Nekromanti Svenska Rollspel Slugfest!

[Sodivra]

Det här är en respons på Niklas73:s tråd om reglerna i Eon, Neotech, DoD och Mutant. Ämnet var lockande, men de spelens regler är typ det sista jag skulle titta på när jag skulle välja ett. Så jag ställer frågan rakt ut: Vilket rollspel är Bäst i Sverige?

Jag säger Mutant. Dryper av stämning i koncepterna och bilderna. Det är också ett läskigt spel, men samtidigt lyckas de ha en känsla av humor underliggande hela tiden. Riktigt svensk western med muterade monster, det inbjuder till äventyr. Speciellt svenskheten är riktigt bra, här är ett spel som har fått till en unik stämning som känns väldigt svensk, på ett bra sätt, utan att det går att direkt koppla ihop det med något annat typiskt svenskt. Och så används faktiskt grundegenskaperna på ett vettigt sätt, halleluja! Och traumatröskeln är bra.

Drakar och Demoner är ostigt, och Eon är krångligt. Noir har jag inte testat, men det måste vara krångligt det med!

Låtsasrollspel som Supergänget och Terone gälls inte, nä bara stora riktiga rollspel.

Jag gillar Hammaren och Trollspöt också. Engagerande och annorlunda mustig miljö med riktigt vettiga regler, men jag vet inte, det ligger på gränsen där.

 

[Robert Jonsson]

Eftersom Bortom: Lögnens slöja inte är i tryck ännu får jag säga Mutant: Undergångens arvtagare. Det har en skön stämning i sig och saknar vad de flesta andra rollspel på den svenska marknaden lider av, nämligen ett för stort fokus på regler. Det blir snabbt krångligt och onödigt. Så de simpla regler som Mutant har är en skön fläkt - trots att de är gamla. Men bara för det är gammalt blir de inte dåliga - däremot har de nyare rollspelen med mängder regler uppvisat kanske modernare tänk, men inte gjort dem särskilt mycket bättre.

 

[Arfert]

Eftersom eget skryt luktar illa så säger jag ockå Mutant (pga kampanjen) alternativt Skymningshem (för det är välgjort, även om det inte helt är min kopp te kampanjmässigt)... Bubblare är Western (för all kunskap som gillbringarna har lagt in i det) och Oktoberlandet (för den skönlitterära delen).

DoDT faller på att jag inte får grepp om det.. jag har inte ens orkat läsa igenom det. Det är nånting med språket kanske... Världen är dock småmysig. Götter likaså.

Eon och Neotech känns för plottriga, och "kalla"... lite ocharmiga (sorry Marco med flera)..

Noir får jag heller inget grepp om. För långt. Och jävligt kallt, även om det säkert är meningen. Snyggt, men jag orkar bara inte.

En Garde! är för mycket som en faksimil av en gammal spelbok.

Sen har vi ju Saga då ...

 

[Foggmock]

Världsmässigt: M:UA, hands down.

Regelmässigt: Västmark/Skymningshem. Jag har inte bestämt mig för vilken inkarnation av T10-systemet jag gillar bäst.

...och nu höll jag på att skriva under det här inlägget med "//Christoffer Fogelström CC Kalmar" vilket jag skriver i varenda kundlogg jag lägger på jobbet, vilket fått till följd att jag ibland fortsätter efter mitt namn med "CC Kal.... fan vad jag är korkad" när jag skriver under privata mejl.

Arbetsskador ftw.

 

[krank]

Oktoberlandet, på alla fronter. Regelsystemet, världen, tanken bakom... Alltihop.

M:UA har för mycket rramsig pubertal och studentikos humor för min smak, Eon/Neotech har för mycket regler (och för dåliga regler), Västmark har jag inte spelat, DoD:T kunde varit bra men försvann i ett grisigt regelsystem och inkompetenta författare.

Så, Hammaren och Trollspöt. Det bästa rollspelet jag läst som skrivits i Sverige. Supergänget faller på att jag egentligen inte gillar lättsamheten eller tecknarstilen särdeles mycket, även om regelsystemet är riktigt bra.

 

[Duddmannen]

Western FTW!

Western är och förblir det absolut bästa svenska rollspelet någonsin! Stämningen! Fajterna! Kvinnorna!

 

[Rickard]

Hmm, vilka svenska spel finns det som fortfarande är aktuella idag (alltså, inte typ Kult och liknande)? Västmark, Saga, Eon, Supergänget, Drakar och Demoner Trudvang, Noir, Mutant: Undergångens arvtagare, Western, Neotech 2, En Garde, Skymningshem, Hammaren och Trollspöt och Pompedia.

Wizardry and Witchcraft och Dunder och Drakar tog jag inte med för de finns inte att köpa. Terra Draconis vet jag inte huruvida det finns tryckt eller inte. Har sett det utropas på en konventsauktion i alla fall. Inga av dessa samt de fyra sista i stycket ovanför har jag inte läst eller upplevt på annat sätt.

Jag måste nog välja Mutant från listan jag angav (eftersom jag inte får ange Supergänget), trots att jag inte har läst någon större del i det. Från vad jag sett så är det skrivet på ett riktigt medryckande och fantasieggande sätt. Regelsystemet ger jag inte mycket för; det är till och med rätt dåligt (både i uppbyggnad och hur den stödjer världen). Dock är det såpass enkelt att det åtminstone inte kommer ivägen.

/Han som tycker det är skamligt om någon skulle tycka att ett 10 år gammalt rollspel skulle vara det bästa

 

[Johan K]

Då säger jag DoDT & M:UA, med gott damvete åxå.
Jag valde dessa 2 spel just pga dess sanslöst skönta stämmning & värld. DoDT just därför att de lycakts få en värld i fantasyn som jag länge har suktat efter, minst sagtt. Mer stämmingsfyllt får man leta efter.
M:UA med ungefär samma motivering, med då framtiden i sikte. De har åxå fått till humorn på ett naturligt sätt. Sådant gilalr jag.

/ Johan K, som snart borde packa infr resan till Tokholmen

 

[neowyn]

Jag är vist inte som andra

Jag tycker att EON är bäst regelmässigt. Gillar detaljerna och att det blir mycket spel av det. Sedan gillar jag inte EONs värld som låser in mig mer än hjälper.
Saga och västmark är på delad andra plats på grund av stämningen och världen

 

[mördarmackan]

Baske mig om det ändå inte blir Hammaren och Trollspöet, för dess inspirerande värld och enkla regler.

 

[Krille]

I kategorin "svenska spel som finns ute nu, som Krille har provat, inte gjort själv och inte är Supergänget" så hiuttar man föjande kandidater:

<ul type="square">
[*]Drakar och Demoner Trudvang
[*]Mutant: Undergångens Arvtagare
[*]Noir
[*]Saga
[*]Western[/list]

Sen är det bara att sålla: Noir har för rörigt upplägg och för mycket att lära sig för att jag ska orka med det. Trudvang likaså (och det har dessutom en grötig layout). Saga var för vanilj, även om det var lagom komplext.

Kvar är Western och Mutant: Undergångens Arvtagare, och av dem väljer jag Mutant, för det har skönast värld och stämning. Visst, reglerna har sina fel och skavanker, men jag orkar i alla fall med dem.

Får jag välja med Supergänget så vinner det, hands down.

Får jag välja med spel som jag själv gjort... Eon och Neotech sållas bort före Noir, för att det helt enkelt är för mycket regler. Andra Imperiet ligger bra till, på samma nivå som Mutant: Undergångens Arvtagare, ungefär. Men fortfarande vinner Supergänget hands down.

 

[Storuggla]

Hör du det där? Det är ljudet av Gurgeh som suger åt sig.


Storuggla, i heard it

 

[Sodivra]

Tack och lov för det!

Jag hade hoppats på en riktigt rå och härlig debatt där varje detalj i spelen granskades och ställdes mot varandra, men istället så visar det sig att alla gillar Mutant! (Fast inte tillräckligt mycket för att klättra upp på barrikaderna för det)

Och så Supergänget då. Nå, eftersom det verkar vara ett så mycket mer intressant spel så startar jag väl en tråd om det istället...

 

[Lindenius]

Ahha!

Baske mig om det ändå inte blir Hammaren och Trollspöet

Men det är ju inte vad din profil säger…

//erik. blåbärpajen är klar. den såg otroligt simmig ut.

 

[krank]

Re: Tack och lov för det!

Jag hade hoppats på en riktigt rå och härlig debatt där varje detalj i spelen granskades och ställdes mot varandra, men istället så visar det sig att alla gillar Mutant! (Fast inte tillräckligt mycket för att klättra upp på barrikaderna för det)

Skyll inte på mig - jag är fullt villig att klättra upp på barrikaderna mot M:UA's onödigt komplexa karaktärsskaparsystem där världen verkar ha fått ändras för att förklara spelskaparnas lathet vad gäller ordentlig balansmekanik, själva spelsystemet som är stelt och onödigt krångligt, världen som är för fylld av alldeles för mycket peruil studenthumor vars enda effekt på mig blir att jag inte känner att jag kan leva mig in i världen. Att hela grundidén bygger på avståndstagande referenshumor etc medan jag ser inlevelsen som självändamål förbättrer inte betyget.

Visst, det har viss charm - och visst, det finn s moduler jag gillar. Men sveriges bästa spel? Inte en chans.

Jag är dessutom fullt villig att ställa mig på barrikaderna för hammaren och trollspöet, om nu någon skulle komma och gnälla på det. H&S' enda problem är att kartorna i spelet inte ser ut som kartor "i spelet" så mycket som de ser ut som en mellanstadieelevs klotter på håltimmen, vilket drar ner betyget en smula - men regelsystemet är relativt flexibelt och simpelt, karaktärsskapandet trevligt om än inte perfekt, och världen befriande påläst, genomtänkt och intressant.

 

[mördarmackan]

Re: Ahha!

Skit med!

 

[ripperdoc]

Det är Noir, enligt läsarna av Fenix (Bästa rollspel 2006)

Jag är beredd att hålla med, men jag är rätt så partisk...

 

[Robert Jonsson]

Men kom verkligen alla andra rollspel år 2006, hörru? Jämförelsen haltar lite.

(dock inte sagt att Noir är dåligt på något sätt, det är bara inte min kopp te...)

 

[Robert Jonsson]

Äh...

Eftersom eget skryt luktar illa

Äsch då, var inte så förbenat svensk... Du borde ju tycka Saga är bäst. Varför skapa ett regelsystem om det inte är exakt vad som passar dig?

 

[Vicotnik]

För något år sedan hade jag sagt Eon som bästa svenska rollspel, då jag har många trevliga minnen från långa spelpass, men som flera andra sagt så faller det på alla regler som jag inte orkar memorera.

Mutant i sin tur faller på att jag inte står ut med "efter katastrofen" spel, dvs det finns gammal teknink och folk inte fattar hur man använder den.

DoDT har viserligen skön stämmning i sina texter men förstörs utav reglerna.

Noir, är det rollspel som ta hem segern, detta eftersom gillar känslan i det, och jag gillar även regel systemet då det är snabbt och action laddat.
Sen så har jag alltid varit farsinerad utav den miljö och stämning som Noir framhäver.