Rickard
Urverk speldesign
Nu har många sagt många olika saker som skapar meningsfullhet och ett rollspel bör(?) vara en blandning av dessa.
Så mitt förslag är att skapa meningsfullhet genom att få läsaren att fundera. Det här går ihop med konst-spåret i tråden men också speldesign och författarskap. Greg "Star Wars" Costikyan skriver om att interaktion är meningsfulla val som en del i hans definition av spel, men man får tänka på att meningsfulla val kan ske i huvudet också - inte bara i agerande och framförallt interagerande med spelet. En "meningsfull" beskrivning är en som gör att personen måste pussla ihop sin egen världsbild. Unknown Armies skriver "Cats can catch ghosts, and eat them. That is how the old story about their having nine lives got started." men jag hade hellre haft något i stil med "Cats can increase their life count" med "Ghosts fear cats" och så hade jag fått göra en koppling själv.
Detta går ihop med vad jag anser är ett konstigt perspektiv i rälsning och agens, där "agens" är någon sorts helig ko som är höjden av spelarinteraktion, när det inte är verktyget - "interaktionen" - som är det viktiga utan att spelaren är aktiv. Att sitta och göra tolkningar av spelledarens beskrivningar är ett annat verktyg för att göra spelarna aktiva och detta går precis lika bra att göra i rollspelstexter. Faktum är, vilket jag alltid menar när jag skriver att rollspelsböcker är skrivna på så ineffektiva sätt, att rollspelstexterna kan göra detta ännu tydligare genom att också presentera äventyrsskrivarstrukturer så att läsaren kan ta lösa delar av material och sätta samman dom till någonting unikt - mycket utifrån läsarens egen tolkning. Det är ett sätt - att skriva på ett sätt där allting är subjektivt är ett annat sätt - en värld som inte förmedlas av brottstycken för att beskriva en värld utan för att förmedla en stämning, från brev till utrustningslistor.
Så ... "show, don't tell" och med det menar jag "beskriv fragmentariskt för att sätta igång läsarens fantasi". Där det meningsfulla skapas utifrån läsarens tolkning av texten.
Så mitt förslag är att skapa meningsfullhet genom att få läsaren att fundera. Det här går ihop med konst-spåret i tråden men också speldesign och författarskap. Greg "Star Wars" Costikyan skriver om att interaktion är meningsfulla val som en del i hans definition av spel, men man får tänka på att meningsfulla val kan ske i huvudet också - inte bara i agerande och framförallt interagerande med spelet. En "meningsfull" beskrivning är en som gör att personen måste pussla ihop sin egen världsbild. Unknown Armies skriver "Cats can catch ghosts, and eat them. That is how the old story about their having nine lives got started." men jag hade hellre haft något i stil med "Cats can increase their life count" med "Ghosts fear cats" och så hade jag fått göra en koppling själv.
Detta går ihop med vad jag anser är ett konstigt perspektiv i rälsning och agens, där "agens" är någon sorts helig ko som är höjden av spelarinteraktion, när det inte är verktyget - "interaktionen" - som är det viktiga utan att spelaren är aktiv. Att sitta och göra tolkningar av spelledarens beskrivningar är ett annat verktyg för att göra spelarna aktiva och detta går precis lika bra att göra i rollspelstexter. Faktum är, vilket jag alltid menar när jag skriver att rollspelsböcker är skrivna på så ineffektiva sätt, att rollspelstexterna kan göra detta ännu tydligare genom att också presentera äventyrsskrivarstrukturer så att läsaren kan ta lösa delar av material och sätta samman dom till någonting unikt - mycket utifrån läsarens egen tolkning. Det är ett sätt - att skriva på ett sätt där allting är subjektivt är ett annat sätt - en värld som inte förmedlas av brottstycken för att beskriva en värld utan för att förmedla en stämning, från brev till utrustningslistor.
Så ... "show, don't tell" och med det menar jag "beskriv fragmentariskt för att sätta igång läsarens fantasi". Där det meningsfulla skapas utifrån läsarens tolkning av texten.