Nekromanti [Svavelvinter] Döds ände (ännu ännu en gång)

[Skarpskytten]

Scen 20
I
Tamita och Mostermok går nedför trappan med de två kämparna efter sig. Plötsligt tvärstannar Mostermok, vänder sig om med Ninshuburs kropp som sköld och utstöter ett bärsärkaskri. Tamita rusar iväg nedför trappan med spänstiga steg. Turik avlossar sitt armborst men träffar bara liket, och blir omkullknuffad av Mostermok, som använder Ninshibur som en sköld och en murbräcka. Men Turik är stark; han släpper armborstet, hoppar upp och kan han knuffa tillbaka. Mostermok tappar balansen och rullar iväg nedför trappan ...

II
Tamita rusar ... rakt in i Iarlaganda, som kommer gående i trappan, nerifrån. Hon har hört vrålet och frågar "Vad händer?" Inkräktare! Hämta hjälp! "Varför hjälper inte du?" frågar Iarlaganda. Innan Tamita hinner svara kommer Mostermok nedrullande för trappan.

III
De tre noviserna tystnar. Inga ljud hörs uppifrån. Vart har de två inkräktarna tagit vägen? De tre tittar på varanda, alla vet att två av dem anser att den tredje är svag, kanske en förädare. Tamita och Iarlaganda tar upp tråden. Tamita vill nedåt, hämta hjälp, Iarlaganda vill uppåt, ta reda på vad som händer, men den senare ger sig utan någon längre diskussion. Sedan frågar hon, "Förresten. Har ni sett Ninshubur?". Tamita och Mostermok skruvar på sig - liket ligger i trappan, fem meter upp - men betygar att de inget vet.

Tamita rusar nedåt; Iarlaganda och Mostermok står, bligande på varrandra ...

Mostermok spelare inledde här ett plötsligt anfall, för att ge Tamita tid att rusa nedåt och hämta hjälp. En passaden offervilja. Trots en tidig framgång förlorade Mostermok den andra rundan i striden och jag bestämde att han skulle studsa hela vägen ned och att de två vankelmodiga äventyrarna - som nu kände att de var röjda på grund av allt vrålande - skulle slinka iväg (jmf deras mål i äventyret).

Jag hade nämligen insett att Iarlaganda var i närheten, och jag ville se vad som hände när hon mötte Tamita och Mostermok, som ju anklagade henne för att vara förrädare - och samtidigt hade dödat en sektmedlem.

En retorisk konflikt utspelade sig mellan T och I om huruvida T borde hämta hjälp eller följa med I upp, men I använde sin förbannelse mot sig själv för att förlora.

Scen 21
Hissen skramlar nedåt, när Adiposumon, Lektone och Mygna plötsligt hör ett vrål eka genom Järntornet. Flera djupa vrål, sedan tystnad. Adiposumon känner igen rösten: "Mostermok?". Lekobin frågar, varifrån kom den. Adiposumon tror att vet var: femte våningen.

Snabb scen; A klarade här ett Dådslag, SG2, för att räkna ut varifrån vrålet kom.

 

[bladerunner_35]

Intressant hur lika händelserna faller ut.

 

[Skarpskytten]

Fast jag tycker det är både och. Visst T och M har slutit en allians och hamnat i Gorbugdas läger, I är lite vagt i Grafficanus läger och A har svikit sekten. På de sättet är det likt. Men äventyrarnas invasion har fått ett helt annat händelseförlopp.

Och vänta bara tills nästa scen ... Mostermok går ett lite annat öde till mötes än när du spelade honom ...

 

[Skarpskytten]

Scen 22
Tamita har lämnat Iarlaganda och Mostermok. De står och bligar ett tag på varandra. Sedan säger Mostermok dystert: "Gobrugda känner till ditt förräderi!" Iarlaganda backar inte ned: "Vad är det?" Mostermok: "En fara". Iarlaganda: "Vilken fara?" "Tvivel" svarar Mostermok. De är så upp i sitt samtal att de knappt märker att hissen har slutat skramla - och har stannat på deras våning, bara några steg ifrån dem!

"Är det någon här?" säger en röst. Iarlaganda hoppar till och rusar uppåt, skrikande "Alarm! Alarm!". Men Mostermok svarar: "Vilka är ni?" Han tänker ånyo vinna tid, tid åt Tamita att hämta hjälp och tid åt ... Iarlaganda, förrädaren att slå larm ... ?

Tre personer träder fram: det är Lebokin, Mygna och - Adiposumon! Lebokin berättar om sitt uppdrag, han är här för att hämta hem Mostermok till hans familj. Men Mostermok är ju hemma här; han förstår knapp vad Lebokin pratar om först! Lebokin och novisen börjar resonera, och den förre visar sig ha en honungslen tunga. Allt han vill är att Mostermok följer med upp, till den översta nivån, så att de kan resonera om saker i lugn och ro. Det är väl inte för mycket? Mostermok tvekar, och ger sedan upp. Han gör inga stora åthävor men något ger vika inom honom: "Du har rätt. Jag vill tillbaka hem".

Mostermok berättar nu att det var Iarlaganda som skrek "Alarm" och försvann upp för trappan. Adiposumon springer efter för att få tag på henne och berätta om vad som händer. Mostermok, foglig som en oxe, följer med de två äventyrarna in i hissen.

Den här scenen var kanske scenariots höjdpunkt. Den växte fram organiskt ur tidigare händelser. Det som hände här var att Lebokin tog en retorisk konflikt med Mostermok för att kunna få mer tid för att kunna bearbeta honom - och när M förlorade och blev knäckt så övergav han sitt öde. Det var lysande spelat av Mostermoks spelare som verkligen kramade ur allt som gick ur karaktären.

Och det blev ju lite ironiskt. Fanatikern Mosermok svek sekten, medan svikaren (?) Iarlaganda sprang runt för att mota bort inkräktarna ...

Scen 23
Tamita når våning sex och rusar först fram till Grafficanus dörr och bultar på den. Ingen öppnar [för G har barrikaderat sig i Demonariet och vänter på att Iarlaganda ska samla hans härskaror]. Gobrugdas dörr, knack, kanck. Dörren öppnas, det är den vackre patriarken själv.

Tamita förklarar att det är krigare i komplexet och att de letar efter Mostermok. "Har någon dött?" Ja, Ninshubur. Tamita berättar som sitt och Mostermoks insatser å Grafficanus vägnar, men nu står mer på spel. De två pratar snabbt igenom sina alternativ. Det slutar med att Gobrugda ska ta sig till columnerna [han vet inte att Garax har anslutit sig till Grafficanus i Demonariet och att Remorba väntar nere i dissektionsrummet för att genomföra "lojalitetstesten"]. "Och du", säger han, "hämta en fånge!" Tamita rusar iväg.

Tamita var "lojal" här och försökte rapportera till sektens överhuvud, men det gick ju inte. Jag tänkte här att Gobrugda tänkta samla så många Shaguliter som möljligt runt sig för att ge sig på inkräktarna - och sedan Grafficanus, men hans plan var tyvärr helt ur fas med vad som pågick.

Sedan blev det ett missförstånd här. G ville att T skulle ta en av inkräktarna till fånga, men Ts spelare uppfattade det som att hon skulle hämta en fånge i cellerna längst ned. Missförståndet uppdagades först i Scen 25, men då tyckte vi alla att det var ett missförstånd med intressant potential, så vi lät det bero.

 

[bladerunner_35]

Jovisst men jag kände igen mig i mötet där båda versionerna gick bärsärk - även om utgången blev olika. Även idén att mata demonerna med avfälliga kultister dök i båda omgångarna.

 

[Skarpskytten]

Jepp, det är ju jag som upprepar mig. Det är en av prövningarna i äventyret. Och mordet på Ninshubur.

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Scen 22 var riktigt cool!

 

[Skarpskytten]

Det var ett stort ögonblick. Svavelvinter är ett spel de de som vågar ta ut svängarna vinner!

 

[Skarpskytten]

Scen 24
Iarlaganda springer upp för trappan; hon måste slå larm, hon måste bekämpa inkräktarna. På vägen upp snubblar hon över Ninshuburs kropp. Märkligt nog är den insvept i några lakan. Den har en armborstskäta i ryggen. Det är mystiskt, men inkräktarna måste ha dödat honom!

Hon närmar sig andra nivån när hon hör ljudet av strid. Hon rusar ut i allrummet, och finner Tralisba i strid med en gänglig, klupig inkräktare [Rydilak]! Bägge två vänder sig mot Iarlaganda och ber henne om hjälp. Hon säger till inkräktaren, "lung, lugn, jag är på din sida" och rusar fram till honom. Sedan drar hon sin kniv och sticker honom mellan revbenen. Mannen faller död till golvet med ett hål i hjärtat. "Vi måste till horndemonerna" säger Iarlaganda innan Tralisba har fattat att han är säker.

I samma stund kommer Adiposumon inrusande [från Scen 22]. När Adiposumon inser att Iarlaganda och Tralisba vill slåss mot inkräktarna och inte fattat hans eget svek, bestämmer han sig för att följa med dem - för tillfället. "Vi måste dräpa dem allihop" förklarar Iarlaganda. "De har redan dödat en horndemon" säger Adiposumon, men Iarlaganda ger sig inte: de måste få den sista horndemonen att hjälpa till mot inkräktarna. De tre springer upp.

En ganska dramatisk scen. I:s spelare visste så klart vad som hänt med Ninshubur, men låtsades att hon inte förstod allt som hänt honom.

I striden vann I först en retorisk konflikt för att lura Rydilak att hon var på hans sida, för att sedan med ett anfall och en lycka extra tärning döda honom med sin Mördarkonst.

Scen 25
Tamita rusar nedåt, nedåt, för att varna Gobrugda om vad det är som står på. Hissen är upptagen! Kanske av inkräktarna! Hon rusar vidare, och när hon når nivå åtta hör hon ljud från Demonariet - kanske mässande? Gorbudga verkar vara där!

Hon knackar på dörren. En röst frågar "Vem där?". Hon förklarar vem hon är och vad som hänt "Inkräktare! ... Gobrugda skickade mig efter en fånge!". Dörren öppnas. Där står Garax [som gett sig av hit efter Scen 16]. De två pratar, Tamita berättar om Gorbrugdas planer [som är helt överspelade, se Scen 23]. Garax ger Tamita order att hämta Remorba hit; de måste samla de mäktigaste här och rensa Järntornet nedifrån och upp!

Tamita rusar tillbaka - men nu rör sig hissen. Den stannar! Ut kliver - Remorba! Tamita förklarar vad som händer och vad Garax sagt. Remorba blir tyst. Sedan förklarar hon att hon tänker ge sig av ned till understa våningen!?! [För att rädda "sin" fånge och fly ur Järntornet medan hon kan]. Tamita - förstummad över detta svar - står kvar vid hissen när de försvinner ned.

 

[Skarpskytten]

Scen 26
Iarlaganda, Adiposumon och Tralisba springer upp för trapporna. Iarlaganda vill släppa ut den kvarvarande horndemonen, men Adiposumon försöker få henne att tänka om: "Detta är kanske ett tecken! Tiden för Döds Ände har inte kommit!" Iarlaganda fräser tillbaka: "Jag vet att du har dina tvivel". De har kommit upp till översta våningen, och hör knappt att hissen rasslar i bakgrunden. Adiposumon pekar dramatiskt bort mot entréhallen: "Dörren är där. Vi kan ge oss av!". Tralisba utbryter: "Jag följer gärna med!" Hissen har tystnat. Innan Iarlaganda hunnit formulera ett svar träder Lebokin och Mygna in, med Mostermok förrädaren i släptåg!

Lebokin vill veta vilka Iarlaganda och Tralisba är. Adiposumon förklarar. Lebokin inser att han har hittat agenten han är utsänd för att hämta hem! Han förklarar vem han är, att de har all utrustning som behövs för att kunna fly gömda i en släde vid vulkankanten, att Digeta Longa vill veta vad hon har tagit reda på ... Men Iarlaganda vägrar fly! Hon behöver tid att tänka, bara några minuter. Hon pekar upp för trappan där horndemonerna finns ...

Lebokin inser vad det är hon vill göra, men lite för sent. Iarlaganda knuffar omkull Lebokin och Mydna och sprintar mot trappan till Horndemonnästet. Mostermok rusar fram mot Tralisba [som han tror är med Iarlaganda] och tar ett brottningsgrepp på denne och dunkar hans huvud i väggen tills ... det mjuknar. Lebokin och Mygna har kommit på fötter, de rusar efter Iarlaganda uppför trappan. Lebokin kommer ikapp, och försöker greppa tag i den motvillige agenten, men hon slikner ur hans grepp.

Iarlaganda kommer upp i nästet. En horndemon tittar illvillig på henne. I trappan slamrar Lebokin och Mygna ...

En rörig scen, där parterna inte riktigt förstod varandra. Lebokin trodde att Iarlaganda ville följa med; Mostermok trodde att Tralisba var trogen sekten; Iarlaganda valde lojalitet; Adiposumon stod och gapade och såg hur allt bara rasade samman ...

I tog en retorisk konflikt med Lebokin - för att vinna tid och få möjlighet att släppa lös den sista horndemonen - men när hon misslyckades så valde hon en mer fysisk väg, knuffade bort sina fiender, förlorade ett flyktslag, men Lebokin lyckades inte träffa henne, vann ett flyktslag ...

Mostermok dödade stackars Tralisba i en runda.

Iarlagandas spelare bestämde sig fullt ut här att hon var lojal mot sekten. Inget mer tvivel!

Scen 27
Tamita ser något förvånad Remorba försvinna ned till understa våningen. Hon återvänder slokörad till Demonariet och berättar genom dörren för Garax vad som har hänt. Garax blir som galen över Remorbas ordervägran! Han sliter upp dörren och marscherar iväg mot hissen. Tamita försöker få honom på andra tankar: "Borde vi inte fokusera på inkräktarna istället? Vi kan ansluta till Gobrugda ..." Garax tvärstannar och tittar misstänksamt på Tamita. Är hon i hans läger? Hon erkänner att hon har dödat Ninshubur tillsammans med Mostermok. Garax håller på att koka över! Men, säger Tamita, det var ju på Gobrugdas order! Vi gjorde det för sektens bästa!

Hissen anländer till deras nivå ...

Jag bestämde att den fanatiske och fantasilöse Garaxs genast ville göra upp med Remorba. Det tycktes mig också som att det skulle placera Tamita i en intressant sist: vem av de två skulle hon välja att stödja?

Scen 28
Iarlaganda tittar på Gobrugdas horndemon: "Döda dem, döda dem allihop" skriker hon och pekar mot trappen. "Och förstör sedan deras vagn!" Hon pekar ut ur öppningen, där den kalla Majuarhimeln är blå och klar. Horndemonen piper upphetsat och asar sig mot trappan. Iarlaganda stannar inte för att se vad som händer när Lebokin och Mygna kommer upp för trappan, hon klättrar ut, upp på taket, springer längs det och hoppar ned på bron vid utgågen.

Kan man tala med Horndemoner, undrade Is spelare. "Ja" sa jag, för det var en intressant plan hon hade. I tänkte bege sig bort och försöka hitta äventyrarna släde. Hennes tanke var att om hon förstörde den, så skulle de aldrig kunna ta sig tillbaka till Arhem och avsölja Shaguliternas hemligheter.

 

[Skarpskytten]

Scen 29
Mostermok och Adiposumon blir kvar när alla andra försvinner upp för trappan. Ett fasligt oväsende bryter upp där uppe [Lebokin och Mygna strider mot horndemonen], men de två har annat att tänka på.

Mostermok: "Varför är du med inkräktarna?" Adiposumon: "Jag är bara på min sida!" Adiposuon vill veta varför Mostermok dödade Tralisba. De två träter och till slut tappar Adiposumon tålamodet med Mostermok: "Sluta döda de som vill härifrån!"

Då kommer Turik och Trebik [som vi får anta har irrat runt nere i komplexet sedan sin misslyckade uppgörelse med Tamita och Mostermok] upp från Järntornets inre. De känner genast igen Adiposuom, och de tre gamla vännerna faller i varandras armar medan Mostermok surögdt titta på (han har inga vänner).

De tre vännerna lugnar ned sig och börjar nu oroa sig för tystnaden där uppe. De tar sig upp för trappan och finner ett blodigt kaos. Mygna ligger, söndertuggad, i en döende horndemons käkftar. Lebokin lever, men är svårt sårad. Iarlaganda är borta. De tre behöver inte lång tid på sig för att bestämma vad de ska göra: de ska ge sig av och lämna denna hemska plats bakom sig. En av krigarna lyfter upp Lebokin och sedan går de ned för trappan. När de kommer tillbaka inser de att de har glömt bort Mostermok, som nu är borta.

Mostermok står kvar ensam. Sedan tar han hissen, nedåt i komplexet ...

Jag fick ju bestämma något utfall av striden, det fick bli som ovan. Att A nu skulle bestämma sig för att fly kändes naturligt, och det skulle också visa sig vara i grevens tid.

Scen 30
Tamita hänger Garax i kjorteln. "Varför måste vi döda Remorba?" Garax försvarar sig, besvärat, men tycks börja tveka inför Tamitas plädering för att inkräktarna är det viktiga. Då ringer en klocka genom hela Järntornet.

"Shagul har kommit" säger Garax, dystert. "Det är ju fantastiskt" utbryter Tamita. Garax skruvar på sig; han vill ändå ge sig av efter förrädaren Remorba. Tamita står på sig: "Ska vi inte möta vår Mästare under ordnade former, och inte som skrikande, splittrad familj?" Till slut kan Garax inte stå emot henne. Jo, hon har rätt, de måste återvända till Grafficanus, så att sekten tillsammans kan gå ut och möta Shagul.

Jag kände att vi hade kommit långt nu. Iarlganda och Adiposumon hade nu valt sin väg; trohet respektive flykt; och jag kände att Mostermok och Tamita inte förtjänade fler chanser att välja väg. Klockan började bli mycket och Mostermoks spelare skulla snart hem på stor middag. Det fick vara dags för Akt III.

Tamita vann här en retorisk konflikt med Garax för att få honom att sluta jaga efter Remorba. Det passade mina planer bra, för nu ville jag någorlunda snabbt får slut på äventyret.

Scen 31
Iarlaganda landar med en duns på bron och vrickar foten i fallet. Hon haltar sakta över bron, hon måste hitta äventyrarnas bas och förstöra det. Då hör hon klockan.

Först när hon når randen av vulkanen och ser att Shaguls grav är öppen förstår hon vad det är som hänt. En kort stund stirrar hon in i den mörka öppningen. Sedan går hon in.

Scen 32
Mostermok tar hissen nedåt i komplexet. Han hör en klocka ringa en gång, men annars är det är tyst och stilla. Han stannar vid varje våning. Någonstans mitt i Järntornet möter han en skara sammanbitna Shaguliter: Grafficanus, Gobrugda, Garax, Tamita med flera. Döds Ände är här, säger de. Vi måste gå i procession till Shaguls grav. Det är spänt, men finns inte mycket att göra. Mostermok ansluter sig till samlingen.

Alla levande Shaguliter ansluter sig till tåget, som fortsätter upp genom Tornet och ut på bron och bort till graven.

En kort scen, där jag snabbt spolade fram mot slutet. Tamita och Mostermok kunde ha valt att försöka smyga sig undan, eller övertyga Grafficanus att välja en annan väg, så scenen var inte helt utan dramatisk potential. Nu valde de att snällt följa med till graven.

 

[Skarpskytten]

Scen 33
"Han var här, jag lovar" säger Adiposumon till Turik och Trebik, när de inser att Mostermok har försvunnit. Men det spelar ingen roll; de har bestämt sig och de har hört klockan. De samlar ihop sig och sina saker och bärande Lebokin lämnar de Järntornet, går över bron och uppför vulkankanten. Då ser Adipouson att Shaguls grav är öppen - och att Iarlaganda fotspår leder in där ...

Han förklarar för bröderna att vill följa efter Iarlaganda; kanske kan han få henne att följa med dem? Bröderna är motvilliga; kan de inte bara fly medan tid finns? Adiposuon har den skarpare tungan och bröderna ger sig. Alla tre går in i graven, bärande Lebokin.

A vann en retorisk konflikt för att få med sig bröderna in. Så vitt jag kan förstå var hans plan att "rädda" Iarlaganda

Scen 34
I
Iarlaganda smyger genom Shaguls grav och når en kammare med en tron. I den sitter Shagul själv! Han tar till orda: "Det är ett tecken att du kom hit först. Du är djärv och vacker! Jag har stulit mitt namn ur Gudarnas bok och kan skriva dit ett namn. Vill du framleva din framtid vid Shaguls sida?"

Iarlaganda sväljer tungt och går sedan med tvekande steg och ställer sig jämte Shagul.

Detta är prövningen som nämns i äventyret. Iarlaganda var dock allt annat än nöjd med sin situation, och ville nog helst bara fly, men vågade inte ...

II
Sedan kommer Adiposumon in, med äventyrarna i släptåg. Shagul visar ingen förvåning. "De andra kommer nog snart" förklarar Adiposumon raskt, och hoppas att han blir tagen för en förtrupp och inte genomskådad som en förrädare. Sedan blir det tyst. Där hon står, nu något bakom tronen, försöker Iarlganda teckna till Adiposumon: "Fly!" men han vågar inte öppet trotsa Shaguls makt. Han slinker bakom en av bröderna och smyger fram sitt svärd ... Man han fortsätter tveka.

Jag tror jag var lite hårdhänt här, men jag var trött och tiden höll på att ta slut. Det hade nog kunna bli en strid med Shagul. Iarlagandas spelare ville rycka den där boken ur Shaguls händer, men jag var inte riktigt på hugget. Synd, det här kunde fått lite mer nerv. Men, men.

III
Hela sekten kommer in. Grafficanus och Shagul utbyter diverse plattityder om sektens verk och framtid. Gobrugda tar fram sitt elexir. Shagul tillsätter den sista ingrediensen och föreslår en skål.

Vänta! Tamita borde också få vara med, som sektens mest framstående novis. Tamita tar med darrande hand emot en bägare med Döds Ände i!

Ännu en prövning från äventyret ...

Alla dricker. Alla dör, en efter en. Även Shagul.

Iarlaganda, Adiposumon, Mostermok och bröderna står kvar och blinkar som ugglor.

Sedan rusar Iarlaganda ut; hon ska ta sig till släden!

Adiposumon och bröderna bär ut Lebokin, de tänker ta sig hem, på något sätt, de vet inte hur.

Mostermok står länge kvar i mörkret. Sedan rycker han på axlarna och går ut. Han tänker rädda fångarna i Järntornet, samla ihop mat, ge sig av ...

FINIS

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Coolt. Spännande att Iarlaganda valde att ställa sig på Shaguls sida. Frågan är vad det innebär i praktiken? Jag tänker mig att det är ett oåterkallerligt val - Iarlaganda kan säkert försöka fly från Shagul, men han har nu stulit hennes öde från gudarna så hon lär knappast komma undan. Men det är en annan historia.

Valet Iarlaganda fick, prövningen, är i princip samma som Silvia Miranda får i romanen Svavelvinter.

 

[Skarpskytten]

Coolt. Spännande att Iarlaganda valde att ställa sig på Shaguls sida. Frågan är vad det innebär i praktiken? Jag tänker mig att det är ett oåterkallerligt val - Iarlaganda kan säkert försöka fly från Shagul, men han har nu stulit hennes öde från gudarna så hon lär knappast komma undan. Men det är en annan historia.

En sak som jag märkt det lilla jag spelat Svavelvinter (sju spelmöten i som spelare i bladerunner_35:s kampanj; och tre som spelledare med detta scenario) är att spelet lätt slutar med öppna slut. Dvs vi lämnar våra hjältar (de som är i livet), och vet att nu händer något annat, något som vi aldrig får reda på. Det gillar jag, bättre än "sedan levde de lyckliga" eller "så dog onding, slut".

Valet Iarlaganda fick, prövningen, är i princip samma som Silvia Miranda får i romanen Svavelvinter.

Jepp! Jag borde ha läst om den där scenen innan spelmötet bara, då hade jag kanske kunna göra något av det.