Spelmöte 15
Krigaren rycker till sig Lärdomens bok, och föser sedan Anselm framför sig ned för trappan. När de kommer in i Mörkrets hall slingrar ormarna fram, så de retirerar. Krigaren testar att skrämma ormarna med eld, men det funkar ju inte alls, så de går upp till borgen igen.
Hroka är nöjd med händelseutvecklingen och är nu positivt inställd till ett avtal med rollpersonerna. Soria kliver in i samtalet och ber om att få sköta förhandlingarna, vilket hennes make såklart går med på.
Spelarna är rätt nervösa nu, eftersom de vet att Soria märkt att de försökt stjäla smycket. Men hon berättar det Iridne berättat för henne om att Zytera behöver stoppas, och lovar att hon inte kommer att skicka orch-armén mot dem om de agerar spioner och diplomater åt henne för att sy ihop en allians med andra faktioner mot Zytera och Järnbröderna. Hon berättar sägnen om Zytera, och det skrivs ett traktat om fred och handel mellan Urhur och Gripklo. Sedan går Soria, och lämnar åt ledaren för hennes virager att ge ytterligare briefing. Detta gör att gruppen får mer information om vilka de olika orchklanerna är och hur de fungerar, samt att hon berättar om några andra kringdrivande existenser hon stött på ute i det Glömda Landet. Detta ger sägnerna om Arvia Stordotter, Kalman Rodenfell och Korpehåla.
Nu följer en lång diskussion bland spelarna om hur de skall komma förbi ormarna i den hemliga gången, men de kommer inte på något. Till slut går skalden till Soria, berättar om hemliga gången, och frågar om de får ta med sig Anselm hem till Gripklo. Det går bra.
Gruppen stannar ett dygn till i Rosenöga. När mörkret faller firar orcherna segern över alverna med en stor fest. Spelarna har tydligen fattat ett starkt agg mot Hranga Gala, trots att han knappt varit med i handlingen – så magikern förhäxar honom till att kasta sig mot Soria, varpå viragerna hugger ned honom… Under natten lyckas RP smyga sig fram till de korsfästa liken av Alsurso och Ulmaya, skära ut rubinerna ur deras bröst, och hjälpligt dölja ingreppen.
Morgonen Ungsommar 20 reser gruppen igen. Första dagen färdas de söderut till floden, fraktas över floden på orchernas båtar, och går sedan vilse så de slösar bort resten av dagen. Medan de irrar runt träffar de Okvädaren (möte 9). Det blir ett kort handgemäng, men gruppen retirerar innan någon blir allvarligt skadad. Däremot får krigaren sin KAR bruten. Nästa dag är han ovanligt tystlåten och följer bara passivt med tills de springer på Sista vilan (möte 13). Då tränger han sig fram för att undersöka liket, kallar sig ”Naga” och påstår att han är läkare. Han blir så klart smittad och ser resten av gruppen som demoner. Efter ett utfall mot magikern kastar denne en besvärjelse som bryter stackarens KAR igen…
Nästa dag tycks krigaren fortfarande ha samma personlighet, gruppen kommer bara 2 rutor på grund av olika missöden. De hittar ruinerna av en gammal kvarn, men inget mer.
Dagen efter det kallar sig krigaren ”Efrim”, har rakat av all kroppsbehåring och springer runt naken eftersom han är druid och inte kan bära metall eller döda djur på sin kropp. I övrigt går resten av resan hem till fästet Gripklo utan några anmärkningsvärda problem. De anländer Ungsommar 24.
De slutför reparationerna av skadorna som draken åsamkade, och påbörjar nästa byggnadsprojekt (en smedja). En natt försöker några tjuvar bryta sig in, men vakterna skrämmer bort dem.
Nästa resa går till riddar Astus’ hem – ni vet, den där killen gruppen räddade från en demon en gång i tiden, och som lovade dem en belöning. Vägen går via Silverlin, där de övernattar på värdshuset. Sedan är det 2 dagar till Rosensköld, som Astus’ familjs fäste heter.
Första dagen möter de Massakern (möte 7). Slavhandlarna är ingen match för rollpersonerna, och under striden återfår krigaren sin ursprungliga personlighet! Synd att hans rustning inte är med på resan. Han får låna svärd och sköld som de hade med sig extra av.
Ungsommar 31 kommer de fram till Rosensköld.
Reflektioner:
Jag tog inte med informationen om proto-nexus i det Iridne berättade via Soria, eftersom jag inte fattar hur hon skulle kunna veta om det. Det har de ändå redan hört om via Gazerus.
De andra spelarna har lyckats lista ut att krigarens syndrom får honom att byta personlighet när han blir bruten av något skäl. Men de har inte fattat vad som får tillbaka honom till sitt normaltillstånd – nämligen deltagande i en våldsam strid eller upplevelse av något annat blodigt/våldsamt. Jag minns inte om jag nämnt det innan, men krigarens spelare har verkligen gått in för idén om personlighetsklyvning och skrivit ett 5 sidor långt dokument med regler för hur växlingarna går till. Han är oerhört road av detta, de övriga spelarna något mindre så.
Det var länge sedan den här gruppen hade några problem med resande, men denna sessionen verkade tärningarna vilja hämnas på dem.
Jag vet att Rosensköld låter väl likt Rosenöga, men det är vad slumptabellerna gav mig, så…