Realism
Alla förklaringar kanske inte är BRA, men det finns åtminstone någon sorts förklaring till vad som händer. tunga
Då får du hjälpa mig med några av mina större problem i Eon
Hur får min mumie förmågan att flyga och slita ut sina motståndares hjärtan med en handrörelse (och dra dem till handen) enbart genom ökad påläggning av nektrotropi?
Varför har bördiga, utvecklade pseudoeuropeiska länder som varit bebodda i tusentals år invånarantal liknande Sibiriens?
Hur gör jag när jag förtrollar ett svärd med hjälp av mjöl, is och och fyra citroner?
Varför följer inte de magiska ritualerna i lisch-uppslaget magireglerna?
Hur fasen ska man tolka höjningsslagsreglerna för att inte alla människor i världen som ägnar någon tid alls åt seriös träning ska bli övermäktiga jämfört med alla jäkla kända krigare och andra officiella karaktärer? (undantaget uråldriga superalver av typ Carwelan)
(Om jag är gnällig så förtjänade du det efter att ha sänkt diskussionen med allegorin om svartalven
)
Mer seriös del
"Coolhet" är väldigt subjektivt, och något som är väldigt inflationsbenäget. Magiska grejjer i D&D är oftast inte coolt, för deras största funktion är att ge en obligatorisk inkrementell bonus och alla äventyrare över lvl 1 har dem. Många av monstren är inte heller coola, för de är för konstiga, för platta, eller för mycket av kanonmat för det.
När jag på senaste Eon-mötet spelledde ett äventyr med viss Helms Deep-känsla fick jag en kommentar om att något var coolt. Det var inte trollen som släpade fram träd till murarna som belägringsstegar, det var inte horden av rasande tirakbärsärkar, det var inte den väldige binderakken med ett lagad och förstärkt trollkranium på skallen och en bruten jargbila som hanterades som en handyxa då han bankade ihjäl den jargiske kommendören, som överlevde mer än tio sekunder bara för att skölden såg till att han snarare dog av blunt trauma än huggskador.
Det som de tre spelarna tyckte var coolt var hur deras karaktärer snabbt utmattades när de stred i runda efter runda mot numerärt överlägsna motståndare, hur det och den ackumulerande Smärtan hotade att göra varje karaktär oanvändbar på en olycklig träff, hur allt som behövdes för att förlora sitt liv i striden var en olycklig träff i hjärtat eller huvudet. Det som föranledde kommentaren var att en av spelarna plötsligt insåg hur Smärtan han hade ackumulerat på de småskråmor som knappt ens passerat rustningen höll på att förta hans riddares hela stridsförmåga.
Realism är coolt och om det kan göras bra. Realism och coolhet motsäger inte varandra. Alla kommentarer om svartalver och dylikt tas som utslag av dålig förmåga att hitta på relevanta exempel
