Nekromanti Synlig eller osynlig skräck?

Nalle med AK4

Swordsman
Joined
20 Jan 2001
Messages
421
Location
Hemma
Jag undrar vad ni tycker är värst: skräck som man kan se eller som man inte kan se? Skräck som smyger omkring i varuhus fulla med människor eller skräck som smyger ute på natten? Ett mörkt rum fullt med monster eller ett ljust?
Ja, ni fattar. Detta är, som ni säkert redan förstår, en debattstartare, men detta är ju ett ämne som det är lätt att ha en åsikt om. Ni kanske tänker att det är klart hemskast med osynlig skräck, men tänk om! Tänk att ni är en dömd stackare som ska bli lemlästad av ett monster, väljer ni då att se monstret eller inte? Om detta kan sägas att i Call of Cthulhu är jag ganska säker på att någon skulle få mer i
SAN-loss ifall man lät dom se det hemskaste äckligaste übermonstret av de alla, än ifall man satte dom i ett mörkt rum och sa "I det här rummet finns ett hemskt monster"...
Nalle
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
Det beror mycket på situationen, och vilken stämning man är ute efter. Att gå genom en mörk korridor och veta att det kanske står en yxmördare bakom nästa hörn, är en annan sorts skräckkänsla än att faktiskt bli yxmördad ;)

Fördelen med osynliga hot är att varje spelare kan föreställa sig vad som helst, vilket ibland är värre än något som spelledaren kunde hitta på. Å andra sidan finns det monster som främst har ett otäckt utseende (vilket inte behöver betyda slem och tentakler), och inte alls skulle ha samma effekt om det gömde sig i skuggorna.

"Skräck som smyger omkring i varuhus fulla med människor eller skräck som smyger ute på natten? Ett mörkt rum fullt med monster eller ett ljust?"

Likadant här - de flesta monster är jätteläskiga i mörker, men det finns också "fördelar" med monster som finns ute bland folk, och kanske ser ut precis som människor (framför allt genom att man inte väntar sig något farlig, eller att man inte vet vem som är monstret). Sedan kan det ju orsaka en alldeles speciell effekt om det dyker upp något stort och slemmigt med tentakler mitt i en folksamling också ;)

Mitt definitiva och entydiga svar är alltså: Det varierar.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Jag tycker nog att osynlig, smygande skräck är värst. Rollpersonerna vet att någonting är fel men inte vad eller så är det ingen annan som tror dem.
Oavsett hur bra du beskriver ett monster så är det ändå bara en muntlig beskrivning. "Jaså det var det trearmade träskmonstret, oh vad rädd jag blir". Spelarnas egen fantasi är ett mäktigt vapen som man bör utnyttja till max, särskilt när det gäller skräck. Om spelarna inte vet vad som väntar dem så kan de föreställa sig alla möjliga sorters hemskheter och skärra upp sig själva på ett sätt som är mycket svårt att uppnå med en muntlig beskrivning.
 

Palpatine

Veteran
Joined
25 Jun 2000
Messages
65
Location
Olofström, Olofströms kommun, Blekinge, Sverige.
"Sedan kan det ju orsaka en alldeles speciell effekt om det dyker upp något stort och slemmigt med tentakler mitt i en folksamling också ;)"

En variant på den som jag nog skall använda mig av någon gång skulle vara att den ensamme spelarens karraktär gått för att exempelvis plocka ut pengar från bankomaten eller något annat beroende på tidsålder och står där i godan ro i kön. Plötsligt mitt i rusningen uppenbarar sig något stort, slemmigt med tenkakler (TM) i kön och den stackars spelaren bryter samman skrikande och dreglande på trottoaren för att efter en kort tids medvetslöshet vakna upp och märka att alla andra står i ring och tittar på honom samtidigt som han hör viskade samtal av typen: va sa han, monster? och är han nyss utsläppt eller... Det kan kanske fungera som början på ett CoC-äventyr som en föraning om vad som komma skall.

-Jonny
Som aldrig får respons på novellen...äh, skit samma!
 

Nalle med AK4

Swordsman
Joined
20 Jan 2001
Messages
421
Location
Hemma
Det verkar som om jag får utveckla detta lite, nu känns det som om det är alldeles för lätt att tycka att osynlig skräck är det hemskaste. Om jag tar ett litet referat:
När jag var liten var jag jätterädd för smällar. Varje gång jag skulle gå på kalas så var jag orolig för att folk skulle smälla ballonger och så. Jag är fortfarande lite skotträdd men inte alls så mycket som det var förr. Men i alla fall:
Egentligen var det inte smällen som var hemsk, det var själva rädslan för att något skulle smälla alternativt, när något small så var rädslan för att om någon sköt av en raket eller smällare skulle de nog ha fler som skulle smälla. Därför var jag som liten alltid orolig, gick och plockade bort ballonger som låg i farozonen, t.ex. på golvet och nära vassa saker.
Därför kanske det skulle vara hemskare att uppleva upprepade gånger att därborta håller ett monster på att mörda folk, oh nej, han kommer hitåt, han kommer nära mej, puh, han gick förbi mej, än att en gång få höra att de finns en del osynliga monster som mördar folk ibland.
Nalle
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
För att vara lite kontroversiell: det här är ingen komplicerad fråga. Titta på mästaren själv - Hitchcock. Psycho t.ex. Musiken spelar egentligen större roll än det vi ser (även om stämningen underbyggs väldigt bra med kameravinklar etc.). Vi vet att något ska hända när kvinnan kliver in i duschen och vi ser till slut en antydan i form av en skugga på duschdraperiet innan mördaren slår till. Det är så skräck funkar. Naturligtvis är det otäckare med en ordentlig uppbyggnad och otäck stämning än slemmiga tentakler. Naturligtvis förutsätter det också en vettig beskrivning av monstret i fråga. Att bara läsa innantill ur någon monstermanual funkar ju itne, det måste vara oväntat. jag ahr själv lyckats köra en kampanj i project twilight med vana Werewolf- och Vampirespelare som blev rejält uppskrämda och absolut inte kunde "artbestämma" monstren de råkade ut för. Presentationen av monstret är allt, och uppbyggandet av stämningen innan presentationen är egentligen en del av det.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Osynlig

Jag för min del gillar den osynliga skräcken. Den som man nästan inte vet om som plödsligt poppar upp & srämmer skten ur en för att sedan bli nästan osynlig igen../images/icons/devil.gif
 

nomardiculdacar

Warrior
Joined
27 Aug 2001
Messages
298
Location
Stockholm
Håller med till viss mån. Om det kom en dreglande zombie med motorsåg genom väggen skulle jag bli skraj och kasta mig ut genom fönstret, men om någon satte mig bakbunden med ögonbindel i ett stort mörkt rum, och sade "nu lämnar vi dig åt den store Grishxyhulyx, må han äta upp dig", samtidigt som jag hörde slaskande ljud i bakgrunden, skulle jag nog kola innan eventuellt monster kommit fram för ett skrovmål.
Att gå genom en labyrint och tro att det står en mördare bakom nästa hörn är läskigt, men att gå genom en labyrint och VETA att det står en mördare bakom ett hörn är mycket mer läskigt. Ungefär: det blir inte värre än vad man föreställer sig./images/icons/scream.gif
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
Om vi nu ska dra paralleller (eller?) till film så måste jag kontra med "Det uppochnervända pentagrammet" (eng. titel: ????).. Där avslöjas "monstret" direkt och är en rejäl rysare (monstret är en människa med ockulta krafter).. Nu kanske jag är lite partiskt eftersom jag såg den när jag gick i 5-6:an och var nog rejält mer lättskrämd då än vad jag är idag..

Bara för att man avslöjar ett monster behöver man inte avslöja allting.. Spelarna måste fortfarande vilja veta mer, annars blir det hela ointressant. Ta t.ex. att man går till ett bibliotek i CoC (så ovanligt då?) för att forska på något så absurbt som hur man dödar ett monster.. SL slår ett tärningsslag och säger "Den här informationen hittar ni". Man börjar (antagligen) genast fråga sig "Vaddå 'hittar'?" och undrar om man verkligen har hittat all information..

[Plats för avrundning. Ifylls av läsaren eftersom jag inte kommer på någon]

/[color:448800]Han</font color=448800> som till vidare säger "See around, buddy boy."
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Bara för att man avslöjar monstret behöver man inte avslöja allt? Var det inte ungefär vad jag sade - man kan avslöja detaljer utan att avslöja hela intrigen. och en glimt av mpnstret är itne samma sak som det vanliga misstaget i den amerikanska rysaren - ett taskigt datoranimerat misstag eller motsvarande i robotik. Bättre om man inte ser monstret i sin helhet alls. Med den metoden kan man köra hårt på Psycho-prylen där man rätt länge kan tro att det är modern som mördar, bara för att finna att det egentligen är motellägaren som är transvestit... tänkvärt.

Biblioteksexemplet är bra - själv brukar jag lista upp böcker som kan vara till nytta i förväg och sedan presentera dem (och vad texten säger) för att göra det hela mer levande. Information från levande vittnen kan också vara skrämmande - en gång använde jag en svensk kongoveteran (FN-insatsen 1960) som berättade om sian upplevelser och om en albinotrollkarl som härjade bland befolkningen där. Samme albinotrollkarl hade nyligen dykt upp och börjat skörda offer i Stockholm (rollpersonerna var poliser) och hade redan skrämt upp rollpersonerna rätt ordentligt. En inlevelsefull berättelse given i ett svenskt pensionärsvardagsrum gave det hela en juste inramning samtidigt som novembermärket sänkte sig utanför... Alla gamla klichéer kan man blåsa nytt liv i - det kan vara oerhört skämningsskapande att göra biblioteksmiljön aningen skrämmande genom inlevelsefullt uppläsande av en text som utdrag ur en bok.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Give a little

Well, alla vet var jag står i den här frågan. Jag är med i "osynliga skräckens fanclub" alltså och har demagogiserat (nej, det är nog inget riktigt ord) om dess fördelar tillräckligt här på forumet. Men visst finns det fördelar med fullt synliga monster också.

Jag tror egentligen ett lyckat skräckspelledande handlar om att ge en del åt spelarna, men inte mer än att de kan bygga ut resten själv i sina huvuden. Att bara sitta i ett mörkt rum är ju inte läskigt i sig, såvida man inte är väldigt mörkrädd. (ett tecken på riktigt bra fantasi, så det är inget att skämmas för)

Att sitta i ett mörkt rum och höra mystiska ljud är värre, eller att bara känna en vidrig, frän stank. Du får något att gå på alltså, och får fantisera dig till monstrets utseende själv. Det är bra.

Men det är ju egentligen precis lika bra om spelledaren berättar en del om monstrets utseende, och låter spelaren gissa sig till andra detaljer om monstret i sitt huvud. Jag tecknade en massa illustrationer till ett gammalt äventyr så att de skulle se ut som kopparstick och lät spelarna undersöka dessa det första de gjorde en gång, men lyckades ändå hålla mina beskrivningar så ofullständiga att det fanns mycket för spelarna att själva bygga ut med hjälp av deras egen fantasi.

Dock, eftersom vårt synintryck är så mycket starkare än vår hörsel, luktsinne osv, så ska man väl ändå vara lite återhållsam när man beskriver hur monstret ser ut. Min erfarenhet är att spelarna måste ha en någorlunda uppfattning om följande, om det inte ska uppstå missförstånd:

Monstrets Storlek
Jag har som spelare många gånger sett "en stor skugga röra sig utanför husvagnen" eller liknande. "Stor" i mina ögon är ungefär som en gorilla, och ibland har jag låtit min äventyrare springa ut beväpnad med en kofot eller liknande i en förhoppning om att kunna överrumpla monstret utanför, bara för att få höra att det är en köttätande brontosaurus utanför. Jag måste ju ändå få haft chansen att estimera skuggans storlek bättre än så? Bara genom att lyssna kan man faktiskt göra rätt godtagbara gissningar om föremåls storlek. Här anser jag att man ska förse spelarna med korrekt fakta (om de överhuvudtaget är i närheten av monstret, alltså) så deras egna sinnebilder av monstret inte är vansinnigt olik din egen.

Rörelsemönster
Är det ett långsamt, krälande monster, eller ett vigt och panterlikt? Går det upprätt på två ben, eller rusar det på alla fyra? Att beskriva rörelser är ett mycket suggestivt och effektfullt verktyg, då det ju egentligen är mycket abstrakt, men ändå ger spelaren massor av idéer om vad det kan ha varit de stött på. I de gamla Alien-filmerna var det nästan bara varelsernas rörelseförmåga man tydligt kunde se, hur varelserna egentligen såg ut fick man bara se smådetaljer ifrån. Givetvis kan vissa monster överraska med att vara mycket snabbare än man kunde ha anat, men det är en fördel om spelarna ändå har någon uppfattning om vad de kämpar emot.

Avvaktande/aggresivt?
På film använder man ofta musik för att publiken ska veta hur "farligt" ett monster är. I en bok kan man gissa sig till det beroende på berättelsens tempo. I ett rollspel kan spelarna styra sitt eget tempo, så här brukar jag verkligen poängtera för gruppen hur farligt läget egentligen är för dem. Våra jordiska djur är ju bra på att med vanligt kroppspråk visa hur aggresiva de är, men det är inte alltid lätt att få det att framgå i ett muntligt medium. Att beskriva tydligare kan alltså vara på sin plats. Dessutom är skräckstämningens "intensitet" ett effektivt dramatologisk verktyg, så bara genom att tänka på den här aspekten (de flesta spelledare gör det nog omedvetet) så kan man vara noga med att variera sitt röstläge/beskrivningar så att spelarna alltid vet om hotet mot dem är avvaktande eller aggresivt.

Allra läskigast tycker jag personligen iofs är det helt och hållet osynliga monstret, det som bara har fått mina vänner att försvinna (eller?) och som jag inte vet någonting om. Men en sådan skräck kan vara svår att hålla spännande en längre tid, så förr eller senare får väl spelarna förses med mer och mer information så att man hela tiden ger deras fantasi nya byggstenar att leka med. Jag börjar med de ovanstående. Låt gärna monstrena vara mer eller mindre synliga, bara de inte blir "färdiga" åt spelarna. De viktigaste detaljerna skall ändå formas i deras huvuden, ge dem bara bra förutsättningar för att göra det, och så kommer saken vara biff.

/Rising
 

Seraphim

Warrior
Joined
1 Sep 2001
Messages
271
Location
Norrut.
Less is More? (och svammel)

Ett (förhållandevis litet) knippe skräckteori:

Eftersom det är jävligt svårt att förmedla känslor genom muntliga beskrivningar, och ännu svårare att beskriva saker som kanske inte har någon koppling till vår värld, är det fullt synliga monstret och det som gör det skrämmande, något som är förbannat svårt att få till. Det är i huvudsak därför jag rekommenderar det "osynliga monstret". Det är lätt(are) att göra snyggt, det skapar lätt stämning och det är lätthanterligt.

Det är naturligtvis inget fel på prål, så att säga, men - det är svårt att få snyggt. Less is more. I alla fall för de som nöjer sig med subtiliteterna.

Lite svammel:

Själv föredrar jag subtiliteterna framför det grandiosa, då subtiliteterna ligger närmre oss själva och kan innehålla mer än "sense of wonder". Få av oss bestiger Mount Everest för att leta nedgrävda böcker med ockult kunskap. Fler av oss har en granne som beter sig väldigt underligt. Eller kanske en splittrad familj som inte fungerar. Eller kanske problem med rökning, alkohol eller droger.

Det är också i subtiliteterna som jag tycker att spelare lever ut mer och förhoppningsvis tar till sig mer. Rollspel kan vara som en bra och underhållande film. Rollspel kan också ha ett budskap.

Precis som dilemmat serier har nu, tycker jag att rollspel ofta framställs som något lättsamt. Visst, det kan - likt serier - vara det. Men det kan också vara något mer. Vi kan göra graphic novels för rollspel. Vi kan vara "seriösa" i rollspel. Vi kan lära oss något av rollspel.

[color:red]- §eraphim</font color=red>, yrar i nattmössan han inte har.

Coolness. Absolute coolness, man.
 

Rajr0t

Veteran
Joined
6 Mar 2002
Messages
158
Location
Karlshamn, Blekinge
Monster?

Jag tycker att man ställa sig frågan "Vad är ett monster?"
Är det en dreglande slemklump med tre tentakler som käkar upp folk så fort dom visar sig utanför dörren?
Om man spelar ett rollspel som t ex Kult, tycker inte jag inte att det är den riktiga beskrivningen på ett monster. Slemklumpen kan förpassa sig till rollspel som innehåller varelser som inte existerar, lämpligtvis fantasy-rollspel. /images/icons/dragon.gif

Det riktiga monstret ska spegla ondska först och främst, men även intelligens och ha förmåga att skrämma rpna.

Därför tycker jag att det perfekta monstret är en helt vanlig människa, utan en massa slem och avkapade kropsdelar.
För när väl rpna får reda på hur monstet ser ut, tänker de: "oh ännu en förvuxt degklump med köttätande armar, Herregud så hemskt!"
Ett mänskligt monster har förmågan att tänka, att lurpassa på sina offer och gå obemärkt runt bland folkmassorna.
Filmen se7en innehåller ett alldeles utmärkt monster, dvs mördaren som knappt visar sig förrän i slutet. Han själv går obemärkt genom nästan hela filmen, men hans dåd är det som gör honom skrämmande.

Alla som har sett filmen "Sleepy Hollow" kan få en uppfattning. Alldeles i början när det bara talas om "Den huvudlöse ryttaren" är det lite kusligt, men senare i filmen när ryttaren visar sig, blir man kanske lite halvskraj första gången må så vara, men så fort monstret visar sig tappar det allt det man byggt upp i sin fantasi. När sedan ryttaren dyker upp för femte gången tycker man bara att han ser löjlig ut.


Det jag vill ha sagt är:
Ett monster som har förmågan att tänka, lura och alltid vara ett steg före rpna kommer alltid att inge mer skräck och rädsla i de stackars rollpersonerna!
 

Nalle med AK4

Swordsman
Joined
20 Jan 2001
Messages
421
Location
Hemma
Det låter coolt. Hade du en riktig kongoveteran som hade blivit inlärd av dej i albinotrollkarlens makt? Det skulle vara ännu coolare. Om man tränar vänner och bekanta till att berätta ens egna spökhistorier.
Nalle, har nog lajvat lite för mycket.
 

Nalle med AK4

Swordsman
Joined
20 Jan 2001
Messages
421
Location
Hemma
Re: Monster?

Nja, jag tycker inte riktigt likadant. När jag såg Jag vet vad du gjorde förra sommaren (något jag ångrar) så tyckte jag först att mördaren var ganska häftig i regnrock och sydväst och gick omkring och sliceade high-school-ungdomar. Men sen när han introducerades som en klumpig gubbe så tyckte jag inte alls att han var särskilt cool längre. Därmed kan det vara bra at bibehålla en air av mystik och spänning runt monstren.
Nalle
 

Rajr0t

Veteran
Joined
6 Mar 2002
Messages
158
Location
Karlshamn, Blekinge
Re: Monster?

Hmm ja, jag förstår vad du menar. Jag har inte själv sett filmen själv, men jag får ändå en bild av hur du tänker.

Självklart kan båda delarna vara minst lika skrämmande, det beror på hur SL framför "mystiken" kring monstret! :gremsmile:
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Okej då - stäm mig för dålig svenska. Ber om ursäkt. Naturligtvis hittade jag på alltihop och spelade Kongoveteranen själv. Vad jag menade var levande vittnen in character-i spelet-rollspelade.
 

Bombur

Veteran
Joined
6 Feb 2001
Messages
22
Location
Stockholm
Jo, visst skulle rollpersonerna bli räddare för ett synligt monster än för ett osynligt, åtminstone i Call of Cthulhu. Men om det var rollpersonerna man var ute efter att skrämma, vore det bara att uppfinna ett nytt monster, det kan förslagsvis se ut som en blå julgris med ett skägg som är så tovigt att alla som ser skägget får 9D100 i SAN-förlust. Men blir spelarna rädda? Föga troligt.

Att beskriva ett synligt monster på ett sådant sätt att det blir läskigt kräver praktiskt taget en berättarteknik och en språkkänsla i nivå med Lovecraft himself. Det är helt enkelt något som mycket få spelledare klarar av. Jag gör det t ex inte. Däremot har jag skrämt brallorna av spelare med smygande skräck, och alltså föredrar jag det.

En del monster kan man förstås visa, men bara - bara - om man först byggt upp stämningen så in i helvitti.
 
Top