Att rulla eller inte..
"Vem slår tärningsslagen på era spelmöten?"
- Det är nog till största delen jag, spelledaren, då.
"Jag misstänker att det vanligaste är att spealrna slå alla sina slag själva, med undantag att SL slår för vissa färdigheter där en fummel skulle innebära helt missvisade inforamtion(Finna dolda ting tex)."
- Så tänker antagligen rätt många tror jag, men efter vad jag har sett tenderar spelarna att bli onaturligt uppmärksamma om man ska slå en massa dolda slag, om man vanligen inte gör det. Det blir som en varningsklocka att någonting är på gång, även om karaktärerna inte i sig anar något. Man kan ju iofs motverka sådant genom att slå lite nu och då, men jag tycker ändå att min metod är bättre.
"Dom få gånger jag spelat och SL slår alla slagen har jag märkt att rollspelandet blir mer framträdande. Är det någon mer än jag som har den uppfattningen?"
- Jag delar den uppfattningen! Jag tror att de flesta spelare lägger större tonvikt vid själva karakteriserandet om spelmomentet tonas ned.
"Och hur får man en spelgrupp som slagit alla sina slag själv i de 15 år dom spelat rollspel att låta SL att göra det? När det gäller tärningsslag så finns det nog inga som är sp vidskepliga som rollspelare. "Nej! Jag måste ha man blåa T20 när jag ska slå högt" "Hjälp! Jag har glömt mina tärningar, min rollperson kommer att då!""
- Just dom där kommentarerna var faktiskt rätt kul, då jag känner igen dem i "mina" spelare, som anser att så länge jag slår tärningarna så är det bara deras motståndare som lyckas med något. (Vilket faktiskt är sant - konstigt nog slår jag nästan alltid bäst för 'ondingarna', vilket kanske säger mer om min inre natur än spelarnas relation med Fru Fortuna... /images/icons/wink.gif)
Vi har hittills löst det så att jag sköter tärningsslagandet i allt utom viktiga fajter, då tärningsrullandet känns mer motiverat och alla slag blir öppna.
//
MiD[K]NiGHT. - som ska börja gå och lägga sig tidigt och vakna tidigt. (Yeah, right...)