Re: Lätt!
"Om spelgruppen tillåter det, kanske man får extra tid på sig eller möjlighet att diskutera med medspelarna så att det som rollpersonen till sist säger verkligen kan anses vara intelligent och analytiskt/logiskt."
Eller så kan man prata en massa "nonsens" med viss sanning men främst rimlighet, och sedan gör spelledaren dessa förklaringar/analyser/antaganden till det rätta eller åtminstone tillräckliga rätt, men bara OM ett PSY-slag lyckas, eller liknande, t.ex att spelledaren anser att rollpersonens intellekt och t.ex. akademiska utbildning borde bidra till att rollpersonen faktiskt kan det som frågas om (fast spelaren KAN det inte). Dock så kräver detta att den intelligenta karaktärens spelare försöker vara lite begränsande och inte går för långt, för om hans "upptäckter" är allt för orimliga så kan spelvärlden "gå sönder". Å andra så är det ju bara för spelledaren att ta allt för orimliga förklaringar (eller vad det nu än rör sej om) som att rollpersonen misslyckades klura ut vad det var, eller att hans akademiska utbildnings åsikt om det hela (vad det nu än gäller) är fel. Med andra ord; Om rollpersonen spelare vill att hans karaktär även ska verka intelligent så måste han försöka hålla sej inom någon form av rimlighet för annars blir ju allt han säger ändå fel, samt att man även diskuterar lite om saken med spelledaren vid en tidpunkt då det passar för att få "djupare" förståelse. Det ger dock ett intryck av att rollpersonen är intelligentare om man ger ett snabbt och välformulerat svar hellre än att det blir ett avbrott på några minuter i spelandet då man diskuterar med spelledaren, så det blir mer effektfullt om man som spelledare ger spelaren lite frihet.