SVÄRDETS SÅNG - MÖRKRETS SVARTA HJÄRTA

[Skymning]

ÅR 0, SKÖRDEDAG DEN 8E, MIDVÅR

RP är trötta och frusna. Ovädret har gått över i en grå dag med duggregn. RP bestämmer sig för att sova under förmiddagen, medan Skade letar efter orcherna. Långt i fjärran upptäcker tjuven en svag rökpelare som stiger från en stor dunge ute på fältet.

Vid lunchtid kommer Skade tillbaka och väcker RP. De är tagna efter den jobbiga natten, så Embla använder sitt själaljus för att få dem att må bättre. Både hon själv och Skade får modet tillbaka, men när hon ska använda sin kraft på Dovus, Dana och Dvorin sker ett magiskt missöde och hon bränner dem med sitt ljus istället för att hela. Dovus blir arg och går surt iväg, och Embla blir besviken på sig själv.

Skräckvargen: RP lämnar båten vid floden och ger sig av till fots. På vägen mot dungen ser de stora vargspår i fältet, men upptäcker inte den grå skräckvargen som gömmer sig i ett buskage. Utan förvarning kastar sig vargen över Dana, som turligt nog hinner slänga sig undan, och försöker sedan skrämma RP genom att morra och resa ragg.

Alla i sällskapet attackerar vargen från olika håll. Den ger igen genom att slå ner Dovus till marken och hugga mot alla med sina smutsiga, sjukdomssmittande tänder. Men vargen gör ingen större skada och blir snabbt besegrad.

Dvorin slår ut den döda skräckvargens tänder med baksidan av sitt svärd Orchklyve, och delar stolt ut en tand till var och en. Han ler stort och mumlar något obegripligt.

Orchlägret: När RP närmar sig dungen säger Skade åt de andra att stanna medan hon smyger fram och spejar. Dana blir lite orolig att Skade ska ligga illa till om hon blir upptäckt när hon är ensam, men Skade lugnar nasaren med att hon är duktig på att smyga.

Skade rör sig tyst fram mellan träden och hittar en liten glänta i mitten av dungen. Där finns ett läger med en stor brasa, fyra smutsiga djurhudstält, några sovfällar och en lastad vagn med en förspänd oxe. Åtta orcher rör sig i området och Skade kan höra en flickröst från ett utav tälten. Orcherna håller ingen vidare vakt och Skade gissar att det var skräckvargens jobb.



Nattlig räd: När Skade kommer tillbaka föreslår hon att RP ska göra flera räder mot orcherna. De är för många för att besegra på samma gång. Istället föreslår hon blixtattacker, och att RP sedan drar sig tillbaka innan orcherna hinner reagera.

RP tycker det hela är en bra plan och bestämmer sig för att första anfallet ska ske redan samma natt, och bestå av att RP ska sätta eld på orchernas läger för att skrämma upp dem och göra dem oskyddade. RP lämnar Dana, Dvorin och Bork, och smyger sedan tillsammans bort mot dungen.

De flesta av orcherna verkar sova då bara två stycken av dem är ute; en vid brasan och en som tar hand om oxen. Den osmidiga Dovus råkar tyvärr trampa på en kvist och orchen vid brasan blir misstänksam. Men då han börjar gå åt dvärgens håll, passar Embla och Skade på att runda gläntan och smyga in i lägret. Skade tänder en fackla som hon kastar upp på vagnen bland orchenas mat och packning, och Embla sätter eld på ett av tälten. Orchen vid vagnen vrålar för att väcka de andra och rusar sedan efter Skade som flyr bort så snabbt hon kan. Även orchen som letar efter Dovus börjar jaga Skade.

Medan orcherna är upptagna tänder Dovus en fackla och börjar springa mot lägret. När han kommer fram till tälten har de sovande orcherna vaknat, och när de ser honom börjar de springa mot dvärgen med dragna kroksablar. Dovus kastar facklan i panik och lyckas träffa ett av tälten. Sedan vänder han om och flyr bort i natten. Det gör även oxen med den brinnande vagnen bakom sig som en svans av eld.

Flickan, som Skade hörde, kommer ut ur ett av tälten för att se vad som pågår. Det är en halvling i 17-årsåldern med fräknar och rödbrunt hår som saknar sin vänstra hand. Hon ser skräckslagen och förvirrad ut. Embla kliver fram mellan två trädstammar och ger sig till känna. Druiden säger till flickan att hon kan hjälpa henne att fly. Först ser flickan tveksam ut, men bestämmer sig sedan och börjar springa mot Embla. Druiden tar henne i handen och de rusar bortåt tillsammans, men blir snabbt upptäckta av några orcher som börjar springa efter. När halvlingen snubblar och Embla hjälper henne upp, hinner en av orcherna ikapp och lyckas få in ett hugg över druidens rygg. Men flickorna är snabba och när halvlingen åter är på benen hinner de undkomma sina förföljare.

Skade i sin tur har inte lyckats komma undan, och flyr för sitt liv med två orcher hack i hälarna. De slänger sina kroksablar efter henne och den ena träffar hårt med hjaltet i hennes rygg. Skade tappar andan men snubblar vidare. Orcherna är mycket svåra att springa ifrån och lyckas hela tiden ta in på tjuven. Tillslut är de så nära att de får tag i hennes mantel. Då skriker Skade högt och använder hela sin viljestyrka för att slita sig loss. Det desperata tilltaget lyckas. Orcherna snubblar i en hög bakom henne och Skade lyckas komma undan. Långt borta står lägret i fyr.

RP är utspridda åt olika håll på det nattmörka fältet och hör orchernas skrik när de letar efter dem. Både Skade och Embla bestämmer sig för att återvända till lägret så fort de kan, men den girige Dovus passar på att leta efter oxen och vagnen. När dvärgen inte dyker upp tillsammans med de andra blir Dana orolig.

Dovus smyger från buske till buske och hittar tillslut oxen. Vagnen och lasten är till stora delar förstörda, men det finns lite innehåll som fortfarande går att använda. Dovus hittar benmjölskex, lite mynt, en hacka, en lerflaska med orchpiss (stark sprit som tillverkats av en blandning av lite vad som helst) och ett rep. Dovus vill ha med sig oxen hem och försöker få den att följa honom. Efter lite om och men går det.

Talina Mjukfot: Halvlingflickan presenterar sig som Talina Mjukfot. När Mörkret kom hittade orcherna upp ur sprickorna i marken och började grunda ett orchsamhälle (5F) i närheten av hennes hemby Knotby (7H). De skövlar skog och har upprättat ett stenbrott för att få material till husen, och vill kartlägga områdena runtomkring för att senare kunna invadera dem. Talina berättar att Runbensklanen förstörde hennes by och tog halvlingarna där som slavar för att hjälpa till med uppbyggnaden av staden.

Kartläggningen blev Talinas jobb då hon var duktig på att rita. Runbensklanen satte ihop en scouttrupp för detta ändamål. De högg av Talinas ena hand för att få henne att lyda och sade att skräckvargarna alltid kunde hitta henne om hon försökte rymma. De har hitintills hunnit kartlägga områdena kring orchstaden, Kumleklint, Älvsjö och västra delen av Feulamarken.

Dovus saknas: Tillslut blir även Skade och Embla oroliga när Dovus dröjer. De bestämmer sig för att smyga tillbaka mot orchlägret och när de kommit fram spårar Skade upp vägen som Dovus tagit. Embla blir sur när de hittar dvärgen och upptäcker att han har oxen i släptåg. Ännu en gång har Dovus girighet ställt till det för hans kamrater och dvärgen får skäll av både Skade och Embla.

 

[Skymning]

ÅR 0, STILLEDAG DEN 9E, MIDVÅR

Himlen blir blå och solen skiner. Alla är dödströtta efter nattens strapatser. Dovus vill sarkastiskt döpa oxen till Svanhild, men Talina berättar att hon hört att den heter Garok (orchiska för "oxe"). Hon förklarar för RP att orcherna inte kan göra sitt uppdrag utan hennes hjälp och att de därför aldrig kommer att sluta leta efter henne.

RP bestämmer sig då för att utnyttja den nya informationen och fly nedför Dåraforsen. Förhoppningsvis kan de på det sättet leda bort orcherna från Stenbro. Dovus vägrar ge upp sin stulna oxe, och Garok får därför följa efter båten i ett långt rep längs flodkanten. Dvärgen säger att RP ändå måste lämna spår efter sig om orcherna ska kunna följa efter dem. RP försöker ta igen nattens sömnbrist genom att sova i omgångar i båten medan den åker.

Bergspasset vid Katts Tunga: Floden letar sig under förmiddagen in i ett bergspass vid Katts Tunga. Bergen reser sig majestätiskt på båda sidor om forsen, och här och där rinner smältis från topparna ner som dånande vattenfall. Vattnet blir vildare och RP bestämmer sig för att dra in båten till kanten, sova ut ordentligt på stranden och sedan ta sig an forsen när alla är vakna och utvilade. Embla tycker sig se en mast gunga längre bort mellan två vattenfall, men det får vänta.

Vindfala: När RP vaknar till lunchtid går de iväg för att undersöka masten som Embla upptäckt. Den visar sig tillhöra ett vrak från en större fiskebåt som ligger i vattnet och slår mot flodkanten. Seglen är trasiga och några meter upp på masten sitter ett vattenskadat, svampigt lik fastlindat med rep.

Embla misstänker att liket är en varning, men hinner inte säga till Dovus innan dvärgen nyfiket klättrat upp på båten. En svärm utsvultna, smittbärande råttor anfaller på en gång. Dovus hugger vilt mot dem med sin dolk, men då båten gungar okontrollerat råkar han hugga sig själv i benet. Varken Embla eller Skade vill kliva på, men Embla tar kontrollen över ett närliggande pilträd med sina magiska druidkrafter och slår bort flera av gnagarna med en gren. Skade skjuter skickligt av ett rep och får ett block att falla ner från masten och krossa flera av råttorna. Det får djuren att fly.

Embla försöker undersöka liket så gott hon kan från strandkanten, och kommer fram till att det nog dött av sjukdomen Vindfala (smittvärde 4). En dödlig sjukdom där halsen svullnar upp och man långsamt kvävs till döds. När Dovus kliver av vet de andra inte om han har blivit smittad eller inte och ber honom att hålla sig undan.

Talina snokar: Skade bestämmer sig för att för säkerhets skull sänka skeppet, men när hon och Embla går tillbaka till de andra för att hämta en hacka, tycker sig Skade se hur Talina håller på med RPs väskor i smyg. Tjuven konfronterar halvlingen, men Talina säger att hon bara ville vara snäll och skydda väskorna från väta och vågor. Hon blir sur och säger att Skade beskyller henne fast hon är oskyldig, precis som alla i hennes hemby brukade göra.

Dana och Dvorin säger farväl: Medan Dovus får uppgiften att sänka det smittade skeppet, hjälps de övriga åt att korsa det vilda vattnet vid vattenfallen med båten. Det går utan problem. RP fortsätter sedan längs floden en stund, med Dovus ridande bredvid på Garok av smittoskäl.

Till eftermiddagen vill Dana och Dvorin tala med RP. De kommer bara längre bort, och eftersom de nu hjälpt RP med att börja leda iväg orcherna är det dags att vända tillbaka till Stenbro. De måste hämta sina vildsvin och fortsätta med sitt eget uppdrag. Det blir ett sorgligt farväl. Dana ger sin familjering (en klackring i silver med runor och familjen Gyllenvågs märke på) till Dovus att ta hand om tills de ses igen. Dovus i sin tur ristar vackert in dvärgguden Fjellhakkers symbol på en sten av rosenkvarts, som han hittat under sina äventyr, och ger till Dana.

Lägerbrand: Under kvällen drar kyliga vindar in över nejderna. RPs mat börjar sina, så medan Embla gör upp ett läger passar Skade på att fiska med sin brors metspö och Dovus att jaga. Under Emblas nattvakt börjar vinden blåsa kraftigare och får glödande kol från brasan att rulla ut och sätta eld på fällar och kläder. Som tur är upptäcker Embla faran i tid och RP hjälps åt med att släcka elden innan någon större skada sker.

 

[Skymning]

ÅR 0, SOLDAG DEN 10E, MIDVÅR

Dåraforsens floddelta: Nästa dag är solig och fin. RP färdas vidare nedför floden och kommer in i Dåraforsens floddelta. Skade spejar efter orcherna. Tjuven har flera gånger försökt att se om de kommit ikapp men har inte lyckats upptäcka dem. Trots det börjar hon bli paranoid och spanar oavbrutet.

Talina snokar igen: Embla och Skade kommer på Talina med att åter rota i deras väskor. Embla låter saken bero, men Skade konfronterar Talina som säger att hon var hungrig och bara letade efter mat. När RP kontrollerar sin packning saknas inget.

 

[Skymning]

ÅR 0, MÅNDAG DEN 11E, MIDVÅR

RP vaknar av att vädret har blivit kallare och ett ihärdigt regn smattrar mot deras kroppar. Himlen är stålgrå. De fortsätter sin färd nedströms. Tiden går, och så småningom börjar de närma sig en skog som tar vid på båda sidorna om floden. Båten fylls av regnvatten och måste hela tiden ösas. Skogen tycks tätna och komma närmare, och snart hör RP hur alla ljud försvinner. Fåglarna slutar kvittra, vinden slutar blåsa i trädkronorna och en tjock, mörk dimma rullar in mellan trädstammarna.

Dimhult (25J, 26K, 27J): RP far djupare in i den mörka skogen. På sidorna upptäcker de plötsligt gigantiska oktaedrons i grå sten mellan träden, vars sprickor lyser med ett svagt, orange ljus. De måste väga flera ton, men svävar några centimeter över marken och vibrerar med ett lågt, pulserande ljud. Dimman tätnar och snart måste RP stanna för att de inte längre kan se vart de åker.

Blodling: När RP kliver av båten blir de snabbt skilda från varandra i det dimmiga Mörkret. De hör sina namn viskas runtomkring. Dovus far Bjalfy är plötsligt där och säger att Dovus är värdelös, att han förstör alla faderns affärer och att han inte kan det minsta om pengar. Nattvandraren Ulv dyker upp framför Skade och säger att han lärde henne allt hon kunde, att hon var hans ljus, men att hon sedan stal hans dyrkar och svek honom. Embla ser sina föräldrar som säger att de är glada att de gav bort henne, att hon inte var värd att dränka för att det skulle förpesta allt vatten, och att alvbyn frodades när hon försvann. RP tar psykisk skada. Plötsligt ändras figurerna framför dem till Blodlingar, demoniska varelser skapade av självaste Mörkret. De är smala, långa och mörka, med endast en mun i ansiktet full av sylvassa tänder. Deras armar är utdragna svärdsblad. Vad RP inte vet är att alla blodlingarna egentligen är densamma, och att RP står på var sin sida om den med förvirrade sinnen.

Då RPs vanliga vapen inte gör någon skada försöker Embla anfalla blodlingen med magi, Dovus med sin sista fackla och Skade med Elfindels dolk. Med dessa vapen till hands börjar de skada varelsen illa, men Emblas besvärjelser slår fel och hon förblindar sig själv. Talina är livrädd, men samlar mod till sig och hjälper druiden att sikta.

Blodlingen börjar bli desperat och omringar RP i ännu tjockare Mörker, sedan skrämmer den sina fiender med ytterligare en skräckattack. Bagaren Svanhild är plötsligt där och beskyller Skade för att tjuven och Dovus bara leker med henne. Den gamle Tova bannar Embla för att ha lämnat Stenbro utan skydd då orcherna kom tillbaka, och att skräckvargen har ätit upp henne och alla hennes får. Dovus ser Dana dö av orchernas vapen och säger att Dovus övergav henne i vildmarken. Åter tar RP psykisk skada och Dovus tar så illa vid sig att han blir katatonisk. Embla däremot klarar av att skaka av sig fasorna och lyckas tillslut förgöra blodlingen med några kraftfulla besvärjelser.

Läger: RP kan inte fortsätta sin resa i det tillstånd som Dovus befinner sig i. Trots att det bara är lunchtid bestämmer de sig för att slå läger för natten. Maten börjar åter sina och platsen gör dem oroliga, men brasan värmer och skingrar dimman något.

 

[Skymning]

ÅR 0, BLODDAG DEN 12E, MIDVÅR

Oktaederna: På bloddagens morgon har vädret blivit mildare och regnet övergått till dugg. Embla undersöker de märkliga oktaederna och kommer fram till att de förmodligen har tillverkats av demoner, men för ett användningsområde som hon inte kan lista ut. Dock lär det inte vara i ett gott syfte. När Dovus försöker skada dem visar det sig vara omöjligt, men Elfindels dolk gör svaga märken. Skade ristar in: "Skade var här".

Talinas karta: Innan RP ger sig av undrar Talina om de har pergament, penna och bläck som hon kan få. Halvlingen är fortfarande rädd efter gårdagens händelser och berättar att hon känner sig säkrare när hon får rita. Dovus hittar bara ett ark i sin packning men ger ändå bort det till Talina. Halvlingen förstår inte riktigt hur dvärgen kan vara så givmild, men Embla förklarar att det är så vänner gör. Talina sätter sig genast ner och börjar rita, och en karta över området tar form. Hon är mycket duktig.

Brev från Kung Durin Silverbete: Under förmiddagen siktar RP en pilgrimsfalk som glider runt i cirklar över himmelen. Tillslut upptäcker den sällskapet och dyker ner mot båten. När Dovus håller ut sin arm landar den på handleden och det visar sig att den har en pergamentrulle knuten kring foten. Det står:

"Bäste Dovus Sakfinnare,

Dana Gyllenvåg, dotter till Bolfur Gyllenvåg, av klan Silverbete, har informerat oss om att ni har tagit över affärsverksamheten efter er fader, Bjalfy Sakfinnare, och om era trångmål angående de 22 gulden ni är skyldiga Bolfur Gyllenvåg, son av Bolgur Gyllenvåg, av klan Silverbete, för en varningsklocka inklusive torn.

Dana Gyllenvåg har även informerat oss om er mer äventyrliga sida och om de strapatser ni erfarit under er färd till Älvsjö för att försöka öppna upp nya handelsmöjligheter i Ravland. Ett mycket ärevördigt och viktigt åtagande som bör berömmas.

En gång i tiden, innan Mörkret, var alla Ravlands klaner enade under Härskarkungen Bifur Stenhamre, kung över alla kungar. Något ni säkert väl känner till. Då var vi starka, men nu är vi splittrade och försvagade inför hotet från mörkrets makter. Kung Bifur Stenhamre är sedan länge död, men jag, Kung Durin Silverbete av klan Silverbete, har en önskan om att åter förena alla klaner under en härskarkung, nämligen mig själv. Tillsammans skulle vi kunna bli starka igen och en makt att räkna med. För att kunna utföra detta behöver jag som en symbol Kung Bifur Stenhamres krona som ligger begravd tillsammans med kungen i hans övergivna hallar i Fjellhakkabergen i norr.

Min önskan är att ni, bäste Dovus Sakfinnare, tar på er detta uppdrag, finner Bifurs krona och överlämnar den till mig. Er skuld avskrivs därmed givetvis, men ni kommer även vinna ära och berömmelse bland dvärgklanerna. Som en extra morot kan ni få behålla eventuella skatter ni finner på er väg genom Fjellhakkabergens hallar.

Jag skulle bli mycket tacksam.
Kung Durin Silverbete av klan Silverbete."



Fjellhakkabergen är en bergsformation långt upp i norr som påminner svagt i sin form om dvärgguden Fjellhakkers hacka, och ingången till Stenhamres Hallar ligger i dess "skaft" (7R).

Dovus skriver att han åtar sig uppdraget och skickar iväg meddelandet med falken.

Dimhultsfallet (26K): Dåraforsen börjar plötsligt luta och RP upptäcker i sista stund att ett vattenfall snabbt närmar sig. Garok klarar inte av att hålla emot när båten drar iväg, så Skade blir tvungen att snabbt skära av repet medan Dovus försöker styra in båten mot flodkanten. Det går sisådär och båten krockar in mellan en stor sten i vattnet och stranden, vilket gör att Skade kastas av och flyger handlöst nedför fallet. Tjuven klarar sig turligt nog utan skador men sköljs iväg med forsen.

Dovus hoppar iland och håller fast den skenande båten med alla sina krafter, men när det visar sig att forsen är starkare, och de andra inte hinner kliva av, slänger han sig stressat ombord igen. I sista stund lyckas han svänga den roterande båten så att den faller nedför fallet med fören först. Embla lyckas inte hålla sig kvar och ramlar i, medan Dovus envist klänger sig fast. RP har dock turen med sig och när de möts upp några hundra meter längre bort är alla oskadade, förutom mindre blessyrer, och båten visar sig fortfarande vara sjöduglig.

Ostronfarmen (25L): Till eftermiddagen närmar sig RP en ostronfarm vid andra sidan av floden där Brynfer (Människa. 43 år. Reslig. Mörkt, krulligt hår. Bruna ögon. Butter och gråtmild.) och hans son Pollnar (Människa. 12 år. Fetlagd. Mörkt, krulligt hår. Bruna ögon. Har en mörk hemlighet.) står i vattnet och arbetar.

RP behöver mat och vila, och vill gärna ha tak över huvudet, så de frågar Brynfer om det går bra att de stannar över natten. Brynfer är först ovillig, men när RP berättar om sina svårigheter vid Dimhultsfallet tar hans gästfrihet över och han bjuder in dem.

Brynfer berättar att det en gång fanns en liten by här med ostronfarmare, men att alla nu är borta. Han är sorgsen och säger att han har förlorat sin fru och sin andra son. Han behöver inte mycket, men när Embla erbjuder sig att byta läkekonster mot mat går han med på det. De går ut och talar medan Pollnar lagar ostronsoppa. Pojken har något mörkt i blicken.

När Embla och Brynfer är ensamma berättar Brynfer att det är något fel in huvudet på Pollnar, som ofta rymde som liten och kanske spenderade lite för mycket tid i Dimhult. Pojken muttrar konstigt för sig själv, och ibland när Brynfer vaknar på natten står Pollnar och stirrar på honom. Han själv lider av ett inflammerat knä. Embla säger att hon ska hjälpa dem och går in i skogen bakom huset för att leta läkeörter. Där finns flera gravar och i skogen ser hon överväxta, gamla stugor som ser ut att ha lämnats i all hast.

När Skade och Dovus lämnats ensamma med Pollnar börjar dvärgen att kika runt efter skatter i huset. Familjen har utsmyckat allt som går att utsmycka med ostronskal, och i en lampkrona sitter en handfull svartmålade pärlor som dekoration. Det kliar i fingrarna på Dovus, men han håller sig.

Medan soppan sjuder går Pollnar fram till Skade och säger att han kan ge henne pärlor i utbyte mot en puss. Det vill inte Skade, men då säger Pollnar att hon kan få höra en jättehemlig hemlighet istället. Det gör Skade nyfiken och hon ger pojken en snabb, liten puss på kinden. Han frågar då om Skade har mördat någon och tjuven erkänner och visar sina gifter. Pollnar blir alldeles till sig och viskar att det har han också. Han drar fram Skade till sin säng och plockar ut en sten som legat gömd under madrassen med intorkat blod och hårstrån på.

"Jag dödade min mor och lillebror", viskar han och ler galet. "Det tog flera timmar för dem att dö! Men berätta inte för far att jag har sagt något."

Dovus och Skade blir mycket obekväma av situationen, och Skade bestämmer sig för att lämna stugan. Stämningen är tryckt kring bordet när RP blir bjudna på middag, och när Pollnar får veta att Skade inte tänker komma blir han upprörd.

”Jag gillar henne! Jag vill att hon ska vara här!” skriker Pollnar "Hämta henne, nu!"

Brynfer försöker hantera situationen och säger åt Pollnar att man inte håller på sådär när man har gäster, men då stirrar pojken utmanande sin far i ögonen tills Brynfer viker av med blicken. Dovus muttrar att Pollnar kan hämta Skade själv om han nu vill ha henne där. Det gör Pollnar sur, fast han går ändå ut till båten.

"Kom nu!" beordrar han Skade. "Jag trodde vi var vänner."

När Skade vägrar får Pollnar ett vansinnigt vredesutbrott och springer till skogs. Brynfer sitter kvar i tårar, och när Dovus försöker berätta vad det är sonen gjort mot sin mor och bror, inser Embla att fadern redan vet.

"Vad ska jag göra, då?" undrar Brynfer. "Han är den enda jag har kvar. Jag tror det är dags för er att gå nu..."

Överfall: RP reser vidare någon halvtimma och slår därefter läger vid flodkanten. En svärm myggor irriterar dem och gör det svårt att sova. På morgonkvisten, när Embla sitter vakt, hör hon plötsligt någon vid lägret. Hon slår larm, men hinner inte göra något förrän en liten varelse, helt insmord i lera, har ålat sig fram mot Skade och slagit tjuven med en sten i bakhuvudet.

Bork anfaller genast, och när han biter varelsen i halsen visar det sig att det är Pollnar som klätt av sig till underkläderna och kletat ner sig med lera för att inte synas. Pojken håller på att dö, men Embla helar både honom och Skade. Pollnar ligger medvetslös kvar på marken.

 

[Skymning]

ÅR 0, JORDDAG DEN 13E, MIDVÅR

Jorddagsmorgonen är varm och fuktig. RP bestämmer sig för att lämna Pollnar där han ligger och ge sig av innan han vaknar. Myggor fortsätter att besvära dem under färden, så de tänder facklor för att hålla insekterna borta.

Talinas historia: Talina tycker att hon har kommit närmare Skade under den senaste tiden, och när hon råkar se tjuvens dyrkar undrar hon om Skade brukar stjäla saker. Talina berättar att hon själv aldrig har stulit något, men att hon drivs av en stark nyfikenhet som gör att hon inte kan hålla fingrarna i styr. Hon vill veta allt om alla. Det var därför hon rotade igenom RPs packning. Hennes nyfikenhet gjorde att halvlingarna i hennes by beskyllde henne så fort något försvann. De trodde aldrig på att hon inte stal. När en speciellt värdefull sak försvann från byhövdingen, blev hon beskylld och fick handen avhuggen som straff. Halvlingarna sade inte ens förlåt när det kom fram att hon var oskyldig. Hon säger att hon hatar alla halvlingar och är glad att orcherna förstörde Knotby och tog dem som slavar.

Villospår: När RP kommer fram till floddelen där Dåraforsen och Nejdaren möts, bestämmer de sig för att följa Nejdaren motströms åt nordväst. Skade skapar villospår i marken för att lura orcherna att tro att RP fortsatt längs Dåraforsen, och när RP ger sig av åt andra hållet istället döljer Embla Garoks riktiga spår längs flodbanken.

Gräggs återkomst: Till eftermiddagen hör RP ett gnällande från en björkdunge, och när de kontrollerar hänger svartalfen Grägg upp och ner från en fångstsnara. På en sten ligger några mynt som lockat honom i fällan. Han är glad att se RP igen och de hjälper honom genast ner.

Grägg berättar att han försökte följa Skades ord om att svartalferna skulle vara snälla och hjälpa folk istället för att stjäla och döda, men det tyckte inte de andra var en bra idé och de övergav honom medan han sov. Sedan dess har Grägg ensam strukit omkring för att överleva och har i några dagar spanat på en grupp skogshuggare för att få tag i mat. Men skogshuggarna upptäckte honom under gårdagen och det är förmodligen de som satt upp fällan.

Grägg är hungrig och Dovus säljer honom sin sista mat för några av mynten på stenen, men svartalfen tycker maten ser färsk och äcklig ut. Istället känner Grägg lukten av Dovus finger, som Hagar Halvtunga högg av och som dvärgen sparat i sin packning, och svartalfen undrar om han kan få det för silvret istället. Då Dovus inte kan motstå pengar går han motvilligt med på detta. Grägg blir överlycklig och smaskar i sig det ruttna fingret framför de andra.

På kvällen får Embla upp lite fisk och Dovus fångar en vildkanin i fällan. Under tiden spanar Skade och ser en rökpelare från Dimhult. RP gissar att det är orcherna som börjar ta in på dem. De sover oroligt och håller dubbel vakt med Grägg som hjälp.

 

[Skymning]

ÅR 0, VÄXTDAG DEN 14E, MIDVÅR

Myrstacken: Då Grägg berättat att det finns skogshuggare i närheten funderar RP ett tag på att söka upp dem för att köpa mat istället för att jaga, men nu när orcherna närmar sig blir de stressade och ger sig av istället. Grägg lämnar dem på morgonen och RP önskar honom lycka till.

Under RPs fortsatta båtfärd upptäcker Skade en gammal säck vid strandkanten och när hon undersöker den med sin dolk visar det sig att stora myror byggt sin stack under den. Då tjuven stör myrorna attackerar de genast och börjar krypa upp på Skade. Hon slänger sig snabbt i vattnet för att bli av med dem.

Dovus har dock hört av sin far att om en myrstack förstörs så bär myrorna ut sina ägg till skuggan. Han bygger ett skydd åt dem som ger dem skugga och rör sedan runt i stacken med en lång pinne. Det tar några timmar att samla ihop alla ägg, men till kvällen kan RP äta myräggssoppa. Under natten hör de orchernas skräckvarg yla.

 

[Skymning]

ÅR 0, SKÖRDEDAG DEN 15E, MIDVÅR

Agram Treskalle: Sköredagens himmel är grå och regnet duggar. På förmiddagen hindras forsen av stora stockar som gör att RP inte kan fortsätta. Agram Treskalle (Människa. 52 år. Stråtrövare. Har tre skallar i bältet.) och hans rövarpack kommer ut ur sitt gömställe med yxor och dragna bågar. Rövarna ser eländiga och svultna ut. Hövdingen presenterar sig som Agram Treskalle.

"Treskalle och ingenting annat! Ge oss er mat och era pengar så slipper vi skada er", säger han trött.

Rövarna orkar inte strida eftersom de svälter. Det är hårda tider. Ingen av dem kan jaga och de har inte kvar några pengar att handla för. De har inte ens krafter att ta sig till närmsta by.

RP vill inte heller slåss och Embla försöker skrämmas genom att säga att RP slagits mot orcher och att fienden är dem i hälarna, men taktiken hjälper inte. Rövarna är alldeles för hungriga. Dovus berättar då vart ostronfarmen ligger. Han föreslår att de kanske kan utbyta arbete där mot lite mat. Rövarna blir tacksamma, men ingen av dem orkar vandra dit utan något i magen.

Dovus och Embla byter då färskt kaninkött och fisk mot några pilar, och Talina byter färdkost mot en kastyxa. Agram är glad att de slapp slåss och kallar RP hedersamma.

Ulvgapet och Ulvbron (20G): Till eftermiddagen ser RP ett torn som ligger på en klippa på den högra sidan av floden. Det är gammalt, men ståtligt, och har legat där så länge RP kan minnas. Bredvid klippan går en stor stenbro, Ulvbron, över floden Nejdaren. Sedan RP var små har de fått höra sägnen om Ulvgapet:

"Det sägs att för över 1000 år sedan så reste en furste ett torn på denna plats för att bevaka vägen som han byggt och kunna ta ut dryga tullkostnader för de som använde hans bro. Ulvbron var under denna tid det enda sättet att komma över Nejdaren till fots.

Fursten hette Eredor Ulvtand. Han var en tyrann som utarmade sitt folk och som hela tiden sökte större rikedomar. Han byggde tornet, som han kallade Ulvgapet, för att skryta med sin rikedom och visa sin makt och sitt inflytande. Härifrån samlade hans män in tull och kostnaden höjdes ständigt. De som inte kunde betala fick vända om eller slita hårt på hans ägor i utbyte mot passage. De behandlades mycket illa och många dog.

Eredors grymhet bestraffades av gudarna då en pest spreds över landet och hela hans släkt dog ut. Tornet har därefter används av andra, reparerats och byggts ut, men har nu sedan många år stått tomt. Det sägs att Eredors ande fortfarande vilar över platsen, och därför fortsätter många att betala tull genom att slänga mynt från bron ner i Nejdaren för att inte bli straffade av hans spöke. Det sägs också att han ofta grävde ner sina skatter, men än så länge har ingen hittat dem…"

Vargfolk: När Skade spanar mot tornet upptäcker hon en vargman som spejar ut från en skytteglugg, och det knyter sig genast i hennes mage. Både alver och druider hatar vargfolket, som de ser som halvdemoner som förstör skogarna, som är ociviliserade och som inte kan styra sitt raseri. På något sätt kunde de överleva i Mörkret, som de kallade Pils andedräkt, utan att bli galna. Skade berättar för Embla vad hon sett och druidens hat gör att hon genast vill ta sig till tornet för att utrota dem. Dovus behöver inte fundera länge för att gå med på saken, då han hört legenden om skatterna i tornet. Dessutom kanske RP kan spana från toppen av byggnaden och se om de lyckats lura bort orcherna eller inte?



RP lämnar båten längre bort och smyger fram till Ulvbron genom det höga gräset. För att inte synas tar sig Skade och Embla över till andra sidan genom att smidigt klättra under bron, längs stockkonstruktionen som håller upp den. Dovus drar de över med ett rep. Sedan smyger RP upp längs klippan och Skade scoutar runt tornet. När hon tittar in genom fönstren i förstugan ser hon en vargman som flår ett rådjur i ett kök, och två vargmän som spelar något slags stenspel vid ett bord.

Dovus lägger i förebyggande syfte ut sin rävsax framför ytterdörren, och när dvärgen misslyckas med att smyga går en vargman ut för att kontrollera. Den upptäcker dock fällan i tid och hinner varna de andra, men får sedan en förgiftad kastdolk i axeln av Skade. Vargmännen ställer sig redo för strid innanför dörren medan en hoppar ut genom det närmaste fönstret och flankerar RP. Dovus drämmer igen dörren och försöker hindra den från att öppnas genom att stötta fast den med sin hacka.

Några vargmän längre upp hoppar ut från tornet och landar på taket till förstugan. Därifrån attackerar de med pilar. Dovus retas med dem och kallar dem hundar för att få dem att skjuta mot honom istället för de andra. Skade anfaller med förgiftade dolkar och Embla med både båge och stav. En vargman slår upp dörren med axeln, men när Dovus springer fram för att attackera får dvärgen en pil genom handen från en av vargmännen på taket och går ner. Embla hjälper Dovus upp på benen igen och tillsammans hjälps RP åt att besegra vargfolken utanför tornet.

Skade dödar en av de sårade vargmännen med gift, men när hon går fram mot nästa undrar den: "Varför kommer ni med vapen och inkräktar i vårt hem? Varför vill ni oss illa?" Vargmannen låter både civiliserad och vältalig. Det får Skade att haja till och hon låter bli att döda fler av de nergjorda vargfolken.

Dovus och Embla börjar söka igenom tornet. Allt är skräpigt och gammalt. Dovus hittar ett rum med en brunn där det kommer rinnande, färskt vatten ur en skulptur av ett gapande varghuvud i väggen. I en nästan tom bokhylla hittar han en bok som fortfarande går att läsa: "Eonyl Plundrarens liv och leverne". Embla finner en verkstad där fällor och burar byggs, och där vargmännen har fört anteckningar om de bästa jaktområdena. Även druiden blir överraskad. Kan vargfolken skriva? Stämmer inte de skrämmande sagorna hon alltid fått höra?

Skade går uppåt i tornet för att komma till toppen. Ingången till våningen högst upp är blockerad av en bokhylla. Innanför hör tjuven viskande röster. Hon fortsätter uppåt till en lucka i taket som visar sig vara låst med ett hänglås. Medan Skade dyrkar upp det, puttar vargfolken ut bokhyllan över trappan, spärrar av vägen ner, och försöker komma ikapp när Skade klättrar upp till utkiksplatsen på taket. En lyckas komma upp innan Skade slår igen luckan och ställer sig på den. De strider tills Skade segrar och vargmannen rasar ner ifrån tornet.

Dovus hör oväsen uppifrån och när han rusar upp ser han hur en vargman försöker sparka hål i bokhyllan som spärrar av trappan. Dovus sticker upp sin dolk genom en springa i bokhyllan och vargmannen råkar stampa på den. Tillslut får han ändå upp ett hål och försöker träffa Dovus med sitt spjut. Dovus attackerar då hans andra fot nerifrån och lyckas slå ut vargmannen.

En mycket gammal shamanvargkvinna tittar ner genom hålet och försöker förblinda Dovus med magi. När det misslyckas använder hon istället sin besvärjelse dödshand för att krama livet ur hans hjärta. Embla rusar upp och räddar dvärgen med antimagi, men vargkvinnan fortsätter att slänga sin besvärjelse och Embla måste rädda Dovus gång på gång. Samtidigt öppnar Skade luckan igen och ser vad som sker med dvärgen. Tjuven smyger ner bakom den halvdöva vargkvinnan, lyfter upp henne och slänger ner henne genom hålet i bokhyllan så hon faller till botten av trappschaktet och dör. Skade spejar från toppen av tornet och ser röken från orchernas stora brasa i fjärran. Den är på östra sidan av floden. RP har lyckats lura bort de förföljande orcherna med sina falska spår.

Trots Dovus smärtor tar hans ha-begär över och han börjar genast söka igenom shamanens rum. Han hittar två doser Læknandi-salva, en korkad flaska fylld av Mörkret och en mycket dyrbar matta. Över shamankvinnans sovplats hänger ett armborst på väggen. Dovus känner genast igen det. Det är Huggtand, ett magiskt armborst som guden Pil skapade åt dvärghjälten Golim Handfast för att kunna träffa lönnmördare som gömde sig bakom hörnen i dvärgarnas vindlande tunnelsystem. Det kan skjuta två skäktor i taget och har förmågan att träffa fiender bakom hörn.

HUGGTAND
Grepp: 2H
Bonus: +1 & artefakttärning T8
Skada: 2
Räckvidd: Lång

Egenskaper: Tungt. Ladda tar två långa handlingar, eller en handling om endast en skäkta laddas.

Speciellt: Kan avfyras två gånger innan det behöver laddas om, antingen vid två olika handlingar eller mot samma mål under en handling. Detta räknas som två olika attacker.
Huggtand kan också skjuta runt hörn så länge som skytten vet ungefär vart målet står och målet är inom räckvidden.

 

[Skymning]

ÅR 0, STILLEDAG DEN 16E, MIDVÅR

Steinar: Stilledagen är solig, varm och fuktig. RP bestämmer sig för att ta Ulvgapet som bas då tornet är lätt att försvara och har bra utsikt. Medan Skade spejar runt i området, och Dovus börjar städa tornet och laga det som är trasigt, passar Embla på att träna stavkamp. När Dovus råkar få den lösa ytterdörren över sig, får han plötsligt hjälp att komma loss från oväntat håll.

Över dvärgen står en ung, vältränad krigare med axellångt, brunt hår och blå ögon. Hans kläder är blodiga och smutsiga, och han har ett stort sår i pannan. Den unge krigaren presenterar sig som Steinar och säger att han kommer från Älvsjö. Han berättar att han ingick i en trupp vakter som skulle ge sig ut efter marodörerna som plågar Älvsjö, men att allt gick åt skogen. Hans trupp blev utsatt för ett bakhåll och den unge krigaren slogs ut innan han visste ordet av. När han vaknade upp igen var alla de andra vakterna döda, och sedan dess har Steinar försökt att hitta tillbaka till Älvsjö. Han har aldrig lämnat byn förut och är helt vilse. När han såg att det fanns folk i Ulvgapet gick han dit för att be om hjälp. RP berättar att de besegrat marodörerna och bjuder in Steinar på mat och vila.

Ragnvald: Till kvällen ser RP en karavan med tända lyktor röra sig över Vidanland mot Ulvgapet. Det är alverna från skogen bredvid Stenbro som bestämt sig för att flytta vidare. De vandrar över världen och stannar på intressanta platser där de kan anteckna platsens historia, händelser och geografi i sin stora bok. Mörkret har tvingat dem att stanna i Stenbro längre än de tänkt, och nu när Mörkret lättat vill de ge sig av till nya platser. För att vakta dem längs vandringen över Vidanland mot Feulamarken, har de anställt Ragnvald, en ryttare av ryttarfolken från Dahoman slätt (23J) i östra Vidanland. Han upptäcker Ulvgapet och föreslår att alverna ska stanna där över natten. De ber honom att rida i förväg för att se om platsen är säker.

I tornet träffar Ragnvald RP som erbjuder dem alla att stanna över natten. Alverna bjuder på mat och äpplevin, och under kvällen bestämmer sig Skade för att följa med sin mor och bror för att skydda dem under den farliga färden. Båten får övriga RP behålla, eftersom Skades bror Njord inte kan ta med sig den på vägen. Dovus byter till sig lite äpplen från alverna och Ragnvald bestämmer sig för att stanna och vila upp sig hos RP då Feulamarken ligger nära och uppdraget är slutfört.

 

[Skymning]

ÅR 0, SOLDAG DEN 17E, MIDVÅR

RP vaknar nästa morgon av att tornet är iskallt. Utanför blåser det hårt och de hör regnsmatter mot taken. När alla samlas runt frukostbordet, för att diskutera planerna för framtiden, ser Ragnvald hur Talina rotar i hans väska. Han smyger fram och tar henne i nacken. Talina säger att hon inte litar på Ragnvald och att hon ville kolla om han hade något farligt eller misstänksamt. Hon ber med blicken mot Embla att rädda henne, och Embla säger att det var hon som sade åt Talina att kontrollera väskorna. Steinar säger att Talina gärna får titta i hans väska och när hon inte hittar något där heller säger hon: "Jag litar inte på dem i alla fall. Om jag vore ni skulle jag undersöka alla deras kroppsöppningar!"

Det brinnande värdshuset (20G): RP bestämmer sig för att ge sig av. Först tänker de gå förbi Älvsjö, för Steinars skull, och efter det funderar Steinar och Ragnvald på att följa med de andra till Kumleklint. Dovus ristar in sitt namn på flera ställen i Ulvgapet, för att markera det som sitt, och innan de ger sig av barrikaderar han dörren från insidan och hoppar ut genom ett fönster.



Vid lunchtid upptäcker RP en rökpelare stiga mot skyn. Ragnvald rider snabbt före och ser ett brinnande, nybyggt värdshus med byggnadsställningar på sidorna. Utanför står Nirene Krus (Människa. 32 år. Mörkt, långt, rakt hår. Fräknar.) och skriker. Hon berättar att hennes barn är kvar inne i värdshuset och att hennes man Tord har sprungit in för att rädda dem men inte kommit ut igen. Ragnvald rider runt till bakdörren och ger sig in bland flammorna. Det är lätt att bränna sig och röken ligger tjock och sticker i lungorna. Värmen är nästan outhärdlig. Han får kämpa sig fram i det fallfärdiga huset och frågar om någon är där. Från ett rum längre bort skriker en liten pojke på hjälp. Ragnvald kastar sig till marken och kryper fram till rummet där han ser Vide (Människa. 5 år. Rött hår. Fräknar.) som sitter i ett hörn med en träleksak i händerna. Han är rädd och berättar att det kom svartalfer som satte eld på huset. När Ragnvald går in brakar han igenom golvet, men lyckas trots sina smärtor övertyga pojken om att vara modig och klättra ut genom ett fönster. Innan Vide försvinner ut pekar han mot ett annat rum och säger: "Valda!"

Under tiden har övriga RP hunnit fram. Dovus säger åt Nirene att ta upp vatten ur brunnen och de hjälps åt med att väta Dovus och Steinars kläder innan de springer in i värdshuset genom ytterdörren. Embla framkallar strax efteråt regn på magisk väg, men besvärjelsen övertänder och blir ett fruktansvärt regnoväder som börjar släcka det brinnande huset från utsidan.

Steinar och Dovus får undvika brinnande möbler och exploderande spritflaskor vid baren. På en trappa längre bort ligger Tord Krus (Människa. 36 år. Rött hår och skägg. Kraftigt byggd och ölmage.) avsvimmad under en bit vägg som brinner. Steinar slänger lätt upp värdshusvärden över axeln. Sedan rusar han ut och väcker Tord till liv med mun-mot-mun metoden. Nirene skäller ut Tord av rädsla. Hon säger att de nu förlorat allt på grund av hans dumma idé om att bygga ett värdshus här ute i vildmarken. Han, och vännen Eskander Trocklare i Älvsjö, talade alltid om att det var säkrare ute i världen nu och att folk skulle våga resa mellan byarna igen. Familjen Krus kunde inte konkurrera med Magra Pigan i Älvsjö, och Tords idé var att bygga ett värdshus där vägen en gång i tiden hade gått. Familjen har lagt ner alla sina besparingar i projektet.

Dovus fortsätter, med fara för liv och lem, att leta igenom den brinnande byggnaden efter överlevande, och Embla rusar in till Ragnvald som är så svårt skadad att han inte kan komma upp på benen. När hon kommer fram säger Ragnvald åt henne att det finns ett barn till i ett rum längre bort och Embla hör gråt från ett spädbarn. Medan hennes oväder släcker branden mer och mer, rusar hon dit och räddar Valda (Människa. 1 år. Svart hår.), sedan helar hon Ragnvald och de springer ut ur huset tillsammans.

Alla i familjen Krus är oerhört tacksamma för att RP har räddat dem. Värdshuset är dock totalförstört. När de förklarar att de inte har någonting kvar, föreslår Dovus att de kan bo i Ulvgapet och arbeta för RP. Tord har i brist på krögarjobb arbetat i byavakten och kan ta på sig rollen att vakta tornet medan Nirene sköter om de dagliga sysslorna. Familjen Krus tackar för erbjudandet och följer med RP till Ulvgapet.

 

[Skymning]

ÅR 0, MÅNDAG DEN 18E, MIDVÅR

Även följande dag är grå. Embla bygger en stenröna vid bron där hon placerar en fjäder från en vittra. Hon vill både ära vittrorna som RP var tvungna att döda, men även skydda Ulvgapet mot ondska. Dovus samlar RP för att diskutera planer för tornet och för att samla in pengar till lön för Tord och Nirene.

Boogaa: När RP ger sig av och Ragnvald spanar i förväg stöter han på Boogaa, ett troll på väg mot Feulamarken som drar på en stor säck som rör sig. Trollet verkar inte hotfullt till en början och försöker gömma säcken bakom sig som om han skämdes. När Ragnvald frågar vad som finns i den säger trollet: "kastruller". Ragnvald retar upp Boogaa genom att kalla trollet för lögnare. Boogaa tittar suget på hans häst och undrar om Ragnvald är ensam. Ragnvald säger ja, men lögnen spricker när övriga RP förstått vad som sker och misslyckas med att smyga upp bakom trollet.

Boogaa går till attack men Ragnvald lyckas sätta en pil djupt in i hans knä för att sedan vända om och rida bort. Trollet springer efter medan de andra rusar fram. Bork biter trollet upprepade gånger i benet, och Dovus använder Huggtand men får bara skäktorna att fastna i varelsens tjocka hud. Embla försöker få molnen att skingra sig, för att solen ska kunna skada Boogaa, men besvärjelsen feltänder och det börjar istället att ösregna.

Trollet kommer ikapp Ragnvald och slår av honom från hästen med sina smittbärande klor. En bit av Ragnvalds näsa går förlorad och han slår i marken. Embla är dock snart framme och hjälper honom. Steinar går till attack med sin yxa, undviker trollets stampande ben och svängande armar, och sätter vapnet djupt in i ljumsken där huden är tunnare. Dovus ändar Boogaas liv med en skäkta genom magen.

Harde: Medan Dovus börjar dissekera trollet, då han hört att dess träck kan innehålla sällsynta mineraler, rider Ragnvald bort till säcken. I den ligger två döda korpsoldater och en skadad korpbroder. Brodern heter Harde (Människa. 20 år. Blont skägg och rufsigt, kort hår. Stammar.) och är utskickad av korpbroder Sturkas i Kumleklint till RPs hemby Stenbro, då det ännu inte finns någon korpbroder där. Harde är nyinsvuren och oerfaren, och Stenbro är en perfekt, liten by för hans första riktiga uppdrag. På vägen dit blev gruppen överfallna av trollet.

Dovus och Embla vill inte ha Korpens öga i Stenbro och Dovus funderar på att mörda Harde, men ändrar sig tillslut. Ragnvald föreslår att Harde borde ta sig till Älvsjö för att vila upp sig och läka, och korpbrodern erbjuder RP pengar för att föra honom dit i säkerhet.

Dovus hittar en handfull njurstensliknande bitar i trollet, medan de andra äter lunch, och Harde frågar om de sett en kvinna och ett barn färdas tillsammans. Kanske med en dvärg och två alver. RP tror att han syftar på Aslög och Finn, och svarar undvikande. Ragnvald bryter diskussionen genom att ställa sig upp och säga att det är dags att resa vidare.

Talina erkänner: När Dovus erbjuder sig att ordna en handprotes åt Talina berättar hon den sanna historien som hon undanhållit för RP. De har varit så snälla mot henne och hon har börjat förstå att alla i världen inte är elaka. När halvlingarna i hennes by hade huggit av hennes hand, trots att hon var oskyldig till stöld, blev hon så arg att hon gav sig av. Och när hon stötte på en grupp med orcher berättade hon var hennes by låg så att orcherna kunde förstöra den som hämnd. Hon följde sedan frivilligt med dem för att kartlägga Ravland. När hon träffade RP följde hon med dem för att få reda på vart Stenbro låg, och hennes plan var sedan att ge informationen till orcherna. Men det vill hon inte längre. RP har visat godhet och Talina börjar få en ny syn på världen. Hon tänker stanna i Älvsjö och lära känna halvlingarna där. Kanske finns det även goda personer från hennes eget släkte? RP tycker inte att hon har handlat rätt, men är beredda att förlåta och ge henne en andra chans.

Nattlyan (16G): Till eftermiddagen ser RP en starkt fortifierad borg ute på slätten. Steinar känner igen den som Nattlyan, en borg som uppfördes av den mycket vackre fursten Parsiver Den Sköne för över 200 år sedan. Borgen är numera sliten. Den har blivit hårt ansatt under flera krig och belägringar. Vem som bor där nu vet inte Steinar, men när Ragnvald rider närmare för att utforska, ljuder ett horn från ett av tornen och bågskyttar ställer upp längs de krenelerade murkrönen. De spänner sina bågar för att markera och står kvar tills Ragnvald ridit bort igen.

Älvsjö: RP anländer till Älvsjö sent på kvällen. Harde säger farväl och söker upp Korpbroder Ragnvald. Steinar letar upp sin styvfader Bram Hranfastsson medan de andra går till värdshuset. RP äter fiskstuvning och går sedan till sängs.

Steinar hittar Bram som står vakt på den västra delen av palissaden. Bram är glad att se Steinar, men är sträv och har svårt att visa sina känslor. Han säger: "Du är sen. Vart har du varit?" När Steinar berättat sin historia säger Bram åt honom att gå hem på en gång, äta och sova. De har mycket att göra imorgon. Bram säger att han väntar sig att Steinar ska återuppta arbetet som byavakt i Älvsjö nu när han äntligen kommit tillbaka. Steinar mumlar något för sig själv, men lyder sin far och går hem till deras lilla stuga som ligger i närheten av kasernen. Där tänder han en eld, äter lite rester och går sedan och lägger sig med huvudet fullt av tankar.