Give a little
Well, alla vet var jag står i den här frågan. Jag är med i "osynliga skräckens fanclub" alltså och har demagogiserat (nej, det är nog inget riktigt ord) om dess fördelar tillräckligt här på forumet. Men visst finns det fördelar med fullt synliga monster också.
Jag tror egentligen ett lyckat skräckspelledande handlar om att ge en del åt spelarna, men inte mer än att de kan bygga ut resten själv i sina huvuden. Att bara sitta i ett mörkt rum är ju inte läskigt i sig, såvida man inte är väldigt mörkrädd. (ett tecken på riktigt bra fantasi, så det är inget att skämmas för)
Att sitta i ett mörkt rum och höra mystiska ljud är värre, eller att bara känna en vidrig, frän stank. Du får något att gå på alltså, och får fantisera dig till monstrets utseende själv. Det är bra.
Men det är ju egentligen precis lika bra om spelledaren berättar en del om monstrets utseende, och låter spelaren gissa sig till andra detaljer om monstret i sitt huvud. Jag tecknade en massa illustrationer till ett gammalt äventyr så att de skulle se ut som kopparstick och lät spelarna undersöka dessa det första de gjorde en gång, men lyckades ändå hålla mina beskrivningar så ofullständiga att det fanns mycket för spelarna att själva bygga ut med hjälp av deras egen fantasi.
Dock, eftersom vårt synintryck är så mycket starkare än vår hörsel, luktsinne osv, så ska man väl ändå vara lite återhållsam när man beskriver hur monstret ser ut. Min erfarenhet är att spelarna måste ha en någorlunda uppfattning om följande, om det inte ska uppstå missförstånd:
Monstrets Storlek
Jag har som spelare många gånger sett "en stor skugga röra sig utanför husvagnen" eller liknande. "Stor" i mina ögon är ungefär som en gorilla, och ibland har jag låtit min äventyrare springa ut beväpnad med en kofot eller liknande i en förhoppning om att kunna överrumpla monstret utanför, bara för att få höra att det är en köttätande brontosaurus utanför. Jag måste ju ändå få haft chansen att estimera skuggans storlek bättre än så? Bara genom att lyssna kan man faktiskt göra rätt godtagbara gissningar om föremåls storlek. Här anser jag att man ska förse spelarna med korrekt fakta (om de överhuvudtaget är i närheten av monstret, alltså) så deras egna sinnebilder av monstret inte är vansinnigt olik din egen.
Rörelsemönster
Är det ett långsamt, krälande monster, eller ett vigt och panterlikt? Går det upprätt på två ben, eller rusar det på alla fyra? Att beskriva rörelser är ett mycket suggestivt och effektfullt verktyg, då det ju egentligen är mycket abstrakt, men ändå ger spelaren massor av idéer om vad det kan ha varit de stött på. I de gamla Alien-filmerna var det nästan bara varelsernas rörelseförmåga man tydligt kunde se, hur varelserna egentligen såg ut fick man bara se smådetaljer ifrån. Givetvis kan vissa monster överraska med att vara mycket snabbare än man kunde ha anat, men det är en fördel om spelarna ändå har någon uppfattning om vad de kämpar emot.
Avvaktande/aggresivt?
På film använder man ofta musik för att publiken ska veta hur "farligt" ett monster är. I en bok kan man gissa sig till det beroende på berättelsens tempo. I ett rollspel kan spelarna styra sitt eget tempo, så här brukar jag verkligen poängtera för gruppen hur farligt läget egentligen är för dem. Våra jordiska djur är ju bra på att med vanligt kroppspråk visa hur aggresiva de är, men det är inte alltid lätt att få det att framgå i ett muntligt medium. Att beskriva tydligare kan alltså vara på sin plats. Dessutom är skräckstämningens "intensitet" ett effektivt dramatologisk verktyg, så bara genom att tänka på den här aspekten (de flesta spelledare gör det nog omedvetet) så kan man vara noga med att variera sitt röstläge/beskrivningar så att spelarna alltid vet om hotet mot dem är avvaktande eller aggresivt.
Allra läskigast tycker jag personligen iofs är det helt och hållet osynliga monstret, det som bara har fått mina vänner att försvinna (eller?) och som jag inte vet någonting om. Men en sådan skräck kan vara svår att hålla spännande en längre tid, så förr eller senare får väl spelarna förses med mer och mer information så att man hela tiden ger deras fantasi nya byggstenar att leka med. Jag börjar med de ovanstående. Låt gärna monstrena vara mer eller mindre synliga, bara de inte blir "färdiga" åt spelarna. De viktigaste detaljerna skall ändå formas i deras huvuden, ge dem bara bra förutsättningar för att göra det, och så kommer saken vara biff.
/Rising