Svensk rollspelshistoria efter Äventyrsspel - vad hände?

[Badmojo]

Säkert redan nämnt i tråden, men kanske värt att kika på lajvrörelsens framväxt mot mitten av 90-talet? Gissar att det kom in friskt blod där, som kanske inte suttit på pojkrummet och gjort “optimala rollformulär” för hand?

Nya idéer, skapande, korspollinering, mediaexponering osv. Egna tidningar/spalter i befintliga spelmagazin. Det kom väl några crossoverprodukter också? Vill t ex minnas något Vampire-lajv-supplement?

 

[Genesis]

Indiescenen är fantastisk på den punkten. Mycket som verkligen är nytt kommer därifrån. Men jag tror inte att det är en överdrift att säga att (nästan?) alla bärande indietankar kommer från USA.

Så är det absolut. Men det är ju inte för att de är mer innovativa, utan för att de är amerikanska. Jag finner nordiska och franska indiespel mycket mer nydanande och spännande (och bättre), men ingen spelar dem eftersom de inte är amerikanska.

 

[Ymir]

Vi höll i stort sett igång svenska rollspelsmarknaden runt 2010-2011 (är i alla fall vad vi har fått höra från bland annat Åsa Roos och Tove Gillbring) då väldigt lite annat gavs ut. Tror att det annars bara var Krank som gav ut ett spel 2010 (kan ha missat något, ber om ursäkt om så är fallet). Efter det började SagaGames, Fria Ligan och några andra bli mer aktiva (igen i vissa fall) och vi gav ut en hel del fram till runt 2015 (till En Garde!, Pirater!, Leviathan, Bortom: Lögnens slöja, Starchallenge, Förbannad, Skuggornas mästare 2) och mycket mer sporadiskt efter det på grund av svåra hälsoproblem.

Neogames är skamligt bortglömt i den här beskrivningen. Eon blomstrade kreativt och hade stadig utgivning och Eon-forumet var det största på rollspel.nu.

 

[Svarte Faraonen]

Neogames är skamligt bortglömt i den här beskrivningen. Eon blomstrade kreativt och hade stadig utgivning och Eon-forumet var det största på rollspel.nu.

Nja, just de åren var Eon i utgivningsdvala. Alver: Sångarens ätt kom ut 2008, och var den sista produkten som kom ut till Eon 3. Sedan dröjde det till 2014 innan Eon 4 kom. Så även om folk spelade Eon tror jag inte man kan säga att Neogames höll igång marknaden något vidare.

 

[Ymir]

Angående termen ”rollspelsdöden” så tror jag att det är väldigt få som menar det bokstavligen. Det är en olycklig term då den lite automatiskt misskrediterar alla som gjorde balla grejer under den tiden. Men termer som förklarar tidsperioder är ju väldigt ofta missvisande. Medeltiden, romantiken, renässansen är ju egentligen alla på sitt sätt missvisande. Jag tror att den absoluta merparten som använder termen ”rollspelsdöden” inte menar ”tiden då rollspelen dog” utan typ ”tiden från att Äventyrsspel lade ner tills att Mutant: År Noll kom”. Eller har jag helt fel i detta?

Att etablerade termer är missvisande gör inte att vi behöver etablera nya missvisande termer. Begreppet "rollspelsdöden" är nästan förolämpande för oss som utvecklades jättemycket som professionella spelskapare under perioden.

 

[Svarte Faraonen]

Att etablerade termer är missvisande gör inte att vi behöver etablera nya missvisande termer. Begreppet "rollspelsdöden" är nästan förolämpande för oss som utvecklades jättemycket som professionella spelskapare under perioden.

2008-2014 var dock utgivningsmässigt en dödtid.

 

[Ymir]

2008-2014 var dock utgivningsmässigt en dödtid.

Må vara hänt, men jag mäter inte en kulturforms livskraft i dess kommersiella potential.

 

[Svarte Faraonen]

Må vara hänt, men jag mäter inte en kulturforms livskraft i dess kommersiella potential.

Men då är det ju fortfarande fel att säga att Neogames höll igång något – om något var det spelarna. Men jag tror Eons dominans på forumet börjar falna vid den tiden, och jag tror inte heller att Eon hade någon vidare stor närvaro på konvent och liknande. Säker på att du inte överskattat det lite eftersom det var när du var som mest aktiv?

 

[Franz]

Att etablerade termer är missvisande gör inte att vi behöver etablera nya missvisande termer. Begreppet "rollspelsdöden" är nästan förolämpande för oss som utvecklades jättemycket som professionella spelskapare under perioden.

Jag är verkligen superledsen om jag förolämpat dig, det var verkligen inte min mening. Det är inte heller alls min avsikt att etablera nya missvisande termer. Min uppfattning var att ”rollspelsdöden” redan är en etablerad term men den kanske inte är så etablerad som jag trott. Nu när jag tänker efter tror jag att de flesta brukar säga ”den så kallade rollspelsdöden” just för att den är missvisande, och om det snarare är så att det är den termen som är etablerad så är det ju något mer positivt då den pekar på att formuleringen är osann. Hursomhelst har jag verkligen inte för avsikt att förolämpa någon så jag är som sagt ledsen om jag gjort det.

 

[Quadrante]

Min uppfattning var att ”rollspelsdöden” redan är en etablerad term

… man kan nog säga att den är väl etablerad.

 

[luddwig]

… man kan nog säga att den är väl etablerad.

Väletablerad och omdiskuterad. Det är väl just ordvalet döden folk vänder sig mot. Hobbyn dog aldrig - många fortsatte spela, det kom ut nya spel, det arrangerades konvent och så vidare - men det var lågsäsong från mitten av 90-talet till några år in på 10-talet.

 

[avatarex]

… man kan nog säga att den är väl etablerad.

Och sedan i alla fall 13 år tillbaka ifrågasatt.

 

[Quadrante]

Precis, etablerad. Behöver inte betyda att man varit eller är överens.

 

[Oscar Silferstjerna]

Så är det absolut. Men det är ju inte för att de är mer innovativa, utan för att de är amerikanska. Jag finner nordiska och franska indiespel mycket mer nydanande och spännande (och bättre), men ingen spelar dem eftersom de inte är amerikanska.

På vilket sätt menar du att den svenska rollspelsscenen hade varit annorlunda om de franska indiespelen hade fått hyfsat stor spridning här? Vilka influenser borde vara omistliga? Alltså inte bara enskilda speltitlar, utan mer vad spelen du talar om kan tillföra som vi inte redan får från den amerikanska indiescenen.

 

[Ymir]

Jag är verkligen superledsen om jag förolämpat dig, det var verkligen inte min mening. Det är inte heller alls min avsikt att etablera nya missvisande termer. Min uppfattning var att ”rollspelsdöden” redan är en etablerad term men den kanske inte är så etablerad som jag trott. Nu när jag tänker efter tror jag att de flesta brukar säga ”den så kallade rollspelsdöden” just för att den är missvisande, och om det snarare är så att det är den termen som är etablerad så är det ju något mer positivt då den pekar på att formuleringen är osann. Hursomhelst har jag verkligen inte för avsikt att förolämpa någon så jag är som sagt ledsen om jag gjort det.

No wörries, jag är inte förolämpad alls (⁠ ⁠ꈍ⁠ᴗ⁠ꈍ⁠)

Det var mer en generell reaktion på hur mycket jag ogillade den termen.

 

[Bifur]

Må vara hänt, men jag mäter inte en kulturforms livskraft i dess kommersiella potential.

Jag upplever nog att det finns en genomgående konsensus här på wrnu om att termen syftar just på en kommersiell nedgång. Jag tillhör visserligen dem som anser att de uppgifter som är mätbara talar för att antalet personer i Sverige som spelade rollspel också minskade stadigt under perioden från 90-talets slut till 10-talets början (även om det i praktiken inte går att hitta annat än indicier). Det säger dock ingenting alls om hur kreativ skapandemässigt den perioden var.

 

[Big Marco]

Jag har för mig att de var på engelska. Men hittar inget när jag söker. Jag har minnen av något slags "prisoners dilemma"-spel i någon film noir-stil.

"One Can Have Her" - ett superbt tajt indie-film-noir-spel.

 

[Genesis]

På vilket sätt menar du att den svenska rollspelsscenen hade varit annorlunda om de franska indiespelen hade fått hyfsat stor spridning här? Vilka influenser borde vara omistliga? Alltså inte bara enskilda speltitlar, utan mer vad spelen du talar om kan tillföra som vi inte redan får från den amerikanska indiescenen.

Surrealismen är de ju väldigt bra på. Svensk fantastik är ju mycket som amerikansk: allting ska vara logiskt och genomtänkt. Fransk indiefantastik är mycket mer drömlik och surrealistisk, med fokus på tematik och estetik. Även att de har mindre fokus på konflikter. Amerikanska rollspel, inklusive indiespel, är ofta väldigt konfliktfokuserade, med undantag för den korta våg som inspirerades av svensk jeepform. Men den vågen (typ Flowers for Mara), liksom den svenska jeepformen, har ju lämnat noll avtryck i svenska tradspel. Och att jobba mer med vardagen och verkligheten. Amerikanska indiespel är nästan alltid fantasy, scifi eller skräck.

För mig har saker som Prosopopées regler för hur samtalet styrs varit en stor inpiration, och Motel Dragonflys konstanta ingamefokus där man aldrig behöver prata om regelsystemet eller göra några offkommentarer under spelet.

Sedan är ju mycket av detta saker som har svårt att få inflytande på tradspelen eftersom det skulle göra spelen till något annat. De rör sig ju inom ett ganska snävt område. Men det är ju också mycket från amerikanska indiespel som inte inhämtats, av samma anledning. Inflytandet kan aldrig bli särskilt djupt, eftersom utrymmet för innovation i tradspel är mycket snävare än för indiespel, nästan per definition.

 

[Big Marco]

Jag vet inte heller om Ligan eller Helmgast specifikt nekar 24-åringar att skriva åt dem. Jag har för dålig koll på deras processer.

Jag upplever nog helt enkelt att problemet snarare är en brist på 24-åringar som vill göra jobbet och ger sig till känna, än att Helmgast och Ligan (eller nån annan av oss spelmakare) inte vill satsa.

Krasst är det så här - det spelar ingen roll vem/vad/hur du är typ, om du a) skriver bra grejer, b) inte är ett rövhål, c) kan hålla deadlines. Om så - välkommen in!

 

[Big Marco]

Neogames är skamligt bortglömt i den här beskrivningen. Eon blomstrade kreativt och hade stadig utgivning och Eon-forumet var det största på rollspel.nu.

Det brukar vara så. Vi gav ut Neotech, Eon, Viking (med 101 Productions), romaner och brädspel samt och ett gäng mindre grejer. Till dessa gjordes långt över 50 moduler. Allt mellan 1993 till runt 2005 (då vi sålde bolaget).