Nekromanti Tanke om templates

[Ymir]

Idag slogs jag av en tanke, något som inte händer var dag och därför är värt att notera. Jag skulle äääääntligen till att dra igång min evighetskampanj i Eon igen, (and I did), då jag bläddrade lite i 'Vandöda och nekromanti'-modulen och slogs av hur tillkrånglad den regeltekniska beskrivningen av lichens stats var.

Sug tex på följande:

Lisch (Rang 12)

<attribut och sånt>

Anfallsmanövrer (närstrid):
Slag (14) <mer stats här>
Stav** (16) <mer stats>
Storsvärd** (16) <mer stats>
Stridsyxa** (16) <mer stats>

**Välj ett vapen för lischen

<Försvarsmanövrer etc>

Färdigheter***: Anatomi 15, Andeförnimmelse 12, Alkemi 20, Alstra Nekrotropi 20, Alstra <aspekt> 18, Alstra <aspekt> 15, Astrologi 14, -//- Räkning 16, <Skrift> 20, <Skrift> 17, <Språk> 20, etc

***Detta är endast exempel på färdigheter

Språk: ett flertal olika språk

Nekrotropiska förmågor: Dödsrikets själ (rang 4)****
En lisch får även ytterligare förmågor som spelledaren får välja.

****Alla lischar får denna förmåga automatiskt.

Problemet kommer sig av det faktum att lischar gör sig bäst som unika individer, varvid statsen blir fulla av krystade formuleringar och fotnoter. Det här känner jag igen från maaaaaassor av monsterböcker, splatbooks etc. Jag frågar mig:

Varför envisas spelskapare så jävla hårt med att göra alla regeltekniska varelsebeskrivningar så generella de bara kan bli? Gör de inte sig själva en björntjänst här? Vore inte en mycket koolare lischbeskrivning liksom ett -exempel- på en specifik lisch, typ så här?:

Gebashan, Häxkonungen av de Vittrade Öarna (Rang 12)

<attribut och sånt>

Anfallsmanövrer (närstrid):
Slag (14) <mer stats här>
Rostig offerkniv (16) <mer stats>

<Försvarsmanövrer etc>

Färdigheter: Anatomi 15, Andeförnimmelse 12, Alkemi 20, Alstra Nekrotropi 20, Alstra Fototropi 18, Alstra Geotropi 15, Astrologi 14, -//- Räkning 16, <Mûhadinsk krift> 20, <Edronitisk skrift> 17, <Mûhadinska> 20, etc

Språk: Mûhadinska, edronitiska, jargiska, drakrunor, samt en uppsjö av obskyra, ålderdomliga dialekter och glömda tungomål. Gebashan har en rosslande och kuslig stämma (-Ob1T6 när han försöker hota folk).

Nekrotropiska förmågor: Dödsrikets själ (rang 4)
Gebashans ohemuliska aura (rang 2)
Mörk förnimmelse (rang 4)

Visst, skillnaden kanske inte är stor, men jag är så förbannat jävla trött på dryga asterisker som markerar att något bara är ett desperat försök av spelskapare att generalisera. Jag är inte ett dugg intresserad av att få levererat nån slags median av alla Beholders i hela världen; ge mig stats på en specifik beholder, den fruktade Aïas till exempel, och jag blir faen så mycket mer inspirerad att skapa egna beholders med honom som mall. (Fatta att jag led lite när jag skrev om det uråldriga ödlefolket kamorferna till Eon, och fick göra våld på hela min vision när jag skulle generalisera ned dem till stats-blocket).

Varelse-stats behöver inte vara skolboksexempel på hur hela släktets fucking medelvärde är. Ge mig något koolt, mustigt och inspirerande att använda som en utgångspunkt för att skapa egna individer istället. Borde inte det gå minst lika bra?

Och vara faen så mycket koolare?

- Ymir, undrar

 

[Rising]

Ja, absolut. Generalism leder ofta både till tråkighet och till krånglighet. Istället för att få ett färdigt monster så får man ett grundrecept som man sedan måste bygga ut, ändra och gucka i, innan man får något att faktiskt använda.

Helt individspecifik information är jag inte sååå förtjust i, dock, för jag vill dels aldrig använda sådan rakt av, och dels tycker jag att de är lite omständiga att modifiera. Om det finns en beskriven Lich i regelboken med väldigt säregna och speciella drag som skiljer den åt från andra lichar, då känns det nämligen som om jag först måste backtracka från den tolkningen för att se hur en "default-lich" skulle kunna ha för värden, innan jag kan börja modifiera dessa värden för att skapa mig min egen lich som jag vill ha den.

Men okej, om det exempelvis finns tre olika individuella lichar i boken som på något sätt omringar de vanligaste licharketyperna, då skulle det fungera bättre. Då skulle man ha lite olika referenser att utgå ifrån, och ändå veta ungefär vilka värden och förmågor som man med fördel skulle kunna hålla sig inom. Principen med att använde tre exempel som referenser tycker jag är klok, eftersom tre är det lägsta antalet för "några".

Jag tror också lite på en plockgodismodell, där man har en grundmodell och lite olika pålägg som ger ett slutresultat som både känns lite personligt och säreget. Gamla Drakar & Demoner's Demoner tycker jag faktiskt hade en ganska intressant modell med sina demonförmågor a la "Osynlig", "Magisk osårbarhet" och liknande. Jag tror att man skulle kunna göra något intressant om man använde den principen fast tillämpade lite mer sofistikerade modeller. Jag drömde en gång att jag skrev sådana regler för att skapa "Frestare/-erskor" a la sirener, najader, bäckahästar, skogsrån o.dyl, och där hade jag skithäftiga pålägg som var enkla att blanda för att man skulle kunna skapa sig sin egen variant. Har velat skriva det där på riktigt någon gång.

Nåja. Jag håller iaf med dig om principen, absolut.

 

[Krille]

Jag gillar templates. Jag skulle gärna se fler av dem i fler rollspel.

 

[Poseur]

Jag håller med helt och hållet, inte nog med att det är dumt att generalisera en hel ras. Det skapar osämja bland spelarna också när dom stöter på en Vrakh med mer än standardvärde i anfall och försvar... då dom alltid kommer med komentarer likt "Vaddå? alla vet väl att en vrakh inte kan träffa tre gånger i rad, den har ju bara 14 ! "... även fast spelarna jagat ner den onda vraken Stadsbanedödaalltingochriddareochäterdrakartillfrukost som bor långt uppe i bergen...


/poseur hungrig

 

[Eksem]

Tja, när även WotC har ersatt sina egentligen (rätt bisarrt konstruerade*) mallmonster med specifika variationer med särskilt konstruerade egenskaper och förmågor för att ge ett eget och unikt intryck så får man väl anta att de flesta tycker att det är en bättre approach och att vi kommer se mer av den varan i framtiden.

För den som inte är bekant med DnD4s Monster Manual så finns varje monstertyp i flera varianter. Kobolder finns som t.ex. Dragonshield Kobold, Kobold Slinger, Kobold Wyrmpriest, Kobold Slyblade och säkert nån variant till. Alla dessa har vissa gemensamma egenskaper som är allmänna koboldegenskaper, men också många egna egenskaper som bara de har.



* I DnD3 så följer ALLA monster någon av de c:a 10 grundmallarna, typ Undead eller Humanoid, och har feats som klistras på för att ge varje monster egenheter. Detta följs sedan av vissa saker som monster får baserat på deras level, vilket innebär att väldigt många monster i DnD3 har shitloads med egenskaper som är helt ointressanta och aldrig dyker upp i spel.

 

[Dante]

Fast det finns ju fortfarande templates i D&D4. Enklare och mer generella än i 3.5, men de finns.

 

[Eksem]

Ah, som jag misstänkte så blev jag förvirrad av terminologin. Jag fick nämligen för mig att de templates som diskuterades här inte var templates utan statblocks, så jag tänkte att jag svarar och ser vad som händer

Templatesen i DnD4 är astrista, för övrigt. Jag tänkte göra en egen variant på Strahd, som nån slags wizard/vampire eller nåt sånt, men det blev skittråkigt och inte alls Strahd'igt.

 

[Bjorn]

Nu har jag ännu inte studerat hur monsterstats ser ut och funkar men jag måste personligen säga att jag tyckte det sätt som monster och fiender var konstruerar i DD3E var extremt smart och flexibelt.

Man kunde t.ex. på ett enkelt sätt som dessutom har fördelen att vara symetriskt med hur rollpersonerna är konstruerade skrädarsy en vanlig orc eller goblin i nästan oändliga varianter i och med att de och andra humanoida monster hade vanliga (antingen NPC eller PC) klasser.

/Bjorn

 

[Eksem]

Man kan fortfarande ge Class-features åt monster, på ungefär samma sätt som man multiklassar. DnD3 var möjligen väldigt flexibelt, och på många sätt säkert smart, men det som inte var så smart var att statblocks på högre nivåer kunde uppgå till en hel sida, varav ungefär en femtedel faktiskt var intressant i spel. Det var inte heller så smart att det enda som skilde ett monster av typ X från ett annat monster av typ X var HD, namnet och illustrationen.

Då har jag hellre ett system där en Orc känns som en Orc, än ett system där en Orc är lätt att göra om till något annat.