Harem, inspirerade av lagtolkningar från Philips makedonien. Perfekta för alla sekulära/sexualliberal men ärkeauktoritära samhällen. Den högst rankade individen oavsett kön har flertalet äktenskap med partners som juridiskt är en del av hens person och domsrätt (som korpen skrev).
I vår kampanj är typfallet en daVinciexpy som köptes av en tolvårig adelsdam (hans avdöda chefs dotter och arvtagerska) - hon mutade regenten i landet som helt enkelt beordrade honom att genomgå äktenskapsriterna. Senare har hon inkluderat hans älskarinna (efter att hon förstod att hon hursomhälst inte kunde få omkull honom förrän efter pubertet, så hon kunde lika gärna få lektioner av någon som förstod hur man gör), och en slavflicka av bättre börd och utbildning - som hon har insett är hennes livs stora kärlek. I princip har vi här två parallellrelationer - mellan daVinci och älskarinnan, samt mellan Malika (tolvåringen) och hennes nyinköpta slavflicka. Malika är överhuvudet, den juridiska ledaren, och den som har beslutanderätt över det mesta, även om Ignat, hennes make, vid ett tillfälle har vägrat att lyda order, när hon föreslog något som kunde ha orsakat en spricka mellan honom och regenten. Malika har ambitionen att ha sexuella relationer till samtliga, och har varit förälskad i Ignat sedan hon såg honom beräkna skyttevinklar på nyinstallerade kanoner på en pråm - och i slavinnan sedan hon för första gången såg henne.
Ett tidigare mer extremt fall var den löjligt rike och halvadlige köpmannen som levde med ett harem om fyrtio personer av båda könen. Karln var heterosexuell, men hade insett att det var behändigt att ha alla sina politiska operatörer gifta i hushållet, så omkring 20 av relationerna (med männen, och deras tidigare hustrur/flickor de verkligen ville leva med, monosexuellt) var i princip chimärer efter det första offentliga sänggåendet. De var hans anställda, vilka nu inte kunde lämna honom. Ytterligare tiotalet var operatörer med vilka han hade sporadisk sexuell kontakt, och djupa vänskapsband. Han levde i ett hyfsat patriarkalt samhälle, där kvinnors rätt att regera var i så motto de regerade i egenskap av ställföreträdare för en man, eller genom kyrkan - i det här fallet skopade han upp ett antal förvaltare, handelskvinnor, politiker och intellektuella, och gav dem en platform i kraft att vara hans hustrur och förvaltare över en viss plats. Hennes lojalitet var mer eller mindre garanterad, eftersom hennes makt att regera var kringskuren till hans mandat - han fick perfekt lojala medarbetare, och relationer till några av de mest intressanta kvinnorna i sin samtid. De sista tio var där för hans egna sexuella och emotionella behov. Karln var knappast någon direkt trevlig figur, men hans regelmissbruk av äktenskapslagen var direkt inspirerande.
Devadasi/Ceremoniella äktenskap. Perfekta för polyteistiska eller mystiskt orienterade samhällen. Personer som antingen är heligt talangfulla, som vill behålla sitt äktenskapliga oberoende eller som släkten vill inte skall fortplanta sig gifts bort med föremål av religiös karaktär, såsom heliga statyer, stenar, eller gudabilder.
Vi hade en karaktär i EON - en Xinuprästinna från Ö-världen som var dödligt rädd för att förlora sin rätt att regera sitt eget liv, och för att begränsas av vad en ickemorgamatisk make skulle kräva av henne politiskt (hon hade räknat ut att hon bara behövde mörda 15 personer för att kunna komma åt en hertigtitel). Alltså gjorde hon det enda logiska, och förklarade att hon hade haft en religiös vision av att en av hennes förfäder ville ha henne till hustru - och hon gifte sig med en trettio centimeter hög sten, som av tradition varit källan till förfaderns ande. Hennes sexuella och amorösa band var till människor utanför hennes äktenskap, och hon räknade med att behöva manövrera rätt rejält för att kunna få eventuella barn ickebastardförklarade, samt för att komma undan med att alls föda dem utan att anklagas för kätteri och äktenskapsbrott, men hon levde aldrig länge nog för att detta skulle bli en realitet. Hennes äktenskap med förfadern var formellt sett sådant att hon, så länge maken inte misstyckte och i frånvaro av representation från stenen, bibehöll ekonomisk, juridisk och social frihet. Stenen var inlåst i en altarkammare i anslutning till hennes somvrum, och talade, vad vi vet, aldrig med någon.
Mer tragiskt kan samma arrangemang fungera som en dold slavhandel, där skulder till templet kan betalas med barn, som gifts med någon av religionens undergudar, och tvingas i allt lyda prästen.
