Nekromanti Teatervana?
- Thread starter Kultkult
- Start date
w176
Förlorad dotter
Teater människor är väldigt kul att spela med och brukar helt enkelt vara väldigt modiga och uttrycksfulla spelare.
Däremot kan man ibland se att vissa teater människor hellre håller storyn och karaktären på en armlängds avstånd istället för att verkligen gå upp i rollen och berättelsen (Fast å andra sida finns det teatermänniskor som är raka motsatsen)
Däremot kan man ibland se att vissa teater människor hellre håller storyn och karaktären på en armlängds avstånd istället för att verkligen gå upp i rollen och berättelsen (Fast å andra sida finns det teatermänniskor som är raka motsatsen)
Har erfarenheter från amatörteatersällskap själv, har varit aktör såväl som regissör (vilket jag kände mig mer hemma som). Nästan alla jag spelat med har haft någon form av teaterbakgrund.
generellt kan amn väl säga att de jag träffat haft enkelt att ta till sig rollspelandet med själ och hjärta - lättare att skapa trovärdiga och framförallt udda och intressanta karaktärer, lättare för att ta initiativ, lättare att komma in i rollen... etc, etc.
generellt kan amn väl säga att de jag träffat haft enkelt att ta till sig rollspelandet med själ och hjärta - lättare att skapa trovärdiga och framförallt udda och intressanta karaktärer, lättare för att ta initiativ, lättare att komma in i rollen... etc, etc.
Man Mountainman
Storsvagåret
G
Guest
Guest
Min erfarenhet är lite delad. Jag har spelat med folk av god teatererfarenhet som spelat verkligen bra, men jag har även spelat med erfarna skådisar som inte alls tycker att rollspel är ett bra format för karaktärsspel. Samtidigt som vissa av mina spelare som inte alls har någon erfarenhet av teater eller liknande kickar rumpa när det gäller bra karaktärsgestaltning.
Väldigt olika det där...
Det finns dock ett problem. Ett problem jag har erfarenhet av själv. Vissa spelgrupper gillar inte det där med för djup gestaltning av sina gubbar. Det är säkert en medvetet val, och varför är upp till dom. När man då kanske bjuder in en, låt oss kalla denna för "teaterapa" så blir det totalkrasch! Teaterapan kan komma att ta ALLT utrymme och dom andra spelarna kommer mer eller mindre att försvinna
Bra balans är nyckelordet här, det finns tid och utrymme för allt...
Väldigt olika det där...
Det finns dock ett problem. Ett problem jag har erfarenhet av själv. Vissa spelgrupper gillar inte det där med för djup gestaltning av sina gubbar. Det är säkert en medvetet val, och varför är upp till dom. När man då kanske bjuder in en, låt oss kalla denna för "teaterapa" så blir det totalkrasch! Teaterapan kan komma att ta ALLT utrymme och dom andra spelarna kommer mer eller mindre att försvinna
Bra balans är nyckelordet här, det finns tid och utrymme för allt...
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Anekdotiskt inlägg: I mitt spelgäng finns det två deltagare med lång erfarenhet som amatörskådespelare. De brukar skapa genomtänkta rollpersoner med noggranna bakgrundsbeskrivningar och hålla RP-agerandet "in-character". Däremot är dessa spelares utspel under spelsessionerna inte annorlunda, förmodligen därför att spelgänget har en 25-årig tradition av pragmatiskt "low-key performance".
Intressant nog är det en tredje person, en helt utan egen skådespelarerfarenhet, som gör de mest djuplodande och udda rollpersonerna och som spelar ut RP-egenheterna i pedantisk detalj. Han är dock opera-entusiast, vilket kanske påverkar hans spelsätt.
Intressant nog är det en tredje person, en helt utan egen skådespelarerfarenhet, som gör de mest djuplodande och udda rollpersonerna och som spelar ut RP-egenheterna i pedantisk detalj. Han är dock opera-entusiast, vilket kanske påverkar hans spelsätt.
Dewil
Skrivbordsgeneral
Opera är ju inte direkt de små gesternas scenkonst.
Dewil, amatörsångare
Teaterfolk är da shit! De har massa gratis till rollspelandet när det gäller sätta sig in i roller och agera efter dem. De flesta har också ett invant tänk på vad som är bra för storyn.
Spelleda skådiar inget problem och ett par av dem som verkligen glatt överraskat mig som duktiga har haft sån bakgrund (en kille i radio senast, innan dess bl.a. teaterelever på konvent). Har raggat spelledare på det sättet också, typ "du som är bra improvisatör, du skulle inte lust att spelleda det här scenariot, här har du ett synopsis att titta på?". Det roliga är att de tillhör ofta de som förbereder sig mest inför speltillfället, man skulle ju tro att improvisatörer skydde förberedelser
Till rollspelsbaren på LinCon99 gjorde de flesta som brukade vara med annat (som LinCon99) och jag behövde skramla ihop nytt folk. Då värvade jag glatt inom Linköpings StudentSpex, främst från manus och skådis. Ett par av dem är fortfarande aktiva och nån har varit med och skrivit scenario med mig och alla var väldigt uppskattade som SL:s. Lite kul också att de kommer med mindre bagage i form av fördommar om hur man spelar.
Det man lätt glömmer i sammanhanget är att teaterfolk oftast inte bara är bra på att tänka på dramaturgin, vilket jag uppskattar i rollspel.
Självklart är det inte en garanterad regel, det dyker upp teaternissar som jag inte funkar att rollspela med, men de är ovanligare.
-Gunnar (Själv har jag pysslat en del på scen, men mycket mer som manusräv)
Spelleda skådiar inget problem och ett par av dem som verkligen glatt överraskat mig som duktiga har haft sån bakgrund (en kille i radio senast, innan dess bl.a. teaterelever på konvent). Har raggat spelledare på det sättet också, typ "du som är bra improvisatör, du skulle inte lust att spelleda det här scenariot, här har du ett synopsis att titta på?". Det roliga är att de tillhör ofta de som förbereder sig mest inför speltillfället, man skulle ju tro att improvisatörer skydde förberedelser
Till rollspelsbaren på LinCon99 gjorde de flesta som brukade vara med annat (som LinCon99) och jag behövde skramla ihop nytt folk. Då värvade jag glatt inom Linköpings StudentSpex, främst från manus och skådis. Ett par av dem är fortfarande aktiva och nån har varit med och skrivit scenario med mig och alla var väldigt uppskattade som SL:s. Lite kul också att de kommer med mindre bagage i form av fördommar om hur man spelar.
Det man lätt glömmer i sammanhanget är att teaterfolk oftast inte bara är bra på att tänka på dramaturgin, vilket jag uppskattar i rollspel.
Självklart är det inte en garanterad regel, det dyker upp teaternissar som jag inte funkar att rollspela med, men de är ovanligare.
-Gunnar (Själv har jag pysslat en del på scen, men mycket mer som manusräv)
*Fniss*
Och tränar rollspelsimpro så jag översätter t.o.m bitar av den typen av förberedelsetänk till rollspelet.
Men, men tycker trots det att det är lite lustigt hur mycket förberedelser man gör för impro och ibland tycker jag själv att det kan vara jätteskönt att ställa mig på scenen helt oförberedd.
Men åter till reflektionen över improvisatörerna som spelledare, så var det mycket förberedelser, men när de sedan kört har de flytit på som alla andra. En kompis i rollspelsbaren som förberedde plott-tankar innan konventet, men väl där gick på råimpro som alla andra, men det var en av killarna som kör mycket teatersport annars.
-Gunnar (som funderar på att gå på afterwork impro nästa fredag)
Jo, jag vet och är väll inte helt oerfaren när det gäller impro
Och tränar rollspelsimpro så jag översätter t.o.m bitar av den typen av förberedelsetänk till rollspelet. Men, men tycker trots det att det är lite lustigt hur mycket förberedelser man gör för impro och ibland tycker jag själv att det kan vara jätteskönt att ställa mig på scenen helt oförberedd.
Men åter till reflektionen över improvisatörerna som spelledare, så var det mycket förberedelser, men när de sedan kört har de flytit på som alla andra. En kompis i rollspelsbaren som förberedde plott-tankar innan konventet, men väl där gick på råimpro som alla andra, men det var en av killarna som kör mycket teatersport annars.
-Gunnar (som funderar på att gå på afterwork impro nästa fredag)
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
"Däremot kan man ibland se att vissa teater människor hellre håller storyn och karaktären på en armlängds avstånd istället för att verkligen gå upp i rollen och berättelsen"
Laurence Olivier och Dustin Hoffman medverkade som bekant båda i The Marathon Man. En dag kom Hoffman till studion fullkomligt slutkörd. Han hade gått utan sömn, mattat ut sig själv, för att leva sig in i rollen fullständigt. Olivier, som vid tillfället satt och blev sminkad, replikerade på sitt brittiska vis med orden "Ever tried acting?".
Detta sammanfattar på något vis klyftan mellan vad många rollspelare föreställer sig som "riktig inlevelse" och det faktiska skådespeleriets hantverk.
Laurence Olivier och Dustin Hoffman medverkade som bekant båda i The Marathon Man. En dag kom Hoffman till studion fullkomligt slutkörd. Han hade gått utan sömn, mattat ut sig själv, för att leva sig in i rollen fullständigt. Olivier, som vid tillfället satt och blev sminkad, replikerade på sitt brittiska vis med orden "Ever tried acting?".
Detta sammanfattar på något vis klyftan mellan vad många rollspelare föreställer sig som "riktig inlevelse" och det faktiska skådespeleriets hantverk.
nej, tyvärr. Har ingen som helslt vana av att speal med teaterfolk. Skulel dock inte ha något emot at ha någon med i gruppen. Eller ja, spelar väll egentligen med vem som helslt som vill lira rollspel..
Säkert så kan det var en bra tillgång att ha med lit teaterfolk i gruppen. De kan säkert lyfta gruppen en del.
Man Mountainman
Storsvagåret
Jag stör mig lite på vad som verkar vara ett grundantagande i den här tråden, nämligen att allt som behövs för att vara en bra rollspelare är att vara en bra karaktärsgestaltare.
Givetvis finns det andra aspekter av rollspelande som teatermänniskor inte borde vara bättre på än andra. Vad nytta har man av sin teatererfarenhet när det gäller karaktärsutveckling? När det gäller gruppdynamik? När det gäller problemlösning? När det gäller följsamhet gentemot spelledaren och spelgruppen? När det gäller att ta initiativ för att föra historien framåt? När det gäller metatänkande?
Och det är bara spelarna; för spelledaren är ju karaktärsgestaltning ännu mindre relevant.
/Dnalor
Givetvis finns det andra aspekter av rollspelande som teatermänniskor inte borde vara bättre på än andra. Vad nytta har man av sin teatererfarenhet när det gäller karaktärsutveckling? När det gäller gruppdynamik? När det gäller problemlösning? När det gäller följsamhet gentemot spelledaren och spelgruppen? När det gäller att ta initiativ för att föra historien framåt? När det gäller metatänkande?
Och det är bara spelarna; för spelledaren är ju karaktärsgestaltning ännu mindre relevant.
/Dnalor
Andra bonusar med Teatervana
Intressant:
-Karaktärsutveckling är sällsynt att man tänker på inom teatern. Jag har t.o.m nån gång fått argumetnera hårt på att jag ville ha sånna detaljer i agerandet av maken i "Ett dockhem", men det är schysst när det finns med i agerandet även om det är sällsynt.
-Gruppdynamik är väldigt vanligt att man övar på i teater och mycket impro som jag varit med om har element av samberättande.
-Problemlösning känar nog sällan aktörerna på, men har du varit i närheten av andra delar av teaterproduktion har du nästan garanterat stött på sånt (speciellt i att hantera aktörerna)
-Följsamhet mot spelgruppen och andra karaktärer brukar vara halva regiarbetet
-Insiativ i att föra historien frammåt är mer sällsynt om du inte suttit i manusproduktion eller kört impro med målformuleringar
-Metatänk får jag också hänvisa till manusarbete, eller för att vara mer korrekt främst synopsisarbete.
Och spelledarens karaktäresgestaltning kan man hänga hela plotter kring, en av mina första spelledarupplevelser byggde på just det och äventyret "Uppdrag i Mos Mossel" (minns jag rätt äventyret i Mutantboxen) byggde till stor del på en sån metadetalj.
-Gunnar (som självklart vet att man kan skaffa sig samma erfarenheter på många andra sätt också)
Intressant:
Grunnade lite på det och
-Karaktärsutveckling är sällsynt att man tänker på inom teatern. Jag har t.o.m nån gång fått argumetnera hårt på att jag ville ha sånna detaljer i agerandet av maken i "Ett dockhem", men det är schysst när det finns med i agerandet även om det är sällsynt.
-Gruppdynamik är väldigt vanligt att man övar på i teater och mycket impro som jag varit med om har element av samberättande.
-Problemlösning känar nog sällan aktörerna på, men har du varit i närheten av andra delar av teaterproduktion har du nästan garanterat stött på sånt (speciellt i att hantera aktörerna)
-Följsamhet mot spelgruppen och andra karaktärer brukar vara halva regiarbetet
-Insiativ i att föra historien frammåt är mer sällsynt om du inte suttit i manusproduktion eller kört impro med målformuleringar
-Metatänk får jag också hänvisa till manusarbete, eller för att vara mer korrekt främst synopsisarbete.
Och spelledarens karaktäresgestaltning kan man hänga hela plotter kring, en av mina första spelledarupplevelser byggde på just det och äventyret "Uppdrag i Mos Mossel" (minns jag rätt äventyret i Mutantboxen) byggde till stor del på en sån metadetalj.
-Gunnar (som självklart vet att man kan skaffa sig samma erfarenheter på många andra sätt också)
Man Mountainman
Storsvagåret
Re: Andra bonusar med Teatervana
Du pratar om gruppdynamik mellan skådespelare (antar jag); jag pratar om gruppdynamik mellan rollpersoner. Du pratar om att lösa praktiska problem i arbetet med att sätta upp en pjäs, jag pratar om problemen som rollpersonerna löser i ett äventyr. Du pratar om meta-teater-tänk, jag pratar om meta-rollspels-tänk.
Bara för att ett rollspelsmoment har en konceptuell motsvarighet i teatervärlden så betyder ju inte det att skicklighet på det ena medför skicklighet på det andra.
Besättningsmän på ett stort fartyg måste också visa följsamhet mot varandra, men ingen hävdar att det gör en bättre på att spela rollspel.
/Kalle
Men det är ju fel sorts gruppdynamik, fel sorts problemlösning, fel sorts följsamhet, fel sorts initiativ, fel sorts metatänk.
Du pratar om gruppdynamik mellan skådespelare (antar jag); jag pratar om gruppdynamik mellan rollpersoner. Du pratar om att lösa praktiska problem i arbetet med att sätta upp en pjäs, jag pratar om problemen som rollpersonerna löser i ett äventyr. Du pratar om meta-teater-tänk, jag pratar om meta-rollspels-tänk.
Bara för att ett rollspelsmoment har en konceptuell motsvarighet i teatervärlden så betyder ju inte det att skicklighet på det ena medför skicklighet på det andra.
Besättningsmän på ett stort fartyg måste också visa följsamhet mot varandra, men ingen hävdar att det gör en bättre på att spela rollspel.
/Kalle
Re: Andra bonusar med Teatervana
För mig har det klara likheter att berätta tillsammans på scen, kring rollspelsbordet eller t.o.m att använda i manusgruppen. Metatänket som jag har när jag skriver scenario om dramatisk struktur har jag har från manusarbete och filmstudier. Samma struktur som du har inom dramaturigin återfinns också i de flesta xp-system inom rollspelen, och andra spel har kapitel för att förklara hur sån utbyggnad funkar (eller är det bara PTA?). Gruppdynamiken på scen handllar både om mellan aktörer, men än mer mellan roller och på scen kan två skådisar skapa en gruppdynamik mellan rollerna utan att behöva ha det själva (men självklart underlättar gruppdynamik mellan spelare/aktörer mycket för att samma ska finnas mellan roller/rollpersoner).
Med det på intet sätt meningen att säga att man inte kan vara bra rollspelare utan att kunna teater, eller att man självklart har alla kunskaper för rollspel av teater. Men jag hittar fler relevanta erfarenhtespunker än gestaltandet.
Sedan försökte jag brasklappa själv när det gällde problemlösningen, borde hänvisat till att det handlade om manus och regi snarare än skådis (om du inte kör någon form av längre impro).
Personligen tror jag att lagidrottare säkert skulle kunna göra tajtare äventyrargrupper än hoppskramlade rollspelare, för de har övat på samspel mer... Gruppövningar är oftast generellt bra för gruppdynamik, även för rollspel.
-Gunnar (tycker att argumentet fel inte är så värst konstruktivt)
För mig har det klara likheter att berätta tillsammans på scen, kring rollspelsbordet eller t.o.m att använda i manusgruppen. Metatänket som jag har när jag skriver scenario om dramatisk struktur har jag har från manusarbete och filmstudier. Samma struktur som du har inom dramaturigin återfinns också i de flesta xp-system inom rollspelen, och andra spel har kapitel för att förklara hur sån utbyggnad funkar (eller är det bara PTA?). Gruppdynamiken på scen handllar både om mellan aktörer, men än mer mellan roller och på scen kan två skådisar skapa en gruppdynamik mellan rollerna utan att behöva ha det själva (men självklart underlättar gruppdynamik mellan spelare/aktörer mycket för att samma ska finnas mellan roller/rollpersoner).
Med det på intet sätt meningen att säga att man inte kan vara bra rollspelare utan att kunna teater, eller att man självklart har alla kunskaper för rollspel av teater. Men jag hittar fler relevanta erfarenhtespunker än gestaltandet.
Sedan försökte jag brasklappa själv när det gällde problemlösningen, borde hänvisat till att det handlade om manus och regi snarare än skådis (om du inte kör någon form av längre impro).
Personligen tror jag att lagidrottare säkert skulle kunna göra tajtare äventyrargrupper än hoppskramlade rollspelare, för de har övat på samspel mer... Gruppövningar är oftast generellt bra för gruppdynamik, även för rollspel.
-Gunnar (tycker att argumentet fel inte är så värst konstruktivt)
Re: Andra bonusar med Teatervana
Medhåll. Det finns många skärningspunkter mellan teater och rollspel - och att tala om "fel" sorts det ena eller det andra gynnar inte diskussion - och är dessutom inte vcidare snällt. vad vet Dnalor om hur t.ex min gamla teatergrupp funkade och hur de erfarenheterna hjälpt oss i rollspelandet?
Själv vill jag mena att allt från teambuilding till att arbeta i arbetslag till att utarbeta en teaterpjäs tillsammans med sina skådespelare kan gynna rollspelandet.
Medhåll. Det finns många skärningspunkter mellan teater och rollspel - och att tala om "fel" sorts det ena eller det andra gynnar inte diskussion - och är dessutom inte vcidare snällt. vad vet Dnalor om hur t.ex min gamla teatergrupp funkade och hur de erfarenheterna hjälpt oss i rollspelandet?
Själv vill jag mena att allt från teambuilding till att arbeta i arbetslag till att utarbeta en teaterpjäs tillsammans med sina skådespelare kan gynna rollspelandet.