Teori, praktik, experiment, observation

[Rickard]

Nu slänger jag bara ut lösa tankar baserat på Har rollspelsteori gett er bättre upplevelser?.

För mig ser jag teori som en abstrakt nivå över praktik. Jag gör något praktiskt ("spelar fisktank") och sedan observerar jag resultatet och drar slutsatser som jag kan ta med mig eller till och med använda någon annanstans ("relationer i trianglar skapar lätt drama"). Det blir en fram och tillbaka, ofta med experiment. Nu för tiden spelar jag mest för att experimentera och observera resultatet. Jag tycker sådant är kul och att sedan kunna få dra slutsatser kring detta.

Nu tänker jag inte så mycket på att diskutera mina upplevelser, men tänker ni andra att ni lär er rollspel? Använder ni också dessa fyra ledord men kanske lutar mer åt att observera andra, läsa andras praktiska exempel eller är ni fullärd? Finns det andra sätt att lära sig. Kort sagt: hur lär ni er rollspel?

 

[Man Mountainman]

Nu för tiden spelar jag mest för att experimentera och observera resultatet.

Jag har verkligen inte systematiserat mitt lärande på nåt sånt sätt. Jag låter min eventuella utveckling ske organiskt. Allt annat hade nog känts som att lägga ner för mycket möda på något som ska vara en hobby.

Med det sagt sker väl ett visst mått av experimenterande naturligt i allt man gör. Man tillför ju ständigt nya idéer till sitt spelande.

De mest lärorika episoderna är när saker går snett, när spelet blir dåligt eller mindre bra än man hade hoppats. Då kan jag ligga och grubbla rätt länge över skälet till misslyckandet och hur man kan undvika det nästa gång. På det sättet inbillar jag mig att jag fått en hel del nya insikter.

 

[entomophobiac]

Jag spelar också rollspel för att experimentera. Min grundidé under många år har varit att inte spela samma sak två gånger. Har inte alltid levt upp till det, och har under perioder haft rätt långa rollspelspauser, men det som inspirerar mig är sällan rent teoretiska spörsmål utan praktiska frågeställningar kring spelandet.

Exempel på experiment:

• Vad händer om hela konflikten finns inom gruppen? (Ledde till hovintrigsexperiment.)
• Om vi tar ett historiskt skeende som är linjärt, men också sekundärt, och ni försöker sko er på dess konsekvenser så mycket som cyniskt möjligt? (Konventsscenariot Gustav måste dö)
• Om ni spelar skyttesluskar i andra världskriget, som skall hålla käften och följa order, och dessutom ur ett tyskt perspektiv (med "tyskarna som krigets första offer"-resonemanget)? (Konventsscenariot Fyra StuG och en Scho-Ka-Kola)
• Om ni får spela både händelsen som leder till mord, och mordutredarna? (Death and Police Tape)
• Om det är en generator som skapar monster utefter lite olika ramar, på en löjligt enkel regelbas? (Best)
• Om systemet är till för att berätta (förvånansvärt icke-sexistiska) Sword & Sorcery-historier? (solosystem som inte är klart än; Mourne)
• Om ni får uppleva hur riktiga onda människor fungerar, långt från alla Hollywood-stereotyper? (konventsscenariot Onda människor, som inte är helt klart än)
• Om vi bygger en kampanj för en jättestor spelgrupp? (min nuvarande Ravnica-kampanj i D&D 5E, även om gruppen sakta krymper; som väntat)
• Om vi spelar en kampanj baserad på konspirationsteorier? (Conspiracy X)

Eftersom jag normalt spelar ganska ofta, minst en gång i veckan, så är det alltid upplevelsen runt bordet det kretsar kring. Vissa experiment funkar, andra funkar inte eller ger inte de resultat som förväntas. Det spelar oftast inte så stor roll, för vi har skitkul i alla fall.

Men varje experiment ger lite mer information om vad som funkar i just den gruppen, och lär mig också mer om hur olika spelare eller hur olika personkemi påverkar parametrarna i spelet. Bland det mest intressanta är mastodontkampanjen i Ravnica, som började med 11 spelare, och idag har 6-7 spelare. Alla problem som uppstått i den gruppen går att koka ned till mänsklig interaktion--gruppens storlek har måhända gjort dessa problem mer sannolika, men det är verkligen inte antalet personer som skapat oreda. Vilket är precis motsatsen till vad jag trodde skulle hända.

 

[Khan]

Jag brukar exprimentera en del. Särskilt när jag skriver scenarion. Jag har testat att skriva krankskt deckaräventyr, att skriva ren sandlåda, att skriva ett rimlig räls, att skriva helt pilar inåt, helt pilar utåt, och så vidare. När det väl är vid bordet blir det inte lika uppenbart - där är det vanligare att vi testar ett flummigt indielir och ser vad det ger. Efteråt blir det mer fritt associerande kring vad vi gillar och inte, snarare än någon sorts hypotes -> experiment -> resultat -> omforma hypotes.

Men jag har lärt mig massor på att testa nytt, helt klart. På konvent, inte minst.

 

[entomophobiac]

När jag tänker på det så spelar jag nog rollspel efter ungefär samma mall som resonemanget i "rapid prototyping":

1. Börja med en frågeställning eller teori. "Vore det inte kul om ..."
2. Bygg minsta möjliga prototyp (fuska så mycket du kan).
3. TESTA!
4. Utvärdera.
5. Släng i papperskorgen.

På grund av det har det varit totalt icke-intuitivt för mig att försöka renskriva one-shots, för jag ser dem som "förbrukade" när de spelats.

 

[Dr_Dängrot]

Nu tänker jag inte så mycket på att diskutera mina upplevelser, men tänker ni andra att ni lär er rollspel? Använder ni också dessa fyra ledord men kanske lutar mer åt att observera andra, läsa andras praktiska exempel eller är ni fullärd? Finns det andra sätt att lära sig. Kort sagt: hur lär ni er rollspel?

Jag lär mig till ett hundra procent genom visualisering och praktiserande .

För att dra ett någorlunda dumt exempel men man lär sig inte köra bil genom att läsa böcker man lär sig att köra bil genom att sätta sig bakom ratten .

 

[krank]

Jag var på väg att skriva att jag inte experimenterar alls längre eftersom jag i princip inte spelar rollspel, men det är ju inte sant. Jag har en viss spelstil / typ av scenario/kampanj som något slags målbild, och allt skapande jag gör är egentligen ett kontinuerligt "agil utveckling"-testande av verktyg för att skapa sådana scenarier/kampanjer.

Jag skriver ett spel, med alla knep och verktyg jag hittills kommit på.
Jag testar att skriva ett eller flera äventyr till spelet, ser om dess verktyg funkar.
Upptäcker att något saknas, eller behöver tweakas.
Funderar på ett nytt verktyg, konstruerar det, testar det genom att se ifall det problem jag upplevde fortfarande finna.
Skriver ett nytt spel, med en ny uppsättning verktyg (mestadels baserade på föregående spels verktyg)

Så eftersom det jag framför allt "lär mig" är att skapa verktyg för det som sker utanför spelbordet så "behöver" jag inte spela rollspel för att testa dem. Jag behöver bara… skapa äventyr, och så. Typ.

 

[Skarpskytten]

Jag lär mig rollspel genom att läsa dem, spela dem, och läsa om rollspel, både enskilda spel och teori (brett tolkat).

För mig har det sista åtta åren ungefär mycket kretsat kring att förstå och sätta ord på mina preferenser som SL och spelare (de är olika). Detta har skett i en växelverkan mellan spelande och läsande (både av böcker och moduler samt forum och bloggar).

Jag känner igen mig i det @Man Mountainman säger, fast jag kanske inte tänkt lika mycket i termer av "vad misslyckades" utan mer "varför tycker jag tradspel (som jag spelat sedan 1984) är trist och vad är det jag tycker är kul istället". Särskilt mycket har jag väl inte experimenterat, men jag har vidgat mina vyer en del, både genom spelande och bara läsande.

 

[w176]

Jag håller i stora drag med men jag tycket det också finns en social dimension av lärande processen.

Mycket av intrycken kommer från andra. Soel designade av någon annan, spelleda av någon annnan, spelade med andra spelare, att jag dpelett gör en grupp spelare, att jag anakyserar spelet med andra via diskussion, jag läser andras analyser, jag går feedback av andra för de jag skriver, designar, spelleder och spelat.

Det är inget ensamt jobb på kammaren, utan intryck och samspel med andra.

 

[Rangertheman]

Likt @Man Mountainman är jag inte så strukturerad i mitt testande. Både t.ex. Fate och PbtA har gett mig mycket som jag använder i andra spel, men har jag någon nytta av teoribyggena som lett fram till de systemen? Nja, högst tveksamt. Sedan är det säkert skillnad om jag skulle bygga ett eget system. Då hade "förarbetena" varit betydligt mer användbara.