Nekromanti Svensk favoritlitteratur

[Olle Linge]

Om du inte orkar läsa bakgrundstexten, hoppa ned till det fetstilta med en gång. Jag har kommit fram till att jag är vansinnigt dålig när det gäller att läsa böcker på svenska. Nu menar jag förstås inte att jag har ett lågt färdighetsvärde i att läsa svenska böcker, utan bara att jag gör det väldigt sällan. Gissningsvis är det kanske 2 % av böckerna de senaste åren som varit på svenska, i alla fall om vi talar om skönlitteratur (vilket vi gör). Nu är det dags att ändra på det här. Därför vill jag höra:

Vilka är era favoritböcker på svenska? De måste vara författade på svenska; översättningar duger alltså inte. Genre spelar ingen roll, men det måste vara skönlitteratur.

 

[Björn_UBBT]

Hmm har svårt att komma på några böcker av svenska författare som jag läst. Läser en hel del böcker på svenska, men inte så många böcker skrivna av svenskar.

De första jag kommer på är John Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in". Den är bra. De andra böckerna var dock bara ok tycker jag.

Sedan så gillar jag Astrid Lindgrens böcker^^ Fast det var ju ett tag sen jag läste dem senast

Två andra böcker som jag också gillar är "Ett öga rött" och "Hjälp jag heter Zbigniew"

Jag har faktiskt gillat majoriteten av de svenskskrivna böckerna jag har läst

 

[Rising]

Skräckromanerna Låt den rätte komma in, och Hanteringen av odöda; de är rätt enkla att rekomenndera. Både bra, svenska och någon form av nördvänliga böcker.

Vidare: Fallen ängel av Berny Pålsson. Det är en roman som berättar om hennes liv fyllt av droger och ångest, och om att färdas mellan olika terapi- och behandlingshem stup i kvarten. Det är ingen lattjolajbansläsning, men det är en historia som berör och Berny är en väldigt skicklig stilist. Hon skriver bra, helt enkelt.

Annars? Tja, Populärmusik från Vittula är en sådan där bok som många har läst och som faktiskt också är värd att läsas. Om du nu absolut vill läsa något väldigt, väldigt svenskt så är den ett bra val.

 

[Sanjuro]

Röde Orm

Med en mustighet i språket och en lakonisk humor som gör att man verkligen känner hur ölet rinner ned i strupen samt hur yxan biter fast i skölden så tycker jag att Röde Orm är den obestritt bästa svenska äventyrsromanen någonsin. Jag går faktiskt så långt som att jag utnämner den till min personliga favoritbok.

Frans G. Bengtsson är författarn. Den borde finnas att låna på närmsta bibblo, eller köpa väldigt billigt på nån boklåda.

 

[Dimfrost]

Hjalmar Söderberg: Doktor Glas, Historietter, med flera
Peter Nilson: Arken, Rymdväktaren, med flera
Tove Jansson: Alla muminböcker
Sam J Lundwall: Fängelsestaden, Vasja Ambartsurian, med flera


/Dimfrost

 

[Nightowl]

Jag suger; jag läser nästan bara *gamla* svenska författare:

I princip allt av Fritiof Nilsson Piraten; sorgliga skrönor om livet i Skåne vid förra sekelskiftet, som man ändå garvar åt.

Stig Trenters pusseldeckare från 50-talets Stockholm. Om man ser SF på bio för specialeffekterna kan man väl läsa deckare för miljöskildringarna. Dessutom är det kul med spaning långt före mobiltelefonernas tid men långt efter hansom cabs i Holmes' London.

Sture Dahlström är arg och ganska galen. Börja med Tango för enbenta. Inte lika mossig som de övriga.

Erik

 

[Troberg]

Kallocain, av Karin Boye. I mitt tycke ett starkare verk än kopian 1984.

 

[Deodanders]

Jag gillar Stig Larsson. Autisterna, Nyår och Introduktion är alla bra.

Willy Kyrklund är fin. Mästaren Ma är min favorit.

 

[Gurgeh]

Jag är också dålig på att läsa svensk litteratur, men här är några saker jag läst och gillat:

Röde Orm av Frans G Bengtsson
Till sanningens lov av Torgny Lindgren
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Svart krabba av Jerker Virdborg
Gentlemen av Klas Östergren

/tobias

 

[Ackerfors]

Re: Svensk favoritlitteratur [ändrad]

Böcker jag redan läst som alla andra i hela världen borde läsa:
Kallocain författad av Karin Boye
Med en uppenbar känsla för stil författad av Stephan Mendel-Enk (Inte direkt skönlitteratur men väl värd en genomläsning)
Ett liv bland människor författad av Theodor Kallifatides
Aniara författad av Harry Martinsson
Doktor Glas författad av Hjalmar Söderberg
Pappan och havet författad av Tove Jansson
Ormens väg på hälleberget författad av Torgny Lindgren
Priset på vatten i Finistére författad av Bodil Malmsten

Böcker som (jag och) alla andra i hela världen borde läsa (igen):
Vägen till klockrike författad av Harry Martinsson
Tage Danielssons paket författad av Tage Danielsson
Populärmusik från Vittula författad av Mikael Niemi
Gentlemen/Gangsters författade av Klas Östergren
En något större bok författad av Hans Alfredsson
Det är fortfarande ingen ordning på mina papper författad av Bodil Malmsten
Till Damaskus - Ett drömspel författad av August Strindberg
Ett nytt land utanför mitt fönster författad av Theodor Kallifatides
Mitt liv som hund författad av Reidar Jönsson
Allt författat av Tove Jansson

Där har du ett gäng...

[ändrad] Kom på ett par böcker till och dessutom hittade jag en ytterst passande video på youtube för den här tråden: Sagostunden

 

[Eksem]

Klas Östergren - Gentlemen
Den bästa bok jag läst, utan tvekan. Ett starkt konstnärsporträtt. En vacker Stockholmsskildring. En viktig generationsroman. En spännande pojkbok. En relevant samtidsskildring. En klurig konspirationsteori. Fantastisk roman.

Erik Granström - Svavelvinter
Kanske onödig att nämna, men en väldigt bra roman. Mustig, allegorisk, politisk fantasy med mycket spänning och bra fantastiska miljöskildringar.

Hjalmar Söderberg - Doktor Glas
Återigen, Stockholmsbok. Kanske inte så mycket skildring, men nåja, jag älskar när Stockholm används som fond. En spännande och provokativ resa i en bekymrad och distanserad mans hjärna.

Bengt Ohlsson - Gregorius
En bok som behandlar berättelsen från Doktor Glas ur Gregorius perspektiv. Skildringen av den djupt religiöse pastorns tankevärld är otroligt imponerande och hur trovärdig som helst.

Jonas Inde och Martin Kellerman - Too Fast For Love
En roadmovie i bokform, skriven av en djupt psykiskt störd man som pendlar mellan att hata sig själv och att hata alla andra, när han inte gör både och. Lika roande som oroande.

 

[Organ]

Tre snabba:

1. "Dvärgen" av Per Lagerkvist. Isande historia om en elak dvärg i ett italienskt Renässanshov. En klassiskt studie i ondska.

2. "En levande själ" av PC Jersild. Absurd historia om en hjärna (med medhörande öra + öga) som, i den burk med närinngslösning den ligger i, försöker fly från det forskningslabb den, enligt den själv, hålls fången i.

3. "Min galna hage" av Povel Ramel. Obeskrivbar men utomordentligt rolig. Galen, anarkistisk och spretig historiesamling som inte följer några som helst regler om hur böcker ska vara författade. Kan mycket väl vara världens roligaste bok. Oavsätt vad man tycker om den så har man garanterat aldrig läst något liknande.

/Anders

 

[Hellzon]

Röde Orm [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Johan K]

Även jag får stämma in i kören här & säga Röde Orm...

 

[Guest]

Peter Nilsson, han har skrivit Nyaga och Rymdväktaren.

Givetvis måste jag kläma in Hjalmar Söderberg och Doktor Glas.

 

[Guest]

"Hjälp jag heter Zbigniew"

Hehehe... Mycket bra bok, mycket igenkännings komik för min del där

 

[Targon]

Läser nästan undantagslöst utrikisk litteratur. En svensk författare har jag dock fastnat för, såväl stilistiskt som stämningsmässigt, nämligen den alltför tidigt bortgångne Mare Kandre, vars bok Aliide, Aliide tillhör en av de mest litterärt intressanta böcker jag någonsin läst. En bok som griper tag och skakar om.

 

[Illern]

Herakles av Theodor Kallifatides är en trevlig bok jag läst på sistone (inte bara för att det utspelar sig i antiken).

 

[Dewil]

Läser nästan aldrig svenskt

Jag är mycket dålig på att läsa svensk skönlitteratur. Den enda period under mitt liv som jag har läst några större mängder svensk skönlitteratur är under "slukaråldern" när min mor släpade hem kassvis med ungdomsböcker från biblioteket. Vad jag minns så här i efterhand var de flesta rätt trista socialrealistiska saker, en genre jag har svårt för i dag trots att jag på den tiden läste dem med glädje. Fast det kanske var läsandet i sig, inte vad jag läste, som var poängen?

Förutom socialrealismen läste jag så gott som allt Astrid Lindgren gav ut.

Tittar man i min bokhylla idag så visar det sig att den svenska skönlitteraturen är av fyra slag: Hasse- och/eller Tage-litteratur, Gits Olsson-kåserier, Grönköpings Veckoblads årsböcker och Hamiltonserien. Gits Olsson tyckte jag var hysteriskt rolig när jag var fjorton; idag tycker jag att han är lite tjatig. Å andra sidan så är det kåsörens privilegium att upprepa sig, ity han skriver bara en gång i veckan eller en gång i månaden.

Den svenska litteratur jag har läst de senaste tio åren är nästan uteslutande facklitteratur inom samhällsplanering (Odg för den nyfikne). Så trist är jag.

Dewil

 

[Storuggla]

Jag är usel på att läsa svenska författare, eftersom svensk litteratur numer verkar bestå av tre sorters – "Hjälp jag är en ung tjej som inte viker ut mig men har en krönika och allt jag säger är den absoluta sanningen", "Hjälp jag är en tjej som vikt ut mig och detta är min tragiska historia" och slutligen "Ytterligare en bok om en diskbänksrealistisk polisutredare som löser brott och bråkar med sin familj och hämtar ungarna på dagis".

Sålunda finner jag att jag har jäkligt svårt att hitta en ny, bra svensk bok. Alltså tvingas jag dra till med Tove Janssons Muminböcker. Sorgligt men sant.


Storuggla, saaatan vad de springer