Nekromanti Sylfens Vrede

[jensofsweden]

Tjoho,

Jag har börjat fundera på att ta mina spelare genom kampanjen sylfens vrede men är lite velig då två av delarna inte konverterade till E4 ännu. Om jag förstått det hela rätt så ska dessa ges ut at some point men inga detaljer om när dessa kan tänkas komma.

Är det någon som gjort hobbykonverteringar för dessa, hur gick det, var det svårt, osv?

Also: generella tips innan vi ger oss på denna mastodontkampanj? Saker att tänka på som SL? Saker att tipsa spelare om vid karaktärsskapandet? Roliga saker ni moddat in? Saker ni helt ignorerade/ändrade?

 

[Swedish Chef]

Helt från minnet
Del 2 innehåller ju mest detektivspel i klostret borde funka utmärkt utan någon regelkonvertering. För övrigt det överlägset bästa äventyret i serien så här långt. Tror nästan ingen i klostret kan magi vilket väl är de regler som mest saknas i 4:an

Del 3 är virrigare men kan bli bra, här är det lite mer jobb att konvertera eftersom det innehåller fler monster, men har du köpt den senaste delen får du ju i alla fall lamia och spökregler.

Jag hade problem med att få spelarna att hänga med i huvudstoryn, den här bakstoryn med de gamla är rätt kass. Eftersom de gamla är en rätt trist organisation, jag hade försökt bygga in rollpersonerna mer i äventyret. Det behövs också helt annat skillset i del 2 och 3 jämfört med Diamantäpplet, så det är en sak att tänka på. Diamantäpplet känns överhuvudtaget inte jätteviktigt storymässigt att just samma spelare utför.

 

[Daniel]

generella tips innan vi ger oss på denna mastodontkampanj?

1. Börja med att läsa igenom samtliga utgivna äventyr och bestäm dig för vad du anser är huvudhistorian i kampanjen och vad som är viktigt att spelarna uppfattar. Helst hade man ju väntat in sista delen för att förstå vart allt ska ta vägen - det är vad jag gör innan jag ämnar re-boota kampanjen i mer sammanhållen version än vad den blev för min tidigare spelgrupp. Kampanjen är som sagt aningen spretig och ofokuserad.

2. Se (eller ännu hellre, läs) "Rosens namn". Fantastisk inspiration (både för dig som SL och uppenbarligen för äventyrsförfattaren) till "Katres gåtor".

Jag hade problem med att få spelarna att hänga med i huvudstoryn, den här bakstoryn med de gamla är rätt kass. Eftersom de gamla är en rätt trist organisation, jag hade försökt bygga in rollpersonerna mer i äventyret. Det behövs också helt annat skillset i del 2 och 3 jämfört med Diamantäpplet, så det är en sak att tänka på.

Jag håller fullkomligt med om allt ovanstående.

Roliga saker ni moddat in?

Jag la mycket fokus på pestens härjningar i Västmark för att lägga en kuslig atmosfär - pestdoktorer i fågelmasker, likbärare som ringer i handklockor och ropar "bring out yer dead" (fast mindre komiskt). Det tyckte båda jag och spelarna var en mycket effektiv setting.

Saker ni helt ignorerade/ändrade?

När vi spelade kampanjen, för mycket länge sedan nu - delarna kom ju ut med extrema uppehåll, följde jag som SL visserligen helt och hållet upplägget i de olika äventyren, men om / när jag ska re-boota kampanjen för min nuvarande spelgrupp tänkte jag nog hellre skriva om det hela till en mer sammanhängande och mer fokuserad historia, där vissa SLP tidigare får större plats och de sidotrådar som i kampanjens nuvarande form nästan tar över helt i de flesta äventyr ska få bli just sidotrådar eller utelämnas helt.

 

[guldfink]

Som jag minns det spelade vi Katres gåtor väldigt långsamt i klostret, alltså typ dag för dag, samtidigt som äventyret skulle pågå i typ ett halvår. Det var så klart mitt fel och något jag skulle ändra om jag spelledde det igen. Jag tolkade först klostret som en sandbox, men händelseutvecklingen är ju ganska rälsad. Rollpersonerna letade till exempel igenom det där källarrummet ganska tidigt, men jag kunde inte låta dem hitta Katres kammare redan då (visst finns det en lönndörr i något källarrum som leder till det stora avslöjandeti äventyret?). Jag hade också ganska svårt att få in tirakerna på ett naturligt sätt. Vad jag förstod har de inget med huvudstoryn att göra, utan vill bara slåss, vilket gör slutstriden lite krystad.

 

[Daniel]

Jag hade också ganska svårt att få in tirakerna på ett naturligt sätt. Vad jag förstod har de inget med huvudstoryn att göra, utan vill bara slåss, vilket gör slutstriden lite krystad.

Jag fick in tirakerna på följande sätt: Under Diamantäpplet hade spelarna (snarare än SL) gjort Spindeljungfrun till huvudskurken i äventyret, och under slutstriden med hennes kult sköt en av spelarna en pil i huvudet på henne från långt håll medan de retirerade, vilket alla tolkade som hennes död. I Katres gåtor lät jag henne då återuppstå, nu mer vansinnig och med ett karaktäristiskt ärr i huvudet, och hon fick ta över rollen från den där andra häxan (minns jag rätt SLP? har inte böckerna tillgängliga...) och vara tirakernas ledare, i jakt på hämnd på RP och i jakt på nyckeln till templet.

 

[jensofsweden]

Jag hade problem med att få spelarna att hänga med i huvudstoryn, den här bakstoryn med de gamla är rätt kass. Eftersom de gamla är en rätt trist organisation, jag hade försökt bygga in rollpersonerna mer i äventyret.

Det är detta jag sitter och klurar mest på för tilfället. De gamla används typ som hållhaken till att man håller sig kvar i kampanjen men samtidigt är de, som du säger, en ganska trist och osexig organisation. Vi vet att de gillar historia och språk - speciellt Ramora, men få karaktärer lär dela deras intresse. Varför hjälpa dem?

Att helt slopa de gamla och/eller ändra till en annan organisation är ju ett alternativ, dock så blir detta väldigt mycket arbete och eftersom sista delen inte är utgiven ännu så kan det skapa oförutsedda problem. Ett alternativ är att skapa en syster-organisation som karaktärerna är medlemmar i som har intresse av att stödja de gamla, men även detta kan bli svårt utan den sista delen då det är bra att veta hur saker slutar med just denna gruppering.

Det som jag funderar på mest atm är att gruppens tie-in är att de redan är skydliga de gamla sina liv eftersom de hjälpt dem ur en stor knipa - typ adlig släkt som flytt "Franska Revolutionen" eller liknande. Poblemet kvarstår ju att de gamla inte är supercoola, men rollpersonerna får iaf en till anledning till varför de stödjer organisationen.

 

[Oreh]

Jag har spelat Sylfens Vrede i två omgångar. Vi körde del 1 och 2 för väldigt länge sedan, men så när Damarien kom ut nu så bestämde vi oss för att försöka köra på med resten. Jag konverterat datan för SLP:rna till Av Blod Komna om du är intresserad.

Nu när vi drog i gång igen skrev vi nya karaktärer och hoppade in i historien från ett annat håll. Fokus ligger nu på att finna svar på vad som orsakar sjukdomen Sylfens Vrede. Något som de Gamla tror de kan finna svar på i Damariens historia, så rp blir skickade till Targus för att snoka i staden bibliotek. Bara en rollpersonerna har ett förflutet med De Gamla, och då ganska ytligt. Men omständigheter i hennes hemstad gör att hon är villig att acceptera uppdraget.

De gamla kanske inte är coola, men jag försökte göra dem till en samling kufiska och säregna figurer - eller nördar om man så vill. De kräver visserligen att du som sl kan raljera i Mundans religion, filosofi eller dylikt eller i alla fall få spelarna med på tåget. Att bre på deras personligheter har hjälpt till att skapa en viss sympati (Rals Mendel är barnsligt förtjust i sötsaker och bakverk, älskar ekivoka skämt och gillar att chocka folk med sin frikostighet)

Visst kan äventyren vara spretiga, men jag tycker det är okej att snacka med spelarna innan ni drar igång, att detta äventyret är så och så och funkar bäst om ni gör dit och datt. Exempelvis har vi snackat om att Targus-episoden som vi spelar nu, är en redig sandlåda som kräver att de tar initiativ och ser till att ta anteckningar på SLPer de möter.

 

[Silver]

Jag skrev 2 krönikor, en om Diamantäpplet och en om Katres Gåtor, när vi spelade dem. De är ganska lång, 70 resp 240 sidor, och behandlar äventyren utifrån min RP:s synvinkel. Ska se om jag kan hitta dem, vår gamla sida ligger nere.