Nekromanti Svärdsbalans och "intelligenta svärd"

[Saxifrage]

Jag var nyligen på ett mycket intressant föredrag av Peter Johnsson, som är smed, konstnär och kunnig i svärdssmide. Han berättade en hel del spännande om svärdets metallurgi och svärdssvingandets fysik. Jag fastnade speciellt för hans beskrivning av svärdets "rotationspunkt": forna tiders svärdssmeder designade svärdet med en massfördelning som gjorde att det strävade efter att vrida sig runt en punkt någonstans en bit nedanför spetsen, då man viftade runt det. Det innebar att ett välbalanserat svärd gick att hantera med minimal ansträngning så att spetsen ständigt pekade mot fienden. Om svärdet var välgjort så kunde man antagligen få känslan av att det "slogs av sig själv".

När jag hörde om välbalanserade svärd kom jag att tänka på den gamla fantasyklichén om "intelligenta svärd". Elrics Stormbringer är ett exempel, men det finns väl rätt många fler. Kan det kanske tänkas att extremt välbalanserade svärd har gett upphov till legender om "intelligenta svärd" och vapen som slåss av sig själva?

 

[Rising]

Rotationspunkter och intelligens har haft ett intimt förhållande ända sedan urminnes tider. såväl för svärd som för människor. Den politiska aktören Abe Lincoln valde exempelvis att bära på en väldigt hög hatt bara för att höja sin rotationspunkt, filosoferna Nietzsche och Marx dolde blytyngder i sina respektive ansiktsbehåringar, och såväl Einstein som Don King lyckades skriva in sig i historien för varsitt verksamhetsområde genom att fläta in koppartrådar i sina kalufser. Den höga, välbalanserade tyngdpunkten gjorde att dessa herrar med minimal ansträngning kunde hantera sin egen kroppsmassa så att de alltid stod upprätt och på så vis kunde ge ett vaket intryck på sin omgivning.

Personer som vi av tradition benämner som korkade, såsom Skinheads, kännetecknas däremot av att de har rakade huvuden och ena djävla dojor - så låg tyngdpunkt som möjligt alltså. Sambandet rotationspunkt - intelligens är alltså tydligt på båda delar av skalan.

---

Nej men ärligt: Jag tror att svärdet är lämpligt som symbol framförallt för att det är dyrt och därmed exotiskt (vapen såsom spjut och yxor kan vara vapen för en pöbel - eller så liknar de vardagliga bruksföremål) samt för att det är enkelt att avbilda (precis såsom ringar, kronor och många andra mytomspunna föremål).

Jag är inte helt övertygad om din tes, men tja, kanske. Det är möjligt att det iom svärden kunde bli tydligare hur stor vikt bra hantverkskunnande spelade i krig. Alltså; jag föreställer mig åtminstone att det inte är lika stor skillnad på två spjut eller två yxor där en tillverkats av en bra respektive en dålig hantverksman. Råvarorna har nog alltid varit viktiga, men det är möjligt att svärden krävde mer av sin hantverksman - varpå det också på naturlig väg blir så att man kan börja spinna myter inte bara om dem som håller i svärden - utan också om dem som tillverkar svärden (samt, förstås; själva svärden i sig).

 

[hraufnir]

Blåtand eller något sådant i Femte Konfluxen är ett "intelligent" svärd. Förtrolla Vapen E10 (+10 i skada och +10 i CL). Är magiskt lätt så man kan göra en attack och en parering för varje handling man har. SKulle du sova när en fienden kommer nära och skall attackera kommer det till din hand och fäktas med dig när du sover. Den kan även sänka temperaturen runtom dig till en viss nivå.

Ja det går nog under intelligenta svärd...

Du får gärna förtydliga vad du menade med rotationspunkter...

 

[Pom]

När jag hörde om välbalanserade svärd kom jag att tänka på den gamla fantasyklichén om "intelligenta svärd". Elrics Stormbringer är ett exempel, men det finns väl rätt många fler. Kan det kanske tänkas att extremt välbalanserade svärd har gett upphov till legender om "intelligenta svärd" och vapen som slåss av sig själva?

När det gäller intelligenta svärd - vapen med något slags egen vilja och egen agenda - tror jag inte att de förekom särskilt mycket före modern fantasy. Och jag tror inte heller att Moorcock och Tolkien var särskilt bevandrade i de praktiska aspekterna av fäktning med äldre svärdstyper.

Vapen som slåss själva men helt enligt ägarens intentioner är väl däremot klassiskt sagostoff och där tror jag du kan ha en intressant poäng.

Men jag ser fram emot att bli upplyst om hur fel jag har i mitt första påstående av dem som vet mer!

 

[Saxifrage]

Har du varit på svampen igen?

Det där var ett av de flamsigaste och minst relevanta inlägg jag läst på länge (framför allt ditt vaga försök till on-topic i andra stycket), men eftersom det också var hysteriskt roligt så må du vara förlåten.

Hur som helst: sociala faktorer i all ära, men jag försökte framför allt härleda ursprunget till diverse myter baserat på svärdets dynamik (vilket väl är dömt att misslyckas om man inte pratar med ingenjörer, men vad fan). För att förtydliga, så tänkte jag kanske att en ovan svärdsman, som mest viftat med yxa eller undermåliga hantverk, kan ha fått tag i ett välsmitt svärd någon gång och känt att "shit, det här svärdet slåss ju av sig själv!". Och så föddes legenden. Eller nåt.

 

[Nightowl]

Jag vill bo i en svamp!

Och så föddes legenden.

Vilken legend snackar vi om? Jag känner inte till ett enda svärd i gamla myter och legender som är ett "intelligent svärd" eller "slåss av sig själv". (Det betyder inte att de inte finns, men för att kunna bedöma frågan måste man veta vilken myt vi snackar om, och det gör jag inte.)

Stormbringer är en litterär skapelse av Micahel Moorcock, vet du, inte en uråldrig myt*. Och jag misstänker att många andra litterära eller rollspeliga svärd är mer inspirerande av Pohlman** än av gamla myter.

Erik

*Detta var förstås en liten tarvlig pik till Saxifrage, men tydligen är Moorcock van vid att diverse ockultister envisas med att t.ex. Kaos' symbol, ni vet den med åtta pilar, som Moorcock är jävligt säker på att han själv hittade på när han satt på bussen, typ, är en uråldrig symbol från flertalet gamla och extra ockulta läror, etc. Stackars Moorcock...

**Stormbringaren, ni vet. Äh, glöm det...

 

[Saxifrage]

Re: Jag vill bo i en svamp!

Jaja... jag menade väl "legenden, om det nu fanns en sådan". Eftersom jag som är en ljum fantasyläsare hade en diffus uppfattning om att intelligenta svärd förekommer i fantasyböcker, så misstänkte jag att det fanns någon slags historiskt ursprung. Ingen rök utan eld, du vet.

Men visst, vi kanske lika gärna ska slå fast att "intelligenta svärd förekommer enkom i Moorcocks böcker om Elric, allt enligt Nightowl". Själv skulle jag dock vara lite försiktig med dylika utsagor, särskilt om jag jobbade i ett bibliotek...

 

[Rosen]

Litterära svampar

Stormbringer är en litterär skapelse av Micahel Moorcock,

Glöm inte Tolkiens "Farmer Giles of Ham", när han möter en drake försöker han undvika en fight och sätta sig i respekt genom att svänga runt med sitt svärd lite, men det blir så uppspelt av viftandet att det ger draken ett hugg på eget bevåg.

--
Åke

 

[Nightowl]

Rök svamp!

Men visst, vi kanske lika gärna ska slå fast att "intelligenta svärd förekommer enkom i Moorcocks böcker om Elric, allt enligt Nightowl".

Nädå, de finns i andra böcker också, och magiska svärd är vanliga i sagor, myter och legender. Jag är bara ganska insöad just på de senare, och just det intelligenta svärdet, precis som trollkarlen som kastar eldbollar, har jag sett som något som finns just i litterär fantasy och inte i gamla legender.

Det ska dock erkännas att viss snarkiness finns i mitt inlägg, av den akademikerfjanttyp som Rising avskyr, nämligen för att folk brukar mixa "gamla legender" och sådant som finns i fantasy, och det brukar göra mig irro.

Jag kan mycket väl tänka mig att folk trott på besjälade svärd, det finns ju dom som trodde att hela världen var besjälad, men jag minns inga referenser av det slaget någon särskild stans, och eftersom ditt inlägg uppmanade till spekulation runt hur legenden uppkommit, så spekulerade jag: Jag har inte sett att det finns någon legend, och jag spenderade åtta-tio år, när jag var en fanatisk culture gamer, med att läsa in mig på folktro och legender och dylikt (för jag ville bara ha "riktig" magi i mina spel, believe it or not).

Min kontra-hypotes är alltså, tills någon minns en gammal vikingasaga om ett själv-viftande svärd, att det är en modern saga, sannolikt påhittad av folk som aldrig hållit i ett svärd, och att balansen i bra svärd inte direkt har med saken att göra.

Jag vet att folk "trott på" illasinnade verktyg och vapen, som av otur, onda makter eller på grund av att man brutit ett tabu är ute efter blod. T.ex. kan en lie vara "blodtörstig" och då är det kört, man kan inte undgå att råka ut för arbetsolyckor när man jobbar med den. Det är ju litegrann som att "lien försökte hugga mig i foten", en sjysst ursäkt som ju implicerar att liefanstyget kan tänka och känna och röra sig.

Erik

 

[Nightowl]

Re: Litterära svampar

Glöm inte Tolkiens "Farmer Giles of Ham", när han möter en drake försöker han undvika en fight och sätta sig i respekt genom att svänga runt med sitt svärd lite, men det blir så uppspelt av viftandet att det ger draken ett hugg på eget bevåg.

Svärdet Stjärtbite, ja.

Erik

 

[Quan'talis]

Re: Rök svamp!

Jag har ett vagt minne av något svärd i någon saga som det inte gick att dra utan att dräpa en man innan det unde stoppas tillbaka i skidan igen. Det låter som om det kunde vara från någon germansk version av någon vikingasaga, samt som om svärdet skulle ha något slags egen vilja i alla fall, om än inte intelligens.

Annars känner jag också bara till helt vanliga magiska svärd.

(Om man inte vill vara ännu mer akademikerpetnogabesserwisseraktig, förstås, och insistera på att en "legend" är en helgonlegend och inget annat, och att svärd bara förekommer när legendens författare tröttnat på att hitta på utstuderade tortyrmetoder som inte får helgonet att ge upp sin tro, och tycker det börjar bli dags att taga helgonet av daga så att det kan helgonförklaras nån gång. I så fall är svärden helt vanliga svärd, förutom att de på bilderna alltid ser ut som de svärd som användes då bilden gjordes i stället för de svärd som användes när helgonet levde. Men det vill man inte.)

Jag förstår dock inte vad röksvamp har med saken att göra...

 

[Nightowl]

Schwert

Jag har ett vagt minne av något svärd i någon saga som det inte gick att dra utan att dräpa en man innan det unde stoppas tillbaka i skidan igen. Det låter som om det kunde vara från någon germansk version av någon vikingasaga, samt som om svärdet skulle ha något slags egen vilja i alla fall, om än inte intelligens.

Tirfing aka Tyrfing. Svärdet hade en förbannelse över sig med detta syfte. Det sägs inte att svärdet som ville något, det är mer en följd av att förbannelsen (som, likt all bra porrfilm, involverar dvärgar om jag minns rätt) styr svärdet. Men det är ju en definitionssak.

Erik

 

[Örnie_UBBT]

Ett annat litterärt exempel torde vara Severian The Torturers svärd Terminus Est i Gene Wolfes "Shadow of the Torturer"-serie. Bladet är ihåligt och fyllt med kvicksilver i en smal ränna, allt för att just manipulera rotationspunkten - kvicksilvret rinner framåt när man hugger så att träffen blir kraftigare, och rinner sedan tillbaka så att svärdet "kommer tillbaka" snabbt.

hälsar
Örnie

PS Böckerna är väldigt bra och rekommenderas om du inte läst dem! DS

 

[Saxifrage]

För oss i vårat tidevarv som inte kan fäktas men har sett målsökande missiler som väl de programmerats utför bataljer helt på egen hand, så passar självfäktande svärd bra in i vår idebild av värden.

Det där var mycket intressant. Och det understryker ju det vi verkar ha konstaterat, att "självfäktande" svärd är ett modernt påfund.

Tack alla som bidragit till diskussionen!