Rising
Vila i frid
Re: Bossmonster
Meh. I SotC så är eventuellt på-ryggen-springande enbart en kosmetisk detalj. Det finns ingen skillnad på olika taggar förutom att vissa är högre och vissa är lägre. Jag tycker det är av yttersta vikt att det ska kännas annorlunda om man springer uppför drakens rygg eller om man håller upp en spegel framför medusan.
Det är här gameismen kommer in. I speliga system så försätts spelaren i sin rollperson. Generiska bonusar i form av +1 och +2 har ju ingen stämning eller dramatik inom sig. Det är ju mycket häftigare om ens val faktiskt innebär något som ger inlevelse och stämning.
Inte bara bättre-sämre, utan "det här är ett riskfullt val", "det här är ett val som distraherar min motståndare och köper oss tid", "det här är ett val som med tiden kan komma att ge oss ett övertag", osv.
---
Att samberätta hur man springer upp på drakryggar är inte dumt. Jag älskar det också (men jag vill inte göra det i ett Fatederivat, tack, utan hellre i ett spelsystem som är mer renodlat samberättande). Men det är en enorm skillnad på drakklättrande som en upplevelse (som det är i SotC och liknande spel) och som inlevelse (vilket det skulle vara i ett problemlösningsspel).
I den här tråden talade jag om det senare.
Meh. I SotC så är eventuellt på-ryggen-springande enbart en kosmetisk detalj. Det finns ingen skillnad på olika taggar förutom att vissa är högre och vissa är lägre. Jag tycker det är av yttersta vikt att det ska kännas annorlunda om man springer uppför drakens rygg eller om man håller upp en spegel framför medusan.
Det är här gameismen kommer in. I speliga system så försätts spelaren i sin rollperson. Generiska bonusar i form av +1 och +2 har ju ingen stämning eller dramatik inom sig. Det är ju mycket häftigare om ens val faktiskt innebär något som ger inlevelse och stämning.
Inte bara bättre-sämre, utan "det här är ett riskfullt val", "det här är ett val som distraherar min motståndare och köper oss tid", "det här är ett val som med tiden kan komma att ge oss ett övertag", osv.
---
Att samberätta hur man springer upp på drakryggar är inte dumt. Jag älskar det också (men jag vill inte göra det i ett Fatederivat, tack, utan hellre i ett spelsystem som är mer renodlat samberättande). Men det är en enorm skillnad på drakklättrande som en upplevelse (som det är i SotC och liknande spel) och som inlevelse (vilket det skulle vara i ett problemlösningsspel).
I den här tråden talade jag om det senare.