Sedan finns det en del spel som har specialtärningar, som oftast bara är ett annat sätt att läsa "klassiska" tärningar på. Den vanligaste "tolkningstärningen" är ju T100, som oftast slås genom att slå 2T10 och läsa den ena som tiotal och den andra som ental (även om det *finns* hundrasidiga tärningar). Två andra är T2 och T3, som oftast är T4/2 (eller T6/3) och T6/2.
Två lite speciella tärningstyper som gör sig påminda är "d666" från In Nomine och dF från Fudge. "d666" är egentligen "slå 2T6 mot ditt värde och ytterligare 1T6 för att avgöra hur bra/illa du lyckas/misslyckas", och dF genererar värden på +1, 0 eller -1 (kan oftast göras med 1T6, 1-2 = -1, 3-4 = 0 och 5-6 = +1). För att slå ett färdighetsslag i Fudge slår man 4dF vilket ger ett värde i intervallet -4 till +4 där det är absolut vanligast att man får 0.
Sedan finns det ju en del spel där man använder en del udda algoritmer för att generera sina slumptal. I Ars Magica till exempel kan man slå antingen en "standard die" (vanlig T10), en "stress die" (T10 där man slår om och dubblar om man får en etta (och om man slår ytterligare en etta slår man om och kvadrupplar och så vidare), och en 0:a är jättedåligt med risk för fummel) eller en "quality die" (som stress die utan fummel). Många spel har "öppna" tärningar på ett eller annat sätt. Det vanligaste är att om man slår max får man slå om och lägga till, men även Neogames ObT6-system, där man ersätter varje sexa med två tärningar.
Fast de bästa rollspelen använder bara de platonska polyedrarna, d v s T4, T6, T8, T12 och T20. Dessa kännetecknas av att alla vinklar är lika stora och alla kanter lika långa.