Jag skulle föredra att bygga vidare på samma koncept som för Gudomlig Intervention. Att införa nya färdigheter är oftast för besvärligt, särskilt om man redan har en religiös person som borde kunna be.
Jag tycker även att enbart qadosh borde ha betydelse för hur bra man ber, för det borde enbart vare ens trogenhet till guden som räknas, inte hur bra man formulerar bönen, vilket ett högt färdighetsvärde skulle indikera på.
Dessutom så tycker jag att man inte borde ha så pass stor kontroll över vad som händer med en bön som med vad man har vid besvärjelser och där med även de bönesystem som du föreslår. Exempelvis så borde en bön i strid göra så att guden ingriper på ett sätt som passar dess natur, vilekt är upp till spelledaren. Martari skulle kanske ge någon svärdskämpe på rätt sida en bonus eller passande effekt som kan hjälpa. En bön till Jordmodern (?) när man sitter hukad vid sidan om sin döende vän skulle kanske ge honom en nivå enklare på dödsslaget, eller någon form av läkande effekt.
Jag tycker även att enbart qadosh borde ha betydelse för hur bra man ber, för det borde enbart vare ens trogenhet till guden som räknas, inte hur bra man formulerar bönen, vilket ett högt färdighetsvärde skulle indikera på.
Dessutom så tycker jag att man inte borde ha så pass stor kontroll över vad som händer med en bön som med vad man har vid besvärjelser och där med även de bönesystem som du föreslår. Exempelvis så borde en bön i strid göra så att guden ingriper på ett sätt som passar dess natur, vilekt är upp till spelledaren. Martari skulle kanske ge någon svärdskämpe på rätt sida en bonus eller passande effekt som kan hjälpa. En bön till Jordmodern (?) när man sitter hukad vid sidan om sin döende vän skulle kanske ge honom en nivå enklare på dödsslaget, eller någon form av läkande effekt.