Jag är en talisman-junkie
Ja, fy fasiken vilken grym klassiker det är. Vi brukade strunta i att man ökade i styrka när man dödat tillräckligt med monster (sammanlagt 7 i Styrka eller mer) vilket gjorde partierna gryyyymt långa. (Fast spelar man ordentligt blir spelet ganska töntigt. Man går omkring en halvtimme bara, och sedan finns det inget i spelet som har en chans mot en och man kan slakta allt i ens väg. Det blir betydligt häftigare utan den töntiga regeln. Spelar man på "riktigt" har man ju efter ett par timmar ingen anledning att samla på sig vapen eller nånting.
Jag har spelat den första svenska versionen, den engelska med tilläggen The Expansion, City och Timescape samt den konstiga versionen som kom för typ, fem år sedan eller något och var ganska ny. Då hade man inte en mula som kunde bära hur mycket som helst utan var tvungen att samla på sig skitmånga följeslagare som alla kunde bära kanske en två eller tre saker vardera. Det var helfestligt. Det var en massa andra nyheter också, och överlag tror jag att jag gillade det. Man hade bland annat ett läskigt torn i slutet av banan med olika sorters utmaningar som var rätt spännande. Det hade roliga karaktärer också som representerades av plastminiatyrer, vilket fick den stora Minotauren att se skitläbbig ut på brädet. Det hade en rolig Goblin med skitfet kedjelod också. Han slogs med två tärningar istället för en, men om tärningarna visade samma sak så hade han fastnat i sin kedja och fick inget plus alls. Han var mycket omtyckt. Coolaste kortet var ett vapen som hette något i stil med Ancient Artifact och såg ut som en primitiv bössa. Den kunde man bara använda en gång, och den kunde lika gärna öka ens styrka hur mycket som helst eller bara explodera rätt i ens ansikte. Typiskt kul.
Tyvärr hade den versionen en fet bugg, man kunde spela med en Skaven som skulle kunna göra alla andra råttor och halvråttor till följeslagare, men tyvärr fanns det inte en enda sådan bland fiendekorten. Dessutom var magiutövandet mycket sämre än det var i tidigare utgåvor, och det tyckte jag var trist.
Å andra sidan, trollkarlen i första Talisman var ju grymt oslagbar om han bara använde trollformler hela tiden och brände besvärjelser som en galning. (Då fick han ju hela tiden Bestjäla-formeln om och om igen med jämna mellanrum och kunde lägga beslag på allas talismaner och annat smått och gott)
Nå, roligast var det nästan med alla jobbiga expansioner till den första amerikanska utgåvan. (Jag kan inte ens föreställa mig hur tokigt det blir om man spelar med ALLA expansioner!!!) Spelade man med Timescape kunde man vara en Space Marine och skjuta på folk som stod inom tre rutors avstånd från en, till exempel. Själva Timescape-spelplanen var helt vansinnig och det fanns typ rutor som "Danger Planet" där man slog en T6 och kunde dö två liv på en gång om man slog dåligt. Lixom, hade man otur kunde man ju vara ute ur spelet på fem minuter!!! Det var total spelanarki. Riktigt komiskt.
Min personliga favvo var Druiden. Han var riktigt dålig (inte löjligt bra som Trollkarlen, Chainsaw Warrior, Trollet och Sierskan) men rejält rolig att spela med. Måste man vara ond för att hålla i runsvärdet? Visst, jag är ond! Måste man vara god för att inte bli slaktad av ängeln? Visst, jag är god! Det var toppen. Munken var tuff också. Dvärgen kunde man göra överraskningssegrar med.
Vill man läsa om Talisman på nätet kan man kika på
http://members.aol.com/kulkmann/talisman.htm.