I Sandukar i klassiska Noir så är det skit. Och jag snackar inte om att det är tråkigt att bo där, jag snackar att det är permanent skit. Allting verkar vilja jävlas med en, till och med vädret.
Antingen småregnar det eller megaregnar det. Enda undatagen är ett par veckor under sommaren då det är idiotvarmt och någon månad under vintern då det är idiotkallt. Även om det här kan hjälpa till med att skapa en grym bakgrund (du sitter inne på det stora kontoret i stål och glas när du kikar ned på den regntdränkta staden och de mörka skuggorna från strålkastare slukar allt inom räckhåll) men om vi tänker efter lite... Vad är egentligen MEST skrämmande?
Jag kommer ta Gotham ifrån den tecknade serien Batman: The Animated Series. Staden hade i princip kunnat vara Sandukar och jag är säkert på att stilen har influerat, medvetet eller omedvetet. Men om vi tänker efter i ett par minuter... Är verkligen den mest skrämmande settingen Gotham? Missförstå mig rätt, det är en mörk setting, det är skrämmande... Men du blir varnad från första uppslaget av bilden. Det här är en skrämmande plats, så bit ihop.
Jag har läst om boken Brev från Nollpunkten av Peter Englund och han pratar om Den Stora Terrorn i Sovjet. Jag kommer citera...
"Just sommaren 1937 var ovanligt varm och vacker. Rekordmånga förväntansfulla utländska turister anlände för att begapa framfödandet av Den Nya Människan. Både ditresta utlänningar och landets egna invånare var utsatta för ett bombardemang av optimistiska löften och soliga bilder som talade om det lyckorike som nu hägrade. Tidningarna var i linje med detta fulla av historier om rekord av alla de slag: en flygade som flugit längst, en bergsbestigare som klättrat högst, en gruvarbetare som grävt mest. Ur radion flöt tonerna av slagdängor som "Ramona" eller den då så väldigt populära Hawaii-musiken, och en känd schlager förkunnande att i 'vårt unga, vackra land är alla unga nu'. Det var en evig fest som väntade.
Men i fängelser, källarrum, läger och andra noga omgärdade platser rasade pesten."
Han talar senare om en byggnad precis vid en tunnelbane-uppgång i Moskva, kallad Lubjanka, som fungerade som förhörs och avrättningsbyggnad, dåvarande säkerhetstjänstens högkvarter. Notera den översta våningen som saknar fönster, för där fanns cellerna. Flera av källar-rummen, som användes vid avrättningar, låg så nära tunnelbane-gångarna så när de försökt expandera senare, särskilt efter Sovjets fall, så har de gång på gång råkat gräva sig in i likhögar. Åker du tunnelbana i Moskva så är du inte på besök vid ett utrotelseläger, du åker -genom- ett utrotelseläger.
När man kollar på Staten i Noir/Sandukar så finns där inte ens en tillstymmelse att försöka presentera landet i någon positiv dager. Där finns aldrig sol, där finns aldrig glädje, där finns bara ångest och alkoholism. Men är inte ångest och alkoholism, mörker och destruktivitet mer intressant om det göms bakom fasader av lycka, framgång och styrka?
Antingen småregnar det eller megaregnar det. Enda undatagen är ett par veckor under sommaren då det är idiotvarmt och någon månad under vintern då det är idiotkallt. Även om det här kan hjälpa till med att skapa en grym bakgrund (du sitter inne på det stora kontoret i stål och glas när du kikar ned på den regntdränkta staden och de mörka skuggorna från strålkastare slukar allt inom räckhåll) men om vi tänker efter lite... Vad är egentligen MEST skrämmande?
Jag kommer ta Gotham ifrån den tecknade serien Batman: The Animated Series. Staden hade i princip kunnat vara Sandukar och jag är säkert på att stilen har influerat, medvetet eller omedvetet. Men om vi tänker efter i ett par minuter... Är verkligen den mest skrämmande settingen Gotham? Missförstå mig rätt, det är en mörk setting, det är skrämmande... Men du blir varnad från första uppslaget av bilden. Det här är en skrämmande plats, så bit ihop.
Jag har läst om boken Brev från Nollpunkten av Peter Englund och han pratar om Den Stora Terrorn i Sovjet. Jag kommer citera...
"Just sommaren 1937 var ovanligt varm och vacker. Rekordmånga förväntansfulla utländska turister anlände för att begapa framfödandet av Den Nya Människan. Både ditresta utlänningar och landets egna invånare var utsatta för ett bombardemang av optimistiska löften och soliga bilder som talade om det lyckorike som nu hägrade. Tidningarna var i linje med detta fulla av historier om rekord av alla de slag: en flygade som flugit längst, en bergsbestigare som klättrat högst, en gruvarbetare som grävt mest. Ur radion flöt tonerna av slagdängor som "Ramona" eller den då så väldigt populära Hawaii-musiken, och en känd schlager förkunnande att i 'vårt unga, vackra land är alla unga nu'. Det var en evig fest som väntade.
Men i fängelser, källarrum, läger och andra noga omgärdade platser rasade pesten."
Han talar senare om en byggnad precis vid en tunnelbane-uppgång i Moskva, kallad Lubjanka, som fungerade som förhörs och avrättningsbyggnad, dåvarande säkerhetstjänstens högkvarter. Notera den översta våningen som saknar fönster, för där fanns cellerna. Flera av källar-rummen, som användes vid avrättningar, låg så nära tunnelbane-gångarna så när de försökt expandera senare, särskilt efter Sovjets fall, så har de gång på gång råkat gräva sig in i likhögar. Åker du tunnelbana i Moskva så är du inte på besök vid ett utrotelseläger, du åker -genom- ett utrotelseläger.
När man kollar på Staten i Noir/Sandukar så finns där inte ens en tillstymmelse att försöka presentera landet i någon positiv dager. Där finns aldrig sol, där finns aldrig glädje, där finns bara ångest och alkoholism. Men är inte ångest och alkoholism, mörker och destruktivitet mer intressant om det göms bakom fasader av lycka, framgång och styrka?