solvebring
Superhero
Precis som Han tipsar jag om Björn Hellqvists Svärdssida... Den har varit mig till mycket hjälp och är väldigt innehållsrik!
Nekromanti Svärdshistorisk översikt?
- Thread starter Dewil
- Start date
Re: Krökta svärd
Det har inte och göra med huruvida svärdet är krökt eller inte, det har och göra med hur svärdet används. Krökta svärd är i regel renodlade huggsvärd och då alltså bra på att utdela hugg. De är, enligt min erfarenhet, kraftfullare men svårare att hantera (minus i FV, plus i skada om vi snackar speltermer) om man jämför med ett rakt svärd. Ett rakt svärd har alltså fördel av mångsidighet emedan ett krökt svärd av huggartyp alltså nästan går att jämföra med en yxa. Då pratar vi alltså sablar, falchioner och liknande.
Man ska också göra skillnad på skärande hugg och "krossande" hugg. Ringbrynjor användes för att stoppa den förra typen av hugg emedan den utan ordentlig vaddering var -nästan- värdelös mot krosskada. Visst, den fule araben i andra änden på metallbiten du har i armen kanske inte bröt igenom din rustning så att du började blöda, men han bröt ditt underarmsben istället...
Som vanligt är det alltså en oerhört komplicerad fråga. Det bästa man kan göra är att läsa på från så många källor som möjligt (boken som det pratas om i tråden dissas delvis på Björns Svärdssida som också nämns i tråden, och Björns svärdssida tycker jag att man kan lita på) och försöka att bilda sig en egen uppfattning. Att faktiskt banka på någon (eller bli bankad, beroende på FV) med de olika köksredskapen är också ett bra sätt att skapa egen förståelse för vad det är för typ av vapen och hur det användes.
Det har inte och göra med huruvida svärdet är krökt eller inte, det har och göra med hur svärdet används. Krökta svärd är i regel renodlade huggsvärd och då alltså bra på att utdela hugg. De är, enligt min erfarenhet, kraftfullare men svårare att hantera (minus i FV, plus i skada om vi snackar speltermer) om man jämför med ett rakt svärd. Ett rakt svärd har alltså fördel av mångsidighet emedan ett krökt svärd av huggartyp alltså nästan går att jämföra med en yxa. Då pratar vi alltså sablar, falchioner och liknande.
Man ska också göra skillnad på skärande hugg och "krossande" hugg. Ringbrynjor användes för att stoppa den förra typen av hugg emedan den utan ordentlig vaddering var -nästan- värdelös mot krosskada. Visst, den fule araben i andra änden på metallbiten du har i armen kanske inte bröt igenom din rustning så att du började blöda, men han bröt ditt underarmsben istället...
Som vanligt är det alltså en oerhört komplicerad fråga. Det bästa man kan göra är att läsa på från så många källor som möjligt (boken som det pratas om i tråden dissas delvis på Björns Svärdssida som också nämns i tråden, och Björns svärdssida tycker jag att man kan lita på) och försöka att bilda sig en egen uppfattning. Att faktiskt banka på någon (eller bli bankad, beroende på FV) med de olika köksredskapen är också ett bra sätt att skapa egen förståelse för vad det är för typ av vapen och hur det användes.
Att man fick smida om Spathor som blivit böjda i strid hade sannolikt med att smideskonsten ännu var relativt ung och göra, bara ett sidospår.
Men folket i tråden är dock på rätt spår - den romerska köttkvarnen (alltså, en legion i sköldpaddeformation som vevar utav bara fan med sina kortsvärd mellan skölderna där fram) hade inte fungerat lika bra om svärden varit längre. Mot slutet av rommarrikets tid kom ju också mer och mer barbarer, och striderna bytte karaktär. Du har ingen större nytta av en tortiose-legion när du slåss mot germaner i en skog, till exempel, och kortsvärd är inte lika effektiva utanför formationsstrid.
Jag tror alltså inte att det längre svärdets popularitet under den senare rommartiden beror på en bättre smideskonst och att vapnen blir bättre rent kvalitetsmässigt (dvs, man behöver inte banka ut dem efter varje strid) utan att man fick slåss på andra sätt på andra ställen helt enkelt. Men visst, man kan nog utan tvekan säga att ett bra och hållbart svärd är mer populärt än ett kasst och krokigt..
Men folket i tråden är dock på rätt spår - den romerska köttkvarnen (alltså, en legion i sköldpaddeformation som vevar utav bara fan med sina kortsvärd mellan skölderna där fram) hade inte fungerat lika bra om svärden varit längre. Mot slutet av rommarrikets tid kom ju också mer och mer barbarer, och striderna bytte karaktär. Du har ingen större nytta av en tortiose-legion när du slåss mot germaner i en skog, till exempel, och kortsvärd är inte lika effektiva utanför formationsstrid.
Jag tror alltså inte att det längre svärdets popularitet under den senare rommartiden beror på en bättre smideskonst och att vapnen blir bättre rent kvalitetsmässigt (dvs, man behöver inte banka ut dem efter varje strid) utan att man fick slåss på andra sätt på andra ställen helt enkelt. Men visst, man kan nog utan tvekan säga att ett bra och hållbart svärd är mer populärt än ett kasst och krokigt..
Ymir
Liten kantbaron
Jag anser att det är viktigt att inte snöa in sig i för mycket eurocentrism vad gäller sådant här; Europa bör inte ses som normen för all historisk utveckling. Dessvärre är det å andra sidan väldigt svårt att göra en överskådlig översikt över asiatiska svärds utveckling, eftersom den skiljer sig så enormt åt mellan olika kulturer. Nå, lite kan jag iallafall hjälpa: den här sajten är lökigt kodad, men den innehåller hursomhelst en ganska så vettig översikt över de kinesiska svärdens utveckling under de senaste 2500 åren.
Vad urvalet av fantasyvapen som världsskapare beträffar, är det viktigast att hålla koll på generella utvecklingstendenser i svärdskulturen och skaffa sig en förståelse för vilka förutsättningar som formade vilken sorts vapen. Har man det, är det en smal sak att utveckla vapendesigner som känns trovärdiga i kontexten av kulturen/spelvärlden man skapat. Men sedan finns det ju alltid utrymme för slump.
- Ymir, pyttipannadags
Vad urvalet av fantasyvapen som världsskapare beträffar, är det viktigast att hålla koll på generella utvecklingstendenser i svärdskulturen och skaffa sig en förståelse för vilka förutsättningar som formade vilken sorts vapen. Har man det, är det en smal sak att utveckla vapendesigner som känns trovärdiga i kontexten av kulturen/spelvärlden man skapat. Men sedan finns det ju alltid utrymme för slump.
- Ymir, pyttipannadags
Dewil
Skrivbordsgeneral
Exakt vad jag är ute efter!
Dewil
Det är exakt det här jag är ute efter. Jag behöver rensa i vapenlistorna för att få lite konsekvens i urvalet av vapen. Eftersom jag inte är någon vapen- och regelfetischist så vill jag skapa mig några arketypiska, generaliserade, svärdstyper och behöver för det lära mig om deras inbördes relationer och utveckling. Rent regeltekniskt så kommer det inte att märkas att ett X-svärd är helt fel att använda mot en Y-rustning, men det är viktigt för mig att veta att en RP/SLP från en region där Y-rustningar är populära knappast bär ett X-svärd.
Dewil
Ymir
Liten kantbaron
Ett annat skäl än de som diskuterats i tråden hittils till romarnas förkärlek för kortare svärd var den enormt omfattande massproducering de pysslade med. Följer man gladius-svärdets utveckling ser man hur det hela tiden utvecklas till mer och mer lättproducera former. Romarna hade ett stort behov av maaaassor av vapen till sina legioner; så de tog successivt fram en svärdsdesign som var billig, lättsmidd och materialsnål men ändå högeffektiv. I mycket högre grad än någon annan kultur vid sin tid var romarna helt enkelt...effektiva.
- Ymir, inflikar
- Ymir, inflikar
King Kromm
Hero
Re: Några inflikningar
Lite tråkigt att han helt utlämnat flintasvärd och andra efter appningar ifrån tidig bronsålder. Eller all bronsålder för den delen... Även om svärden kanske inte var super vanliga, så fanns dom allt!
Lite tråkigt att han helt utlämnat flintasvärd och andra efter appningar ifrån tidig bronsålder. Eller all bronsålder för den delen... Även om svärden kanske inte var super vanliga, så fanns dom allt!