Nekromanti Svavelvinter, konflux kampanjen

[baron Max Durhal_UBBT]

Snart är det dags. Jag äger alla delar till denna kampanj utom svavelvinter boxen (så jag kanske inte är direkt "nära" att spela den) och börjar fundera kring hur den ska spelas. Jag håller som mest på att läsa igenom alstren nu men några frågor börjar genast dyka upp i mitt huvud.

Hur är det möjligt att låta spelare spela viktiga roller såsom Da Kalve, Shagul, Arn, Brior, Baldyr? Jag kan halvt se framför mig att spelare kontrollerar Shagul och Praanz Da Kaelve då dessa två individer styr över informatörer och styrkor vilket gör det tacksamt att spela dessa två, men går det också att spela Arn och rentav Baldyr och Brior? Hur får man det att spelas smidigt av dessa spelare och i vilken utsträckning ska spelarna få integrera med spelgruppen? Om någon har gjort detta så vore det roligt med exempel och dylikt.

Som jag har förstått det så verkar det också vikigt att alla spelarna (utom MÖJLIGEN Shaguls spelare) ska "andas" Trakorien och verkligen få inblick i öriket så att de bryr sig om dess utveckling. Bör alla rollpersoner komma från Trakorien? Det är nog viktigt att alla RP:na blir involverade i konfluxen (eller en Shagulit jakt som jag läst något om någonstans som leder till upptäckandet av konfluxen) men kan någon berätta de bästa sätten som man kan få spelarna att bry sig om Trakorien på?

Kampanjen verkar också vara ganska skoningslös och det förväntas att spelare ska dö till höger och vänster. Hur löser man egentlgen detta om en viktig eller rolig RP dör, skapar man då en ny eller tar man en befintlig SLP fast spelaren gör så att säga sin egen tolkning av honom (alltså att om man tar en typisk gråalv från bladverk som egentligen redan har sina värden kan man ändå slå fram honom efter eget huvud). Kan man kanske ta in släktingar till RP. Det bästa alternativet som jag hittat är att ta in en Rhabdorana medlem men det kan ju bli tjatigt (eller kanske inte ).

Slutligen, har någon några tips till hur "slaget om Clusta Noba" ska spelas? Har någon gjort på andra sätt än vad som står. Som jag förstår det så ska man först spela igenom en spelrunda av slaget och sedan låta RP:na spela själva äventyret när de nya förflyttningarna och taktiska dragen har gjorts, alternativt låta spelarna agera först och taktikerna sedan. Bör man då ta in folk som rollspelar Ransardier och Stegoser också eftersom det blir roligare att man har generaler som faktiskt vill ta över konfluxen?

Det här var de frågor som har gnavt hårdast när jag läst de delar jag har i kampanjen. Först ska jag nog göra en mindre kampanj där RP:na träffar varandra i Trakorien och börjar jaga en Shagulit p.g.a. olika mål (någon av RP ska vara ondare än Shaguliterna och vill åt något föremål denne har). Sen går jakten till Marjura och där börjar det hela.

Kom gärna med exempel, inget är så bra som exempel när man svarar på frågor och jag känner en viss brist på dessa.

 

[Doedinnan]

Roligt att du ska ha med en ondor i gruppen

 

[Baldyr]

"Hur är det möjligt att låta spelare spela viktiga roller såsom Da Kalve, Shagul, Arn, Brior, Baldyr? Jag kan halvt se framför mig att spelare kontrollerar Shagul och Praanz Da Kaelve då dessa två individer styr över informatörer och styrkor vilket gör det tacksamt att spela dessa två, men går det också att spela Arn och rentav Baldyr och Brior? Hur får man det att spelas smidigt av dessa spelare och i vilken utsträckning ska spelarna få integrera med spelgruppen? Om någon har gjort detta så vore det roligt med exempel och dylikt."

Min lösning är att låta Brior och Baldyr utgöra spelargruppen. Istället för en massa omotiverade slumpgenererade rollfigurer så åker Brior och Baldyr till Marjura för att leta efter fornfynd. (Resten av spelargruppen består då av medhjälpare och hyrd hjälp.) Jag ser alltså ingen poäng med att låta en separat spelgrupp spela Brior och Baldyr...

Uppslaget är egentligen hämtat från den kommande Svavelvinter-romanen, vilket diskuterats en del på Trakorien-listan.

Vad gäller Arn så börjar en Arn-spelare med fördel sin kampanj på väg till Marjura. Där ska han lokalisera draken Blatifagus och så vidare. Eftersom Arn egentligen är huvudfiguren i kampanjen så tycker i alla fall jag att det vore synd att låta honom endast vara en spelledar-person.

Vad gäller dödlighet så har Granström (författaren) en pervers förkärlek till intrikata fällor av olika slag. Det tycker jag är lite synd då man mer eller mindre måste vara en blödig spelledare för att någon rollfigur åtminstone ska överleva till slutstriden. Därför föreslår jag att man plockar bort åtminstone de mest omotiverade fällorna. Sedan funderar jag på att införa någon form av "ödespoäng" som spelare kan använda för att ta sig ur knipor av olika slag.

Döda rollfigurer ersätts med fördel av följeslagare av olika slag. Det vill säga Bodonius, Didra, Naramsi och så vidare. Det kan nämligen bli lite krystat om vilt främmande personer hela tiden dyker upp längs vägkanten, så att säga. Speciellt som uppdraget (att rädda oraklen alt att finna Stora stenfar) är så pass hemligt och risken för infiltration så stor.

Vad gäller Trakorien-modulen så brukar jag ha det som krav att man faktiskt har läst krönikan för att få delta i del 2, fast det brukar aldrig vara några problem med motivationen där. (Dessutom, om spelarna inte läser krönikan så går de miste om ledtrådar.)

/Pauli "Baldyr" Paananen, moderator för Trakorien-listan

 

[baron Max Durhal_UBBT]

Hmm... Så man ska egentligen låta stommen av karaktärerna egentligen vara hämtade från huvudpersongalleriet... Jag tycker det låter ganska bra i och med att det är det sättet jag ser på svavelvinter, och jag tycker att Arn borde vara en spelare för att göra det mer intressant. Men hur gör man detta rent praktiskt. Tar man en spelare som vill göra en figur som passar som Arn och låter honom slå fram den fast säger åt honom att den ska heta Arn Dunkelbrink och ha en bestämd historia eller delar man helt enkelt ut rollerna till bestämda personer och berättar att detta är en saga som bör spelas av dessa personer så därför delas redan slagna, bestämda personer ut då de är en viktig del av handlingen som inte bör vara SLP:s?

Jag ser också en del problem i att göra just Arn till en spelare. Det är ju tänkt att han och Blatifagus ska integrera på många bestämda sätt. Hur får man egentligen till detta? Man kanske bör göra svavelvinter handouts? Men jag tycker det känns så billigt att styra spelgruppen för det skulle ju också kunna vara bra om spelarna var wild cards och de viktigare rollerna var SLP:s. Fast frågan är väl vad som blir roligast konflux racet. Om man har en inte så tävlingsinriktad (eller snarare motiverad) Arn spelare mot ett par makthungriga tjuvar och rötägg som spelare. Men har du testat att spela alla viktiga roller av spelare. Var, när och hur ska de användas. Men tack för svaren, jag har börjat spinna vidare redan nu i mina förvirradee korridorer som ska kallas för tankar.

 

[Baldyr]

Nja, jag har mig veterligen aldrig hört talas om att någon annan skulle ha spelat Svavelvinter med Brior och Baldyr som rollfigurer. Det är nog bara något jag har för mig.

I romanen Svavelvinter åker även Praanz och Arn till Marjura samtidigt som Brior och Baldyr (med anhang). Jag har däremot aldrig haft en Arn-spelare tidigare i kampanjen men jag lär prova det nästa gång.

jag tycker att Arn borde vara en spelare för att göra det mer intressant. Men hur gör man detta rent praktiskt. Tar man en spelare som vill göra en figur som passar som Arn och låter honom slå fram den fast säger åt honom att den ska heta Arn Dunkelbrink och ha en bestämd historia eller delar man helt enkelt ut rollerna till bestämda personer och berättar att detta är en saga som bör spelas av dessa personer så därför delas redan slagna, bestämda personer ut då de är en viktig del av handlingen som inte bör vara SLP:s?

Jag skulle nog skapa Arn-rollfiguren åt spelaren som ett konkret förslag, men oavsett så skulle jag aldrig låta någon spelare slå några grundegenskaper eller liknande, överhuvudtaget! Min Arn-spelare skulle däremot kunna modifiera sin rollfigur enligt önskemål, men den skulle troligen vara väldigt lik förlagan (såsom Arn beskrivs i Kristalltjuren/Sinkadus #23). Brior-, Baldyr- och Praanz-rollfigurerna skapades på samma sätt i min förra kampanj, och ingen var missnöjd med sin rollfigur.

Som en parentes kan sägas att jag faktiskt inte tycker att en Shagul-spelare behövs om man redan har en Praanz- och en Arn-spelare, förutom en "spelargrupp" (exempelvis bestående av Brior, Baldyr, Bodonius, Didra med flera).

Jag ser också en del problem i att göra just Arn till en spelare. Det är ju tänkt att han och Blatifagus ska integrera på många bestämda sätt. Hur får man egentligen till detta? Man kanske bör göra svavelvinter handouts? Men jag tycker det känns så billigt att styra spelgruppen för det skulle ju också kunna vara bra om spelarna var wild cards och de viktigare rollerna var SLP:s.

Tänkt och tänkt... Jag har nog överhuvudtaget lite respekt för hur kampanjen är tänkt att spelas, vilket alltså framgår av äventyren. (Dvs med en halvstor spelargrupp som absolut inte har någonting med handlingen att göra, som halkar in på ett bananskal för att därefter förväntas göra allt grovgöra i kampen om konfluxen.)

Min Arn-spelare skulle först få handskas med draken på ett lämpligt sätt, men exakt tillvägasätt bör vara upp till spelaren. (Arns målsättning är i alla fall att betvinga draken för att kunna återvända till Lasemos i stor stil för att återerrövra sin titel. Därmed lär Arn-spelaren inte heller vara ute efter att döda draken, eller helt strunta i densamme.) Jag tror i alla fall att det skulle kunna vara ett spännande spelmöte, inte minst om Praanz med flera fått för sig att förfölja riddaren för att ta reda på vad denne egentligen sysslar med... (Arn reser under falskt namn men hans utseende lär väcka uppmärksamhet.)

Om Arn och draken sedan verkligen hamnar på Stegos eller inte kan också kvitta. Det finns flera sätt att få dit honom ändå. (Exempelvis kan alvkvinnan Melealina söka upp honom i Kharasma och be honom resa till Stegos, varpå Arn blir förälskad i henne och lär göra sitt yttersta för att göra henne till viljes.) Jag skulle alltså bry mig om hur äventyren är skrivna lika lite som... ja, lika lite som Granström själv tar hänsyn till dem när han skriver sin roman-trilogi om Svavelvinter. (Den skiljer sig ganska mycket från äventyren, vad jag förstår.) Det är min kampanj när jag spelleder och det finns ingen anledning att inte göra saker och ting bättre/roligare/intressantare (speciellt om det är femtioelfte försöket att spela igenom kampanjen...).

Huvuduppgiften för min Arn-spelare skulle dock vara att resa till Bythos i egen hög person (tillsammans med Manghalde) på jakt efter Store Stenfar. Det är trots allt han som är utsedd till uppgiften (se Kristalltjuren) och någon äventyrar-grupp som ska skickas iväg är egentligen helt onödig. Dessutom blir det lilla mötet med Döden i Bythos desto mer intressant då... (se Kristalltjuren, igen).

Det finns givetvis mycket mer att säga men jag sätter punkt där. Saken har tidigare diskuterats på Trakorien-listan även om jag inte har hunnit spelleda min dröm-omgång av Svavelvinter-kampanjen ännu. (Ett tag sedan funderade jag också på att spelleda den över Internet, exempelvis via e-post.)

/Pauli, aka Baldyr

 

[baron Max Durhal_UBBT]

Politiska och militära spel, gigant?

Nu när jag tittade på Trakorien kartan i oraklets fyra ögon så upptäcker jag något om truppvärden. Jag undrar i vilken utsträckning som folk som har spelat igenom kampanjen har spelat den politiska utvecklingen. Detta tycker jag vore oerhört roligt att genomföra med min spelgrupp då jag har tänkt att alla rollpersonerna ska ha egna agendor och mål. Men då kanske man behöver spela den militära utvecklingen också och hur tar man till vara på det? Och hur tar man tillvara på den politiska utvecklingen?`

Fast i slutändan tror jag ändå att gruppen kommer att se ut så här:

Äventyrarna: Tre spelare med varsina gjorda RP:s men som har viktiga (högt upsatta/adliga) roller i Trakorien. Kanske någon av de spelar en viktig person i svavelvinter

Praanz Da kalve: En spelare jag känner som är väldigt tävlingsinriktad och som nog kommer att uppskatta slaget om Clusta Noba kommer att spela honom. Roligast blir om Da Kalve spelaren är med om svavelvinter och sedan bryter med RP:na så att de sedan nästan blir fiender.

Shagul: Jag vill faktiskt ha en Shagulspelare då det blir roligt med tre parter som slåss sinsemellan om att bemästra konfluxen. Problemet är att jag kanske inte får tag i någon spelare som kan spela honom.

Nu kanske jag ändå tar de tre äventyrs spelarna som Arn, Brior och Baldyr men problemet är att mina spelare alltid är så förbannat våldsamma och inte ger någon pardon vilket kan göra att deras roller ger de möjligheter som de inte klarar av.

Förresten, om en RP dör så är en bra ide att göra någon till RhabdoRana som tar livet av en annan RP/SLP. Det lär nog spelgruppen att därefter bara ta in personer som Arns riddare, soldaten som varit en buske och så vidare.

Hmm... Det här kanske blir många frågor. Jag måste läsa igenom hela alstret när jag köpt svavelvinter så att jag förstår sammanhanget. Det som känns svårt nu är som sagt det politiska spelet som jag hade tänkt sätta in före och efter svavelvinter.

Javisst ja, den sista frågan skulle vara om jag behöver gigants fältslagsregler för att kunna ta till vara på en militärpolitisk kampanj i Trakorien. Om inte så skulle jag gärna vilja veta hur annars. Fältslagsreglerna för Clusta Noba är bra regler men bara för just slaget om Clusta Noba. Jag vill ha något på större nivå och som är så enkelt som öjligt (det vill säga så enkelt som fältslagsregler nu kan bli).

 

[Baldyr]

Re: Politiska och militära spel, gigant?

Nu när jag tittade på Trakorien kartan i oraklets fyra ögon så upptäcker jag något om truppvärden.

Jag tror nog inte att jag någonsin begrundat truppvärdena speciellt noga, faktiskt. Fast det vore ju trevligt att exempelvis höra vad Granström själv har att säga om kartan. (Om han fortfarande läser det här forumet.)

Vad gäller Praanz da Kealve i Svavelvinter så tror inte att det är en så god idé om han faktiskt ingår i "spelargruppen", alltså den som ska väcka Cruri och bekämpa shaguliterna.

Min Praanz-spelare hade istället följt efter Baldyr-spelaren till Marjura och försökte diskret infiltrera spelargruppen (genom att utpressa medlemmar av gruppen) för att få reda på vad smugglaren hade i kikaren. Baldyr fraktade alltså vapen till rebellerna, precis som i Svavelvinter-romanen.

Givetvis finns det möjligheter för samarbete mellan en spelargrupp och en Praanz-spelare, men deras motiv och uppdrag bör skilja sig så pass mycket att de inte nödvändigtvis spelar samma deläventyr och liknande. Tycker jag - det blir nämligen intressantare om Praanz inte känner till hela sanningen och vet vem som gjorde vad i Svavelvinter, precis som det står Oraklets fyra ögon.

Problemet med en Shagul-spelare är nog att det finns så lite information om Shagul i äventyret. Fast även detta har diskuterats på Trakorien-listan, men jag skulle antagligen inte orka skriva allt bakgrundsmaterial som en Shagul-spelare egentligen skulle behöva för att kunna spela rollen fullt ut. Men det kanske bara är jag som är överambitiös?

Nu kanske jag ändå tar de tre äventyrs spelarna som Arn, Brior och Baldyr men problemet är att mina spelare alltid är så förbannat våldsamma och inte ger någon pardon vilket kan göra att deras roller ger de möjligheter som de inte klarar av.

Ha Arn i samma spelargrupp som Baldyr och Brior? Nej, då tror jag mycket mer på att ha både Praanz och Arn som självständiga spelare/spelargrupper.

Arn är ute efter draken och har alla möjligheter att sätta krokben för exempelvis Praanz eller shaguliterna. (Han anländer förslagsvis tillsammans med Praanz till Clusta Noba, varpå man antagligen färdas över glaciären till Arhem. Perrima ledsagar förslagslagsvis Arn från Clusta Noba i utbyte mot att man undersöker vad som hänt på berget Biletand.)

Praanz kan istället vara ute efter att lista ut vad Baldyr har i kikaren, eller så är han på plats för att slå ned ett uppror. (I det senare fallet får man nog rusta rebellerna något så att ett reellt militärt hot mot Arhem-kolonin föreligger, som motiverar hans närvaro.)

Förresten, om en RP dör så är en bra ide att göra någon till RhabdoRana som tar livet av en annan RP/SLP. Det lär nog spelgruppen att därefter bara ta in personer som Arns riddare, soldaten som varit en buske och så vidare.

Det var däremot en mycket bra idé! En annan variat är att om Shagul-spelaren hålls hemlig för de andra spelarna så kan denna spelare senare försöka infiltrera spelgruppen med en klonvarelse (som alltså kan byta skepnad).

Javisst ja, den sista frågan skulle vara om jag behöver gigants fältslagsregler för att kunna ta till vara på en militärpolitisk kampanj i Trakorien. Om inte så skulle jag gärna vilja veta hur annars. Fältslagsreglerna för Clusta Noba är bra regler men bara för just slaget om Clusta Noba. Jag vill ha något på större nivå och som är så enkelt som öjligt (det vill säga så enkelt som fältslagsregler nu kan bli).

Jag vet faktiskt inte om fältslagsreglerna i varken DoD Gigant eller i Den femte konfluxen är någonting att ha, egentligen. Man kanske kan se sig om efter ett alternativt regelsystem i så fall?

/Baldyr

 

[Brior]

Några kommentarer och tips från konstruktören

Kul att du är intresserad av det politiska spelet som jag själv är mycket förtjust i, Max.

Baldyr: Det är klart att jag läser forumet!

Vad gäller truppvärden så är det mest en fingervisning om hur styrkeförhållandena i Trakoriens omnejd är. Själv har jag aldrig varit intresserad av att spela striderna utan har dem med som självgående bakgrund.

Vad gäller att ta Baldyr, Brior etc som spelarkaraktärer så skulle jag personligen inte göra det, men det är ju en smakfråga hur styrt och "realistiskt" man vill det hela ska bli. Jag kräver inte så stor realism som spelledare utan tycker det är charmigt med lite udda typer i spelgruppen.

I min roman så här långt måste Praanz själv åka till Marjura eftersom han släppt iväg smugglarna (under Baldyr Brummare). Han bedömde dem som ofarliga och ville se vad de tänkte göra, men komplikationer har tillstött. Någon har emellertid försökt röja PdK ur vägen under Torondan (den professionella fäktarcirkusen i Tricilve) så han anlitar den efariske kondottiären Haramil Betshula för resan och vill inte ha några Trakorier på båten eftersom han inte litar på någon. Istället kommer bland annat Arn D, Gistacki och Rodbur Rödvad med, samt de tre remuntradyrkarna Tåtitta, Pullepot och Ragga-Dagga under ledning av munken Mogerland (motsvarar Abenazer i spelet, men med intressanta förvecklingar senare...)

Det visar sig att da Kaelves chef Goba da Grummi själv har investerat pengar i smugglingen för att göra sig en hacka och därmed försvara sin plats i den exklusiva "Nya Sfären", en Kastykerorden tillägnad "Det gyllene Sakramentet" = att tjäna pengar. (Förräderi, javisst, men smugglingen skulle ju hur som helst vara ofarlig...). Nya Sfärens ordensmästare, herr Ialsop da Kamesti, hertig av Malusa, har i sin tur hemliga planer på att bilda ett handelförbund av Hansa-typ och ser gärna en försvagning av Trakoriska riket för att göra sig av med rikets "tärande" aristokrati. Dessa Trakoriska smutsigheter har inget med den femte konfluxen att göra utan finns parallellt.

Det roliga med detta upplägg jämfört med spelet är att Praanz da Kaelve inte längre har ryggen fri utan hotas från alla håll han också.

Vad gäller Arn Dunkelbrink så är han helt fixerad vid att söka upp draken på Marjura. Efter att av misstag ha smakat drakens eldsprutarvätska, har Arn fått en brännhet andedräkt när han blir arg och om han andas på sitt svarta svärd Nabakos (inte längre i Ottars grav alltså), flammar det upp eftersom det en gång rörts av drakens eld och skär då genom allt det vidrör. Eftersom Arn vägrar säga vem han är, så arresterar Praanz da Kaelve honom på skeppet (dvs han är officiellt arresterad, men ingen vågar röra honom eftersom han redan mer eller mindre på egen hand avvärjt en piratattack, och PdK själv är både skadad efter attentatet och febrig), men Arn hoppar av när man sätter iland Remuntradyrkarna i närheten av Trovlik och tar sig på egen hand till kvicksilvergruvan. Praanz da Kaelve tänker ta tag i saken senare, men måste nu fortsätta till Arhem. Arn får ju som bekant draken som husdjur och störtar på Stegos när han är på väg mot Lasemos för att kräva sin tron. På så sätt kan jag beskriva livet på Stegos och deras historia innan mörkret lyfter. Bland annat är all växtlighet förglasad i avvaktan på solens återkomst.

Kommentar till de dödliga fällorna:
Meningen var inte att ta död på en massa spelarfigurer utan det roliga är ju snarare att kunna fortsätta med samma figur länge. Mina spelare hittade för det mesta en väg ut ur fällorna.

Ha det så bra!
Hälsar
Erik "Brior" Granström

 

[Baldyr]

Re: Några kommentarer och tips från konstruktören

Vad gäller att ta Baldyr, Brior etc som spelarkaraktärer så skulle jag personligen inte göra det, men det är ju en smakfråga hur styrt och "realistiskt" man vill det hela ska bli. Jag kräver inte så stor realism som spelledare utan tycker det är charmigt med lite udda typer i spelgruppen.

Nja, det handlar nog inte så mycket om varken realism eller att styra kampanjen för min del. Jag gillar snarare uppslaget med Briors expedition och Baldyrs smuggellast, och dessutom är det två ganska trevliga rollfigurs-ämnen (som spelaren givetvis får tälja vidare på själva). Jag kan ju avslöja att jag haft betydligt mer oinspirerande rollfigurer i spelargrupper som spelat Svavelvinter. (Jag vet exempelvis att jag nämnt den barbariska barbaren från Barbia vid något sammanhang... Då framstår till och med Baldyr som en rollfigur med djup och potential.)

I mitt fall handlar det alltså om att låta "spelargruppen" utgöra kretsen kring Brior och Baldyr. Med lite tur vill någon rent av spela någon av de välbekanta herrarna från Trakorien-krönikan, vilket givetvis är trevligt. (Rollen som Brior må vara svår att sälja, medan Baldyr bråkas det mer eller mindre om.)

Kommentar till de dödliga fällorna:
Meningen var inte att ta död på en massa spelarfigurer utan det roliga är ju snarare att kunna fortsätta med samma figur länge. Mina spelare hittade för det mesta en väg ut ur fällorna.

Det där är nog mycket riktigt en fråga om spelgrupp. Jag har spelat med spelargrupper som överlevt alla fällor i både Svavelvinter och Oraklets fyra ögon, men också med grupper som lidit stort manfall vid snart sagt varenda en!

Att jag inte gillar gåtor och fällor i rollspels-äventyr i sig beror nog på att det är så att säga "konstruerade" problem för problemens egen skull. Mer "naturliga" problem kan ju vara minst lika intrikata/spännande/roliga (beroende på vilken läggning man har). Såsom att ta sig osedd in i Järntornet eller att lista identiteten på Tobik.

Sedan kan fällor och gåtor göras mer eller mindre bra, och i Svavelvinter-seriens fall så tycker jag nog att de håller en väldigt hög nivå. (Jämför med Grymkäfts fällor, om ni vågar...)

/Baldyr