju om det inte skulle kunna vara intressant att skippa de klassiska värdebaserade färdigheterna för någonting annat.. hmm..."

Har haft liknande tankar, men jag har ingenting konkret alternativ ännu. Men visst känns det lite som att ett vanligt attribut/färdighet-regelsystem skulle ta bort lite av känslan. men det där får jag snickra på senare.

"Och.. sist, men inte minst - jag skulle älska att skriva short stories till den här världen. *myser*"

de är mycket välkomna, men du kanske ska vänta lite så att jag kan få ett fast grepp om världen, så att du inte skriver sida efter sida med sånt som inte alls passar in i det jag har i skallen men inte har fått ut på papper ännu.

okej. det var väl allt än så länge. tack för feedbacken, den hjäpler verkligen.

/sinisa
 

sinisa

Veteran
Joined
26 Jun 2000
Messages
99
Re: Mycket bra!

"Hade du tänkt dig ett lite mer humor rollspel, inte allt för mycket så det blir oseriöst men ändå så att det blir lite roligt samtidigt."

Nej, faktiskt inte alls - eller, ja, kanske en del absurd, svart humor då, som i textsnutten där ängel nummer 3273 dödar en liten flicka som leker. Inte för att just det där är så roligt, kanske, men det är väl i så fall där jag kan se eventuell humor komma in i spelet, i de underliga tankesätten hos vissa av varelserna, eller i de absurda situationerna man kan hamna i. Helst vill jag försöka göra ett spel som kan vara ganska seriöst och djuplodande.
Men det där är ju bara en vision.

"För att få det du har skrivit till ett rollspel som måste du väl även komma på hur det kommer att blir för rollspelare, alltså kanske hur rollspelandet kommer att bli."

jättebra fråga. de psykolgiserande, hela tiden analysernade amatörrollspelsmakarna på www.gamingoutpost.com's rollspelsmakarforum kallar det här för "premise" och tycker att det är vad som gör eller förstör en bra idé. vad gör mani spelvärlden? vad_handlar_spelets_kärna_om, osv. Det är jätteviktigt, men jag har inget svar alls på den frågan just nu.

jaha, tack för feedbacken.

/sinisa
 

MidNight

Swordsman
Joined
11 Jan 2001
Messages
515
Location
Långt ute i buschen, Stöcksjö, Umeå, Västerbotten,
Förvisso..

..ska jag vänta med att skriva något konkret till spelet, men det poppar oundvikligen upp ideer i huvudet.. /images/icons/wink.gif

Gillar starkt Sönderslagna klockornas land och bilden av änglar..

"man tror att man vandrar genom en jättelik, förvildad trädgård, men samtidigt färdas man mycket snabbt framåt i tiden, in i en alternativ framtid (biblioteket vid tidens ände, tex, når man på detta vis)"
- Varför kommer jag att tänka på Chrono Trigger?

//MiDNiGHT.
"because in the end
you are all on your own
it's what's in your heart
not what you own" - @440 - Getting High On Your Own Supply.


 
Top