Johannes Döparen
Veteran
Jag och mina kompisar brukar köra med att man kan testamentera sine egendomar till sina medspelare. Får man testamentera sin utrustning och sina pengar till nästa karaktär som man gör?
Nekromanti Testament
- Thread starter Johannes Döparen
- Start date
sarsassel
Veteran
Hmmm... låter märkligt
Detta beror naturligtvis på vad som är rimligt för karaktären.
Om karaktärerna är goda vänner är det inte kanske omöjligt att kamraterna tar över utrustning.
Men oftast är det snarare familj och släktingar som ärver efter döda personer.
Och att "testamentera sin utrustning och sina pengar till nästa karaktär som man gör".
Nja, jag är skeptisk.
Bara om det finns en mycket logisk anledning. (släkting, lärling, god vän, etc.)
Detta beror naturligtvis på vad som är rimligt för karaktären.
Om karaktärerna är goda vänner är det inte kanske omöjligt att kamraterna tar över utrustning.
Men oftast är det snarare familj och släktingar som ärver efter döda personer.
Och att "testamentera sin utrustning och sina pengar till nästa karaktär som man gör".
Nja, jag är skeptisk.
Bara om det finns en mycket logisk anledning. (släkting, lärling, god vän, etc.)
Krille
Super Moderator
"Jag och mina kompisar brukar köra med att man kan testamentera sine egendomar till sina medspelare. Får man testamentera sin utrustning och sina pengar till nästa karaktär som man gör?"
Om det roar er, visst. Personligen skulle jag dock inte göra det, men det finns inget som hindrar er.
Personligen så brukar jag köra enligt lagstadgad arvsrätt i landet. Det har lett till lite bisarra resultat ibland. Vid ett tillfälle så dog en rollperson och spelaren var så nöjd med sitt gods och sina egendomar, så spelaren ville behålla dem. Så hans nästa rollperson var hans förra rollpersons son. Sonen dog. Nästa rollperson var sonens yngre bror. Brodern dog. Då fanns bara äldsta dottern kvar, så då spelade han henne (första kvinnliga rollperson som han någonsin spelat). Hon dog också, så spelaren letade desperat i släktträdet. Därefter spelade han, i ordning, sin första rollpersons far, hustru, kusin och kusins son, och sedan tog släkten slut. Allt detta för att kunna ärva sina egendomar till nästa rollperson.
Om det roar er, visst. Personligen skulle jag dock inte göra det, men det finns inget som hindrar er.
Personligen så brukar jag köra enligt lagstadgad arvsrätt i landet. Det har lett till lite bisarra resultat ibland. Vid ett tillfälle så dog en rollperson och spelaren var så nöjd med sitt gods och sina egendomar, så spelaren ville behålla dem. Så hans nästa rollperson var hans förra rollpersons son. Sonen dog. Nästa rollperson var sonens yngre bror. Brodern dog. Då fanns bara äldsta dottern kvar, så då spelade han henne (första kvinnliga rollperson som han någonsin spelat). Hon dog också, så spelaren letade desperat i släktträdet. Därefter spelade han, i ordning, sin första rollpersons far, hustru, kusin och kusins son, och sedan tog släkten slut. Allt detta för att kunna ärva sina egendomar till nästa rollperson.
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Kobold varning av andra rangen ?
AAA!! *gömmer sig bakom ett hörn*
Kiskelig Hobold,
HILF HILF, en koskelig Kibold
*pekar och skriker och springer iväg*
AAA!! *gömmer sig bakom ett hörn*
Kiskelig Hobold,
HILF HILF, en koskelig Kibold
*pekar och skriker och springer iväg*
happypuppie2
Veteran
Jheäää/images/icons/cool.gif
Freelancer
Warrior
Om personen gör ett barn till karaktären så är det väl OK. Men inte om man gör en karaktär som bara är nära vän med den förra karaktären... Då är det Koboldigt
Äh, håll..
Vem bestämmer vad som är koboldigt? CJS? Påven? Statens Järnvägar? (Detta gäller dig också, Naug!
)
Det står ju ingen regel i EON-boken att man inte skulle få ärva mellan rollpersoner. Om det skulle varit i verkligheten så hade det ju inte folk ärvt över främlingars resurser, men nu är ju inte det här i verkligheten! Så praktiskt! /images/icons/wink.gif
Rollspel handlar om att ha kul. Precis som Krille säger, spela så om det är kul. Spela på det sättet som är MEST kul, och.. ha det så kul! /images/icons/smile.gif
Vem bestämmer vad som är koboldigt? CJS? Påven? Statens Järnvägar? (Detta gäller dig också, Naug!
)Det står ju ingen regel i EON-boken att man inte skulle få ärva mellan rollpersoner. Om det skulle varit i verkligheten så hade det ju inte folk ärvt över främlingars resurser, men nu är ju inte det här i verkligheten! Så praktiskt! /images/icons/wink.gif
Rollspel handlar om att ha kul. Precis som Krille säger, spela så om det är kul. Spela på det sättet som är MEST kul, och.. ha det så kul! /images/icons/smile.gif
Krille
Super Moderator
"Får man fråga hur du fick död på rollpersonerna?"
Genom en kasse osorterade våldsamheter som följd av spelarens enorma övermod, avsaknad av taktiskt sinne och vana vid AD&D och andra regelsystem med ohemult många HP. Till och med hans väna hustru spelades som en typisk lvl 10 barbar med AC -4 och THAC0 på högst 2.
Genom en kasse osorterade våldsamheter som följd av spelarens enorma övermod, avsaknad av taktiskt sinne och vana vid AD&D och andra regelsystem med ohemult många HP. Till och med hans väna hustru spelades som en typisk lvl 10 barbar med AC -4 och THAC0 på högst 2.
Tja, var och en blir salig på sin fason. Det är väl inte helt orimligt om rollpsersonerna är goda vänner. Men jag har svårt att se framför mig en muskulös tirakbarbar som traskar runt med ett färdigskrivet testament i fickan. De flesta rollpersoner räknar väl knappast med att dö. Det är väl snarare så att överlevande rollpersoner plundrar sin f.d kamrats lik och snor alla hans saker.
Blippe
Warrior
... läsken åt mig, va?
Jag kan tänka mig alla 12 åriga* läsare av detta forum som rusar till sina (kanske jämnåriga*) spelledare och tjurigt, envist och "koboldigt" kräver att de borde få megasvärdet Bertil, drakrustningen August, och hefla-armborsten Carl, eftersom han inte har skoj utan dem.
De två första reglerna är väldigt bra; för orutinerade spelare som inte är vana vid att spela spel där de lämnar över en stor del av sin kontroll över situationen till någon som i bästa fall hanterar situationer med godtycke.
Givetvis kan detta med de två första reglerna gå överstyr, om:
1. Sl hävdar att "du stod visst i dörren, jag skiter i om du just sa att du stod bakom, bågskytten träffast" osv...
2. Sl surar ihop och kräver att rollpersonen minsann är så ädel att han lämnar över hela sitt hästchabrack till tiggaren, eftersom "det är så din karaktär skuuulle göra."
3. Sl utan anledning** börjar bestämma vad rollpersonen gör.
4. Sl plötsligt påstår att alla hästar kan flyga, trots att hästar aldrig har flygit förr, och denna ändring sker plötsligt.
5. Snabba regleändingar ingen är beredd på.
6. osv. osv.
Jag tror dock att denna kasse av problem är mindre svåra att hantera då man "äntligen" fått pli på spelarna och de sitter och kan hålla käften när saker kanske går dem emot. Och för att få dem där är strikt användande av "de två grundreglerna" av yttersta vikt.
Man kanske bör tolka in att spelledare har rätt att glömma, rätt att bli påmind, och rätt att ändra sig, eller något (jag fick nästan till det där)
Står det dessutom inte att "spelledaren har yttersta bestämmanderätten" någonstans bland neogames rollspel, kanske neotech ett, om så varför försvann den i senare rollspel?
* vill bara utmärka mig själv som mentalt överlägsen, och inget egentligen ont menas mot tolvåringar. Om nu tolvåringar i genomsnitt är mer utvecklad än vad jag är låter jag vara osagt.
Jag kan tänka mig alla 12 åriga* läsare av detta forum som rusar till sina (kanske jämnåriga*) spelledare och tjurigt, envist och "koboldigt" kräver att de borde få megasvärdet Bertil, drakrustningen August, och hefla-armborsten Carl, eftersom han inte har skoj utan dem.
De två första reglerna är väldigt bra; för orutinerade spelare som inte är vana vid att spela spel där de lämnar över en stor del av sin kontroll över situationen till någon som i bästa fall hanterar situationer med godtycke.
Givetvis kan detta med de två första reglerna gå överstyr, om:
1. Sl hävdar att "du stod visst i dörren, jag skiter i om du just sa att du stod bakom, bågskytten träffast" osv...
2. Sl surar ihop och kräver att rollpersonen minsann är så ädel att han lämnar över hela sitt hästchabrack till tiggaren, eftersom "det är så din karaktär skuuulle göra."
3. Sl utan anledning** börjar bestämma vad rollpersonen gör.
4. Sl plötsligt påstår att alla hästar kan flyga, trots att hästar aldrig har flygit förr, och denna ändring sker plötsligt.
5. Snabba regleändingar ingen är beredd på.
6. osv. osv.
Jag tror dock att denna kasse av problem är mindre svåra att hantera då man "äntligen" fått pli på spelarna och de sitter och kan hålla käften när saker kanske går dem emot. Och för att få dem där är strikt användande av "de två grundreglerna" av yttersta vikt.
Man kanske bör tolka in att spelledare har rätt att glömma, rätt att bli påmind, och rätt att ändra sig, eller något (jag fick nästan till det där)
Står det dessutom inte att "spelledaren har yttersta bestämmanderätten" någonstans bland neogames rollspel, kanske neotech ett, om så varför försvann den i senare rollspel?
* vill bara utmärka mig själv som mentalt överlägsen, och inget egentligen ont menas mot tolvåringar. Om nu tolvåringar i genomsnitt är mer utvecklad än vad jag är låter jag vara osagt.
Railin av Zolod
Hero
Re: ... läsken åt mig, va?
Tja, det vore väl inte helt fel att ha megasvärdet Bertil....
Nej, allvarligt, så är det inte alltid tolvåringar som är felet. Viseligen är den sämsta Eon spelare jag känner 12, men det har inte med saken att göra.
Det har med spelarens inställning till spelet att göra. En 30åring kan lika gärna kräva att få megasvärdet Bertil. Bara för att 90% av dem som vill ha det är tolv år.....
Tja, det vore väl inte helt fel att ha megasvärdet Bertil....
Nej, allvarligt, så är det inte alltid tolvåringar som är felet. Viseligen är den sämsta Eon spelare jag känner 12, men det har inte med saken att göra.
Det har med spelarens inställning till spelet att göra. En 30åring kan lika gärna kräva att få megasvärdet Bertil. Bara för att 90% av dem som vill ha det är tolv år.....
Blippe
Warrior
tja, jag är lite känslig för våld...
Visst, vi tar och omdefinierar alla rollspelsregler till:
1. SL SKA ALLTID HA KUL.
2. efter ett tag kommer alla sl att inse att det är tråkigt att spelleda ensam, så
3. sl måste bjude på sig själv lite. Och'
4. spelledaren läs sig till slut att Delad glädje är dubbel glädje.
5. Så länge spelarkrypen kan hålla käften, i alla fall ibland.
osv.
Ärligt talat:
Visst, men ska inte rollspelböckerna underlätta mer får nybörjare, utan vana,än dig och mig /images/icons/laugh.gif, som kanske klarar av att brottas med aparméen inne vid spelarbordet.
Efter ett större antal spelmöten så borde folk ha lärt sig dynamiken mellan personer (åtminstone vid spelbordet (förhoppningsvis)) och kunna inse varför de sitter där: Jo för det är skoj, och skoj ska de ha. Tills dess är det alldeles ypperligt att kunna, när ett större problem uppstår, kunna peka på de två grundreglerna, om man misslyckas med att kompromissa.
Visst, vi tar och omdefinierar alla rollspelsregler till:
1. SL SKA ALLTID HA KUL.
2. efter ett tag kommer alla sl att inse att det är tråkigt att spelleda ensam, så
3. sl måste bjude på sig själv lite. Och'
4. spelledaren läs sig till slut att Delad glädje är dubbel glädje.
5. Så länge spelarkrypen kan hålla käften, i alla fall ibland.
osv.
Ärligt talat:
Visst, men ska inte rollspelböckerna underlätta mer får nybörjare, utan vana,än dig och mig /images/icons/laugh.gif, som kanske klarar av att brottas med aparméen inne vid spelarbordet.
Efter ett större antal spelmöten så borde folk ha lärt sig dynamiken mellan personer (åtminstone vid spelbordet (förhoppningsvis)) och kunna inse varför de sitter där: Jo för det är skoj, och skoj ska de ha. Tills dess är det alldeles ypperligt att kunna, när ett större problem uppstår, kunna peka på de två grundreglerna, om man misslyckas med att kompromissa.
Blippe
Warrior
Visst kan jag göra det.
Min lillebrorsa (som är elva) är garanterat en bättre spelare än jag:
Han ifrågasätter aldrig (under aktiv speltid) hur realistiskt kartområdet är uppbyggt.
Han gör aldrig små tysta kommentarer om huruvida en dvärg kan vara ute på öppet hav.
Diskuterar aldrig kunskaper hans rollperson inte med bordsgrannen (av rent spelintresse givetvis, inget annat /images/icons/crazy.gif)
Dessutom har han roligare än vad jag har då han inte sitter och funderar på vad jag kan lära mig av spelledaren för att förbättre min egen "spelledarkunskap" etc.
Sen om han vill ha megasvärdet bertil eller inte väger nog aldrig upp... (han är dessutom nöjd med ett rostigt gammalt svärd av den anledningen att det är mycket coolare. (det får givetvis inga minus /images/icons/laugh.gif, det går inte att gå hur långt som helst. Andra koboldbeteenden ligger kvar med en aning mindre utvecklat sinne osv. ))
Han är exakt en sådan spelare som jag vill ha, så jag kommer alltid stanna på andra sidan spelbordet. (vilket mina vänner kommer tvinga mig till om jag inte klarar av att vara spelare ordentligt)
Givetvis är han inte lika duktig när han spelar med jämnåriga men det har inte med saken att göra.
Jag tror fler 30-åringar borde ta och kräva megasvärdet Bertil, det är avslappnande på något vis att spela de där "döda-hundra-på-en-kvart".
Och nu, när jag bevisat at jag inte kan hålla mig till en sak i taget, eller göra min förståd på svenska, är det tags att gå och lägga sig, godnatt gott folk!
Min lillebrorsa (som är elva) är garanterat en bättre spelare än jag:
Han ifrågasätter aldrig (under aktiv speltid) hur realistiskt kartområdet är uppbyggt.
Han gör aldrig små tysta kommentarer om huruvida en dvärg kan vara ute på öppet hav.
Diskuterar aldrig kunskaper hans rollperson inte med bordsgrannen (av rent spelintresse givetvis, inget annat /images/icons/crazy.gif)
Dessutom har han roligare än vad jag har då han inte sitter och funderar på vad jag kan lära mig av spelledaren för att förbättre min egen "spelledarkunskap" etc.
Sen om han vill ha megasvärdet bertil eller inte väger nog aldrig upp... (han är dessutom nöjd med ett rostigt gammalt svärd av den anledningen att det är mycket coolare. (det får givetvis inga minus /images/icons/laugh.gif, det går inte att gå hur långt som helst. Andra koboldbeteenden ligger kvar med en aning mindre utvecklat sinne osv. ))
Han är exakt en sådan spelare som jag vill ha, så jag kommer alltid stanna på andra sidan spelbordet. (vilket mina vänner kommer tvinga mig till om jag inte klarar av att vara spelare ordentligt)
Givetvis är han inte lika duktig när han spelar med jämnåriga men det har inte med saken att göra.
Jag tror fler 30-åringar borde ta och kräva megasvärdet Bertil, det är avslappnande på något vis att spela de där "döda-hundra-på-en-kvart".
Och nu, när jag bevisat at jag inte kan hålla mig till en sak i taget, eller göra min förståd på svenska, är det tags att gå och lägga sig, godnatt gott folk!
(kommer av sig i smiskandet)
Öh.. Va? Har vi börjat diskutera SL:s roll igen? /images/icons/crazy.gif
Om SL inte gillar iden så är det klart att spelarna ska (piskljud) LYDA!* Men här skrev han ju att "dom" brukade spela så, så SL var väl med på det..
*Jag är egentligen en förespråkare för idén att SL är ett serviceyrke, inte en diktator. Det ska vara KUL att spela!
Öh.. Va? Har vi börjat diskutera SL:s roll igen? /images/icons/crazy.gif
Om SL inte gillar iden så är det klart att spelarna ska (piskljud) LYDA!* Men här skrev han ju att "dom" brukade spela så, så SL var väl med på det..
*Jag är egentligen en förespråkare för idén att SL är ett serviceyrke, inte en diktator. Det ska vara KUL att spela!