Nekromanti Svenskt

[Flurtis]

Det händer väldigt sällan att något svenskt TV-program, Film eller musik faller mig smaken. Jag tycker att nästan allting vi producerar här i Sverige är dåliga efterapningar av vad "The Great States" producerar. Missförstå mig inte, jag gillar det staterna producerar och Hollywood propeganda. Men Sverige efterapar det väldigt dåligt.

Igår såg jag Praktikanten. Efter att ha hört så mycket gott om den miniserien så tänkte jag att det var värt ett försök. Men seriöst. Till och med folk som inte delar min syn på svensk film produktion måste väll kunna se att detta var ett fiasko? Filmen ser ju att vara inspelad utan Regisör*, med stela karaktärer och väldigt stereotypa.

Vad tror ni? Ser vi svenskar våra filmer som så mycket bättre än vad dom är bara för att vi har producerat dom? Jag tycker att det är så. Jag anser att vi Svenskar överskattar våra egna produktioner bara för att dom är svenska.

//Flurtis som funderar på ifall detta passat bättre in under Kultur?

 

[walium]

Flyttad tråd

Flyttad ifrån Ot-forumet.

 

[Storuggla]

Tja, jag har tidigare här gått lös på Labyrint och diverse SVT-produktioner så jag håller med dig. Inte mycket till debatt från mitt håll alltså.


Storuggla, inte se skräckis med katt

 

[Ymir]

Jag har tidigare argumenterat för att svensk film visst det håller måttet. Svensk tv är väl inte direkt stellar, men det är knappast jänkartv heller - snarare tvärtom. Nej, vi producerar både bra miniserier och tv-program i allmänhet - möjligtvis är det ont om bra riktiga tv-serier på den svenska scenen. Men bland miniserier har vi tex Solisterna, Graven, Upp till kamp (som alla på forumet öste beröm över för bara någon månad sedan), den där om konspirationer i konstvärlden...jag har inte sett någon av dem i sin helhet, men intrycket var att de definitivt höll högre kvalitet än nästan något gör som produceras för tv i USA. ('Heroes' har ju för övrigt uppenbart lånat koncept från 'De Drabbade' rakt av).

Men -musik-? Herregud människa. På vilken planet är du född? Sverige producerar -fruktansvärt- bra musik. Jag har dålig koll på mainstreammusiken a'la Kent och Cardigans, där Sverige likfullt är en av de främsta exportörerna im die welt, men Sverige fullkomligen äger på folkmusik, dark ambient, och andra alternativa genrer. Listan på svenska band/artister jag mer eller mindre aktivt lyssnar på kan göras lång: Arcana, Otyg, Vintersorg, Triakel, Therion, Garmarna, Raison d'être, Arash, Nordman, Brighter Death Now, Coph Nia, Nåid, Bathory, Lars Winnerbäck, Wisby Waganter, Folk och Rackare, S.P.O.C.K., Euskefeurat.

Att jämföras med amerikanska band/artister som jag mer eller mindre aktivt lyssnar på: Axiom of Choice, Black Tape for a Blue Girl, Wench.

Ja, det slutar där. USA är kliniskt hjärndött musikaliskt i jämförelse med Europa.

Ja, sedan är -europeisk- film förstås också bättre än amerikansk film, men frågan gällde ju mer specifikt Sverige, och då hänvisar jag till mitt gamla inlägg om den saken.

Anyhow, jag förstår inte riktigt den här inställningen att 'allt svenskt suger, uuuh!!!'. I mina ögon är Sverige snarare en kulturkraft av oanade mått givet dess lilla befolkning. Men sure, dissa svensk film och svenska tv-serier, men att påstå svensk -musik- vara en dålig efterapning av amerikansk, det vore lite som att påstå att renässansen var en dålig efterapning av romarriket.

- Ymir, håller således inte med

 

[Gurgeh]

Vaga koncept

Jag tänker inte kommentera den allmänna kvalitén på svensk kultur kontra utländsk, utan nöja mig med en reflektion om tv-serier.

Två av höstens stora satsningar från svenska tv-bolag är Andra avenyn och Labyrint. Jag har sett trailers för båda programmen, läst recensioner av dem, sett ett par minuter på dem när jag zappat runt och undrat vad det var jag hamnade på. Men! Jag har ingen aning om vad något av programmen handlar om. De amerikanska tv-serier jag följer kan jag beskriva med en kort mening: en serie om en seriemördare som mördar andra seriemördare, en serie om vanliga människor som upptäcker att de har superkrafter, en serie om människorna bakom en livesänd komediserie. De flesta av er kan nu berätta vilka serier jag tittar på utifrån den informationen. De här serierna har ett tydligt identifierbart koncept som man kan använda för att sälja in dem till en potentiell publik, något som saknats hos de svenska satsningarna.

/tobias

 

[Flurtis]

Men -musik-? Herregud människa. På vilken planet är du född? Sverige producerar -fruktansvärt- bra musik. Jag har dålig koll på mainstreammusiken a'la Kent och Cardigans, där Sverige likfullt är en av de främsta exportörerna im die welt, men Sverige fullkomligen äger på folkmusik, dark ambient, och andra alternativa genrer. Listan på svenska band/artister jag mer eller mindre aktivt lyssnar på kan göras lång: Arcana, Otyg, Vintersorg, Triakel, Therion, Garmarna, Raison d'être, Arash, Nordman, Brighter Death Now, Coph Nia, Nåid, Bathory, Lars Winnerbäck, Wisby Waganter, Folk och Rackare, S.P.O.C.K., Euskefeurat.

Tydligen inte från samma planet som du då många av namnen du pladdrade upp var totalt okända för mig. Men jag ser här att jag tydligen varit rätt så otydlig i mitt grundinlägg. Det du talar om är vissa kvaliteér, men dessa är inte dom mest spelade banden i Sverige idag. Dessa är Måns Hermelöv* (Hur fna stvar han sitt namn?), Martin Stenmark och Vincent Pontare. Dessa är ju helt klart influerade av staterna (Och lite klassiskt svenskt schlager vars uppbyggnad också har mycket gemensamt med amerikansk popkultur). Dina exempel speglar bara en minoritet bland svenska musiklyssnare.

Ja, det slutar där. USA är kliniskt hjärndött musikaliskt i jämförelse med Europa.

Utav namnen du nämnde drar jag slutsatsen att detta bara gäller din smak och dina musikstilar. Inte den "Allmäna" musiken.

befolkning. Men sure, dissa svensk film och svenska tv-serier, men att påstå svensk -musik- vara en dålig efterapning av amerikansk, det vore lite som att påstå att renässansen var en dålig efterapning av romarriket.

NJa då får du först lägga fram vettiga argument som är kopplade till Topplistorna runt om i Sverieg innan jag ens tänker lyssna på dig.

//Flurtis

 

[Kropotkin]

Vet la inte vilka krav och förväntningar man kan ställa på svensk tv-produktion i jämförelse med det stora landet i väster.

För det första producerar de serier för en världsmarknad, vilket ger mycket mer resurser och möjligheter. Svensk marknad är liten och de flesta projekt måste nästan riktas mot den stora massan. Andra Avenyn* är la ett försök att upprepa Tre Kronor och Rederiet. Upp till kamp får la jämföras med en serie som Deadwood, som kräver lite av sin publik - tyvärr lite för mycket även för världsmarknaden visade det sig. Svårt att få vettiga tittarsiffror till en sådan serie i Sverige.

För det andra så produceras det en fantastisk mängd skit som aldrig kommer hit. Tänk på att det mesta som visas här klarat sig i alla fall två säsonger på den amerikanska tv-marknaden. Detta inkluderar de sitcoms som bara sänds på söndag förmiddag i Sverige. Jag vill inte ens veta vad det är för serier som läggs ner halvvägs in i första säsongen. Såg (eller försökte se) första avsnitter av svenska Playa del Sol, det var lite som att försöka le samtidigt som någon körde in en slagborr i pannan på mig. Måste vara något åt det hållet.


* Var faktiskt precis nere och söndagsfikade på ett fik vars fönster används av den serien (står en lapp på rutan), hoppas de fick bra betalt...

 

[Hellzon]

Sturgeons lag?

För en oherrans massa år sedan var det en av våra expatriater i Japan som orerade om hur dåligt manga var. Krille replikerade med att han förmodligen såg de 95% dålig manga som kom ut, medan manganördar i Sverige bara ser de 5 bra procenten.

Eventuellt har vi samma sak här? Vi ser de 95% usla svenska serier (En ängels tålamod, en fyra för tre, valfri polisserie) medan vi får de bra serierna från andra länder (Buffy)?

/Hällzon - rullar vidare på Ymirs spår

EDIT: Tusan, Kropotkin hann ju faktiskt före med samma resonemang. Jeje.

 

[Balderk]

Fast även på mainstreamscenen är ju svensk musik väldigt framgångsrik. Det finns massvis med svenska band som är väldigt gångbara internationellt. Jag tror knappast att Måns Zelmerlöv och Martin Stenmark är de absolut största artisterna i Sverige idag, heller. Och vem fan är Vincent Pontare? Menar du Roger Pontare är ju han en högst marginell artist idag.

Däremot är det inte särskilt konstigt att amerikanska artister har större genomslagskraft. Deras hemmamarknad är ju runt 30-40 gånger större än den svenska, och innehåller också de största bolagen och medierna.

Samma sak gäler TV-serier och filmer. Det är ju i USA pengarna finns. Sveriges dyraste film genom tiderna är Arn-trilogon för 210 miljoner kronor, medan de största filmstjärnorna i USA själva kan dra in 140 miljoner kronor för en film. En TV-serier som Heroes har en budget långt större än vad någon svensk produktion någonsin skulle kunna ha, eftersom reklamintäkterna är så mycket mindre i ett land med 9 miljoner invånare än i ett land med över 300 miljoner invånare.

Med tanke på Sveriges storlek tycker jag att det kommer överraskande mycket bra kultur härifrån. Upp till kamp spöar ju förövrigt skiten ur t ex Heroes i kvalitet.

/Jonas

 

[Flurtis]

Menar du Roger Pontare är ju han en högst marginell artist idag.

Nej Vincent är hans son som nyligen slagit igenom med en poplåt som går stup i ett på radion. (Kommer dock inte ihåg vad den heter).

Vilka nutida svenska mainstream band tänker du på när du pratar om framgångsrika artister utrikes?

Ja det ligger mer pengar i den amerikanska marknaden, och? Frågan gällde inte ifall sverige hade samma möjlighet att producera kvalitet utan ifall dom gör det.

//Flurtis

 

[ro83rt]

Vilka nutida svenska mainstream band tänker du på när du pratar om framgångsrika artister utrikes?

Två band som har tagit klivet in i mainstream fåran, eller iaf sugits upp, är Mando Diao och The Hives. Båda är iofs bra fortfarande men har mer eller mindre lämnat sina punkrötter och spelar nu rockmusik med klara popinslag. Dessutom är de riktigt bra live.

 

[Balderk]

The Hives har haft flera listettor i bl a England, men även i USA (Walk idiot walk åtminstone är jag rätt säker på). Mando Diao har också haft stora framgångar internationellt, även Sugerplum Fairy och "Peter Bjorn and John". Sahara Hotnights har väl rönt endel framgångar på de marknaderna också, tror jag, och Randy (Eller "Randy The Band" som dom kallar sig inernationellt). Går man tillbaka till nittiotalet finns det ju en hel drös också, som Roxette och Ace of Base. Eagle Eye Cherrys låt Save Tonight är en av de låtar som spelats över 3 miljoner gånger på amerikansk radio, vilket är en mycket exklusiv skara. Ska vi börja gå in på artister och band som haft stora framgångar i Japan blir listan väldigt väldigt lång.

Vad gäller Vincent Pontare har jag aldrig hört talas om honom, och då jobbar jag ändå på ett jobb där RIX FM spelas dagarna i ända på radion.

Jag vill dock påpeka att detta inte alls är min personliga smak, jag lyssnar väldigt uteslutande på amerikansk och engelsk musik, men jag tycker fortfarande att det är fel att säga att sverige inte har några framgångsrika artister. Sverige är ett väldigt aktat land i musikbranschen, så jag har svårt att se vart denna kritik kommer ifrån.

Ja det ligger mer pengar i den amerikanska marknaden, och? Frågan gällde inte ifall sverige hade samma möjlighet att producera kvalitet utan ifall dom gör det.

Dessa två faktorer är så sammankopplade att det är väldigt svårt att skilja dem åt. Det är inte särskilt konstigt att världen översvämmas av musik och kultur från USA eftersom dom är världsledande (säger inte bäst här på något sätt, menar ur en rent ekonomisk synvinkel) på marknaden. Självklart kommer det fler stora artister därifrån än ifrån Sverige, men med tanke på Sveriges ringa storlek och ringa politiska inflytande kommer det väldigt många framgångsrika band och artister härifrån.

Nu har jag dessutom bara gått in på mainstreamscenen. I till exempel Metalscenen (som jag dock har väldigt dålig koll på) finns det en drös fler exempel.

/Jonas, antar att vi snackar västerländsk kultur här för övrigt.

 

[Ymir]

Du påstår:
"Jag tycker att nästan allting vi producerar här i Sverige är dåliga efterapningar av vad "The Great States" producerar."

Jag påstår:
"Nej, jag håller inte med, vi gör massor av innovativ musik, det här till exempel", och slänger fram en shitload med exempel.

Du säger:
"Men det där gälls inte, bara mainstreammusiken räknas".

Förlåt men, öh, -va-? Sedan när är mainstreammusiken dels särskilt innovativ öht, dels särskilt representabel för musikkulturen i ett land i stort? Sedan diskuterar vi inte svenska musiklyssnare; vi diskuterar svensk musik. Det är en helt annan sak.Topplistorna säger rakt intet. Några argument som tar dem i beaktning ämnar jag således inte presentera. Och -även- om man drar in mainstreammusik, kan Sverige förmodligen klassas som rätt framstående musikaliskt. Låt mig citera wikipedia lite:

"Some of the greatest innovators in the entire metal scene hail from Sweden".

" Swedish pop bands like ABBA, Roxette, Army of Lovers, Ace of Base, A*Teens, E-Type, The Cardigans and Swedish singer Meja have had international success. A number of bands with less emphasis on pop music have come out of the country in recent years, including The Sounds, The Hives, Refused, Millencolin, The (International) Noise Conspiracy, Sahara Hotnights, The Hellacopters, Backyard Babies, Mando Diao, The Soundtrack of Our Lives, The Ark, Kent, September, and Lucky Twice".

"Sweden has been called the third biggest exporter of music in the world, after the USA and the UK. Ironically, ABBA was a much bigger success abroad than in Sweden. Another Swedish artist, DeDe, was so successful in Japan in the late 1990s that she inspired a collectible doll. Sweden have also historically dominated the Scandinavian music scene, with Denmark and Norway listening to music in Swedish rather than the other way around".

Att USA är hjärndött musikaliskt är helt min personliga åsikt, ja. Jag misstänker att många lär hålla med mig, dock, om att genrer som metal i olika former, darkwave, ambient, trance, goa, neofolk, världsmusik, neo-medieval, nyklassiskt, klezmer, och kanske rentav synth och goth, är betydligt bättre representerade i Europa.

- Ymir, misstänker

 

[Coffe_Kanon]

Jag skulle vilja se lite mer svenskproducerad science-fiction eller skräckfilm eller nåt sånt. I Sverige verkar ingen våga sig på dessa områden så det kläms ideligen ut kriminalserier/filmer, drama eller tråkiga komedier (jag vet, oxymoron, men sverige har inte kunnat göra en rolig komedi sen typ, öhm aldrig).

Det är ena fega kräk till producenter och regissörer i vårt avlånga land måste jag säga...

 

[Gurgeh]

jag vet, oxymoron, men sverige har inte kunnat göra en rolig komedi sen typ, öhm aldrig

Jo, det har vi

/tobias

 

[Storuggla]

Jo det har vi!


Storuggla, kongo

 

[Krille]

jag vet, oxymoron, men sverige har inte kunnat göra en rolig komedi sen typ, öhm aldrig

Jo, det har vi!

 

[Dante]

[…] sverige har inte kunnat göra en rolig komedi sen typ, öhm aldrig

Jo.

Det.

Har vi.

 

[Troberg]

Jo, det har vi!

...och...

Edit: Fan, smiskad av Gurgeh. Så går det när man svarar utan att läsa hela tråden. Som erkännande ger jag härmed Gurgeh titeln Haubtbahnhof i svensk filmhistoria.

 

[Krille]

Fascinerande

Det är fascinerande att just Hasse och Tage får så många poäng i "jo det har vi"-kategorin.