sluper
Swordsman
*en belyst sluper tackar* [NT]
.
.
Nekromanti test
- Thread starter Littel Horror1
- Start date
sluper
Swordsman
fett med [OT]
betydelsen av egotrippar & klubbar för inbördes beundran får aldrig underskattas...
betydelsen av egotrippar & klubbar för inbördes beundran får aldrig underskattas...
Nightowl
Champion
Re: Skräckdiskution
Varför skräcksnobbismen? Enkelt.
Hört ordet "backlash"?
Den kanske vanligaste formen av "dåliga rollspelare", dvs. folk som förstör för andra spelare vid bordet (oftast genom rent egoistiskt beteende och brist på hyfs) var powergamers som gick över styr. Den _riktiga_, enkla definitionen på en powergamer är helt enkelt en spelare som vill ha en mäktig karaktär (antagligen som någon sorts ställföreträdande egoboost). Att folk envisas att beteckna det som ett invektiv är antagligen kopplat till detta, men jag har spelat med ett flertal spelare som varit "powergamers" och därför inte varit... kobolder (usch, hatar det invektivet).
I alla fall, när rollspel befann sig i sin barndom var de flesta jobbiga rollspelare jobbiga powergamers, så de blev ett särskilt problem som debatterades ad nauseam i de fora som fanns tillgängliga för rollspelare på den tiden.
När det första skräckspelet kom - Call of Cthulhu - var det ett spel där man inte blir mäktig på samma sätt som i tidigare existerande spel. Man kan i värsta fall "lyckas" överleva, i bästa fall "lyckas" besegra "the cult of the week". En powergamer får välja nya vägar, och de mer enkelspåriga powergamers som brukar förstöra för resten av gänget brukar inte gilla sånt, så de undvek spelet.
Alltså blev det så att de som av skräck för gruppens elakingar undvek powergamers, så blev Call en fristad.
Liknande spel har fått liknande auror - i en grupp spelare som är helt besatta av AD&D hittar man samma känslor för Ravenloft, t.ex. - de som spelar det hävdar att det minsann inte går ut på att slå ihjäl monster och hitta skatter, i motsats till de där (näsan i vädret) _powergaminggänget_ som spelar i (hmmmf!) Forgotten Realms.
När sedan White Wolf kom med sin serie _påstådda_ skräckspel som egentligen var något helt annat (utom _möjligtvis_ Vampire i början) kunde saker ha förändrats, eftersom de är _suveräna_ för powergamare. Faktum var dock att helt andra rollspelare gillade dem också - och jag har en idé om saken som är värt en annan tråd (och en eloge till White Wolf, för övrigt) - och de förde med sig bilden om att det var för de _seriösare_ spelarna (skräck = seriöst).
Så nu kunde glada powergamers låta sin bloodboostade 3e generationens Brujah röja vilt, men han spelade vid Gud ett _skräckspel_, så han måste vara seriös, eller? Folk som inte var powergamers men ändå gillade White Wolf (finns som sagt andra skäl) visste naturligtvis att det berodde på hur man spelade fanskapet, men det var en intern grej (jämför med AD&D-klicken ovan och gruffet mellan fans av olika kampanjvärldar).
Alltså: Tack vare sin natur och sin historia har skräckspel en gloria (delvis förtjänt) av spel där man inte kan powergama, och eftersom det är ett oerhört tabu i det flesta kretsar, så blev det så att, tja, skräckspelare är "seriösare" än andra.
Nightowl, teoretisk som fan just nu
"Jag är inte alls konstruktiv, bara glad!"
Vindhand, rollspel.nu-veteran
Varför skräcksnobbismen? Enkelt.
Hört ordet "backlash"?
Den kanske vanligaste formen av "dåliga rollspelare", dvs. folk som förstör för andra spelare vid bordet (oftast genom rent egoistiskt beteende och brist på hyfs) var powergamers som gick över styr. Den _riktiga_, enkla definitionen på en powergamer är helt enkelt en spelare som vill ha en mäktig karaktär (antagligen som någon sorts ställföreträdande egoboost). Att folk envisas att beteckna det som ett invektiv är antagligen kopplat till detta, men jag har spelat med ett flertal spelare som varit "powergamers" och därför inte varit... kobolder (usch, hatar det invektivet).
I alla fall, när rollspel befann sig i sin barndom var de flesta jobbiga rollspelare jobbiga powergamers, så de blev ett särskilt problem som debatterades ad nauseam i de fora som fanns tillgängliga för rollspelare på den tiden.
När det första skräckspelet kom - Call of Cthulhu - var det ett spel där man inte blir mäktig på samma sätt som i tidigare existerande spel. Man kan i värsta fall "lyckas" överleva, i bästa fall "lyckas" besegra "the cult of the week". En powergamer får välja nya vägar, och de mer enkelspåriga powergamers som brukar förstöra för resten av gänget brukar inte gilla sånt, så de undvek spelet.
Alltså blev det så att de som av skräck för gruppens elakingar undvek powergamers, så blev Call en fristad.
Liknande spel har fått liknande auror - i en grupp spelare som är helt besatta av AD&D hittar man samma känslor för Ravenloft, t.ex. - de som spelar det hävdar att det minsann inte går ut på att slå ihjäl monster och hitta skatter, i motsats till de där (näsan i vädret) _powergaminggänget_ som spelar i (hmmmf!) Forgotten Realms.
När sedan White Wolf kom med sin serie _påstådda_ skräckspel som egentligen var något helt annat (utom _möjligtvis_ Vampire i början) kunde saker ha förändrats, eftersom de är _suveräna_ för powergamare. Faktum var dock att helt andra rollspelare gillade dem också - och jag har en idé om saken som är värt en annan tråd (och en eloge till White Wolf, för övrigt) - och de förde med sig bilden om att det var för de _seriösare_ spelarna (skräck = seriöst).
Så nu kunde glada powergamers låta sin bloodboostade 3e generationens Brujah röja vilt, men han spelade vid Gud ett _skräckspel_, så han måste vara seriös, eller? Folk som inte var powergamers men ändå gillade White Wolf (finns som sagt andra skäl) visste naturligtvis att det berodde på hur man spelade fanskapet, men det var en intern grej (jämför med AD&D-klicken ovan och gruffet mellan fans av olika kampanjvärldar).
Alltså: Tack vare sin natur och sin historia har skräckspel en gloria (delvis förtjänt) av spel där man inte kan powergama, och eftersom det är ett oerhört tabu i det flesta kretsar, så blev det så att, tja, skräckspelare är "seriösare" än andra.
Nightowl, teoretisk som fan just nu
"Jag är inte alls konstruktiv, bara glad!"
Vindhand, rollspel.nu-veteran
MidNight
Swordsman
Re: Skräckdiskution
Mycket bra. För sent för vettig respons, men definitivt värt att ta upp i en ny tråd. Gör det!
//MiDNiGHT.
Mycket bra. För sent för vettig respons, men definitivt värt att ta upp i en ny tråd. Gör det!
//MiDNiGHT.
Missförståndets nakenhet
Nightowl, förlåt om jag uttryckte mig med rakbladskant
i mitt förra inlägg. Det såg säkert ut som jag tog
negativt åt mig av vad du skrivit, men detta var fel
faktiskt och inte min mening. Sorry.
Förresten är det här mitt 200:e så jag firar väll med
en öl eller nått sen, jag skickar en till dej Nigthowl ;-)
/Alexander Gyhlesten
This is my dice. There´s many like it, but this one´s mine
Nightowl, förlåt om jag uttryckte mig med rakbladskant
i mitt förra inlägg. Det såg säkert ut som jag tog
negativt åt mig av vad du skrivit, men detta var fel
faktiskt och inte min mening. Sorry.
Förresten är det här mitt 200:e så jag firar väll med
en öl eller nått sen, jag skickar en till dej Nigthowl ;-)
/Alexander Gyhlesten
This is my dice. There´s many like it, but this one´s mine
Ximnipot69
Swordsman
Ska nog testa detta, men jag håller med er andra: det ställer en hel del krav på SL och spelarna. Har man bara en sjysst spelgrupp så klarar man sig nog.
(o0)
/1i\
(o0)
/1i\
Nightowl
Champion
Re: Missförståndets nakenhet
No hard feelings.
(Lustigt att någon som har:
This is my dice. There´s many like it, but this one´s mine
som sig kallar sig friformsfascist, förresten. ;-)
Nightowl, regelkommunist, som tyvärr är nykterist numera. Men är det folkbärs, så...
"Jag är inte alls konstruktiv, bara glad!"
Vindhand, rollspel.nu-veteran
No hard feelings.
(Lustigt att någon som har:
This is my dice. There´s many like it, but this one´s mine
som sig kallar sig friformsfascist, förresten. ;-)
Nightowl, regelkommunist, som tyvärr är nykterist numera. Men är det folkbärs, så...
"Jag är inte alls konstruktiv, bara glad!"
Vindhand, rollspel.nu-veteran
Szandor
Swordsman
Re: Skräckdiskution
Jag ställer mig lätt road till detta inlägg, det känns som ett försvarstal
från någon som inte blivit angripen.
Avsikten med mitt inlägg var att knyta an diskutionen till det forum där den
låg, skräck. För att göra detta måste skräck implementeras i argumentationen
om rollspelares utveckling som rollspelare och detta, ansåg jag, var ett
enkelt och smärtfritt sätt att göra det på.
Jag menade inte att vara "skräcksnobbist", som du utryckte det, ej heller
att återigen dra upp skräckpsykologi kontra rollspel. Förlåt om detta
misstolkades, det var inte min mening. Jag har inte tid just nu för en
maratondebatt.
Jag vill även passa på att definiera vad jag menar med "skräckrollspel" så
att vi kan undvika missförstånd.
Skräckrollspel är ett sätt att spela rollspel på som berör spelarnas rädslor
och drar fram desamma.
"När han inte längre kan låta bli."
Är det enbart viljan som bör avgöra eller finns det andra faktorer?
"Individuellt och förhoppningsvis till det bättre."
Känns lite åsiktstomt. Du tycker inget i frågan?
"Skräckrollspel är inget universalmedel till att bli en bättre människa.
Skräckrollspel är bara ett möjligt stimuli bland många andra."
Det är sant. Inom rollspel dock innehar den en lite säregen plats, till viss
del jämförbar med skräckfilmer, eftersom den ofta berör på ett djupare plan.
"Det finns psykologer och biologer som hävdar att skräck är bra för
människosläktet som helhet och för individen. Det håller individen skärpt
och "rensar blodet" så att säga."
En del av självbevarelsedriften helt enkelt, tillsammans med reflexen att
väta på sig vid extrem rädsla.
"Åtminstone finns det ett behov av skräck. Annars hade skräckisar inte
gått så bra på bio och folk hade inte åkt berg-och-dalbanor så mycket."
Man vill "lätta på trycket" och, under kontrollerade former, bli skrämd.
"Skräck fungerar också som som en social ritual - människor som upplever
skräck tillsammans har en tendens att knytas hårdare till varandra."
Vilket gör att ett bra skräckäventyr kan upplevas som extra bra i efterhand.
Ett skräckäventyr utan inre konflikter kan vara ett bra sätt att styrka en
spelargrupp eftersom de då står inför en gemensam inre fiende. För att klara
sig har de bara varandra att vända sig till. För mycket av den varan kan
dock resultera i elitism, det är en teknik som bör användas sparsamt. Man
upprättar ett visst mått av tolerans efter en tid, för att använda
medicinska termer (och för att få ett ypperligt tillfälle att jämföra
rollspel med knark).
"Därmed är inte sagt att skräck är ett måste för att kunna utvecklas.
Vissa individer har inte samma behov av skräck som andra. Så skräck i
kontrollerade former är och förblir ett stimuli bland många andra som kan
eller inte kan vara bra för individen."
Jag tror inte att skräck är ett måste så mycket som det är ofrånkomligt.
Rädsla upplevs av alla och är, som du säger; "...obunden till genre,
åldersgrupp, kön, erfarenhet, socialt skikt et cetera.". Sen kan man ju
alltid diskutera i vilka magnituder, men jag anser att det fortfarande är
ofrånkomligt.
"Men det är också allt som finns att säga om skräck. Skräck är obunden
till genre, åldersgrupp, kön, erfarenhet, socialt skikt et cetera."
Vilket gör det till ett underbart medium och teknik inom rollspel.
"Det enda jag kan säga är att de rollspelare som huvudsakligen spelar
skräckrollspel ofta (men inte alltid) anser sig som "finare" än andra
spelare."
Vilket antagligen dels har att göra med toleransen men också en god dos
"jag-undersöker-saker-och-använder-hjärnan-istället-för-att-slakta-monster"-
attityd.
"Så, följdfrågan blir "varför skräcksnobbism?""
Jag vet inte. Varför snobbism överhuvudtaget, och vad har det egentligen att
göra med inlägget?
/staffan
szandor@szandor.com
Tel: 073-695 05 19
Fnuppa: 3 blobbar
Jag ställer mig lätt road till detta inlägg, det känns som ett försvarstal
från någon som inte blivit angripen.
Avsikten med mitt inlägg var att knyta an diskutionen till det forum där den
låg, skräck. För att göra detta måste skräck implementeras i argumentationen
om rollspelares utveckling som rollspelare och detta, ansåg jag, var ett
enkelt och smärtfritt sätt att göra det på.
Jag menade inte att vara "skräcksnobbist", som du utryckte det, ej heller
att återigen dra upp skräckpsykologi kontra rollspel. Förlåt om detta
misstolkades, det var inte min mening. Jag har inte tid just nu för en
maratondebatt.
Jag vill även passa på att definiera vad jag menar med "skräckrollspel" så
att vi kan undvika missförstånd.
Skräckrollspel är ett sätt att spela rollspel på som berör spelarnas rädslor
och drar fram desamma.
"När han inte längre kan låta bli."
Är det enbart viljan som bör avgöra eller finns det andra faktorer?
"Individuellt och förhoppningsvis till det bättre."
Känns lite åsiktstomt. Du tycker inget i frågan?
"Skräckrollspel är inget universalmedel till att bli en bättre människa.
Skräckrollspel är bara ett möjligt stimuli bland många andra."
Det är sant. Inom rollspel dock innehar den en lite säregen plats, till viss
del jämförbar med skräckfilmer, eftersom den ofta berör på ett djupare plan.
"Det finns psykologer och biologer som hävdar att skräck är bra för
människosläktet som helhet och för individen. Det håller individen skärpt
och "rensar blodet" så att säga."
En del av självbevarelsedriften helt enkelt, tillsammans med reflexen att
väta på sig vid extrem rädsla.
"Åtminstone finns det ett behov av skräck. Annars hade skräckisar inte
gått så bra på bio och folk hade inte åkt berg-och-dalbanor så mycket."
Man vill "lätta på trycket" och, under kontrollerade former, bli skrämd.
"Skräck fungerar också som som en social ritual - människor som upplever
skräck tillsammans har en tendens att knytas hårdare till varandra."
Vilket gör att ett bra skräckäventyr kan upplevas som extra bra i efterhand.
Ett skräckäventyr utan inre konflikter kan vara ett bra sätt att styrka en
spelargrupp eftersom de då står inför en gemensam inre fiende. För att klara
sig har de bara varandra att vända sig till. För mycket av den varan kan
dock resultera i elitism, det är en teknik som bör användas sparsamt. Man
upprättar ett visst mått av tolerans efter en tid, för att använda
medicinska termer (och för att få ett ypperligt tillfälle att jämföra
rollspel med knark).
"Därmed är inte sagt att skräck är ett måste för att kunna utvecklas.
Vissa individer har inte samma behov av skräck som andra. Så skräck i
kontrollerade former är och förblir ett stimuli bland många andra som kan
eller inte kan vara bra för individen."
Jag tror inte att skräck är ett måste så mycket som det är ofrånkomligt.
Rädsla upplevs av alla och är, som du säger; "...obunden till genre,
åldersgrupp, kön, erfarenhet, socialt skikt et cetera.". Sen kan man ju
alltid diskutera i vilka magnituder, men jag anser att det fortfarande är
ofrånkomligt.
"Men det är också allt som finns att säga om skräck. Skräck är obunden
till genre, åldersgrupp, kön, erfarenhet, socialt skikt et cetera."
Vilket gör det till ett underbart medium och teknik inom rollspel.
"Det enda jag kan säga är att de rollspelare som huvudsakligen spelar
skräckrollspel ofta (men inte alltid) anser sig som "finare" än andra
spelare."
Vilket antagligen dels har att göra med toleransen men också en god dos
"jag-undersöker-saker-och-använder-hjärnan-istället-för-att-slakta-monster"-
attityd.
"Så, följdfrågan blir "varför skräcksnobbism?""
Jag vet inte. Varför snobbism överhuvudtaget, och vad har det egentligen att
göra med inlägget?
/staffan
szandor@szandor.com
Tel: 073-695 05 19
Fnuppa: 3 blobbar
Krille
Super Moderator
Skräckens anatomi
""Individuellt och förhoppningsvis till det bättre."
Känns lite åsiktstomt. Du tycker inget i frågan?"
Jag tycker precis vad jag säger. Varje människa är en individ. Att säga att skräckrollspel utvecklar alla människor till det bättre vore förmätet av mig att säga.
"Det är sant. Inom rollspel dock innehar den en lite säregen plats, till viss del jämförbar med skräckfilmer, eftersom den ofta berör på ett djupare plan."
"Vilket antagligen dels har att göra med toleransen men också en god dos "jag-undersöker-saker-och-använder-hjärnan-istället-för-att-slakta-monster"-attityd."
Här tycker jag mig skönja en motsägelse.
Skräck är inte en logisk process. Det har ingenting med undersökning att göra. Undersökning, analys, logiskt tänkande och den därpå följande konstaterandet av fakta är tvärtom en sak som dödar skräcken. Skräck är tvärtom en känsla som hör hemma i det undermedvetna, i reptilhjärnan någonstans bredvid det där som har med våld att göra. Det har definitivt inte något med medvetet tänkande att göra, utom att medvetet tänkande tvärtom tar bort skräcken.
Principen är enkel: när skräcken triggas gör sig kroppen redo att svara med de medel som behövs. Huruvida det blir springa som fan eller slåss beror på situationen, men den kroppsliga responsen är densamma.
Det här stämmer illa ihop med det klassiska skräckäventyret: "mystisk kult dyker upp i staden och spelarna börjar undersöka den". Det är inte skräck. Det är på sin höjd ett väldigt bisarrt deckaräventyr.
Inte heller "den inre skräcken" som WoD-spelare är så förtjusta i är skräck, IMHO. "Den inre skräcken" är psykoanalytiskt filosofiskt mumbojumbo. Nyckelordet är "analytiskt" - det är spelaren som analyserar sin rollpersons själsliv och bestämmer responsen. Och även analys dödar skräcken.
Skräck är alltid ett externt stimuli, inte resultatet av en inre analys. Och, skräck är alltid ytlig. Skräcken försvinner vid en djupare analys. Stoppar man in en kasse analys eller undersökning så försvinner skräcken, och allt som är kvar är ett väldigt underligt deckaräventyr.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
""Individuellt och förhoppningsvis till det bättre."
Känns lite åsiktstomt. Du tycker inget i frågan?"
Jag tycker precis vad jag säger. Varje människa är en individ. Att säga att skräckrollspel utvecklar alla människor till det bättre vore förmätet av mig att säga.
"Det är sant. Inom rollspel dock innehar den en lite säregen plats, till viss del jämförbar med skräckfilmer, eftersom den ofta berör på ett djupare plan."
"Vilket antagligen dels har att göra med toleransen men också en god dos "jag-undersöker-saker-och-använder-hjärnan-istället-för-att-slakta-monster"-attityd."
Här tycker jag mig skönja en motsägelse.
Skräck är inte en logisk process. Det har ingenting med undersökning att göra. Undersökning, analys, logiskt tänkande och den därpå följande konstaterandet av fakta är tvärtom en sak som dödar skräcken. Skräck är tvärtom en känsla som hör hemma i det undermedvetna, i reptilhjärnan någonstans bredvid det där som har med våld att göra. Det har definitivt inte något med medvetet tänkande att göra, utom att medvetet tänkande tvärtom tar bort skräcken.
Principen är enkel: när skräcken triggas gör sig kroppen redo att svara med de medel som behövs. Huruvida det blir springa som fan eller slåss beror på situationen, men den kroppsliga responsen är densamma.
Det här stämmer illa ihop med det klassiska skräckäventyret: "mystisk kult dyker upp i staden och spelarna börjar undersöka den". Det är inte skräck. Det är på sin höjd ett väldigt bisarrt deckaräventyr.
Inte heller "den inre skräcken" som WoD-spelare är så förtjusta i är skräck, IMHO. "Den inre skräcken" är psykoanalytiskt filosofiskt mumbojumbo. Nyckelordet är "analytiskt" - det är spelaren som analyserar sin rollpersons själsliv och bestämmer responsen. Och även analys dödar skräcken.
Skräck är alltid ett externt stimuli, inte resultatet av en inre analys. Och, skräck är alltid ytlig. Skräcken försvinner vid en djupare analys. Stoppar man in en kasse analys eller undersökning så försvinner skräcken, och allt som är kvar är ett väldigt underligt deckaräventyr.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Re: Friform kallas... [lite OT]
...ibland för BORDSTEATER, när man vill vara lite nedlåtande. Detta kan te sig lite konstigt för er friformare kanske, eftersom ordet
kanske inte har en negativ klang i era öron...
Varför då? *ser förvånad ut* Vad är det för negativt med det? Inte negativare än vad at "spela yatzy" låter för mig vilket är ett lika felaktigt uttryck för tärningsrollspelare.
Ska man friforma sitter man för fan inte still runt ett bord!
/Vavva - som gärna lajvar fullt ut om möjligheten finns
...ibland för BORDSTEATER, när man vill vara lite nedlåtande. Detta kan te sig lite konstigt för er friformare kanske, eftersom ordet
kanske inte har en negativ klang i era öron...
Varför då? *ser förvånad ut* Vad är det för negativt med det? Inte negativare än vad at "spela yatzy" låter för mig vilket är ett lika felaktigt uttryck för tärningsrollspelare.
Ska man friforma sitter man för fan inte still runt ett bord!
/Vavva - som gärna lajvar fullt ut om möjligheten finns
Re: Friformsfacister unite ! [OT & Out of Forum]
Tja, alla slutar inte där. Rätt många friformar ett tag och tröttnar sedan. Jag tror att mänskligheten är för frälsta vid förändring för att kunna pyssla med samma spelstil någon längre tidsperiod. Efter några år brukar de flesta sträva vidare efter något nytt, och dte gäller även de som börjat med friform.
/Vavva - Tärningsfetishist fast i friformträsket
Tja, alla slutar inte där. Rätt många friformar ett tag och tröttnar sedan. Jag tror att mänskligheten är för frälsta vid förändring för att kunna pyssla med samma spelstil någon längre tidsperiod. Efter några år brukar de flesta sträva vidare efter något nytt, och dte gäller även de som börjat med friform.
/Vavva - Tärningsfetishist fast i friformträsket
Rosen
Myrmidon
Re: Friform kallas... [lite OT]
<I>Ska man friforma sitter man för fan inte still runt ett bord!</I>
Hm? "Friform" betyder väl bara att man kör utan regler och tärningar o dyl - hopp & spring är iofs rätt <I>vanligt</I> bland friformsspelarna, men alla sysslar inte med det.
--
Åke
<I>Ska man friforma sitter man för fan inte still runt ett bord!</I>
Hm? "Friform" betyder väl bara att man kör utan regler och tärningar o dyl - hopp & spring är iofs rätt <I>vanligt</I> bland friformsspelarna, men alla sysslar inte med det.
--
Åke
Nightowl
Champion
Re: Friform kallas... [lite OT]
Fördel nummer ett med tärningstokar: De kan rollspela att de går in i ett annat rum utan att gå in i ett annat rum. Friformare klarar inte det.
Nightowl, har erfarenhet (shudder)
"Jag är inte alls konstruktiv, bara glad!"
Vindhand, rollspel.nu-veteran
Fördel nummer ett med tärningstokar: De kan rollspela att de går in i ett annat rum utan att gå in i ett annat rum. Friformare klarar inte det.
Nightowl, har erfarenhet (shudder)
"Jag är inte alls konstruktiv, bara glad!"
Vindhand, rollspel.nu-veteran
Nog kan man väl bli rädd?
Skräck är inte en logisk process. Det har ingenting med undersökning att göra. Undersökning, analys, logiskt tänkande och den därpå följande konstaterandet av fakta är tvärtom en sak som dödar skräcken. Skräck är tvärtom en känsla som hör hemma i det undermedvetna, i reptilhjärnan någonstans bredvid det där som har med våld att göra. Det har definitivt inte något med medvetet tänkande att göra, utom att medvetet tänkande tvärtom tar bort skräcken.
Man kan väl bli rädd för _resultatet_ av undersökningen, analysen och det logiska tänkandet? Dessa är ju verktyg för att bygga sig en bild av världen som man sedan kanske reagerar skräckslaget på...
T.ex: Om jag spelar ett parti schack med Döden t.ex kommer min undersökning, analys och logiska tänkande kunna berätta för mig att jag verkar vara på väg att förlora. Detta i sin tur är skrämmande.
Ser man på en skräckfilm kan man t.o.m. bli rädd _åt_ någon fiktiv karaktär som man föreställer sig svävar i fara. Detta fungerar naturligtvis ännu bättre i rollspel där man bryr sig mer om den fiktiva karaktären (ens karaktär d.v.s).
Iofs håller jag med om att Vampires "personliga skräck" faller litet platt, men det beror nog mer på att Vampire är ett misslyckat skräckrollspel än att skräckrollspel skulle misslyckas med att vara skrämmande rent generellt. Vampire är mera "personligt obehag" än "personlig skräck" IMHO
Skräck är inte en logisk process. Det har ingenting med undersökning att göra. Undersökning, analys, logiskt tänkande och den därpå följande konstaterandet av fakta är tvärtom en sak som dödar skräcken. Skräck är tvärtom en känsla som hör hemma i det undermedvetna, i reptilhjärnan någonstans bredvid det där som har med våld att göra. Det har definitivt inte något med medvetet tänkande att göra, utom att medvetet tänkande tvärtom tar bort skräcken.
Man kan väl bli rädd för _resultatet_ av undersökningen, analysen och det logiska tänkandet? Dessa är ju verktyg för att bygga sig en bild av världen som man sedan kanske reagerar skräckslaget på...
T.ex: Om jag spelar ett parti schack med Döden t.ex kommer min undersökning, analys och logiska tänkande kunna berätta för mig att jag verkar vara på väg att förlora. Detta i sin tur är skrämmande.
Ser man på en skräckfilm kan man t.o.m. bli rädd _åt_ någon fiktiv karaktär som man föreställer sig svävar i fara. Detta fungerar naturligtvis ännu bättre i rollspel där man bryr sig mer om den fiktiva karaktären (ens karaktär d.v.s).
Iofs håller jag med om att Vampires "personliga skräck" faller litet platt, men det beror nog mer på att Vampire är ett misslyckat skräckrollspel än att skräckrollspel skulle misslyckas med att vara skrämmande rent generellt. Vampire är mera "personligt obehag" än "personlig skräck" IMHO
Krille
Super Moderator
Skräckanalys
"Man kan väl bli rädd för _resultatet_ av undersökningen, analysen och det logiska tänkandet? Dessa är ju verktyg för att bygga sig en bild av världen som man sedan kanske reagerar skräckslaget på...
T.ex: Om jag spelar ett parti schack med Döden t.ex kommer min undersökning, analys och logiska tänkande kunna berätta för mig att jag verkar vara på väg att förlora. Detta i sin tur är skrämmande."
I det fallet är det inte den extrapolerade förlusten som skrämmer som konsekvensen av den. Det är inte det faktum att min ohållbara position på vänsterflanken där mitt torn på B3 saknar skydd och att damen på G2 är effektivt låst för att skydda kungen som är skrämmande, det är konsekvensen av förlusten. Förlorar jag så dör jag. Det är ingen analys, det är ett konstaterande av fakta. Och skulle Döden säga, "Vad sägs om att höja insatsen? Vinner jag så dör du, vinner du fördubblas din förmögenhet", så är det den ökade insatsen som skrämmer, inte schackbrädet.
Skräck är en bra mycket mer grundläggande sak än så. Skräck går direkt på symbolspråk, och tar inga omvägar kring analys eller struktur. Svårigheten i skräck är att finna just de symboler som triggar skräckreaktionen. Vissa är välkända: ormar, spindlar och andra farliga djur kan skrämma. Likaså isolation och onormala miljöer. Andra symboler får man leta efter.
"Ser man på en skräckfilm kan man t.o.m. bli rädd _åt_ någon fiktiv karaktär som man föreställer sig svävar i fara. Detta fungerar naturligtvis ännu bättre i rollspel där man bryr sig mer om den fiktiva karaktären (ens karaktär d.v.s)."
Det är inte riktigt samma sak. Identifikationen är densamma, men det krävs fortfarande ett yttre stimuli för att man ska bli rädd. På grund av mediernas skillnader kan man heller inte använda samma trick. Orsaken till att vi är rädda åt den fiktiva personen på bioduken är att vi känner till det som hotar den fiktiva personen - kameran har redan visat bomben under bordet och klipper till den då och då för att påminna oss om att visaren tickar på.
Samma mekanism kan inte användas i rollspel eller andra interaktiva medier - det skulle förta mycket av skräcken om vi kände till det som vår rollperson inte vet om. Det går inte att extrapolera fram en skräckkänsla på samma sätt i rollspel som i andra narrativa medier. Får vi reda på att det finns en bomb under bordet så förstörs spänningen. Det enda vi kan få av den effekten är den andra sortens skräck - chockupplevelsen. Och där saknar rollspelen filmens illustrerande förmåga.
I rollspel måste man alltså bygga upp spänningsskräck, men med ett mer indirekt språk än narrativa medier. Vi kan inte visa för spelarna samma sak som vi kan visa för en biopublik och få samma effekt, och vi är snarare tvungna att använda ett symbolspråk för att trigga en fantasi. Genom att få spelaren att inbilla sig (inte analysera eller extrapolera) ett hot kan vi få en spänningsskräck. Det kräver en kunskap om vad spelaren uppfattar som hotande.
Detta om spelledarens/berättarens roll i skräckäventyr. Det viktiga är fortfarande spelaren som ska bli rädd. För att han ska bli rädd krävs att spelledaren gör en direkt koppling till det som spelaren uppfattar som hotande, eller triggar spelarens fantasi att göra en indirekt koppling. I båda fallen är det en mycket primal mekanism som triggas.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Man kan väl bli rädd för _resultatet_ av undersökningen, analysen och det logiska tänkandet? Dessa är ju verktyg för att bygga sig en bild av världen som man sedan kanske reagerar skräckslaget på...
T.ex: Om jag spelar ett parti schack med Döden t.ex kommer min undersökning, analys och logiska tänkande kunna berätta för mig att jag verkar vara på väg att förlora. Detta i sin tur är skrämmande."
I det fallet är det inte den extrapolerade förlusten som skrämmer som konsekvensen av den. Det är inte det faktum att min ohållbara position på vänsterflanken där mitt torn på B3 saknar skydd och att damen på G2 är effektivt låst för att skydda kungen som är skrämmande, det är konsekvensen av förlusten. Förlorar jag så dör jag. Det är ingen analys, det är ett konstaterande av fakta. Och skulle Döden säga, "Vad sägs om att höja insatsen? Vinner jag så dör du, vinner du fördubblas din förmögenhet", så är det den ökade insatsen som skrämmer, inte schackbrädet.
Skräck är en bra mycket mer grundläggande sak än så. Skräck går direkt på symbolspråk, och tar inga omvägar kring analys eller struktur. Svårigheten i skräck är att finna just de symboler som triggar skräckreaktionen. Vissa är välkända: ormar, spindlar och andra farliga djur kan skrämma. Likaså isolation och onormala miljöer. Andra symboler får man leta efter.
"Ser man på en skräckfilm kan man t.o.m. bli rädd _åt_ någon fiktiv karaktär som man föreställer sig svävar i fara. Detta fungerar naturligtvis ännu bättre i rollspel där man bryr sig mer om den fiktiva karaktären (ens karaktär d.v.s)."
Det är inte riktigt samma sak. Identifikationen är densamma, men det krävs fortfarande ett yttre stimuli för att man ska bli rädd. På grund av mediernas skillnader kan man heller inte använda samma trick. Orsaken till att vi är rädda åt den fiktiva personen på bioduken är att vi känner till det som hotar den fiktiva personen - kameran har redan visat bomben under bordet och klipper till den då och då för att påminna oss om att visaren tickar på.
Samma mekanism kan inte användas i rollspel eller andra interaktiva medier - det skulle förta mycket av skräcken om vi kände till det som vår rollperson inte vet om. Det går inte att extrapolera fram en skräckkänsla på samma sätt i rollspel som i andra narrativa medier. Får vi reda på att det finns en bomb under bordet så förstörs spänningen. Det enda vi kan få av den effekten är den andra sortens skräck - chockupplevelsen. Och där saknar rollspelen filmens illustrerande förmåga.
I rollspel måste man alltså bygga upp spänningsskräck, men med ett mer indirekt språk än narrativa medier. Vi kan inte visa för spelarna samma sak som vi kan visa för en biopublik och få samma effekt, och vi är snarare tvungna att använda ett symbolspråk för att trigga en fantasi. Genom att få spelaren att inbilla sig (inte analysera eller extrapolera) ett hot kan vi få en spänningsskräck. Det kräver en kunskap om vad spelaren uppfattar som hotande.
Detta om spelledarens/berättarens roll i skräckäventyr. Det viktiga är fortfarande spelaren som ska bli rädd. För att han ska bli rädd krävs att spelledaren gör en direkt koppling till det som spelaren uppfattar som hotande, eller triggar spelarens fantasi att göra en indirekt koppling. I båda fallen är det en mycket primal mekanism som triggas.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Re: Skräckanalys
Förlorar jag så dör jag. Det är ingen analys, det är ett konstaterande av fakta.
Varifrån kommer detta "fakta" om inte från en analys? Är det då inte rimligt att säga att analysen har en avgörande del i skrämselupplevelsen? En person som _inte_ analyserar situationen (m.a.o är för korkad för att inse sin belägenhet) kommer inte vara rädd. Vad gör det honom att mannen han spelar mot är blek och maker under sin kåpa?
Förlorar jag så dör jag. Det är ingen analys, det är ett konstaterande av fakta.
Varifrån kommer detta "fakta" om inte från en analys? Är det då inte rimligt att säga att analysen har en avgörande del i skrämselupplevelsen? En person som _inte_ analyserar situationen (m.a.o är för korkad för att inse sin belägenhet) kommer inte vara rädd. Vad gör det honom att mannen han spelar mot är blek och maker under sin kåpa?
Re: Friform kallas... [lite OT]
Förlåt min okunnighet om friform som resulterade i yttrande av fördommar.
Men...
"Ska man friforma sitter man för fan inte still runt ett bord!"
Detta (som Rosen redan påpekat) stämmer inte för alla friformare, tror jag.
//Slask, som är kassör i en lajvförening men undviker lajv...
SlaskBomben tillbereds i mikrovågsugnen...
Förlåt min okunnighet om friform som resulterade i yttrande av fördommar.
Men...
"Ska man friforma sitter man för fan inte still runt ett bord!"
Detta (som Rosen redan påpekat) stämmer inte för alla friformare, tror jag.
//Slask, som är kassör i en lajvförening men undviker lajv...
SlaskBomben tillbereds i mikrovågsugnen...
Jag glömde...
"Inte negativare än vad at "spela yatzy" låter för mig"
Menar du att "spela yatzy" inte låter negativt i dina öron? "Bordsteater" låter negativt i mina öron, "spela yatzy" likaså...
//Slask, stolt tärningsdängare
SlaskBomben tillbereds i mikrovågsugnen...
"Inte negativare än vad at "spela yatzy" låter för mig"
Menar du att "spela yatzy" inte låter negativt i dina öron? "Bordsteater" låter negativt i mina öron, "spela yatzy" likaså...
//Slask, stolt tärningsdängare
SlaskBomben tillbereds i mikrovågsugnen...
Krille
Super Moderator
Re: Skräckanalys
"Varifrån kommer detta "fakta" om inte från en analys? Är det då inte rimligt att säga att analysen har en avgörande del i skrämselupplevelsen?"
Måhända att ordet "analys" är fel: om man får en kasse fakta dängda i ansiktet på en så ser inte jag det som analys när man tar in dessa. Jag har alltid fått för mig att analys innebär en djupare bearbetning av de fakta man får i nyllet.
Men visst, en viss bearbetning krävs, men inte så mycket en djup och logisk som en ytlig och fantasifull.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Varifrån kommer detta "fakta" om inte från en analys? Är det då inte rimligt att säga att analysen har en avgörande del i skrämselupplevelsen?"
Måhända att ordet "analys" är fel: om man får en kasse fakta dängda i ansiktet på en så ser inte jag det som analys när man tar in dessa. Jag har alltid fått för mig att analys innebär en djupare bearbetning av de fakta man får i nyllet.
Men visst, en viss bearbetning krävs, men inte så mycket en djup och logisk som en ytlig och fantasifull.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Oswald Cobblepot
Warrior
Har jag listat ut själv! NT
triumf... /images/icons/smile.gif
En outhärdlig skrytmåns
"Även en svartfolksvarelse kan vilja ha någon att tala med."
Skönheten & Odjuren
triumf... /images/icons/smile.gif
En outhärdlig skrytmåns
"Även en svartfolksvarelse kan vilja ha någon att tala med."
Skönheten & Odjuren