Re: Förberedelser
oj oj oj
jag ber tusenfalt om ursäkt för att jag uttryckte mig så pass oklart, det var inte min mening. Jag tackar för svaret, som jag misstänker är lite av ett mer djupgående sidospår, väl värt att betänka, men likväl ett sidospår. Jag skall försöka förklara mig lite klarare:
Mitt inlägg i ämnet "Tärningsslagande spelare?" handlade inte riktigt om hur man vill förbereda sina spelmöten, utan snarare om tärningarnas vara eller icke vara under dessa. Detta är naturligtvis upp till var och en och jag tänker inte be någon kasta bort sina rollspel.
Min humbla åsikt var inte på något sätt att predika för att spelmötena bör läggas upp som så att det sitter en spelledare och bara berättar vad som händer i världen runt omkring medan spelarna endast agerar passiva åhörare eller att ett spelmöte eller att en kampanj måste avslutas för att spelarna inte lyckas dyrka upp dörren bakom vilken nyckeln till vidare spel ligger.
Det var olyckligt språkbruk av mig som jag inte trodde skulle missupfattas till denna motsats. Att dra in förlorade kampanjer; jag tänkte bara lite ytligt om eventuella tärningsslag får så pass drastiska följder att spelmötet helt enkelt måste avbrytas, för att till exempel skapa nya karaktärer.
Och här kommer vi just till kärnan, flexibilitet, som var mitt egentliga argument för att tärningar bör användas så lite som möjligt. Just flexibiliteten känner jag minskar om man slaviskt följer tärningens lag, jag säger inte att det är fel, bara att jag inte föredrar det, det känns lite som att det blir lite mycket vanligt sällskapsspel, typ Monopol, av det hela.
Om man däremot visar sig lite flexibel mot tärningens utfall kan man däremot få spelets gång att bli mer upp till just de spelare som bevistar spelmötet.
Oväntade tärningsslag eller än hellre påhittiga spelare (hur man nu ändaste långt in under ravlunda kyrkogård kan få det till att påhittiga spelare skulle vara ett hot mot kreativt spelande??? var fan skrev jag det?)är just de faktorer som för spelet framåt och där jag föredrar den senare som en ganska stor orsak till att jag sysslar just med rollspel. Olyckliga (som också visade sig vara ett av mina klenare ordval) tärningsslag däremot, som hela tiden går spelarna emot var det jag menade som ett argument till att dra ned på dessa tillbehörs användande eftersom det kan kännas tråkigt för spelare att hela tiden få käftsmällar för att de kommer på eventuella lösningar de vill pröva men tärningen går hela tiden stolpe ut.
Jag kan istället tycka att man, som jag tidigare skrev, som spelledare bedömer situationen och de rådande förhållandena samt karaktärens förmågor att klara vad han/hon ger sig på och eventuellt tar till ett rådgivande tärningsslag vid osäkerhet. Jag har upplevt att detta sätt skänker en betydligt större frihet både till spelare och spelledare att komma med nya infall och istället för att bara slå mot ett visst värde beskriva hur man utför sin handling. Men det är min åsikt och det är även min åsikt det är upp till var och en att begagna regler precis så som denne finner det bäst och smidigast vid spelmöten.