För min del (ta det med en nya salt givet att jag skrivit för SvS) så kör jag som det är skrivet, med lite justeringar för att det ska kännas bra för spelarna. Det betyder att i mitt Ravland har det funnits byar nära varandra och de har haft visst utbyte. Sen har rostbröderna hållit på och intrigerat och dummat sig under hela blodsdimmans tid, så de har ju också bidragit till att det funnits kontakt mellan olika samhällen och maktspelare.
För de som är obekanta med SvS så kan det ju vara bra att säga att man kan resa över hela kartan på cirka tio dagar, om man reser två hexrutor per kvartsdygn (4 totalt) och sen slår läger och sånt ett kvartsdygn och sen sover ett kvartsdygn. Den superfina kartan känns mycket större än vad den blir i praktiken.
Vårt sätt att ta oss an Ravland är dels format av min egen stil men också av spelarnas önskemål. Vi skulle kunna köra a la MÅ0 med en vild vildmark som måste utforskas hex för hex, men de vill hellre spela Korpens klagan och på så sätt upptäcka världen. Och då tar det för lång tid för mig rent praktiskt att köra "gritty survival exploration".
För min del är det viktigare att det känns kul och spännande, än att det känns strikt trovärdigt. Men jag talar bara för mig själv där, alla har ju som egen "zon" som man vill vara i när det gäller suspension of disbelief.
www.rollspel.nu
