Krille
Super Moderator
Med tanke på det här inlägget, så kanske det är dags för en spelteoretisk fundering över vad taktik i rollspel faktiskt är.
En sak som slog mig så där på rak hand är att taktik handlar om en begränsad mängd resurser och ett val för hur man fördelar resurserna. Valet ska ske på plats, i situationen, och inte i förväg (då är det strategi snarare än taktik).
Det finns en massa andra egenskaper som har med spelbarhet att göra, som att det inte bör finnas något standardval, inte får vara för meckigt, men samtidigt vara så engagerande att man faktiskt accepterar att det tar längre tid än att bara säga "jag hugger". Men det har inte så mycket med vad som är taktikval i rollspel att göra, bara huruvida det är speligt eller inte.
---
Givet ett T10-system med anfallsslag, försvarsslag och stryktålighetsslag så har jag en tanke om ett system med taktikval lite smålurigt inbyggt i det (kan förmodligen användas i d20-system också med lite jobb och med lite mer jobb i en BRP). Tanken är att man har en handlingspöl med tärningar. Varje tärning är ett tärningsslag. Antalet kan variera, men jag gissar att ett tiotal till ett dussin torde vara lämpligt för en kompetent rollperson.
Jag förutsätter ett delstridssystem, där striden delas in i delstrider. Om Adam och Bertil kämpar mot Cesar, David och Erik, och detta fördelas så att Adam slåss mot Cesar och Bertil mot David och Erik, så är Adam-Cesar en delstrid och Bertil-David/Erik en annan delstrid. Delstrider kan köras asynkront så att två rundor i Adam-Cesar tar lika lång tid som fem rundor i Bertil-David/Erik.
Åkej, tanken är att man har en handlingspöl med tärningar, där varje tärning är ett tärningsslag. Tärningarna kan användas till följande:
<ul type="square">[*]Handlingsslag - ett slag för att göra något. Om "göra något" är att slå ihjäl fienden så är handlingsslaget ett anfallsslag.
[*]Motslag - ett slag för att motstå en handling. Om man motstår ett anfall så är motslaget ett försvarsslag.
[*]Turordningsslag - ett slag för att slå tillbaka först.[/list]
I princip funkar det så att deltagare i en delstrid deklarerar handlingar mer eller mindre i "skriker först"-ordning. Den som säger något först gör en handling först. Det kostar en tärning att göra en handling, i strid oftast för anfallsslag. Man måste använda en tärning för att få göra en handling.
När någon har skrikit först så får folk i samma delstrid möjlighet att svara på handlingen - i princip slå tillbaka. Vill man göra en svarshandling så kostar det en tärning. Om ingenting sägs så inträffar den samtidigt som handlingen som den svarar på. I så fall bokförs skada efter att båda handlingarna är utförda. Vill man inte utföra en svarshandling så används ingen tärning, vill man göra en så måste man använda en tärning.
Vill man säga någonting annat, det vill säga göra endera handlingen eller svarshandlingen först så kan man lägga en tärning på ett turordningsslag. Principen är att den som slår högsta turordningsslaget gör sin handling först. Blir det lika så inträffar handlingarna samtidigt, precis som ovan. Det kan hända att den andre inte lägger någon tärning på turordningsslaget. I så fall så utför den som lade en tärning på det först. Vill man satsa på att göra sin handling först så kostar det en tärning, vill man låta bli så behöver man inte använda en tärning.
När någon anfaller en så tar man fram försvarsvärde, normalt sett attribut plus färdighet plus rustning. Vill man öka på det så kan man om man vill lägga en tärning på det, men det är helt frivilligt. Man får vara dum om man vill. Nöjer man sig med attribut+färdighet+rustning så används ingen tärning. Vill man ha högre försvarsvärde än så så får man använda en tärning och lägga till slaget till försvarsvärdet.
Slutligen har vi stryktålighetsslaget. Om anfallaren brädar svårigheten 9 så går anfallet in, och då tar man fram skadepotentialen (skadepotential = anfallsslag + vapenskada - försvarsvärde). Om skadepotentialen är noll eller mindre så får målet en skråma. Om skadepotentialen är 1 eller mer så får försvararen slå ett stryktålighetsslag. Stryktålighetsslaget är ett slag för Fysik med skadepotentialen som svårighet. Lyckas slaget (är högre än eller lika med skadepotentialen) så får försvararen en Skada. Omtöckning markeras. Misslyckas slaget (lägre än skadepotentialen) så får försvararen en Allvarlig skada och är utslagen. Det är ingen handling att slå stryktålighetsslag, så det kostar ingen tärning. Däremot kan man stålsätta sig, och det är en handling. Då får man använda en tärning för att slå om stryktålighetsslaget. Man kan slå om flera gånger om man vill, men varje försök kostar en tärning ur handlingspölen. Det senaste slaget gäller. Det kostar ingen tärning att slå ett stryktålighetsslag. Man kan använda en tärning för att stålsätta sig i stryktålighetsslaget och får då slå om stryktålighetsslaget.
(Som vanligt gäller att en anfallshandling inte är ett hugg, utan en hel räcka med hugg.)
Varje tärning som används tas ur ens handlingspöl. När handlingspölen är slut så får man inte längre göra några handlingar eller svarshandlingar, och försvarshandlingar får man inte lägga till någon tärning till. Inte heller kan man stålsätta sig längre. Man har helt enkelt tappat gard, initiativ, terräng och... tja, vad man nu kan tappa. Handlingspölen kan inte förnyas om man inte på något sätt kan ta sig ur striden och ordna upp sig. Så man får helt enkelt förklara hur man tar sig ut ur striden. Detta kan kräva en handling om inte motståndaren låter en lämna fajten bara sådär, så det kan till och med vara värt att ha kvar en tärning bara för att kunna ta sig ut ur delstriden på ett vettigt sätt. Väl ute ur delstriden så får man vänta tills alla är ute ur delstriden för att få komma in igen.
Om alla i en delstrid får slut på sina handlingspölar så har man inget val: delstriden är över. Båda sidor får omgruppera sig, återta sin gard, ta ett par djupa andetag och slänga sig in i striden igen. Det är dock ett jättebra tillfälle att byta delstrid och köra några andra spelares delstrid ett tag.
Jag har haft en del funderingar på avstånd i närstrid också där olika vapen är olika effektiva på vissa avstånd. Ändringar av avstånd är förstås något som duger jättebra som handlingar. Så det kan nog stoppas in ganska sömlöst i det här systemet, vilket lägger på ännu ett taktikelement i fajten, men i så fall så bör nog tärningspölen anpassas därefter.
Det kan då se ut så här:
Adam och Cesar är på Kort håll, precis lagom för Adams svärd men för nära för Cesars spjut. Cesar skriker först att han vill öka avståndet (handling). Här är två exempel på vad som kan hända:
<ul type="square">[*]Adam följer efter (mothandling). Cesar vinner slaget, avståndet ökas. Adam skriker att han försöker krympa avståndet (handling). Cesar chansar på att sticka ner Adam när avståndet är till hans fördel (svarshandling). Cesar vill göra det innan Adam är framme (turordning). Adam väljer att låta Cesar hända först och litar på sin rustning. Adam försvarar sig (försvarshandling) och får skada (stryktålighetsslag, kostar ingen tärning). Hittills har Cesar använt 3 tärningar, och Adam har använt 3 tärningar.
[*]Adam försöker hugga ner Cesar innan avståndet blir för stort (svarshandling). Cesar vill förstås ut innan Adam hugger (turordning), och Adam vill hugga innan det är för sent (turordning). Adam vinner turordningen och hugger först. Cesar försvarar sig (försvarshandling, får skada och stålsätter sig eftersom slaget gick kasst (stålsättning). Sedan ska Cesar öka avståndet, men Adam tycker att det är alldeles lagom och springer efter (mothandling). Cesar vinner slaget och avståndet ökas. Adam har använt 3 tärningar, Cesar har använt 4 tärningar.[/list]
En sak som slog mig så där på rak hand är att taktik handlar om en begränsad mängd resurser och ett val för hur man fördelar resurserna. Valet ska ske på plats, i situationen, och inte i förväg (då är det strategi snarare än taktik).
Det finns en massa andra egenskaper som har med spelbarhet att göra, som att det inte bör finnas något standardval, inte får vara för meckigt, men samtidigt vara så engagerande att man faktiskt accepterar att det tar längre tid än att bara säga "jag hugger". Men det har inte så mycket med vad som är taktikval i rollspel att göra, bara huruvida det är speligt eller inte.
---
Givet ett T10-system med anfallsslag, försvarsslag och stryktålighetsslag så har jag en tanke om ett system med taktikval lite smålurigt inbyggt i det (kan förmodligen användas i d20-system också med lite jobb och med lite mer jobb i en BRP). Tanken är att man har en handlingspöl med tärningar. Varje tärning är ett tärningsslag. Antalet kan variera, men jag gissar att ett tiotal till ett dussin torde vara lämpligt för en kompetent rollperson.
Jag förutsätter ett delstridssystem, där striden delas in i delstrider. Om Adam och Bertil kämpar mot Cesar, David och Erik, och detta fördelas så att Adam slåss mot Cesar och Bertil mot David och Erik, så är Adam-Cesar en delstrid och Bertil-David/Erik en annan delstrid. Delstrider kan köras asynkront så att två rundor i Adam-Cesar tar lika lång tid som fem rundor i Bertil-David/Erik.
Åkej, tanken är att man har en handlingspöl med tärningar, där varje tärning är ett tärningsslag. Tärningarna kan användas till följande:
<ul type="square">[*]Handlingsslag - ett slag för att göra något. Om "göra något" är att slå ihjäl fienden så är handlingsslaget ett anfallsslag.
[*]Motslag - ett slag för att motstå en handling. Om man motstår ett anfall så är motslaget ett försvarsslag.
[*]Turordningsslag - ett slag för att slå tillbaka först.[/list]
I princip funkar det så att deltagare i en delstrid deklarerar handlingar mer eller mindre i "skriker först"-ordning. Den som säger något först gör en handling först. Det kostar en tärning att göra en handling, i strid oftast för anfallsslag. Man måste använda en tärning för att få göra en handling.
När någon har skrikit först så får folk i samma delstrid möjlighet att svara på handlingen - i princip slå tillbaka. Vill man göra en svarshandling så kostar det en tärning. Om ingenting sägs så inträffar den samtidigt som handlingen som den svarar på. I så fall bokförs skada efter att båda handlingarna är utförda. Vill man inte utföra en svarshandling så används ingen tärning, vill man göra en så måste man använda en tärning.
Vill man säga någonting annat, det vill säga göra endera handlingen eller svarshandlingen först så kan man lägga en tärning på ett turordningsslag. Principen är att den som slår högsta turordningsslaget gör sin handling först. Blir det lika så inträffar handlingarna samtidigt, precis som ovan. Det kan hända att den andre inte lägger någon tärning på turordningsslaget. I så fall så utför den som lade en tärning på det först. Vill man satsa på att göra sin handling först så kostar det en tärning, vill man låta bli så behöver man inte använda en tärning.
När någon anfaller en så tar man fram försvarsvärde, normalt sett attribut plus färdighet plus rustning. Vill man öka på det så kan man om man vill lägga en tärning på det, men det är helt frivilligt. Man får vara dum om man vill. Nöjer man sig med attribut+färdighet+rustning så används ingen tärning. Vill man ha högre försvarsvärde än så så får man använda en tärning och lägga till slaget till försvarsvärdet.
Slutligen har vi stryktålighetsslaget. Om anfallaren brädar svårigheten 9 så går anfallet in, och då tar man fram skadepotentialen (skadepotential = anfallsslag + vapenskada - försvarsvärde). Om skadepotentialen är noll eller mindre så får målet en skråma. Om skadepotentialen är 1 eller mer så får försvararen slå ett stryktålighetsslag. Stryktålighetsslaget är ett slag för Fysik med skadepotentialen som svårighet. Lyckas slaget (är högre än eller lika med skadepotentialen) så får försvararen en Skada. Omtöckning markeras. Misslyckas slaget (lägre än skadepotentialen) så får försvararen en Allvarlig skada och är utslagen. Det är ingen handling att slå stryktålighetsslag, så det kostar ingen tärning. Däremot kan man stålsätta sig, och det är en handling. Då får man använda en tärning för att slå om stryktålighetsslaget. Man kan slå om flera gånger om man vill, men varje försök kostar en tärning ur handlingspölen. Det senaste slaget gäller. Det kostar ingen tärning att slå ett stryktålighetsslag. Man kan använda en tärning för att stålsätta sig i stryktålighetsslaget och får då slå om stryktålighetsslaget.
(Som vanligt gäller att en anfallshandling inte är ett hugg, utan en hel räcka med hugg.)
Varje tärning som används tas ur ens handlingspöl. När handlingspölen är slut så får man inte längre göra några handlingar eller svarshandlingar, och försvarshandlingar får man inte lägga till någon tärning till. Inte heller kan man stålsätta sig längre. Man har helt enkelt tappat gard, initiativ, terräng och... tja, vad man nu kan tappa. Handlingspölen kan inte förnyas om man inte på något sätt kan ta sig ur striden och ordna upp sig. Så man får helt enkelt förklara hur man tar sig ut ur striden. Detta kan kräva en handling om inte motståndaren låter en lämna fajten bara sådär, så det kan till och med vara värt att ha kvar en tärning bara för att kunna ta sig ut ur delstriden på ett vettigt sätt. Väl ute ur delstriden så får man vänta tills alla är ute ur delstriden för att få komma in igen.
Om alla i en delstrid får slut på sina handlingspölar så har man inget val: delstriden är över. Båda sidor får omgruppera sig, återta sin gard, ta ett par djupa andetag och slänga sig in i striden igen. Det är dock ett jättebra tillfälle att byta delstrid och köra några andra spelares delstrid ett tag.
Jag har haft en del funderingar på avstånd i närstrid också där olika vapen är olika effektiva på vissa avstånd. Ändringar av avstånd är förstås något som duger jättebra som handlingar. Så det kan nog stoppas in ganska sömlöst i det här systemet, vilket lägger på ännu ett taktikelement i fajten, men i så fall så bör nog tärningspölen anpassas därefter.
Det kan då se ut så här:
Adam och Cesar är på Kort håll, precis lagom för Adams svärd men för nära för Cesars spjut. Cesar skriker först att han vill öka avståndet (handling). Här är två exempel på vad som kan hända:
<ul type="square">[*]Adam följer efter (mothandling). Cesar vinner slaget, avståndet ökas. Adam skriker att han försöker krympa avståndet (handling). Cesar chansar på att sticka ner Adam när avståndet är till hans fördel (svarshandling). Cesar vill göra det innan Adam är framme (turordning). Adam väljer att låta Cesar hända först och litar på sin rustning. Adam försvarar sig (försvarshandling) och får skada (stryktålighetsslag, kostar ingen tärning). Hittills har Cesar använt 3 tärningar, och Adam har använt 3 tärningar.
[*]Adam försöker hugga ner Cesar innan avståndet blir för stort (svarshandling). Cesar vill förstås ut innan Adam hugger (turordning), och Adam vill hugga innan det är för sent (turordning). Adam vinner turordningen och hugger först. Cesar försvarar sig (försvarshandling, får skada och stålsätter sig eftersom slaget gick kasst (stålsättning). Sedan ska Cesar öka avståndet, men Adam tycker att det är alldeles lagom och springer efter (mothandling). Cesar vinner slaget och avståndet ökas. Adam har använt 3 tärningar, Cesar har använt 4 tärningar.[/list]
