Svavelvinter ny vs. gammal setting

[Henke]

Settingen känner jag inte är så krånglig. Problemet, i alla fall för mig, som står som medförfattare av en del grejer i grundboken, och misstänker jag även för en del andra personer som var med och skrev den, är att spelet vi spelade när vi lärde oss att älska settingen var Drakar & Demoner. Fria Ligans tidiga versioner av regler som blivit allt mer polerat i senare spel de givit ut, har jävligt lite med Drakar & Demoner att göra. Det är också även fortfarande notoriskt dåligt på att hantera stora monster och liknande, så vem fan vet hur bra Blatifagus faktiskt fungerat. Man kunde inte använda sina färdigheter utan att lägga poäng med mera. Det hela ledde till att det kändes rätt svårt att bygga saker till det. Nu är ju inte jag särskilt bra själv på att skriva färdigt saker så det var väl ingen större risk att jag någonsin skulle skriva någon Fengamont-modul eller så. Men det blev definitivt inte större chans när systemet var så väldigt annorlunda att man kände sig lite vilse i hur man ens skulle spela spelet man varit med och skrivit och faktiskt ha kul med det. Vilket känns trist för jag både gillar och har trevligt när jag pratar med Fria Ligan.

Edit: Original-kampanjen till Femte Konfluxen är förvisso full med små dungeons, men grottröj är nog inte en helt rättvisande bild av vad man gör i den.

Jag kan nog ändå känna att det finns en helt annan tröskel i settingen till Svavelvinter RPG utifrån att den bygger på romansviten och behöver förhålla sig till den. Att skriva ett äventyr till gamla DoD Trakorien kräver kanske på sin höjd att man läser igenom Trakorien-modulen, medan man bör läsa romansviten för att skriva till det nya Trakorien.

Håller absolut med om att DoD och Svavelvinter RPG har väldigt lite med varandra att göra och det var egentligen den poängen jag ville få fram med att DoD är en regelmotor mer (men inte bara) för att röja runt och samla skatter medan Svavelvinter RPG inte ens är anpassat för det (ett tydligt exempel är myntsystemet som väldigt övergripande nämner mynt som "rikedomsnivåer" och "klumpsummor").

Ser man också till Fria Ligans återkommande design-strategi (att regler skall lyfta företeelser som är viktiga i spelvärlden) så innebär det konkret mekanikerna ödestyngd/förbannelse, profetior och skuggspel som är det som driver spelet. Att spelet överhuvudtaget ger utrymme för "klassisk" spelstil tror jag mer handlar om att få med de gamla DoD-spelarna på nostalgitåget.

 

[Bifur]

Att spelet överhuvudtaget ger utrymme för "klassisk" spelstil tror jag mer handlar om att få med de gamla DoD-spelarna på nostalgitåget.

Och det tror jag, som sagt, var lite av ett misstag, för spelets potentiella popularitet i alla fall. Eller inte att kunna spela klassiska DoD-äventyr så klart, men att kunna komma igång att spela något som är mer färdigt och kräver mindre input från spelgruppen. Samtidigt som det inte går ihop med spelets ansats i stort.... Det är knepigt, för jag kan inte heller peka hur det skulle se ut. Kanske kommer Lojalisternas tid närmast.

Kanske faller det tillbaka på settingen det med. I en spelgrupp där folk läst romanerna kan man hitta en plats åt sin RP oavsett ingång, har folk ingen koll alls spelar det liksom ingen roll vad spelet ger en (som i Arhems sista dagar eller Döds ände), man greppar det ändå inte

 

[Bifur]

För övrigt tycker jag det är tydligt att Ligan lärde sig något av detta och att resultaten syns i År noll där man har med en kampanjstruktur i form av Vägen till Eden, utan att speciellt diktera vad den ska innehålla. Kanske är det något åt det hållet jag far efter för Svavelvinter?

 

[Anarchclown]

Jag kan nog ändå känna att det finns en helt annan tröskel i settingen till Svavelvinter RPG utifrån att den bygger på romansviten och behöver förhålla sig till den. Att skriva ett äventyr till gamla DoD Trakorien kräver kanske på sin höjd att man läser igenom Trakorien-modulen, medan man bör läsa romansviten för att skriva till det nya Trakorien.

Håller absolut med om att DoD och Svavelvinter RPG har väldigt lite med varandra att göra och det var egentligen den poängen jag ville få fram med att DoD är en regelmotor mer (men inte bara) för att röja runt och samla skatter medan Svavelvinter RPG inte ens är anpassat för det (ett tydligt exempel är myntsystemet som väldigt övergripande nämner mynt som "rikedomsnivåer" och "klumpsummor").

Ser man också till Fria Ligans återkommande design-strategi (att regler skall lyfta företeelser som är viktiga i spelvärlden) så innebär det konkret mekanikerna ödestyngd/förbannelse, profetior och skuggspel som är det som driver spelet. Att spelet överhuvudtaget ger utrymme för "klassisk" spelstil tror jag mer handlar om att få med de gamla DoD-spelarna på nostalgitåget.

Osäker på om jag ens läst romanerna som kommit ut när spelet släpptes. Erik var inte så noggrann med att alla skulle anpassa sig efter honom ändå. Jag fick tex skriva Jorpagna som jag själv inbillade mig var rätt viktigt, med minimal input. Så så svårt var det inte att skriva till Timatia.

 

[Henke]

Osäker på om jag ens läst romanerna som kommit ut när spelet släpptes. Erik var inte så noggrann med att alla skulle anpassa sig efter honom ändå. Jag fick tex skriva Jorpagna som jag själv inbillade mig var rätt viktigt, med minimal input. Så så svårt var det inte att skriva till Timatia.

Ja, jag har också fått intrycket av att Erik inte ville detaljstyra Timatia-bygget, men vad jag minns har han skrivit någonstans att man gärna får bygga platser efter eget tycke och smak där inte huvudintrigen i böckerna utspelar sig. Kruxet blir att det är just de platserna för huvudintrigen som jag som spelare vill rollspela i, och där jag vill se äventyr. Alltså behövde den som ville skriva äventyr dit stämma av med Erik och Fria Ligan för att få ok. När det t.ex. gällde att skriva om sista äventyret Konfluxen anpassad till böckerna så behövde ju detta stämmas av när det skulle bli en officiell produkt.

Vill poängtera utifrån ovanstående att jag på inget sätt vill hävda att Erik är svår att ha att göra med, snarare tvärtom.

 

[entomophobiac]

För min del var det intressanta med Svavelvinter-rollspelet att det var ett skitbra spel. Världen upplevde jag som helt sekundär. Men å andra sidan är det antagligen precis helt fel ingång, med tanke på källmaterialet.

 

[Bifur]

För min del var det intressanta med Svavelvinter-rollspelet att det var ett skitbra spel

Jo, det skulle nog utan problem kunna föras över till en annan setting, fast det skulle krävas ganska mycket jobb.

 

[Skarpskytten]

För min del var det intressanta med Svavelvinter-rollspelet att det var ett skitbra spel. Världen upplevde jag som helt sekundär.

Det är min upplevelse också. Överhuvudtaget tycker jag världen i både böckerna (eller, läste bara den första) mest kändes som en kuliss för Granströms litterära övningar, vilket följde med in i spelet där Trakorien känns platt och substanslöst.

Helt annat var det i Trakorien-modulen, där fanns en om löjligt och överdriven, värld med djup, en som var på riktigt.

 

[entomophobiac]

Helt annat var det i Trakorien-modulen, där fanns en om löjligt och överdriven, värld med djup, en som var på riktigt.

Jag är ju ingen riktig svensk rollspelare, ty jag har spelat ytterst lite Drakar och demoner och inte läst något alls. Så för mig är världen helt enkelt lite strunt samma. Min bekantskap med Trakorien är från Granströms romaner.

 

[Skarpskytten]

Jag är ju ingen riktig svensk rollspelare, ty jag har spelat ytterst lite Drakar och demoner och inte läst något alls. Så för mig är världen helt enkelt lite strunt samma. Min bekantskap med Trakorien är från Granströms romaner.

Jag är tvärtom då. För mig är Trakorien modulen med samma namn och äventyret Svalvinter. Resten har jag svårt för.