Ja, tillbaka med en lite längre utvikning:
När det gäller orginalkampanjen Den Femte Konfluxen, så lider den likt många andra kampanjer av att den med tiden blir allt mer rälsad. En berättelse skall berättas, och för att detta skall fungera väl krävs att spelarna är intresserade av att få just denna berättelse presenterad för sig.
Detta är inte nödvändigtvis något problem i sig, men är något som lägger lite krokben för mig personligen.
Den första delen i serien, Svavelvinter, är däremot uppfriskande orälsad. Snarast är den sandboxig*, och det är den sortens äventyr jag gillar allra bäst. Spelarna har mycket stora möjligheter att göra miljön till sin, och ägna sig åt sådant som de tycker är roligt, vad det än må vara. Att den inte nödvändigtvis har ett "slut" (även om flera förslag finns skissade) är ett stort plus.
Anledningen till att jag skulle välja ett äldre system, särskilt ett minimalistiskt sådant, är att den här typen av sandboxigt spelande för mig gör sig bäst med en väl definierad spelledarroll och ett system där regler kan improviseras vid behov (målet är ändå spelarfrihet, en stark spelledarroll till trots).
De andra delarna i serien (och världsmodulen Trakorien i synnerhet) är spännande och värda att bekanta sig med; men gör sig antagligen bättre i romanform än i spelform, om jag ska vara ärlig.
* Sandbox = Äventyrsstruktur som påminner lite om ett nöjesfält med en spelmiljö som man fritt kan utforska och uppleva roliga attraktioner.
