Nekromanti Svenska rollspel

[RasmusL]

Re: Den Yttersta Domen

Min uppfattning, byggd på ett kort speltest:

*Snygg mekanik för keys
*Elegant spelig resolutionsmekanik med tarotkort
*Strukturer och mekanik för aktivt lyssnande
*Story Now
*Inspirerande, exotisk och bekant setting som smidigt för samman de mekaniska elementen och strukturerna

Men beskriv det viktiga också. Settingen, alltså =)

Exakt. För det är väl knappast ett universal rollspel?

"Story Now" är redan där en nischning, så visst har du rätt i att det inte är ett universalrollspel. Settingen har jag väldigt liten inblick i, jag vet bara att spelet hjälper till att skapa drama via mekaniken jag beskrivit ovan, samt att det är någon form av sci-fi, religionsjox och så. Settingen tjänar väl syftet att ge inspiration och stämning.

EDIT: Troligen så är settingen grym (det känndes som att det fanns en hel del djup), men jag har inte läst, bara spelat, så jag har ingen aning.

 

[Big Marco]

Jag ger betyg på min pepp-skala, 1-6, där 6 är aspepp och 1 är inte aspepp (men spelet kan säkert vara kalas och fest ändå). Jag kanske missar något spel, det är isf helt oavsiktligt.

Leviathan: Ett spel jag tror jag hellre läser än spelar, som det känns just nu. Gillar Bortom skarpt så spelet är säkert kalas.

Coriolis: Gillar idén med Coriolis mer än det faktiska spelet. Kanske kan uppföljaren konvertera mig?

Ensamma Vargen: Alltså, fatta, det är Ensamma Vargen och Magnamund! Tjuvstaden-gritty möter Sagan om Ringen-epik möter kaos-horrors. Tänk om Gary Chalk gjorde bilderna - då skulle EV kunna utmana Warhammer i känsla.

Eon IV: Ett Eon anpassat för 2013, med moderna och lagom slimmade regler utan att tappa Eon-känslan. Coolt som fan att Eon pushar 20 år snart.

NX: Antagligen Sveriges genom tiderna coolaste spel, skrivet med ATTITYD och med neopunk i förarsätet (en modern cyberpunk). (Jag gillar att varje iteration av Neotech har varit så säregna, första med klassisk cyberpunk, den andra mer clean technothrillerpunk och nu trean som går åt ett helt annat håll).

Spelet om Morwhayle: Verkar riktigt schysst. Hoppas att det är lättillgängligt nog.

Western: Ingen tvekan om att det är kanske spelet med högst teknisk kvalitet på länge. Dock är jag inte så pepp på just genren som sådan.

Skuggornas mästare: Inte min kopp te för närvarande.

M0: Hoppas att det är gritty och inte för spexigt.

"Järnringen-Fantasy": Blir mer och mer pepp på det ju mer jag ser av det, även om jag ännu inte riktigt ser dess roll eller positionering på fantasykartan?

Illusionens Fångar: Asläskigt och djup, gastkramande, personlig under-skinnet-skräck. Som att vara på ett expresståg i 220km/h på väg mot en bergvägg. Me like!

Rotsystem: Hade inte NX hägrat hade jag nog varit mer pepp. Men retro-CP triggar inte fn.

Blå himmel: Hade varit mer pepp med mer Biggles och mindre fantasy.

 

[Big Marco]

Jag är nyfiken på Marco Behrmanns nya spel och på nya Järnringen och deras spel.

Var jobbar Berhmann på nu?

Lite mer info finns här: Behrmanns nya rollspel

 

[Ögat]

Jag är MYCKET pepp på Morwhayle, NX, This Is Pulp och Thelins bilder till Western (spelet ger jag inte mycket för).

Jag är ganska pepp på Järnringens nya och Illusionens fångar.

Resten är jag lite mindre pepp på.

 

[Jimmy]

"Järnringen-Fantasy": Blir mer och mer pepp på det ju mer jag ser av det, även om jag ännu inte riktigt ser dess roll eller positionering på fantasykartan?

Nu tänker jag gissa, för det gillar jag att göra.

Symbaroum-Järnringen-Fantasy verkar flirta vilt med Mutant:UA publiken i och med den säregna språkliga läggningen, det är svulstigt i text, så som en riktig Äventyrsspels-pocket med Elric! fick dig att längta efter episka äventyr på 80-talet.
Allt är JÄTTESTORT (se mitt mycket korta blogginlägg med exakt samma mening) vilket är ett intressant grepp. Den enskilde äventyraren blir liten, som i Trudvang eller i framtids-settings som bland Megakorporationers skuggor. En stad med asastora murar, eller tronande byggnader, eller varelser i skogen som med en fis får Tunguska att verka som en picknick, det är fan ett statement. Att de av integritetsskäl inte säger mer utanför speltesterna tyder att de tror sig ruva på en riktigt fin pärla. Och jag tror de har helt rätt. Inspirationen formligen vibrerar - mer än Facebook-flärpen på deras webbplats.

De gör en fantasy-setting, tar old school-kärleken, blåser upp i skönaste färgpalett, målar på med en dyster premiss i lyriska tungklyverier och slänger in ett gäng lustiga faror. Vi får ett spel som tål både enkvällars små scenarion och långa kampanjer mot det Jättestora Hotet. Vi kommer köpa som tokar för att det är hårdpärm och i bekvämt format.

Med andra ord, det är inte Fantasy!, inte Svavelvinter, inte Eon, utan Järnringens flirt till oss alla glada fantasy-nördar, och därför kommer det positionera sig fint.

Innehållsdeklarationen, just det, sa jag att jag bara gissade?

 

[KostaFriaLigan]

Jag är sugen på både Rotsystem och NX - har saknat Cyber-anything rätt länge.

Testat Järnringens nya spel men är jäkligt sugen på den slutgiltiga grejen.

Leviathan är också något jag måste kolla in.

Horisont verkar ascoolt!

Sen finns det ju egna saker (läs:FL) som mans er fram emot.

 

[GnomviD]

Re: Den Yttersta Domen

Men beskriv det viktiga också. Settingen, alltså =)

Exakt. För det är väl knappast ett universal rollspel?

Nä, sånt har jag inget intresse av att skriva. Debbie gav en rätt bra grund:

Rostbrun science fiction i nådens år 2700, efter att själapesten har svept över jorden och den enda vettiga civilisation som kvarstår är det mäktiga kalifatet.

Hård SF med spörsmål om religion och ideologi i centrum, där det jordiska kalifatet utgör solsystemets kulturella, vetenskapliga och ekonomiska mittpunkt medan kolonierna ter sig till profeten Balians lära och förkastar mycket av vetenskapens framsteg och hellre bejakar det enkla livet (förenklat; det finns naturligtvis fler nyanser). Spelvärlden berör många teman men i sin kärna är det ett spel som handlar om idealism och vad man är villig att göra för att skapa sitt jordiska paradis. I korhet, då.

 

[Rickard]

Jag är MYCKET pepp på Morwhayle, NX, This Is Pulp och Thelins bilder till Western (spelet ger jag inte mycket för).

För den intresserade av This Is Pulp har jag en temporär sida uppe. Reglerna finns att läsa där. Kort beskrivet siktar jag mot ett leisure game för en kväll för de som gillar att vara verbalt kreativa.

/Han som just nu håller i blind speltestning och som har ett utbyte med en kanadensisk spelmakare

 

[wilper]

Ok, jag såg bara fram emot Den Yttersta Domen tidigare, men efter påminnelse av Marco så får jag lägga till två spel till på listan.

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">
Ensamma Vargen: Alltså, fatta, det är Ensamma Vargen och Magnamund! Tjuvstaden-gritty möter Sagan om Ringen-epik möter kaos-horrors. Tänk om Gary Chalk gjorde bilderna - då skulle EV kunna utmana Warhammer i känsla.
</div></div>

EV! I alla fall de tidiga böckerna är nog själva definitionen av nostalgisk fantasy för mig. Innan jag spelade rollspel, innan jag började läsa fantasy, då spelade jag EV och en rad andra soloäventyr. Det här är verkligen något att se fram emot för mig. Det känns rätt bra att få det på svenska också, det var ju på det språket jag kom i kontakt med dem från början.


<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">
Rotsystem: Hade inte NX hägrat hade jag nog varit mer pepp. Men retro-CP triggar inte fn.
</div></div>

De enda grejjerna ur Äventyrsspels katalog som jag fortfarande skulle spela utan eftertanke är Gamla och Nya Mutant. Ett spel som blandar in den väldiga skogen ur Summerland i min favorit sci-fi lär klara tröskeln att faktiskt komma till spelbordet.

--

Jag har backat Mutant:År Noll-kickstartern. Det blir en återgång till tidig upptäckarålder, vilket passar mig bra. Men då jag körde sneakvarianten har jag ingen koll på reglerna, så jag har inte byggt någon pepp på riktigt än.

--

Den Yttersta Domen har jag spelat sedan de tidiga versionerna. Jag gillade reglerna bättre förr, men det behövs inte mer än ett halvt A4 för att hacka tillbaka det som var bra i den nya tappningen. Spelvärlden är fantastisk, och ramverket för att spela är väldigt trevligt.

--

Tre spel ändå. Det är inte så illa för en döende hobby.

Det hade nog varit mer om folk skrev tunnare spel. Passerar ett spel 64 sidor har det visat sig att jag inte orkar läsa in det. TDoV blev 16 luftiga sidor, och det känns rätt lagom.

 

[Mogger]

Ensamma Vargen: Alltså, fatta, det är Ensamma Vargen och Magnamund! Tjuvstaden-gritty möter Sagan om Ringen-epik möter kaos-horrors. Tänk om Gary Chalk gjorde bilderna - då skulle EV kunna utmana Warhammer i känsla.

Va??? Vem, var, hur, när???

 

[wilper]

http://www.speltidningen.se/nasta.html

 

[Mogger]

http://www.speltidningen.se/nasta.html

Vem skriver?

 

[daflum]

Personligen längtar jag skarpt efter att något nytt kommer till Coriolis även om luften har gått ur mig i och med att man inte hör så mycket om Coriolis version 2 och Emissarien som försvann så att intresset är svårt att hålla uppe.

Sen ser jag fram emot Leviathan på grund av flera saker men främst för basbyggandet. Något som jag uppfattar är ganska ovanligt i rollspel

 

[Leon]

Med andra ord, det är inte Fantasy!, inte Svavelvinter, inte Eon, utan Järnringens flirt till oss alla glada fantasy-nördar, och därför kommer det positionera sig fint.

Jag gillar skalan och det nordsvenska mörkret. Det som oroa mig, däremot, är att man tycker sig känna igen lite av nomenklaturen. Yndaros? Narugor? (Yndar, Nargur för referens). Trampa inte Erik Granström på tårna nu!

 

[Brior]

Jag gillar skalan och det nordsvenska mörkret. Det som oroa mig, däremot, är att man tycker sig känna igen lite av nomenklaturen. Yndaros? Narugor? (Yndar, Nargur för referens). Trampa inte Erik Granström på tårna nu!

Jag är inte så känslig som ni kanske tror och har för mig att Lilja sa att de inspirerats av mina grejor till viss del vilket är helt OK. Tidigare bråk om varumärken m.m. har gällt att någon sökt ta över det jag (och PRV) ansåg vara mitt för sedan låta mig betala för att använda begreppen. I ett sådant läge ställer sig förstås saken annorlunda.