Nekromanti Svennesupers?

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,901
Location
Stockholm
Av någon anledning har jag funderat en del superhjältar på sistone. Vet inte varför. :)

Den fråga som kittlat mig mest på sistone är hur en en svensk superhjälte skulle se ut. Vi har ju inte direkt någon inhemsk supertradition, och de försök jag sett har mest framtsått som amerikanskiga supers i Sverige.

Hur skulle hjälten se ut, och hur skulle svenskarna bemöta honom/henne?

Låt oss säga att det idag helt plöstligt dyker upp en drös superhjältar i Sverige. De räddar barn ur brinnande hus, stoppar värdetransportrån, fångar cykelvåldtäksmän, hindrar JAS från att krascha, etc.

Initialt skulle allmänheten älska dem, men snart skulle en moralpanik bryta ut. "Vad är det för förebilder för våra barn!?" "Tar lagen i egna händer!" "Narcisiter och egoster!" "Sexuellt tivivelaktiga!" "Tänk på barnen!"

Och det är ju bara en tidsfråga innan 1) en svennesuper dödar en oskylldig (eller skylldig för den delen), 2) ett barn dör när han/hon leker superhjälte, eller 3) superstrider ödelägger bebyggt område. Tidningarnas rubriker skulle inte vara nådiga.

Regerigen beställer en utredning som ofrånkomligen kommer fram till att superhjältarna bryter mot typ alla lagar, och däfrör olagligförklaras alla superaktiviteter. Utom, givetvis, de som knutna till statsapparaten på något sätt. Det finns säkert plats för supers i det militära eller inom underrättelsetjänsten eller liknande. Kanske inrättas speciella statiliga supergrupper? De lever alla under sträng översyn och får bara använda sin krafter när de får order om det.

Men inte alla svennesupers kan, eller vill, jobba för staten. Så de går under jorden. Gränsen mellan superskurk och superhjälte suddas ut. Allmänheten betraktar alla icke-regeringssupers som suspekta, trots att många av dem kämpar för "det goda".

Regeringssupers och undergroundsupers ligger ständigt i luven på varandra, något som kommer att kallas "superkriget" av kvällspressen. Dessa grupperingar blir viktigare än den mellan "goda" och "onda" supers.

Men hur ser då svennesupersarna ut? Min första tanke är att de inte har någon dräkt. I varje fall när det gäller de som verkar oberoende av staten. Inga färgglada tights eller konstiga masker. Dantelagen, kanske? Man ska inte göra sig till, liksom. Ett par schyssta träningsbyxor och en skidmask räcker långt. Kläder som är lätta att smälta in i omgivningen med -- ta av dig nätstrumpan och vänd in-och-ut på jackan, så är de Kalle Vanlig igen.

Undantagen är kanske hjältar med invandrarbakgrund, som inte fått jante-tänkandet inbankat i sig sedan födelseln.

Regeringssupersarna är däremot tämligen enhetligt uniformerade. Med lie variatoner beroende på om de tillhör en egen "enhet", militären, SÄPO, eller vad det nu kan vara. De är dock inte maskerade. Med tanke på debatten om maskerade poliser, så lär de snarare vara tydligt numrerade och märkta.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Svenska superhjältar har ju gjorts redan; 'De Drabbade'. De vart ju helt i linje med Sveriges dramaturgiska tradition; dvs socialrealistisk, gråtrist prozacångest med rudimentära övernaturliga inslag och ett antiklimaktiskt slut. Men jag kan inte se hur man kunnat göra på något annat sätt. Jag förmår inte reda ut varför, men det amerikanska superhjältestuket i Sverige hade obevekligen blivit så fånigt att jag inte stod ut. Man behöver ju inte hämta för mycket inspiration från 'De Drabbade'; jag är verkligen inte nöjd med hur den serien utvecklades (även om första avsnittet var ett mästerverk), men jag tror ändå de gjorde rätt i att liksom...maskera...superhjältegenren lite; genom att skippa spandex och låta hjältarna vara vanliga människor...med vanlig Norénångest.

Min spelgrupp har planerat att köra en slags superhjältegrej i en fiktiv sydtysk mikronation, som står utanför EU och är säte för en hemlig organisation som motarbetar EUs maktmissbruk och oetiska militära och vetenskapliga projekt. Rollpersonerna skulle vara olika trasiga individer med superkrafter som har personliga gäss (okej, gåsar, jag är skåning) oplockade med krafter inom EU, och arbetar för den här organisationen. Superkrafterna skulle då vara en smula mystifierade och skräckifierade, förstås. Superhjältegrejen kommer döljas i en tjock fernissa av agentserie-, actionfilm- och Kult-stuk, liksom, men den kommer fortfarande finnas där. Det tror jag är rätt väg att gå. Sedan är ju tyska mikronationer lite mer exotiska än Sverige också, förstås, och Tyskland liiiite större, så det känns lättare att föreställa sig superhjältar där.

- Ymir, ser fram emot den kampanjen
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Mitt förslag:

Jante

Han gör alla i sin närhet precis lika bra, varken mer eller mindre. Han är klädd i en grå dräkt som varken framhäver eller döljer hans muskler. Han kör omkring i en Volvo 740 (grå). Han har även en lagom sexig fru och 1,8 barn.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Det kluriga med superhjältar är väl att när man tar bort all camp (=såsom superdräkter, klatschiga alias, ordlekar (såsom att Gåtans riktiga namn är E.Nygma, osv), hemliga högkvarter, stilistisk dialog, märkliga fordon som anknyter till superhjälten (=såsom Batmobilen eller Blå Skalbaggens öh... skalbaggegrej) och liknande) så blir det nästan alltid mer skräck.

Sätt en mantel och huva på Stephen Kings Carrie, och plötsligt är hon en superhjältinna (eller superskurkinna) istället för en karaktär i en skräckhistoria.

"De Drabbade" som gick på TV är ett rätt bra exempel på en svensk superhjältehistoria som snarare upplevdes som en skräckberättelse just eftersom den till större delen saknade camp.

Jag har inte så stora problem att acceptera berättelser om övernaturliga förmågor i Sverige. "Låt den rätte komma in", "De Drabbade" och det klur du just visade i ditt inlägg; det funkar, helt enkelt.

Jag är dock nästan mer nyfiken på vilka sorters camp som fungerar i Sverige. Jag tycker nämligen inte att den typiska amerikanska campen fungerar här; Pirinen har ritat ett par serierutor med "Spindelmannen på Gotland", och det ser bara skitdumt ut med en spindelman som sitter på någon liten lada vid vattnet någonstans.

Kapten Stofil har ju sin stil, förstås. Precis som Doktor Mugg. Vilka andra (mindre komiska) stilistiska drag fungerar i en svensk miljö? Det tycker jag är intressant.

Jag tror på Crow- och Ghostrider-liknande hämnare i den svenska idyllen, bland småorter, ängar, skogar med allemansrätt, skärgården och faluröda stugor; man visar helt enkelt upp en extra pittoresk och tillskruvat idyllisk svensk landsbygd; precis såsom storstäderna görs extra urbana i de amerikanska superhjälteserierna. Där sätter man dessa hämnare.

När det gäller dräkter tycker jag svenska superhjältar skulle kunna ha kläder som mest liknade uniformer. Det här är något som inte funkar så bra för amerikanska superhjältar; för där finns det alltid en närvarande polis- och militärmakt som besitter en enorm auktoritet. För oss i Sverige är det inte så; poliser är bara gamla tunnhåriga mökar och militärerna blott ett gäng bullrunkare såsom Vulf. Ingen respekterar dem; och ingen skulle förvänta sig att de skulle bidra med något i en superhistoria. Därför kan vi reservera uniformer åt våra supers på sätt som jänkarna aldrig skulle kunna göra.

Yeah.

/Rising
som även kan länka till denna och denna tråd där ämnet varit på tal tidigare.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Jag tror på Crow- och Ghostrider-liknande hämnare i den svenska idyllen, bland småorter, ängar, skogar med allemansrätt, skärgården och faluröda stugor; man visar helt enkelt upp en extra pittoresk och tillskruvat idyllisk svensk landsbygd; precis såsom storstäderna görs extra urbana i de amerikanska superhjälteserierna.
Jag tror du satte fingret på det där. Amerikanska supers bor i storstäder. Sverige har inte några storstäder, till och med Stockholm har småstadskänsla (bortsett från bilköerna). Det är mycket därför som de amerikanska stereotperna inte funkar.

Storstaden ger anonymitet och mer möjligheter att vara annorlunda, vilket ger en möjlighet att vara supehjälte i trikåer. Det funkar liksom inte att landa vid den lokala Sibyllakiosken i trikåer. Vi behöver tuffa, sträva hjältar som med fåordighet, jävlaranamma och självtillräcklighet utför hjältedåd, utan den självhävdelse som en dräkt utgör. De är outsiders, men de är outsiders som arbetar för samhällets bästa.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Det kluriga med superhjältar är väl att när man tar bort all camp (=såsom superdräkter, klatschiga alias, ordlekar (såsom att Gåtans riktiga namn är E.Nygma, osv), hemliga högkvarter, stilistisk dialog, märkliga fordon som anknyter till superhjälten (=såsom Batmobilen eller Blå Skalbaggens öh... skalbaggegrej) och liknande) så blir det nästan alltid mer skräck.
Eller urban fantasy, eller agentthriller-med-övernaturliga-inslag. Vilket jag trivs betydligt bättre med än både skräck och superhjältande. Superkrafter (övernaturliga krafter, helt enkelt) kan användas till mer än att rättfärdiga folk som springer omkring med kalsongerna utanpå byxorna, liksom.

I övrigt håller jag med dig.


/Dimfrost
 

quisling

Warrior
Joined
24 Jan 2004
Messages
206
Location
Göteborg
Svenska superhjältar har ju gjorts redan [...] skippa spandex och låta hjältarna vara vanliga människor...med vanlig Norénångest.
YMIR


När det gäller dräkter tycker jag svenska superhjältar skulle kunna ha kläder som mest liknade uniformer.

RISING

Jag vill minnas att frågan om spandex blev aktuell när x-men filmerna spelades in. Tycka vad man vill om dem, men jag var upprörd över att hela superhjältegrejen försvann när de bar just uniformer. Å andra sidan finns det ju en hel del kommentarer, även från filmmakarna själva, om hur i h-v det skulle se ut med skådisarna i spandex, vilket går ut på att det vore vidrigt. Detta är film, och detta är inte Sverige. Hur vore det med serier och Sverige. Vad är skillnaden mot serier och USA?

Problemet med Sverige är kanske inte att Sverige är så "svenskt" eller saknar storstäder, problemet är att vi har svårt att se ett Sverige i serieform. Marvels Universum är knappast jorden av idag, eller USA av idag (eller igår). Varför skulle det vara ett problem att teckna (vi pratar serieform igen) ett Sverige med spandexhjältar utan att det blev humoristiskt? Lite tillvänjning, så är det kanske problemfritt sedan?

Bara en tanke.
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,266
Location
Borås, Sverige
Tja möjligtvis skulle svenska superhjältar komma i form av stereotypiska vikingar (med hornförsedda hjämar), eller kanske i karolineruniformer eller folkdräkt. Men det är ju då bara när vi snackar stereotyper.

Fast vad skulle det vara för typiska krafter? förmågan att slippa byråkrati eller kunna gå före i köer? Nae, tror inte det.

/Ulfgeir

Och eftersom folk i det här landet är som de är så skulle en sådan utstyrsel vara ganska otrolig.

Sedan skulle vi ju ha så tråkiga superskurkar, menar bingoliket Olson...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Problemet med Sverige är kanske inte att Sverige är så "svenskt" eller saknar storstäder, problemet är att vi har svårt att se ett Sverige i serieform.
Njae... Jag tycker inte det. Bara som superhjälteserie av traditionellt Kirbysnitt.

Titta på en Stefan å Krister-revy så får du se ett Sverige i serieform; allt är uppskruvat och tillgjort; och det finns gott om stilistiska konventioner som känns som hämtade från Kronblom och Åsa-Nisse; och som absolut inte skulle fungera i verkligheten. (Tänkte någon säga att revyformen är äldre än serieformen? Tusen minuspoäng i så fall. Vi pratar inte om medier, utan om stilar.)

SockerConny, Johnny Pistol och Tjocke Bo lever i ett annat konstigt seriesverige. Allt är som vanligt på ytan; lika stabilt, tryggt och oglamoröst som vi är vana vid att se Sverige, men så kommer det här lite läskiga, osentimentala, rubbade och skruvade och gör sig påmint. Men det är samtidigt fortfarande roligt, infantilt och barnsligt lekfullt.

Om en amerikan skulle läsa ovanstående så skulle han kanske säga "Ja, precis som Stephen Kings DET!"
...men det är det ju inte. Alls. Skillnaden är att de svenska tecknarna för in så mycket camp i sin berättelse att det blir något annat; det blir seriemässigt overkligt. Men tecknarna Max Anderrson och Joakim Pirinen använder sig inte av samma camp som de amerikanska superhjältetecknarna. Det är helt skilda grepp med vilka de lyckas skildra skruvade övernaturligheter i vardagliga miljöer utan att det blir skräck.

---

Vad försöker jag säga med denna utläggning?

Jo, att vi svenskar ser oss själva som töntiga, vemodiga och lustiga; och därför har flera stilistiska paletter att ta till för just dessa ändamål. Men storslagna? Nej, det är inte direkt svenskt.

Däremot tror jag faktiskt att svensken kan se sig själv som elegant och flärdfull. Ett arv från Gustaf III, kanske, vad vet jag... Det var därför jag föreslog uniformer. Jag tänkte på stiliga uniformer. Jag kan nämligen tänka mig överdrivet stiliga svenska hjältar; men inte spektakulära eller extravaganta sådana. (Med det senare talar jag alltså om höga stövlar, mantlar och artistnamn, mm.)
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,901
Location
Stockholm
Men inte alla svennesupers kan, eller vill, jobba för staten. Så de går under jorden.
När jag skrev detta glömde jag att vi var i Sverige. Här är alla så jäkla laglydiga (utom när det gäller tv-licens, lögner på deklarationen och svartjobb). Så om lagen säger "du får inte superhjälta privat, du måste regga dig hos myndigheterna", så kommer folk lyda.

De få som inte lyder är till största delen hippies, AFA-aktivister, vanebrottslingar, konspirations-galningar, konstnärer, psykopater och folk som är jäkligt måna om sin personliga integritet.

Så då har vi alltså regeringssupers å ena sidan -- klädda i stiliga uniformer (tack Rising), kanske t.o.m. med kodnamn, och med rejäla resurser -- vars främsta uppgift är att fånga in och kontrollera oregisterade supers.

På andra sidan finns de mer ljusskygga (av olika anledningar) superserna. De har inte uniformer utan går mestadels klädda som folk gör mest (utom en grupp amerikanifierade tokar som klär sig om amerikanska supers). De driver sin egna agendor, ibland i grupp, i bland solo.

Det fina i kråksången är att ingen sida är "ond" eller "god". Kriminella galningar finns i båda leden, liksom renhjärtade hjältar. Men de flesta är bara vanliga egoistiska människor.

Som spelare kan man alltså lira underground-supers som kämpar mot den stora förtryckaraparaten. Slåss mot regeringssupers, och mot varandra. Här finns utrymme för lortig vardagsrealism, motståndsrörelseromantik, och att rädda mänskligheten från okända hot och aldrig få något för det.

Man kan också lira regeringssupers -- stolta och flashiga -- på jakt efter buset, och det första och bästa försvaret mot diverse övernaturligheter/utomjordligheter som kan tänkas hota staten Sverige. Men här finns även utrymme för ränker och komplotter, att rota ut ondingar i de egna leden och att kämpa mot en stel byråkrati när saker måste göras snabbt.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,901
Location
Stockholm
jag håller med er. Den amerikanska urbana romaniken funkar inte så bra i sverige. Vi romantiserar ju om landet, inte om städerna.

Det får man nog anpassa både stämning, estetik och framförallt superkrafter efter. Krafterna i "De Drabbade" var ju rätt diskreta, i den meningen att det var så mycket eldbollar nerför Storgatan. Så Dazzler och Silversurfaren kanske inte funkar så bra i sverige, men däremot Professor X och Svarta Katten.
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,150
Location
Tindalos
Du och Dimfrost är inne på ett spår som jag gillar. Jämför med filmen Unbreakable med Bruce Willis och Samuel L. Jackson. En superhjälte (mot sin vilja) och en superskurk (delvis mot sin vilja) och allt sker i skymundan. Det är endast de närvarande som har en vetskap om vad som håller på att hända.
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Arrh! Så mycket! Måste... skriva!

Shit, så mycket gosigt att svara på i den här tråden! Jag försöker göra ett fettoinlägg och referera allt...

Jag har ju funderat på svenska supers i ett par olika omgångar, dels i tråden som Rising har länkat till nedan, och dels i Stormvarning, som blev resultatet av det tänket. Stormvarning fjärmade sig ganska mycket från trikåsupergenren, men nu senast har jag tagit ett halvt steg tillbaka i och med att jag har fastnat för mer "realistiska" trikåsupers, som i The Ultimates och Supreme Power. Det jag nu skissar på är ett slags Sverige i en Iron Age of Superheroes, där USA har sitt SDI (Superhuman Defense Initiative) lett av den smått fascistoida nationalhjälten Captain Banner och där den flygande Paragon i sin röda mantel är jordens antagligen mäktigaste varelse men som ändå mest ägnar tid åt fotogeniska hjältedåd som eldsvådor och fallande balkonger men undviker svårare saker som krig.

Samtidigt ligger fokus på inomsvenska historier och på de konsekvenser det geopolitiska superliret får på den svenska arenan, samt på privatlivsaspekter på supergrejen.

Jag har dragit ganska mycket samma slutsatser som du föreslår, med strikt lagstiftning kring superkrafter, ett fåtal statsanställda supers och så vidare, men jag bryr mig inte så mycket om att försöka hitta svenska teman för själva superkrafterna. De är mest som de brukar, att supersarna har mänskliga egenskaper fast tusen gånger bättre eller kontrollerar sin omgivning på nåt sätt eller liknande, eftersom jag gillar det. Istället är jag mer intresserad av att själva storysarna knyter an till en svensk verklighet, eller hur man ska säga.

Förresten tror jag inte att det är så svårt att hitta svensktematiserade figurer även utan att göra komedi av det. Jag skulle bara använda vanliga företeelser, som nynazister, AFA-aktivister, mc-ligor med mera och ge dem superresurser. Fatta Malexander-historien fast med supernissar som skurkarna och några av landets extremt få polisanställda novor som dödsoffer. Eller regeringsanställda supergenier som visar sig ha skattefuskat systematiskt i många år. Kul värre, om ni frågar mig! Eller för den delen en världsstjärna inom supersport som flyttar hem till sin svenska småstad för familjens skull och som sen förlorar sin första match i svenska serien!

Jag har skissat lite på det där här.

Ymir said:
Svenska superhjältar har ju gjorts redan; 'De Drabbade'.
Apropå De drabbade så håller jag nog på att det inte alls handlade om supergenre över huvud taget, eller jo förresten, super men inte superhjälte menar jag. Eller, vafan, det kan man väl kalla det om man vill, jag tappade bort vad jag tänkte medan jag skrev det andra. Fast det var nog det Rising sa om att skräck blir super om man sätter dit trikåer, som jag inte höll med om. Det är ganska ont om klassiska spandextrikåer i The Ultimates, bortsett från att Captain Americas läder-/kevlaruniform har sina färger, men nog är det super alltid.

Rising said:
Jag tror på Crow- och Ghostrider-liknande hämnare i den svenska idyllen, bland småorter, ängar, skogar med allemansrätt, skärgården och faluröda stugor; man visar helt enkelt upp en extra pittoresk och tillskruvat idyllisk svensk landsbygd; precis såsom storstäderna görs extra urbana i de amerikanska superhjälteserierna. Där sätter man dessa hämnare.
Ja fan, det tror jag också. Och stoppa in lite monstruöst formade hustrumisshandlare och lite supermanipulativa pedofiler så har hämnarna gott om jobb att ägna sig åt. Och för den delen lite smugglings- och muthärvor kring svensk supervapenteknologi som hamnar i händerna på antingen kriminella nätverk, terrorister eller krigförande stater, och de supernissar som finns på plats för att vakta transporterna så kan man få till riktigt gosig superaction utan att tappa den svenska förankringen.

Rising said:
poliser är bara gamla tunnhåriga mökar och militärerna blott ett gäng bullrunkare såsom Vulf. Ingen respekterar dem; och ingen skulle förvänta sig att de skulle bidra med något i en superhistoria. Därför kan vi reservera uniformer åt våra supers på sätt som jänkarna aldrig skulle kunna göra.
Det här tror jag stenhårt skulle innebära att den svenska polisen, inklusive SÄPO, har extremt snåla superresurser, av budgetskäl om inte annat, medan militären absolut har ett gott antal supers i sina led - om inte annat så genom värnplikten - vilka inte minst återfinns inom SSG.

Troberg said:
Det funkar liksom inte att landa vid den lokala Sibyllakiosken i trikåer. Vi behöver tuffa, sträva hjältar som med fåordighet, jävlaranamma och självtillräcklighet utför hjältedåd, utan den självhävdelse som en dräkt utgör.
Däremot fungerar annan mundering som är lika avpersonifierande och på sitt sätt uniformsaktig, exempelvis klassisk demonstrantmundering med huvtröja och scarf, gåffrock med skidmask, bomberjacka med rånarluva och mycket annat. Eller för den delen kravallpolisutrustning med visirförsedd hjälm.

Rising said:
Däremot tror jag faktiskt att svensken kan se sig själv som elegant och flärdfull. Ett arv från Gustaf III, kanske, vad vet jag... Det var därför jag föreslog uniformer. Jag tänkte på stiliga uniformer. Jag kan nämligen tänka mig överdrivet stiliga svenska hjältar; men inte spektakulära eller extravaganta sådana. (Med det senare talar jag alltså om höga stövlar, mantlar och artistnamn, mm.)
Hm, det tycks mig nära till hands att jämföra med Hamiltonfiguren, som ju ligger åtminstone på gränsen till riktig övermänsklighet. Förvisso inte riktigt klassisk superhjältegenre, men väl supersoldatdito, och det ligger ju som sagt i gränslandet.


Öhhh, nog. Sen kväll, tidig morgon, gonatt, adjö. Mer sen.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,901
Location
Stockholm
Re: Arrh! Så mycket! Måste... skriva!

amtidigt ligger fokus på inomsvenska historier och på de konsekvenser det geopolitiska superliret får på den svenska arenan, samt på privatlivsaspekter på supergrejen.
När jag tänker efter får jag starka Godlike-vibbar av både ditt och mitt upplägg. Lite socialrealistiska fabler, liksom. Minus andra världskriget, så klart. Varför spelar jag inte Godlike, förresten? Hm. Utmärkt spel, men jag vet inte hur det funkar för att berätta annat är krigs-super-historier.

Apropå De drabbade så håller jag nog på att det inte alls handlade om supergenre över huvud taget, eller jo förresten, super men inte superhjälte menar jag.
De drabbade känns mer som en kampanj till Mage, än till ett superrollspel. Nu såg jag visserligen bara halva serien.

Däremot fungerar annan mundering som är lika avpersonifierande och på sitt sätt uniformsaktig, exempelvis klassisk demonstrantmundering med huvtröja och scarf, gåffrock med skidmask, bomberjacka med rånarluva och mycket annat. Eller för den delen kravallpolisutrustning med visirförsedd hjälm.
En intressant (?) anekdot från den super-kampanj jag kör nu är att ingen av rollpersonerna har "trikåer". Vi har svarta rockar, rosa svepningar, kostymer. Men inte klassiska superdräkter. Självsanering?
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Re: Arrh! Så mycket! Måste... skriva!

Varför spelar jag inte Godlike, förresten? Hm. Utmärkt spel, men jag vet inte hur det funkar för att berätta annat är krigs-super-historier.
Jag har ingen vidare koll på Godlike, men snart släpps i alla fall Wild Talents, ett superspel med samma regelmotor för efterkrigsspel. Det verkar klart intressant.


/Dimfrost
 
Top