Nekromanti Tankar om Burning Empires

[Simon]

Sådär, nu tycker jag att jag har testat Burning Empires nog för att ha en åsikt om det. Detaljer om vårt spel kanske kommer i krönikeforumet, men här tänkte jag prata om varför jag har bestämt mig för varför jag inte är intresserad av att spela det igen.

I en privat diskussion skrev jag såhär:

...har jag blivit klar med insikten att Burning Empires som det är skrivet för att spelas inte passar min smak alls. Både det kompetitiva och det strukturerade metaspelet drar av för mycket från nöjet med att spela rollspel, i min smak. Jag är såklart med på att det kan passa andra, men jag har nått en punkt där jag är ointresserad av att investera mer i spelet, som det är skrivet

Och Poppe:

Inte för att övertala dig, eller ens ifrågasätta vad du tycker, men exakt vad är det du ogillar? Jag har aldrig läst BE som speciellt mycket kompetitivt, snarare har jag alltid tolkar alla recensioner och liknande som framhåller den sidan som att de läst spelet fel. Snarare har jag tolkat in det som samma sak som BW, dvs utmana beliefs stenhårt, om och om igen.

Det strukturerade kan jag till fullo förstå dock, det är lite samma känsla jag har med Mouse Guard, jag VILL slänga in ett par tester direkt efter ett annat bara för att de bör vara där, men jag bakbinds av reglerna. Dock säger det väl snarare att jag vill spela BW istället för MG, och inte MG det är fel på.

Som jag har tolkar intervjuer och liknande kring BE så var det ett försök från BWHQs sida att skriva ett spel som inte skulle gå att spela på annat sätt än så som de spelade, så de försökte hårdkoda in hur de spelade BW i BE.

Och jag tänkte att diskussionen gör sig bättre här, där fler folk kan pitcha in eller dra nytta av resonemangen...

Problemet med beliefbankandet (beliefs är som en blandning av karaktärsdrag och mål för rollpersonen, för er som inte är så insatta i Burning-spelen men läser ändå) i BE, till skillnad mot i BW, är att det kompetitiva metaspelet aktivt kommer ivägen för det. Inte helt, för det är absolut där, och det är aaasviktigt att banka sina beliefs för att få in Artha (typ hjältepoäng) vilka är viktiga för att kunna boosta sina metaslag.

Spelets absolut mest centrala fråga, dess premiss, är "kommer människorna, rollpersonerna, stå eniga inför alienhotet, eller kommer de att sträva mot sina personliga mål och genom oenighet döma mänskligheten till undergång".

Det är skitintressant, så formulerat. Problemet är att den mekaniska måttstocken för hur bra det går på den strategiska nivån är så väldigt tydlig. Så det går liksom inte att missa hur bra man "gör ifrån sig". Lägg till detta att det är väldigt tydligt vilken payoff spelarna får av att samarbeta och spela sina scener med ett strategiskt mål istället för att vara lite disharmoniska och dra åt olika håll, så blir det väldigt svårt att inte dra nytta av samarbetstänket och lägga tendenser till disharmoni åt sidan. Jag upplever det som något nästan hårdkodat i oss som spelspelare, att när vi ser så tydligt hur "bra" vi spelar så är det vääldigt svårt att spela "dåligt".

Alltså, skillnaden mot Burning Wheel är just att denna braighetsmåttstock finns, och dessutom inte går att ignorera mer en typ två sekunder i taget. Det är det jag menar med att det kompetitiva kommer i vägen för karaktärsspelandet och beliefbankandet. Det går inte att bortse från och det leder till en helt annan dynamik som aktivt drar spelet bort från det "hippiespelande" som jag går mest loss på med rollspel.

Nu är det sent och inlägget är långt. Mer nån annan gång. Om jag nu inte pratar för en vägg av ointresse här.

 

[Mogger]

Intressant, jag tror att jag skulle uppleva det på samma sätt om jag någon gång kom igenom världsbrännadet. Men, är inte tanken att man ska spela på som man vill för att sedan räkna ihop poängen? Det handlar inte om att vinna. Poängen är bara en slags pacing mekanisk (tillsammans med allt annat om scener m.m. ) som berättar för oss vilken vändning storyn ska ta efter vissa givna vändpunkter?

Alltså, att metaspelet ska spelas på en annan nivå? Eller går det inte att särskilja de två i faktiskt spel?

 

[Christoffer]

Ursäkta för att min svar dröjt, jag skrev något jättelångt, men sen försvann det och jag har inte hunnit med att skriva om det. Egentligen var kontentan av allt som jag sa ungefär detta:

Handlar detta egentligen inte om två saker: Första saken är hur man angriper infektionsmekaniken, är den verkligen en tävling och en kamp om en planet, eller är den snarare en temperaturmätare och timer, som visar läget just nu, ramar in skeenden och liknande. Jag lutar mot det senare, jag har aldrig riktigt sett poängen med det hela att man skall kunna "vinna", för så mycket taktik finns det ju inte inblandat? Som sagt, jag ser infektionsmekaniken mest som ett sätt för att skapa en kampanj, men fortfarande en kampanj som skall centrera sig kring människor och deras liv. För det andra handlar det kanske också om BITs, hur man vill ha dem formulerade, vilka som faktiskt betyder något för spelarna, och om man är villig att ge upp dem?

Tävlingsdelen i BE tolkar jag mest som att det finns lite som håller tillbaka vad spelledaren kan göra, det finns något som dämpar, det går inte att bara säga "och stenar faller från himlen och ni dör" utan det måste dras till en konflikt. Dock, spelledaren har ju massiv makt, kan säga ja till sig själv om han så önskar och det finns en herrans massa saker som aldrig ens behöver komma till tärningarna på grund av det. Hulla en FON? Tja, säg ja om du känner för det och det verkar ok med spelarna.

Men om det du menar är att det finns inget som lockar isär spelarna på samma sätt som något som lockar dem att samarbeta, så förstår jag. Dock, jag ser det mer som något valbart. Vill man att det skall spreta, skriv BITs som spretar, pekar mot varandra och drar isär karaktärerna. Eller skriv BITs som faktiskt betyder något för karaktären och gör att han/hon väljer att kämpa för dem före att kämpa för planeten.

Men, jag kanske borde sätta en disclaimer över hela mitt inlägg, och allt mitt tyckande om BE, för jag har ju faktiskt inte spelat det ens. Jag mest tycker och tänker och kommenterar utifrån min föreställning av spelet så som jag läser det. Så, säg bara "ok men så fungerar det inte Poppe" om jag helt enkelt har fel.

Paul B:s serie Getting past the first turn tar upp det här endel, men antar att ni redan fördjupat er i den? Specifikt del två kanske är intressant och relevant: http://www.burningempires.com/wiki/index.php?title=“Winning”_and_Competitive_Play