Snacka om att svensk litteratur är tråkig. Jag har aldrig tänkt på det förut, men nu gör jag det - jag har inte en enda favoritförfattare bland de svenska - ingen favoritbok som är skriven av en svensk.
Nej, tyvärr, den svenska litteraturen suger alldeles för mycket för att jag skall finna någon goding...
Tom, trist, grå, tråkig... Och idag publicerar man bara dassiga svensson-författare som skriver deckare på deckare, och allt är samma skit om den där stereotypiska halvalkoliserade snuten som får gröta runt i mord efter mord. Extra populärt blir det om författaren vågar ha med så många grymma sexuellt anspelande vidriga detaljer som möjligt, extra många svärord och könsord.
Patetiskt...
Hm, men om jag måste välja, så måste jag välja Carl Jonas Love Almqvist - Det går an, vilken är den enda boken jag läst av honom. Men han är bannemej den enda svenska författaren som jag läst och kan säga: "Uj, det här var jäkligt bra" om.