Jag vill inte mörscha iväg på något väldigt sidospår i FjällCon-tråden så jag fortsätter här. Jag skriver kortfattat och jävligt men skulle bli mycket glad om någon var intresserad av att vara med och filosofera lite kring ämnet:
I tråden (https://www.rollspel.nu/threads/0/post-0 ) pratades det om en omgång Svart av Kval, Vit av Lust som låter riktigt lyckad och jag vill med det som avstamp diskutera lite kring vad olika spel ger till sin spelgrupp och hur en bra spelomgång påverkas av förutsättningarna kring den.
Jag älskar Svart av Kval, Vit av Lust och även om jag inte läst det så vill jag påstå att det som aktivitet absolut är med bland de rollspel som har potential att skapa mest fantastiska spelupplevelser. Jag upplever dock att det ställer en hel del krav på förutsättningarna för att nå fram till ett bra resultat.
Förutsättningar
Rätt spelare, rätt stämning, rätt dagsform, osv. Det finns mycket som påverkar en spelomgångs förutsättningar redan från start och jag vill påstå att olika spel påverkas olika mycket av dessa förutsättningar.
Vad ger spelet till spelarna?
SaKVaL är en katalysator men ingen mall för hur man skapar en bra omgång. Det ger grundförutsättningar men mekaniken ger ingen output som inte kommer direkt från spelarna. Det gör spelet känsligt för dåliga förutsättningar men ger det samtidigt väldigt hög potential då det inte kommer i vägen när förutsättningarna är de rätta. Spelet ger bara förutsättningarna och allt annat vad karaktärer, historia, utveckling, etc måste komma direkt från spelarna. Jämför med exempelvis Fiasco som i mycket högre grad styr spelet genom tilt och annat eller spel med tydlig pacingmekanism.
Olika typer av spel? Vad är et jag vill prata om egentligen
Håller ni med om det här med att olika spel och spelstilar är olika känsliga för dåliga förutsättningar? WtWE faller aldrig pladask på samma sätt som en dålig omgång SaKVaL (det har inte hänt ofta men av de kanske 25 omgångar SaKVaL jag lirat så har ett par stycken varit riktigt sunkiga) men samtidigt är min teori att styrningen begränsar briljansen när den är som skarpast. Vad säger ni om det? Hur påverkar spelens löpande input till fiktionen högsta- och lägstanivåer? Hur ser ni på exempelvis Montsegur 1244 jämfört med SaKVaL ur denna vinkel? Håller ni ens med om att vissa spel kräver att spelarna gör mer av grovjobbet? Vad föredrar ni? Kan man lista spel och kategorisera dem efter mängden hjälp själva spelet ger för att skapa en bra spelomgång?
I tråden (https://www.rollspel.nu/threads/0/post-0 ) pratades det om en omgång Svart av Kval, Vit av Lust som låter riktigt lyckad och jag vill med det som avstamp diskutera lite kring vad olika spel ger till sin spelgrupp och hur en bra spelomgång påverkas av förutsättningarna kring den.
Jag älskar Svart av Kval, Vit av Lust och även om jag inte läst det så vill jag påstå att det som aktivitet absolut är med bland de rollspel som har potential att skapa mest fantastiska spelupplevelser. Jag upplever dock att det ställer en hel del krav på förutsättningarna för att nå fram till ett bra resultat.
Förutsättningar
Rätt spelare, rätt stämning, rätt dagsform, osv. Det finns mycket som påverkar en spelomgångs förutsättningar redan från start och jag vill påstå att olika spel påverkas olika mycket av dessa förutsättningar.
Vad ger spelet till spelarna?
SaKVaL är en katalysator men ingen mall för hur man skapar en bra omgång. Det ger grundförutsättningar men mekaniken ger ingen output som inte kommer direkt från spelarna. Det gör spelet känsligt för dåliga förutsättningar men ger det samtidigt väldigt hög potential då det inte kommer i vägen när förutsättningarna är de rätta. Spelet ger bara förutsättningarna och allt annat vad karaktärer, historia, utveckling, etc måste komma direkt från spelarna. Jämför med exempelvis Fiasco som i mycket högre grad styr spelet genom tilt och annat eller spel med tydlig pacingmekanism.
Olika typer av spel? Vad är et jag vill prata om egentligen
Håller ni med om det här med att olika spel och spelstilar är olika känsliga för dåliga förutsättningar? WtWE faller aldrig pladask på samma sätt som en dålig omgång SaKVaL (det har inte hänt ofta men av de kanske 25 omgångar SaKVaL jag lirat så har ett par stycken varit riktigt sunkiga) men samtidigt är min teori att styrningen begränsar briljansen när den är som skarpast. Vad säger ni om det? Hur påverkar spelens löpande input till fiktionen högsta- och lägstanivåer? Hur ser ni på exempelvis Montsegur 1244 jämfört med SaKVaL ur denna vinkel? Håller ni ens med om att vissa spel kräver att spelarna gör mer av grovjobbet? Vad föredrar ni? Kan man lista spel och kategorisera dem efter mängden hjälp själva spelet ger för att skapa en bra spelomgång?
)
