Ingen har satt likhetstecken mellan dem? Jag uttryckte bara att det är i dessa jag har mina RPG-rötter.Eksem said:OSG och BRP skall man nog inte sätta likhetstecken mellan i just det här sammanhanget, men det är irrelevant.
Ingen har satt likhetstecken mellan dem? Jag uttryckte bara att det är i dessa jag har mina RPG-rötter.Eksem said:OSG och BRP skall man nog inte sätta likhetstecken mellan i just det här sammanhanget, men det är irrelevant.
Fast det bör väl gå att spela scenindelat utan att göra detta explicit? Som Arfert säger har man ju klippt i handlingen hur länge som helst. man har bara inte gjort det explicit...ninepointone said:Själv kommer jag från BRP/OSG med Äventyrsspels (samtliga?) produkter och var i början lite skeptisk till att spela scenindelat. Såhär i efterhand känns det fullständigt naturligt att klippa bort allt långdraget och händelselöst för att fokusera på det som är dramaturgiskt laddat.
Absolut. Jag tror inte att man ska överdriva skillnaderna. Det är inte så att man ständigt sitter och pratar om scener. Spelet växer fram organiskt, och oftast är det uppenbart när en ny scen börjar. Det behöver sällan påpekas (egentligen bara när det gäller eventuella speltekniska effekter). Det handlar snarare om en inställning, att man tillåter sig att göra rejäla klipp i handlingen, när så behövs. Och det är ett bra verktyg när rollpersoner befinner sig på olika platser, att klippa mellan dem.krank said:Fast det bör väl gå att spela scenindelat utan att göra detta explicit? Som Arfert säger har man ju klippt i handlingen hur länge som helst. man har bara inte gjort det explicit...ninepointone said:Själv kommer jag från BRP/OSG med Äventyrsspels (samtliga?) produkter och var i början lite skeptisk till att spela scenindelat. Såhär i efterhand känns det fullständigt naturligt att klippa bort allt långdraget och händelselöst för att fokusera på det som är dramaturgiskt laddat.
Jag tycker det är riktigt skönt att slippa t.ex. "slumpmässiga möten" av varianten "ni angrips av 1T6 orcher" som jag inte känner tillför något i storyn utan bara tar tid från det väsentliga.Tomas (Harold) said:Och det är ett bra verktyg när rollpersoner befinner sig på olika platser, att klippa mellan dem.
Jag håller med...tills jag inser att man kan definiera story på massa olika sätt.Ninepointnine said:Jag tycker det är riktigt skönt att slippa t.ex. "slumpmässiga möten" av varianten "ni angrips av 1T6 orcher" som jag inte känner tillför något i storyn utan bara tar tid från det väsentliga.
Iofs sant, men för min del är tiden en kritisk faktor där det är svårt att samla spelgruppen för att komma vidare i kampanjen. Att då komprimera berättelsen till dess viktiga och roliga delar tycker jag funkar jättebra.Eksem said:Vad "story" är kan man förstås prata sig blå i ansiktet om, men personer som reagerar på händelser är i alla fall "story" för mig.
Att följa ett manus är absolut inte innebörden i scenvis spelande (och det tror jag inte att ninepointone menar heller). Det går utmärkt att göra klipp i spelet utan att för den skull ha ett färdigt manus.Basenanji said:Jag fattar vad du menar och kan se varför det är dåligt med de där mötena.
Det jag försökte belysa var gränserna för vad en story kan innehålla.
Hur kan tex spelarna veta säkert att polisrobotarna inte är en del av storyn? En annan aspekt som åtminstone jag tycker är viktig är att sådana där slumpmässiga möten blir en logistisk utmaning (ska vi offra en helig dryck/läkedrog på de där polisrobotarna eller borde vi spara dem till framtiden?) som kan vara både spännande och stämningshöjande. Men visst, då är vi inne i ett gejmistiskt paradigm och är det ointressant faller ju hela grejen.
Dessutom uppfattar jag att tillvaron blir desto mer osäker om den tillåter sig en story som beter sig oväntat och inte följer något sorts manus. Men du kanske inte håller med?
Jag håller fullständigt med dig.Tomas said:Den här diskussionen kan lätt hamna i ett "mitt kul är bättre än ditt kul", och det tycker jag vore synd. Jag gillar både hårt klippta karaktärsdramer och utforskande sandbox-spel - det är helt enkelt två olika smaker av kul.
Är det inte just det som är skillnaden mellan debatt och diskussion? Dvs i en diskussion så lyssnar man (i bästa fall) och kan till och med ändra åsikt medan man i en debatt försöker övertyga åhörarna om att man har rättast. Jag föredrar personligen diskussion men är naturligtvis öppen för argument ;-)wilper said:Nämen. Så kan man ju inte göra, hur skall vi kunna ha debatt om någon påstår att båda alternativen är gångbara?
Här kan jag känna att man är på väg in i en annan diskussion, men för min del är det ganska oväsentligt om man kör med eller utan manus sålänge spelarna inte märker att det finns ett manus. Ungefär som tidigare diskussionen kring att slå tärning eller inte. Det tycker jag egentligen inte spelar någon roll. Om man slår tärning så reagerar iaf jag med tankar kring att det händer något mer osäker utgång, men utan tärningar så känns historien skriven på förhand.Basenanji said:Dessutom uppfattar jag att tillvaron blir desto mer osäker om den tillåter sig en story som beter sig oväntat och inte följer något sorts manus. Men du kanske inte håller med?