Var Black Dahlia, nu Dennis Lehane-pimpin'
"Lehane heter i förnamn? Dennis eller nått? Jag har inte läst nått av honom hur som helst."
Dennis Lehane, that's it. Han slog igenom med Mystic River (Rött Regn på svenska) och följde upp med Shutter Island (Patient 67 in swedish). De är fristående och inte på något vis sammankopplade, och vilken som helst av dem funkar som en bra bok i samma klass som Ellroy.
Förlagets info för Rött Regn:
Tjugofem år efter en gemensam traumatisk upplevelse i barndomen konfronteras Jimmy, Sean och Dave med varandra på nytt. Jimmys dotter har hittats mördad i en park i Boston och Sean får ta hand om fallet.
Seans undersökning skapar genast en konflikt med Jimmy, vars metoder från hans kriminella förflutna frestar honom att lösa fallet på ett brutalare och mer tillfredsställande sätt än vad lagen någonsin kan göra.
I deras fokus står Dave, som kom hem natten då Jimmys dotter mördades, täckt med blod från någon annan än sig själv.
Clint Eastwod gjorde en film av den.
Blurben för Patient 67:
Shutter Island. En ö med ett hårdbevakat sjukhus för mentalsjuka brottslingar. Nu har en av dem lyckats fly därifrån och kriminalaren Teddy Daniels kallas dit för att ta hand om fallet. Men vad är det egentligen som pågår bakom sjukhusets murar? Hur kan någon överhuvudtaget avvika från denna strängt isolerade ö? Och vem är den patient 67 som rymlingen nämnt i ett kodat, kvarlämnat meddelande? Ju mer Teddy Daniels försöker kartlägga de mysterier som omger Shutter Island, desto diffusare blir bilden och desto mer börjar han tvivla på sina egna sinnen.
En rediger höjdarbok.
Annars så började han med en svit om två deckare, Patrick Kenzie och Angie Gennaro. De håller en varierande kvalitet, som du kommer märka av mina omdömmen:
1. A Drink Before the War (En Drink Före Kriget) - Patick och Angie anlitas av Bostons framgångsrikaste politiker för att finna en städerska som stulit konfidentiella papper från hans kontor. Det hela visar sig dock leda till att våra hjältar snabbt blir jagade av de två största gängen i Boston. Den svagaste i sviten, men klart läsvärd.
2: Darkness, Take My Hand (Mörker, Tag Min Hand) - En seriemördare som sitter i finkan sedan tjugio år tillbaka dödar folk igen. Utanför murarna. Hur fan det nu går till. Den här var lite förutsägbar, men bättre än bok 1. Men Lehanes formkurva går rakt uppåt och han lyckas faktiskt få fram lite ångest när en riktig skitstövel tar ner skylten.
3: Sacred (tror inte den kommit på svenska än): Nu jävlar går Lehane loss. Det här är riktigt, riktigt bra. En döende miljardär anlitar våra hjältar för att hitta hans försvunna dotter. Det är brådis, han håller ju på att kila vidare. Jag kan kommma på... tre olika punkter i boken där jag hajjade till och tänkte "Åh fan, det är
så det ligger till! Ballt!" och varenda gång var det helfel och så drog Lehane undan mattan för mig och däckade mig med slutet. Svinbra noir/hardboiled. Jag har snott plotten till ett rollspelsscenario. Det är så bra bara.
4: Gone, Baby, Gone (Samma titel på swedish) - Obehaglig. Försvunna barn, pedofiler och allmänt förhatliga typer i den här boken. Slutet är underbart noirigt, sure, lagen följs och straff utmätes, men var det det bästa valet?
5: Prayers For Rain (Svart Nåd) - Eh, efter Sacred och Gone, Baby, Gone så kändes den är ganska ordinär. Efter denna fick sviten en paus till förmån för Rött Regn och Patient 67 dock.
Storuggla, läs förihelvete!