Personligen tycker jag att själva idén med initiativ inte är särskilt verklighetstrogen, samt att det känns mysko att ett tärningsslag skall få avgöra vem som får säga vad han vill göra först...
Jag menar, i en verklig strid handlar det väl knappast om smidighet (som jag märker att många spel baserar slaget om initiativ på)? Snarare handlar det väl om vem som först har arbetat ut en strategi i sitt huvud om vad han/hon skall hitta på?
Enda stället där ett initiativslag skulle vara användbart (tycker jag i alla fall) är när man redan är i närstrid med någon och skall ta reda på vem som först hittar en blotta i den andres gard. Många spel har dock initiativslag så fort man deklarerat att en strid skall börja (även om båda sidor är långt ifrån varandra och det således är oviktigt vem som är smidigast).
Jag tänker använda mig av följande två alternativ i mitt spel;
#1 - Den spelaren som först säger vad han/hon skall göra får göra det först. Problemet med detta är dock att det lätt utbryter ett kaos när alla spelarna försöker skrika i mun på varandra. Detta är nog dock den mest verklighetstrogna modellen.
#2 - Spelarna lägger i tur och ordning fram varsin tärning (lutar åt T10) med antingen en hög eller en låg siffra - hög siffra betyder att man vill avvakta lite, och kanske se hur striden fortgår innan man faktiskt agerar - medans en låg siffra betyder att man vill rusa in i striden med en gång (eller i alla fall ta sig för att göra någonting innan man riktigt har utarbetat någon strategi). Denna modellen ger en lugn och ordnad stämning när striden öppnas, och tillåter en gradvis upptrappning, utan att förstöra stridsandan.
Som ni kanske förstår så lutar det åt att jag väljer alternativ nummer 2. Alla tärningsslag blir inte intressanta förrän någon faktiskt försöker göra någonting.
Sen har jag även en liten idé om att de som är lite slötänktare (karaktärerna, inte spelarna) får en plusmodifikation på tärningen som de visar upp när striden skall öppnas.