Har på sistone grävt ner mej lite i Cirith Ungol, som ju får anses rollspelsnära visuellt om intet annat. Jag gillar blandningen av den lite grooviga duon på trummor och bas, medan skräniga gitarrer och en ännu skränigare Tim Baker ryter på ovanför. Det har nåt rått över sej, utan att för den delen låta som själva avgrundens plågor. Tycker det gifter sej rätt väl med S&S-estetiken.
Dom klassiska albumena är bra, jag gillar nog
King of the Dead eller
One foot in Hell bäst. Nyligen har dom ju haft lite av en återuppståndelse också. Den senaste skivan har jag inte mycket till övers för, men
Forever Black från några år sen är redigt bra.
På den lite grövre fronten tyckter jag om
Rex från Göteborgsbandet Vampire från några år sen, men jag varit ute ur den svängen ett litet tag.