Björn den gode
Swashbuckler
Jag har en gång i tiden spellettt Giovanni Chronicles, jag har en hel positiva minnen av det. Stämningen i krönikan är mäktig, det kastas mellan högt och lågt och metaplotten är mycket väl genomtänkt. Förutom några lite sexistiska klichéer så är också persongalleriet imponerande, och varierat, och många av de scener som finns med i boken har väldigt mycket känsla.
Det här är varför jag skulle vilja spelleda det igen.
Giovanni Chronicles är också, som så många av WW's produkter, fruktansvärt rälsat. Det är något jag ser mycket tydligare nu än då men det är liksom inte så där rälsat lite grann, det är tok-mega-rälsat.
Rollpersonerna (i vart fall i början) kan inte påverka utgången av äventyret då alla andra är mycket mycket mäktigare, och även om dom skulle lyckas göra något avgörande (WW's regelsystem går ändå att opta rätt bra i, så i teorin kanske rollpersonerna skulle kunna ha ihjäl några om inte allra viktigaste ändå nyckelroller), så uppmuntras SL implicit att se till så att det inte händer då mycket senare i krönikan bygger på att rätt personer överlevt och att rätt saker hänt.
Det här gör att jag inte vill utsätta någon för Giovanni Chronicles igen.
Jag tror dock på kommunikation och tror att jag har kommit fram till att jag faktiskt vill spelleda det här igen, men då vara öppen med det faktum att huvudplotten kommer inte rollpersonerna kunna påverka.
Vad återstår då?
Det som återstår är den personliga berättelsen om rollen, storyn om någon i periferin, om vilka sidor som valdes, om vilka offer som gjordes för att överleva eller för att få makt. Nästan tack vare att världen kommer rulla på ändå så finns stora möjligheter att påverka sin egen berättelse, ingenting kommer att förstöras av om två av rollerna bestämmer sig för ett romantiskt självmord, eller allierar sig med djävulen, går bärsärk på staden eller dödar en CIA-chef. Detta återstår, och så återstår personal horror. Att gå upp mot ett övermäktig monster till fiende samtidigt som du mer och mer inser att även du är ett monster, och att följa detta monster genom sekler av episka händelser.
Det är så här jag tänker mig att man skulle spela det hela, det och verkligen spela det fokuserat, genom att välja scener selektivt och bryta dom så fort dom ebbat ut tänker jag mig spela hela krönikan på kanske 5 kvällar, högst.
Men nu var inte den här tråden tänkt som en pitch för att få spleare (hint jag bor i Göteborg), utan jag funderar på system för att spela på så sätt som jag beskrev ovan.
Orginalsystemet går bort, inte för att jag tycker det är ett dåligt system i vanliga fall men för det här passar det verkligen inte, om inte annat så är det alldeles för långsamt. Lite radikalare så tänker jag mig att egentligen vill jag inte ha varken någon handlings eller någon konfliktsresolution, om det ändå finns massa saker som inte går att lyckas med så tycker jag bara att det skulle stjäla fokus.
Så kör helt systemlöst då (aka "friform"), ja det är ett alternativ, men jag tror på system, i vart fall i den vidare bemärkelsen där även tekniker ingår. Jag skulle vilja ha ett system där spelaren kan flagga till sl, både vad rollen handlar om och hur tex kompetent man anser att rollen är på vad som nu görs, eller hur man dramatiskt vill att det ska gå för rollen. Jag tänkte nog också använda mig av orginaldisciplinerna i någon variant för att ge rollerna färg.
Så givet att jag söker något väldigt udda, forumets braintrust sviker sällan. Finns det redan något liknande? Eller vad känner ni borde fungera? Jag har lite lösa tankar själv men har inte lyckats samla ihop de på något bra sätt, men kanske återkommer till det.
Det här är varför jag skulle vilja spelleda det igen.
Giovanni Chronicles är också, som så många av WW's produkter, fruktansvärt rälsat. Det är något jag ser mycket tydligare nu än då men det är liksom inte så där rälsat lite grann, det är tok-mega-rälsat.
Rollpersonerna (i vart fall i början) kan inte påverka utgången av äventyret då alla andra är mycket mycket mäktigare, och även om dom skulle lyckas göra något avgörande (WW's regelsystem går ändå att opta rätt bra i, så i teorin kanske rollpersonerna skulle kunna ha ihjäl några om inte allra viktigaste ändå nyckelroller), så uppmuntras SL implicit att se till så att det inte händer då mycket senare i krönikan bygger på att rätt personer överlevt och att rätt saker hänt.
Det här gör att jag inte vill utsätta någon för Giovanni Chronicles igen.
Jag tror dock på kommunikation och tror att jag har kommit fram till att jag faktiskt vill spelleda det här igen, men då vara öppen med det faktum att huvudplotten kommer inte rollpersonerna kunna påverka.
Vad återstår då?
Det som återstår är den personliga berättelsen om rollen, storyn om någon i periferin, om vilka sidor som valdes, om vilka offer som gjordes för att överleva eller för att få makt. Nästan tack vare att världen kommer rulla på ändå så finns stora möjligheter att påverka sin egen berättelse, ingenting kommer att förstöras av om två av rollerna bestämmer sig för ett romantiskt självmord, eller allierar sig med djävulen, går bärsärk på staden eller dödar en CIA-chef. Detta återstår, och så återstår personal horror. Att gå upp mot ett övermäktig monster till fiende samtidigt som du mer och mer inser att även du är ett monster, och att följa detta monster genom sekler av episka händelser.
Det är så här jag tänker mig att man skulle spela det hela, det och verkligen spela det fokuserat, genom att välja scener selektivt och bryta dom så fort dom ebbat ut tänker jag mig spela hela krönikan på kanske 5 kvällar, högst.
Men nu var inte den här tråden tänkt som en pitch för att få spleare (hint jag bor i Göteborg), utan jag funderar på system för att spela på så sätt som jag beskrev ovan.
Orginalsystemet går bort, inte för att jag tycker det är ett dåligt system i vanliga fall men för det här passar det verkligen inte, om inte annat så är det alldeles för långsamt. Lite radikalare så tänker jag mig att egentligen vill jag inte ha varken någon handlings eller någon konfliktsresolution, om det ändå finns massa saker som inte går att lyckas med så tycker jag bara att det skulle stjäla fokus.
Så kör helt systemlöst då (aka "friform"), ja det är ett alternativ, men jag tror på system, i vart fall i den vidare bemärkelsen där även tekniker ingår. Jag skulle vilja ha ett system där spelaren kan flagga till sl, både vad rollen handlar om och hur tex kompetent man anser att rollen är på vad som nu görs, eller hur man dramatiskt vill att det ska gå för rollen. Jag tänkte nog också använda mig av orginaldisciplinerna i någon variant för att ge rollerna färg.
Så givet att jag söker något väldigt udda, forumets braintrust sviker sällan. Finns det redan något liknande? Eller vad känner ni borde fungera? Jag har lite lösa tankar själv men har inte lyckats samla ihop de på något bra sätt, men kanske återkommer till det.
