Re: Allmänna funderingar..
Ja, jag måste väl även jag stämma in i jubelkören, låter jättebra det här. Har just läst Den döende jorden (kolla in rollspelet på
www.dyingearth.com förresten. Ett annat boktipps är Huset vid världens kant av William Hope Hodgson, lite grann som Lovecraft meets Vance.
Nåväl, till poängen...
"Det finns ju faktiskt ett rollspel som sägs´vara surrealistiskt - On The Edge heter det, men jag vet tyvärr inte tillräckligt mycket om det för att kunna säga om det är värt att inneha eller inte.. (det gör säkert någon annan..) Värt att titta i kanske."
Känner till spelet, men har inte tittat i det. Det är ett ganska lustigt sammanträffande att du nämner spelet, för det är kraftigt inspirerat av boken "naked lunch" av William S. Burroughs. Den boken håller jag på och läser just nu på kvällarna och bla stilen i de korta prosastyckena som jag har skrivit är hämtad därifrån.
Jag vill verkligen rekomendera att du tittar närmare på OTE, reglerna skulle mycket väl kunna passa ditt spel.
Jag har själv haft lite idéer åt nått liknande håll, fast jag tänkte mig ett enskilt scenario snarare än ett helt spel.
Detta är de helt obearbetade minnesanteckningarna:
"Jorden är död. Solen har svällt, kastat av sig sin atmosfär och är nu endast ett sakta kallnande lik. I en ensam fästning lever de sista människorna i väntan på livets slut.
böcker fyllda med besvärjelser, nedtecknade för länge sedan när Solen fortfarande var röd och svullen
Den gamla magin var dock osäker och delvis oanvändbar då tidens tand till och med gjort de tjänsteandar som skapats av människan en gång i Jordens gröna forntid senila och opålitliga.
de sista tynande resterna av det fåtal som inte omfamnade döden när Solen i en sista dödspust släppte greppet om sin atmosfär
Palatsets livsuppehållande system har upphört att fungera, matreplikatorerna tillverkar oätlig föda och sällskapet inväntar sin sista stund.
Sällskapet sitter och filosoferar kring vad som gör livet värt att leva i skenet av allts förgänglighet. Inte sällan berättar de skrönor från gångna tider för att bättre illustrera sina funderingar. Framemot slutet av tillställningen faller så sakteligen mörkret, luften blir kallare och livets låga falnar.
höga spiror av iskristall reser sig som en skog mot skyn, den vita snön badar i den avlägsna solens svaga, blåaktiga, sken
utan intresse blickar kalla stjärnor ned från den svarta himlen"
men det blev _för_ urflippat. Det var svårt att agera på något rimligt vis (i en orimlig verklighet) och det blev oseriöst.
