Man Mountainman
Storsvagåret
Har ni någonsin tänkt på att vissa T6:or har prickar, medan andra har siffror? Nu skulle man förstås kunna mena, att detta är ett helt godtyckligt fenomen; trots allt betecknar ju både prickorna och siffrorna samma sak, nämligen tal, enheter i mängden av naturliga tal mellan ett (1) och sex (6). Men redan här börjar frågorna hopa sig, för eftersom man bevisligen (se förra meningen) kan beteckna ett givet tal, till exempel 6 (sex) både med en siffra ("6") och en rad bokstäver, 's', 'e', 'x', som tillsammans bildar ordet "sex", så tycker man att det borde kunna existera även T6:or där siffrorna är utskrivna medelst bokstäver: "ett", "två" osv upp till redan nämnda "sex".
Prickarna är i sammanhanget än mer mystiska, för de används normalt inte i några andra sammanhang än just på tärningar för att beteckna motsvarande tal. Trots detta är de väldigt naturliga och intuitiva; de kan, för att använda Charles Sanders Pierces terminologi, anses vara "ikoner" i motsats till de "symboler" som orden och siffrorna utgör.
Om vi skulle våga oss på, även om detta kan vara att tillämpa en struktur där ingen finnes, att ordna de möjliga sätten att representera siffror i en hierarki, från "närmast" talen i sig till "längst bort" från dem, kanske vi finner, att det är prickarna som är "närmast" i kraft av sin ikonicitet. Därpå följer siffrorna, som åtminstone i historisk bemärkelse utgör försök att avbilda talen (ettan är ett enkelt streck, tvåan utgör en båge följt av ett streck, trean utgörs av två streck och en båge, osv.) Slutligen har vi orden, vars förhållande till sina referenter, som redan de Saussure lärde, är fullständigt godtyckliga: särskilt eftersom vi sedan länge i historiens mörker förlorat de etymologiska samband, som kanske en gång sammanband ordet "fem" med ordet för en hand (fem fingrar), ordet "tio" med ordet för två händer och så vidare (men betänk att latinets "digitus" betyder både "siffra" och "finger")
Vi ser med andra ord att tärningarna tycks sträva mot ikonicitet. Men detta lämnar oklart den största frågan: varför har inte alla tärningar prickar? Varför finns det några som kompromissar med ikoniciteten? Här kunde det vara på sin plats att erinra sig, att ordet "siffra" är besläktat med "schiffer", som betecknar ett system för att göra ett budskap oläsligt för alla utom dem som har "nyckeln". Kan vi då våga oss på hypotesen att siffer-T6:or ruvar på ett dolt budskap, som väntar på sin "nyckel"? Vad skulle denna "nyckel" kunna vara?
En ledtråd kan hämtas från Freuds psykoanalys. Även här talas det om "schiffer" som måste avkodas, nämligen i form av patientens drömmar, som utgör kodade budskap från det undermedvetna. Kan den sifferbeklädda T6:an vara ett slags "rollspelets undermedvetna". Medan prick-T6:an svarar mot det medvetna Jaget (das Ich) i all dess självgivenhet (intuitiva omedelbarhet), svarar siffer-T6:an mot det mörka Detet (das Es). Siffer-T6:or är alltså ett försök av rollspelshobbyns Det att kommunicera sina mörka begär. Men vad är detta mörka begär? Här kan jag bara våga mig på en gissning: är inte varje rollspelares hemliga, undantryckta dröm att spela GURPS? Vi talar om spelighet, friform och samberättande, men innerst inne längtar vi efter tvåhundra sidor fordonsregler som kräver kunskap i partiella differentialekvationer för att lösa.
Det ovanstående är förstås bara en framkastad hypotes, ett första steg på vägen. Jag uppmuntrar alla andra teoretiker på forumet att arbeta vidare på den stig jag antytt, och kanske nå botten på problemet om T6:an.
Prickarna är i sammanhanget än mer mystiska, för de används normalt inte i några andra sammanhang än just på tärningar för att beteckna motsvarande tal. Trots detta är de väldigt naturliga och intuitiva; de kan, för att använda Charles Sanders Pierces terminologi, anses vara "ikoner" i motsats till de "symboler" som orden och siffrorna utgör.
Om vi skulle våga oss på, även om detta kan vara att tillämpa en struktur där ingen finnes, att ordna de möjliga sätten att representera siffror i en hierarki, från "närmast" talen i sig till "längst bort" från dem, kanske vi finner, att det är prickarna som är "närmast" i kraft av sin ikonicitet. Därpå följer siffrorna, som åtminstone i historisk bemärkelse utgör försök att avbilda talen (ettan är ett enkelt streck, tvåan utgör en båge följt av ett streck, trean utgörs av två streck och en båge, osv.) Slutligen har vi orden, vars förhållande till sina referenter, som redan de Saussure lärde, är fullständigt godtyckliga: särskilt eftersom vi sedan länge i historiens mörker förlorat de etymologiska samband, som kanske en gång sammanband ordet "fem" med ordet för en hand (fem fingrar), ordet "tio" med ordet för två händer och så vidare (men betänk att latinets "digitus" betyder både "siffra" och "finger")
Vi ser med andra ord att tärningarna tycks sträva mot ikonicitet. Men detta lämnar oklart den största frågan: varför har inte alla tärningar prickar? Varför finns det några som kompromissar med ikoniciteten? Här kunde det vara på sin plats att erinra sig, att ordet "siffra" är besläktat med "schiffer", som betecknar ett system för att göra ett budskap oläsligt för alla utom dem som har "nyckeln". Kan vi då våga oss på hypotesen att siffer-T6:or ruvar på ett dolt budskap, som väntar på sin "nyckel"? Vad skulle denna "nyckel" kunna vara?
En ledtråd kan hämtas från Freuds psykoanalys. Även här talas det om "schiffer" som måste avkodas, nämligen i form av patientens drömmar, som utgör kodade budskap från det undermedvetna. Kan den sifferbeklädda T6:an vara ett slags "rollspelets undermedvetna". Medan prick-T6:an svarar mot det medvetna Jaget (das Ich) i all dess självgivenhet (intuitiva omedelbarhet), svarar siffer-T6:an mot det mörka Detet (das Es). Siffer-T6:or är alltså ett försök av rollspelshobbyns Det att kommunicera sina mörka begär. Men vad är detta mörka begär? Här kan jag bara våga mig på en gissning: är inte varje rollspelares hemliga, undantryckta dröm att spela GURPS? Vi talar om spelighet, friform och samberättande, men innerst inne längtar vi efter tvåhundra sidor fordonsregler som kräver kunskap i partiella differentialekvationer för att lösa.
Det ovanstående är förstås bara en framkastad hypotes, ett första steg på vägen. Jag uppmuntrar alla andra teoretiker på forumet att arbeta vidare på den stig jag antytt, och kanske nå botten på problemet om T6:an.
