Sedan finns det ju såklart en nackdel också genom familiarity-breeds-contempt och att vi har så otroligt svag tradition av fantastik som vi faktiskt tar på allvar. När det ska göras skräck eller scifi eller superhjältar i svensk miljö blir det lätt att det skrattas bort på något sätt, vilket man får jobba med att få bort.
Jag kan verkligen se problemet. För en del verkar ju förtrogenhet föda förakt. Men jag kanske har haft tur i mina spelgrupper, för min erfarenhet är att fantastik i en svensk miljö ger djup inlevelse och hjälper spelarna att hitta rätt stämning snabbt. Jag tror att det handlar om vad flera redan har tagit upp, det vill säga att man har en förförståelse "gratis". Som exempel spelade vi en gång ett skräckscenario som utspelade sig på Säters mentalsjukhus under mitten av 1900-talet, och man behöver ju inte gräva särskilt länge för att hitta fotografier och historier för inspiration. Det var så oerhört lätt att leva sig in i hur det såg ut, luktade, lät, smakade. Och dessutom är det ganska svårt att skratta bort.
Mitt första jobb som arkivarie var i en liten småländsk kommun, där den största delen av depån, i brist på riktig arkivlokal, hade inrymts i ett bergsrum (av den sorten som byggdes överallt under 50- och 60-talen och som skulle inhysa sambandscentraler om kriget kom). Så ensam, under marken, mellan rader av bakelittelefoner och stora kartor på väggarna, dammiga sängar och skrangliga hyllor överfulla av arkivboxar sitter en arkivarie (jag) och letar efter någon socialakt eller bläddrar i gamla nämndprotokoll som luktar cigarettrök. Min poäng är att vardagen hjälper åtminstone mig att både förankra fiktion och sätta den i perspektiv, eller som inspiration för den delen.
Det är ju det som är närmast mig själv, och därmed också det som har enklast att beröra. Och det är där jag kan enklast hämta inspiration och improvisera kring. Sverige nutid är ju liksom basmiljön. Om man inte har någon anledning till att sätta berättelsen någon annanstans så är det rimligtvis här och nu den utspelar sig, så det är såklart också den miljö jag spelar mest i.
Jag håller så mycket med. Mesta möjliga effekt till minsta möjliga krångel.
Det i sin tur gör det roligare att semestra i Sverige! Rollspel är kul eftersom det ger så mycket extra nöje när man är på semester, och samlar intryck som på något sätt har koppling till rollspel.
Kul att du skriver det. Du kanske också har varit med om varianten "men här har vi ju rollspelat!" när man är ute och reser med sina rollspelsvänner? Det bidrar till kamratskap på något sätt
