Nekromanti Svenska politiska rollspel och scenarion?

[RasmusL]

Inom friforms- och lajvsfären internationellt är det väldigt vanligt med uttalat politiska spel, spel som driver en agenda eller vill utforska en nutida händelse eller ett fenomen. Har vi en sådan nisch någonstans bland svenska rollspelsmakare?

På årets Fastaval (spelkonvent i Danmark, typ som LinCon/GothCon/etc men mer danskt, mer öl och bättre ) var det urpremiär för bland annat följande scenarion:


TRUMP by Stefan Skriver Lægteskov
Do you have what it takes to step into the ring of power? Can you fight with words and are you willing to bet it all and risk losing the same? TRUMP a scenario for winners, about winners, and you are a winner, right?

The Abortionists by Jon Cole and Kelley Vanda
Activists perform illegal abortions in 1972 Chicago. A charged, realistic drama about three women struggling to bring their whole lives into alignment with their feminist politics.

The Black Pill by Tayler Stokes
Unfulfilled, humiliated, and angry, four young men are radicalized to violence. One will commit a mass shooting, taking revenge on those who wronged them - especially women, who have rejected him.

...som försöker utforska hyfsat nutida grejer. Var görs det i Sverige i rollspelssvängen och hur?

Och om det inte görs, vad är det som gör att vi hellre ägnar åt sådant som är okontroversiell och bekväm västerländsk mainstreamkultur istället för att sticka ut hakan och provocera lite?

 

[Mogger]

The Fog of War

 

[God45]

De som måste dö handlar om vår syn på utsatta och fattiga människor som havandes sämre moral. Specifikt handlar den om socialtjänsten och vården: http://www.scenariobiblioteket.se/?product=de-som-maste-do







Razorgirls handlar om hur vi sexualiserar självskadebeteenden: http://www.scenariobiblioteket.se/?product=razorgirls-cybersplatterpunk







My drinking problem handlar om socialt arbete och annat emotionellt arbete och vad det gör med en. Det handlar också om byråkrati i instanserna som ska hjälpa människor: http://www.scenariobiblioteket.se/?product=my-drinking-problem







I ett av scenariona i Skåneland får man chansen att rituellt styckmörda Jimmie Åkesson i ett pentagram man målat i en kyrka i Rosengård. Det är ju inte en subtil eller smart kommentar... Men ändå!: http://www.scenariobiblioteket.se/?product=skaneland







Dark Scania innehåller en massa nonsens också men också lite kängor riktade mot saker som segregationen i Helsingborg och myndighetskulturen i Malmö:

https://www.storytellersvault.com/product/254796/Dark-Scania

 

[entomophobiac]

vad är det som gör att vi hellre ägnar åt sådant som är okontroversiell och bekväm västerländsk mainstreamkultur istället för att sticka ut hakan och provocera lite?

Tänker mig att de flesta skriver spel de själva spelar och att de flesta helt enkelt inte spelar överdrivet mycket spel med mer nutida tema.

För egen del—som hobbykonstruktör—så finns det många saker som intresserar mig i samtiden men det är på många sätt helt enkelt svårare. Det krävs mer research och helt enkelt mer för att göra saker bra när de försöker handskas med viktiga ämnen.

Skrev ju Fyra StuG och en Scho-Ka-Kola delvis för att ta upp det många historiker skriver om andra världskriget: tyskarna var nazismens första offer. Att låta spelarna gestalta tyskt infanteri är trots allt inte helt okontroversiellt och ska inte vara det heller. Men mitt intresse med det scenariot var framförallt att försöka skildra helt vanliga människor under ovanliga—extrema—omständigheter.

Det har helt klart gett mersmak. Som så mycket annat rollspelsmaterial var jag mest inne på övernaturligheter från början, men efter att ha gjort en del research kände jag att övernaturligheter i andra världskriget kändes både onödigt—det är en tillräckligt otäck och extrem period ändå—och dessutom väldigt respektlöst inför de riktiga människor som satte livet till.

Så det jag insett är att verkligheten är en bättre inspirationskälla än fjantasy, space opera, eller superhjältar. Den stora frågan är egentligen bara vad som blir den centrala inspirationen härnäst.

Har varit lite inne på att skriva något som utgår från hemlösa i USA, eftersom det är en stark skildring av de stora kontrasterna i samhället på andra sidan Atlanten.

 

[Mekanurg]

Och om det inte görs, vad är det som gör att vi hellre ägnar åt sådant som är okontroversiell och bekväm västerländsk mainstreamkultur istället för att sticka ut hakan och provocera lite?

I mina spel skriver jag om sådant jag finner intressant:

• Kolonialism, totalitära system, rovkapitalism och befrielsekamp berör jag i Lemuria. Ett hårdfört 1930-tal.
• MERP-modulen Kin-strife handlar om motståndskamp mot en orättfärdig despot och vikten av att inte bli som förtryckaren.
• Ansgar handlar bland om att mäkla fred bland tvistande män innan det uppstår blodsutgjutelse. Obeväpnade tyska munkar bland beväpnade nordbor.
• När jag skrev Mutant-prylar på 1980-talet fick jag med både klasskamp och etnisk förföljelse, om än i djurskepnad.
• Phoenix Terra. en Traveller-setting jag jobbar på för närvarande, tar bland annat upp återuppbyggnad efter ett förödande krig och kampen mot slaveri.

Är detta månne okontroversiell mainstream-kultur i dina ögon?

 

[entomophobiac]

I mina spel skriver jag om sådant jag finner intressant:

• Kolonialism, totalitära system, rovkapitalism och befrielsekamp berör jag i Lemuria. Ett hårdfört 1930-tal.
• MERP-modulen Kin-strife handlar om motståndskamp mot en orättfärdig despot och vikten av att inte bli som förtryckaren.
• Ansgar handlar bland om att mäkla fred bland tvistande män innan det uppstår blodsutgjutelse. Obeväpnade tyska munkar bland beväpnade nordbor.
• När jag skrev Mutant-prylar på 1980-talet fick jag med både klasskamp och etnisk förföljelse, om än i djurskepnad.
• Phoenix Terra. en Traveller-setting jag jobbar på för närvarande, tar bland annat upp återuppbyggnad efter ett förödande krig och kampen mot slaveri.

Är detta månne okontroversiell mainstream-kultur i dina ögon?

Blir inte skillnaden att dessa teman är mer setting och inte riktigt i förgrunden på samma sätt som i ett specifikt scenario, kanske?

 

[Mekanurg]

Blir inte skillnaden att dessa teman är mer setting och inte riktigt i förgrunden på samma sätt som i ett specifikt scenario, kanske?

Ansgar och Kin-strife innehöll kompletta äventyr som var direkt kopplade till deras temata.

 

[Genesis]

På årets Fastaval (spelkonvent i Danmark, typ som LinCon/GothCon/etc men mer danskt, mer öl och bättre ) var det urpremiär för bland annat följande scenarion:


TRUMP by Stefan Skriver Lægteskov
Do you have what it takes to step into the ring of power? Can you fight with words and are you willing to bet it all and risk losing the same? TRUMP a scenario for winners, about winners, and you are a winner, right?

The Abortionists by Jon Cole and Kelley Vanda
Activists perform illegal abortions in 1972 Chicago. A charged, realistic drama about three women struggling to bring their whole lives into alignment with their feminist politics.

The Black Pill by Tayler Stokes
Unfulfilled, humiliated, and angry, four young men are radicalized to violence. One will commit a mass shooting, taking revenge on those who wronged them - especially women, who have rejected him.

...som försöker utforska hyfsat nutida grejer. Var görs det i Sverige i rollspelssvängen och hur?

Och om det inte görs, vad är det som gör att vi hellre ägnar åt sådant som är okontroversiell och bekväm västerländsk mainstreamkultur istället för att sticka ut hakan och provocera lite?

Först och främst så låter väl alla dessa scenarier som västerländsk mainstreamkultur, eller? Nu har jag inte mer än dessa beskrivningar att gå på, men jag gissar att det första är kritiskt mot USA:s president, och mer mainstream än så kan man nog inte bli i Skandinavien. Det andra handlar om abort, och jag gissar att det inte är abortkritiskt. Då det finns typ tre rollspelande abortmotståndare i Skandinavien så känns det också väldigt säkert. Det tredje skulle kanske kunna vara lite kontroversiellt, men det verkar lite "våld och brott beror på utstötthet och fattigdom" (grovt förenklat, jag försöker inte att nedvärdera den åsikten), vilket också känns som en ganska mainstreamig åsikt. Som sagt, jag har bara gått på beskrivningarna du givit. Men min bild av detta är att de flesta som spelar dessa scenarion har samma åsikter som scenarioskribenten. Att det är en grej för de redan frälsta som därmed förstärker sin grupps identitet och bilden av andra som tycker annorlunda som "onda" och/eller "idioter".

När det gäller frågan om varför det inte görs så mycket i Sverige kan jag såklart bara tala för mig själv. Jag undviker dessa ämnen för att jag är rädd att jag ska bli attackerad och anklagad för att vara en dålig människa om jag inte gör helt rätt. Dels är jag som har dragningar åt det libertarianska hållet rädd för att många av mina åsikter ska anses vara "inte okej" och att jag därmed ska anses stå på förtryckets sida, vilket jag inte har ett dugg lust med. Men även om jag skulle hålla mig till ett tema där jag är rätt säker på att mina åsikter stämmer med mainstream-Sverige (och därmed ironiskt nog inte skulle vara provocerande) så skulle det fortfarande vara mycket mer arbete. Jag är ju man, vit och hetero (som majoriteten svenska rollspelsskribenter, gissar jag), vilket innebär att det finns väldigt många ämnen jag inte kan skriva om utan att synas och ifrågasättas väldigt hårt. Jag måste vara helt säker på att jag representerar allting med respekt, att jag inte approprierar, karakityriserar, förstärker stereotyper eller gör att folk känner sig ovälkomna. Jag måste antagligen göra mycket efterforskningar och ta kontakt med en grupp människor av rätt kön, genus, läggning och etnicitet för att dessa ska kunna kolla igenom vad jag skrivit och se om jag har gjort misstag. Och om andra inte delar dessa personers åsikter så är det fortfarande jag som står för verket och därmed jag som kan riskera att bli uthängd. Så att göra något sådant skulle betyda väldigt mycket jobb, jämfört att göra något säkert, västeuropeiskt, tryggt. Så för mig är det väl en del rädsla och en del lathet som gör att jag inte skriver sådana spel/scenarion.

 

[RasmusL]

Först och främst så låter väl alla dessa scenarier som västerländsk mainstreamkultur, eller? Nu har jag inte mer än dessa beskrivningar att gå på, men jag gissar att det första är kritiskt mot USA:s president, och mer mainstream än så kan man nog inte bli i Skandinavien. Det andra handlar om abort, och jag gissar att det inte är abortkritiskt. Då det finns typ tre rollspelande abortmotståndare i Skandinavien så känns det också väldigt säkert. Det tredje skulle kanske kunna vara lite kontroversiellt, men det verkar lite "våld och brott beror på utstötthet och fattigdom" (grovt förenklat, jag försöker inte att nedvärdera den åsikten), vilket också känns som en ganska mainstreamig åsikt. Som sagt, jag har bara gått på beskrivningarna du givit. Men min bild av detta är att de flesta som spelar dessa scenarion har samma åsikter som scenarioskribenten. Att det är en grej för de redan frälsta som därmed förstärker sin grupps identitet och bilden av andra som tycker annorlunda som "onda" och/eller "idioter".

Ja, jo, men också nej

Trump-spelet var en okritisk tävling om att vinna. Den innehöll en massa hemska element och vidrigheter men helt utan kritisk diskussion om dessa, mer ett försök att återberätta händelseflödet.
The Abortionists är skrivet av amerikaner för spel i USA och extremt tydlig med sina politiska åsikter (som naturligt inte ligger helt i linje med nordisk feminism pga olika delar av världen). Spelen listas ju även under kategorin "Rollspel" jämte shadowrunäventyr, warhammerscenarion, mm och Fasaval är ett brett evenemang med ~1000 deltagare i åldrarna ca 6-60 där en stor del verkligen inte klassar sig som feminister. Plus Danmark på det.
Black Pill spelade jag inte men vad jag förstod av de som gjorde det handlade det om att diskutera, inte om att demonisera.

Kommer med svar på nästa del när kidsen fått middag ^_^

 

[RasmusL]

När det gäller frågan om varför det inte görs så mycket i Sverige kan jag såklart bara tala för mig själv. Jag undviker dessa ämnen för att jag är rädd att jag ska bli attackerad och anklagad för att vara en dålig människa om jag inte gör helt rätt. Dels är jag som har dragningar åt det libertarianska hållet rädd för att många av mina åsikter ska anses vara "inte okej" och att jag därmed ska anses stå på förtryckets sida, vilket jag inte har ett dugg lust med. Men även om jag skulle hålla mig till ett tema där jag är rätt säker på att mina åsikter stämmer med mainstream-Sverige (och därmed ironiskt nog inte skulle vara provocerande) så skulle det fortfarande vara mycket mer arbete. Jag är ju man, vit och hetero (som majoriteten svenska rollspelsskribenter, gissar jag), vilket innebär att det finns väldigt många ämnen jag inte kan skriva om utan att synas och ifrågasättas väldigt hårt. Jag måste vara helt säker på att jag representerar allting med respekt, att jag inte approprierar, karakityriserar, förstärker stereotyper eller gör att folk känner sig ovälkomna. Jag måste antagligen göra mycket efterforskningar och ta kontakt med en grupp människor av rätt kön, genus, läggning och etnicitet för att dessa ska kunna kolla igenom vad jag skrivit och se om jag har gjort misstag. Och om andra inte delar dessa personers åsikter så är det fortfarande jag som står för verket och därmed jag som kan riskera att bli uthängd. Så att göra något sådant skulle betyda väldigt mycket jobb, jämfört att göra något säkert, västeuropeiskt, tryggt. Så för mig är det väl en del rädsla och en del lathet som gör att jag inte skriver sådana spel/scenarion.

Jag får ofta en känsla av att just det här är en stor anledning, också en punkt där svensk och dansk rollspelskultur skiljer sig ordentligt (och något som titt som tätt skapar konflikt mellan ffa lajvkulturerna). Om det är bra eller dåligt vet jag inte (det finns ju fördelar med att vilja vara väldigt påläst) men jag ser också en avsaknad av mer personliga spel (typ Vaek som är en skildring av en till författaren närståendes demensförlopp). Eller? Exemplen här i tråden är ju också de allra flesta abstraherade genom ett par lager fiktion (även om ritualmord på Åkesson sticker ut ) som distanserar en aning från den underliggande problematiken som skildras, vilket kanske är bra för att reflektera men är det inte najs med båda delar liksom?

 

[RasmusL]

I mina spel skriver jag om sådant jag finner intressant:

• Kolonialism, totalitära system, rovkapitalism och befrielsekamp berör jag i Lemuria. Ett hårdfört 1930-tal.
• MERP-modulen Kin-strife handlar om motståndskamp mot en orättfärdig despot och vikten av att inte bli som förtryckaren.
• Ansgar handlar bland om att mäkla fred bland tvistande män innan det uppstår blodsutgjutelse. Obeväpnade tyska munkar bland beväpnade nordbor.
• När jag skrev Mutant-prylar på 1980-talet fick jag med både klasskamp och etnisk förföljelse, om än i djurskepnad.
• Phoenix Terra. en Traveller-setting jag jobbar på för närvarande, tar bland annat upp återuppbyggnad efter ett förödande krig och kampen mot slaveri.

Är detta månne okontroversiell mainstream-kultur i dina ögon?

Alltså starka och mänskliga teman men samtidigt på bekvämt avstånd. Det berör, men det sticker inte i ögonen på samma sätt som ett spel om återvändande daesh-krigare eller skolskjutningar.

 

[Grisodlar'n]

Kult: Divinity Lost-scenariot "And the Rocket's Red Glare" tyckte jag tog en tydlig politisk ställning där Trump framställs som en människooffrande liktor. Det var också därför youtube-kanalen Red Moon Roleplaying fick en tumme ned från mig.

Det där scenariot som God45 nämnde där man ska styckmörda Jimmie Åkesson (ska tydligen finnas i scenariobiblioteket) låter helt vedervärdigt. Är det där rollspelshobbyn har hamnat?

 

[RasmusL]

Kult: Divinity Lost-scenariot "And the Rocket's Red Glare" tyckte jag tog en tydlig politisk ställning där Trump framställs som en människooffrande liktor. Det var också därför youtube-kanalen Red Moon Roleplaying fick en tumme ned från mig.

Det där scenariot som God45 nämnde där man ska styckmörda Jimmie Åkesson (ska tydligen finnas i scenariobiblioteket) låter helt vedervärdigt. Är det där rollspelshobbyn har hamnat?

Vad tycker du är vedervärdigt med politisk kommentar och satir?

 

[Bifur]

Jag får ofta en känsla av att just det här är en stor anledning, också en punkt där svensk och dansk rollspelskultur skiljer sig ordentligt (och något som titt som tätt skapar konflikt mellan ffa lajvkulturerna).

Det låter ju som något som särskiljer svensk och dansk politisk kultur i allmänhet, om man ska generalisera. Kanske inte så konstigt att det slår igenom också i rollspelshobbyn.

En annan fundering är att det kanske inte är svårare än att den danska rollspelsscenen är mycket mindre (kan ju vara fel med det är min generella uppfattning). Det möjligen kontroversiella syns helt enkelt mer där.

 

[God45]

(även om ritualmord på Åkesson sticker ut )

Hade jag kunnat hade jag haft med ett ritualmord av en nazist i varje scenario

 

[Oldtimer]

Vad tycker du är vedervärdigt med politisk kommentar och satir?

Om du verkligen inte förstår vad som är vedervärdigt med att gestalta ett mord av en verklig levande människa, kan jag bara beklaga din totala sociopati.

 

[Magnus Seter]

Fuck it. Jag låser det här.

/Magnus