Nekromanti Syskonkärlek

[Rosen]

Det helskumma är att jag beundrade honom oerhört och längtade efter att han skulle uppmärksamma mig - till och med tusen nålar är ju en sorts uppmärksamhet.

Utan att dra några som helst paralleller i övrigt - en karl som höll på med S&M skrev en gång att sgs alla kvinnor han träffat som tyckte om att få smisk därbak sade att de hade lärt sig uppskatta det när de fick det av sin pappa, som i övrigt var väldigt frånvarande i hemmet. De beskrev det som att just då hade de i alla fall hans odelade uppmärksamhet.

--
Åke

 

[Madon]

Mina syskon

Ja, jag är ju nu 16 år och har 3 bröder.

Den ena är 1.5 år äldre än mig, en är 3 år yngre och en är 12 år yngre.

Jag börjar väl med den äldsta.
Han har varit klassisk storebror, han var den som lärde mig att läsa (Stort plus i kanten, kunde läsa då jag började förskolan ) vi var väldigt när tills nån gång då han började 4an och jag tvåan då jag skaffade egna vänner. Vi delar nu rum nere hos min mor (Skilda föräldrar, varannan vecka) och pratar mycket om det mesta. Kan ärligt säga att jag ser upp till honom även om vi är lite olika. Vi har aldrig riktigt bråkar särskillt mycket.

Om man tar den lillebror som är 3 år yngre än jag så är det den mest bortskämda snorunge som fanns, iallafall fram tills för ungefär ett och ett halvt år sedan då han började bättra sig. Vi har bråkat väldigt mycket och ett tag så hatade jag honom. Jag ville inte bo i samma hus som honom så då bodde jag hos pappa då han var hos mamma. Han har nu bättrat sig även om han är otrooooligt irriterande mellan varven. Men han går väl an.

Ska vi avsluta med min 4åriga lillebror (Han fyllde år i måndags ) så kan jag säga att det är den person som jag bryr mig mest om. Leker väldigt ofta med honom, uppfostrar honom till fullfjärdrad tv-spelare. Han är jättesöt och mest som 4åringar brukar vara. Lite frustrerande ibland men ändå den person jag kommer ha svårast att vara utan då jag flyttar till hösten..

Jag är väl ganska normal och ingen kommer varken läsa detta eller svara

/Madon - Machinae Supremacy - Player One

 

[Rickard]

Re: Mina syskon [OT]

"Machinae Supremacy - Player One"
Oh, själv har jag blivit kär i deras version av Giana Sister. Jag får söka reda på den där.

/Han som har slängt in lite låtar av samma genre i sin MP3-spelare

 

[magoo]

Är han lika psyko idag?

Han är helt klart udda. Om han hade varit barn idag är jag säker på att han hade fått en diagnos. Han har dock en familj och är vad jag vet mån om sina barn.

Hans sinne för humor är fortfarande väldigt mysko och baseras på att såra. Som vuxen är jag ganska bra på att handskas med honom men det känns aldrig avslappnat att träffa honom.

 

[Eva Florén]

Syskonkärlek som variabel

Det är nog ohemuligt att säga att jag hatar eller bara älskar mina bröder. Jag är yngst i en skara på fyra och har alltid ansetts vara grymt bortskämd av mina bröder. Men det är en sanning som är tvåsidig som det bekanta mynten.

När jag var barn, dvs omkring 4-15 så hände bland annat följande:
- Jag fann en älsklingsdocka hängande i strypsnara från taket.
- Jag blev utskälld av min bror för att jag lånat skämt ur en sådan där onämnbar tidning.
- Jag blev hotad att få stryk ca en gång i veckan... oftast var jag dessutom hotad fysiskt utan någon verbal kommunikation.
- Jag fann underliga lappar i kläder och väska.

det är ena sidan av mynten... vi tar andra också
- Jag blev mobbad på skolan och när mina bröder fick nys om det så sa de åt mig att peka ut förövaren så skulle denne få ångra det. Jag kan ju tillägga att den ende förövaren som jag sedan pekade ut var en kille som senare blev polare med min yngste bror... så något ångrande blev inte av hos den.
- Jag blev skjutsad på motorcykel till skolan av brorsan.
- Jag tillbringade timmar att tillsammans med min äldste bror knacka kod på ZX Spectrum (jag har fortfarande kvar den) Jättekul att vara i hans rum som var mysigt och gosigt.
- Jag hjälpte till med handräckning när mellanbror mekade motorcykel i garaget.
- Yngste bror och jag byggde snögrottor med mina kompisar. Ordnade snöbollskrig och annat sköj.
- Yngste bror räddade mig när jag kom vilse i skogen.

Så visst mina bröder var terrorister och bullies när jag var liten. När jag blev äldre så hade jag den synen på dem hela tiden... dvs alla utom äldste bror som då fortfarande vakade hök över mig och såg till att jag skötte mig. Visst skällde han ut mig också men...

Vi blev vuxna och någon gång under den senaste tioårsperioden så brakade mina bröder ihop... Under ett antal år så kunde de inte möta varandra och det gick ut över resten av familjen. Nu har de "lagat" förhållandet och vi får leva med det som varit.

Så visst har det varit både upp och ner i min familj. Min äldsta broder råkade ut för ett slaganfall nu innan jul och ja... det är bara mor som får reda på det... men hon läcker till mig så...

Och det är väl där det är. Vi älskar varandra... och hatar varandra, just för att vi är syskon. Konsekvent nog är det alltid en konkurenssituation. Jag kan se samma tendens hos min makes syskon. Det är kärlek och hat och så ska det nog vara. För trots allt finns det ingen som kan göra dig så illa som just den du älskar.

Nå så till ämnet igen. Det är klart att man borde ha anmält psykisk och fysisk misshandel när man blev utsatt för den. Men misshandeln skedde när ingen förälder såg och inte tordes man skvallra på bror!!! Det var ju lika otänkbart som att skvallra om mobbarna, eller hur... det är ju enkelt att se logiken i det hela. Blir man mobbad, vare sig det är av bror eller klasskamrat eller annan - Det blir ju bara värre om man skvallrar!

Eller?