The One Ring 1st ed äventyr

[Botulf]

Var annars funkar blandade grupper utom just i Middle-Earth, där själva konceptet uppfanns med ringsällskapet? Där man kan ha någon form av patron som sammanför udda karaktärer vilka tillsammans kan göra stordåd för att hålla ondskan i schack!

Om man tänker sig att man vill emulera en liknande historia som Ringsällskapet så går det. Det är inte omöjligt, men för mig personligen inte så trovärdigt inom världens premisser under förhållandena som råder kort innan Ringens Krig. Hade jag gjort något dylikt där alver, människor och dvärgar samlas för något större hot så hade jag nog lagt det någonstans kronologiskt långt ifrån Ringens Krig för att kunna ta ut svängarna lite. Exempelvis långt in i Fjärde åldern. Eller kriget i norr under Ringens Krig.

Men världen i stort verkar inte riktigt se ut så som Ringens Brödraskap utan det är mer en unik grej med ett specifikt syfte. Så i mitt fall handlar det hur långt jag kan dra suspension of disbelief helt enkelt. Om något totalkrockar med etablerad lore så har lore oftast företräde för mig. Och då kommer begränsningar bli tvugna att göras, vilket ofta hör till när man använder ett väldigt välkänt ikoniskt källmaterial.

 

[lupmet]

Vi spelade The One Ring förstaupplagan under pandemin och spelledaren byggde ihop en kampanj genom att plocka rätt friskt bland de publicerade äventyren. Bofur son av Óri nedtecknade sina äventyr (vilket påminner mig att jag kanske borde flytta den till min hemsida…) och de skrifterna kanske kan ge en indikation om lämpliga äventyr (jag vet tyvärr inte vilka äventyr han valde ut men det borde vara ganska tydligt)? Vi var en dvärg ifrån Erebor och resten människor ifrån Rhovanion.

Är det rätt tillfälle att lite försynt peka på mitt egenskrivna kortäventyr Letterservice? Jag har även skrivit ett äventyr jag kallar Vita hästar, gröna fält som jag valt att inte publicera … av något bra skäl. Det går ut på att rädda en ung rohirrimska (om det blir korrekt grammatik…) ifrån dunänningarnas klor. (Klassiska spelare som gör en klassisk fritagning kommer förhoppningsvis inse att sann ondska ofta ligger i självgodhet och goda intentioner.)

 

[ragngand]

Om man tänker sig att man vill emulera en liknande historia som Ringsällskapet så går det. Det är inte omöjligt, men för mig personligen inte så trovärdigt inom världens premisser under förhållandena som råder kort innan Ringens Krig.

Jag tänker bara på att man kan ha kul när man rollspelar, man behöver inte emulera vad professor Tolkien skulle ha tänkt om saker och ting.

Man kan starta med karaktärer med olika bakgrunder, som till exempel blir inhyrda som vakter till en resa, … och sedan börjar berättelsen och en livslång vänskap uppstår där vännerna gemensamt tar sig an olika hot mot de fria folken.

 

[JohanL]

Jag tänker bara på att man kan ha kul när man rollspelar, man behöver inte emulera vad professor Tolkien skulle ha tänkt om saker och ting.

Samtidigt... om jag spelar Sagan om Ringen, vill jag spela Sagan om Ringen. Vad gör vi annars i den världen?

 

[Quadrante]

Är på besök

 

[Botulf]

Jag tänker bara på att man kan ha kul när man rollspelar, man behöver inte emulera vad professor Tolkien skulle ha tänkt om saker och ting.

Man kan starta med karaktärer med olika bakgrunder, som till exempel blir inhyrda som vakter till en resa, … och sedan börjar berättelsen och en livslång vänskap uppstår där vännerna gemensamt tar sig an olika hot mot de fria folken.

Absolut är målet att man ska ha kul när man rollspelar. Men skulle man förflyttas för långt från källmaterialet skulle jag sluta ha kul och hellre spela någon annan setting. Att interagera med lore och balansera den för att uppnå en någolunda trovärdighet är en stor del av hela upplevelsen för mig som skänker immersion. Jag vill ju spela en litterär setting för jag gillar källmaterialet.

Avvägningar blir tvungna att göras hur man än vänder på det när man använder grundmaterial man inte skapat själv som också andra deltagare är bekanta med. Fråga blir var man är bekväm med att lägga ribban och att den är hyfsat synkroniserad med förväntningar för övriga inblandade.

 

[ragngand]

Samtidigt... om jag spelar Sagan om Ringen, vill jag spela Sagan om Ringen. Vad gör vi annars i den världen?

Vad menar du med att spela Sagan om Ringen, är det att spela trilogin som ringsällskapet? Jag tycker att man kan använda settingen med sin djupa lore för att spela spännande äventyr, att man använder en känd miljö gör det också lättare att föreställa sig händelser i spelet.

 

[JohanL]

Vad menar du med att spela Sagan om Ringen, är det att spela trilogin som ringsällskapet?

Nej, men det är att spela något som är koherent med den världen. Såväl att passa in i världen som i den filosofiska och moraliska kontexten är rimligt då. Tycker t.ex. att man gör fel om man är Murder Hobos i Midgård (eller om man är det, hör man hemma på den onda sidan).

(OK, Túrin är hemlös och mördar, med det är något dåligt. )

 

[Beastslayer]

Var annars funkar blandade grupper utom just i Middle-Earth, där själva konceptet uppfanns med ringsällskapet? Där man kan ha någon form av patron som sammanför udda karaktärer vilka tillsammans kan göra stordåd för att hålla ondskan i schack!

Ska man spela en pastich på ringens brödraskap om och om igen varenda gång isf?
Kan förstå tanken, men det känns isf som att de borde gjort en STÖRRE grej av det i spelet isf.
Visst, de har flera kulturella bakgrunder man kan komma ifrån och man kan se detta som en pekpinne åt att det är så det ska vara.
Jag är mer åt att försöka fokusera saker och ting som du nog förstått vid det här laget.
Och när man läser de kampanjer vi disskuterat så är min känsla att de alla skulle vinna på att ha rollpersoner som är från just den kulturen.
Varför ska det klämmas in hobbitar överallt tex?

Kulturerna framstår som väldigt benägna om att hålla efter sitt eget, och det känns väl enormt rimligt?
Varför ska då en hjälte lämna sitt folk och dra iväg över bergen för att hjälpa andra när hans eget folk garanterat också lider under skuggan?
Känns bara krystat och fel för mig.
Men var och en till sitt!

 

[Badmojo]

Jag tyckte att TOR 1e och framförallt äventyren i Tales from Wilderland och Bree lyckades väl med att återskapa känslan/miljöerna från The Hobbit, snarare än epiken från Ringens brödraskap.

Har kört några av äventyren med två olika spelgrupper och de valde (oberoende av varandra) och utan påverkan från SL att köra som hobbitar allihopa. Låt vara att vi inte spelade med TOR-regler, utan med "There and Back Again" + alla gamla flummiga öststatsHobbitillustrationer som "backdrop", så det kanske påverkade det valet?

 

[Bifur]

Angående frågan om världsbygge och vilka grupper som funkar. Det handlar väl om vad som bryter ens inlevelse, rent personligen? Och vilka förklaringar man kan hitta till att låta gruppens medlemmar lämna sin hemtrakt. Det som funkar med den ena uppsättningen rollpersoner funkar inte med den andra.

I mitt fall låter det, efter att ha läst era tankar, och konstaterat att det nog inte är intressant att byta RP, lite så här: Vår Woodman har en del starka skäl att återvända hem. (Hans närvaro i gruppen är ju i sig en "eftergift" till en spelares val, men det blir en fördel här.) Beroende på utveckling i Tales from the Lone Lands kan nog flera RP ha incitament att vilja följa med. Vilket skulle placera gruppen i Anduins dalgång ca 2968-69. Jag tror att det vore roligt att dra in dem i skogsmännens bekymmer, åtminstone med några äventyr. Vilka från Tales from the Wilderland skulle passa bäst? Finns det några avsnitt ur Darkening som kan funka utan förhistorien från tidigare årtionden? Andra äventyr att passa in?

 

[Beastslayer]

Angående frågan om världsbygge och vilka grupper som funkar. Det handlar väl om vad som bryter ens inlevelse, rent personligen? Och vilka förklaringar man kan hitta till att låta gruppens medlemmar lämna sin hemtrakt. Det som funkar med den ena uppsättningen rollpersoner funkar inte med den andra.

I mitt fall låter det, efter att ha läst era tankar, och konstaterat att det nog inte är intressant att byta RP, lite så här: Vår Woodman har en del starka skäl att återvända hem. (Hans närvaro i gruppen är ju i sig en "eftergift" till en spelares val, men det blir en fördel här.) Beroende på utveckling i Tales from the Lone Lands kan nog flera RP ha incitament att vilja följa med. Vilket skulle placera gruppen i Anduins dalgång ca 2968-69. Jag tror att det vore roligt att dra in dem i skogsmännens bekymmer, åtminstone med några äventyr. Vilka från Tales from the Wilderland skulle passa bäst? Finns det några avsnitt ur Darkening som kan funka utan förhistorien från tidigare årtionden? Andra äventyr att passa in?

Värt att notera.
DoM är ju en stor sandlåda och har väl inte direkt färdiga äventyr, utan mer händelser. Så där kan ni säkerligen nog dyka in, med en del förarbete av dig? Kanske ni till och med kan spela en kortare prolog med andra karaktärer (kanske er woodmen´s släkt?) eller dylikt.
Jag ville aldrig ha sagt att det inte funkar med en blandad spelgrupp,utan enbart vad jag tycker skulle fungera bäst.

 

[ragngand]

Kulturerna framstår som väldigt benägna om att hålla efter sitt eget, och det känns väl enormt rimligt?
Varför ska då en hjälte lämna sitt folk och dra iväg över bergen för att hjälpa andra när hans eget folk garanterat också lider under skuggan?
Känns bara krystat och fel för mig.
Men var och en till sitt!

Upplägget i 1e var att den tidsmässigt börjar några år efter Smaugs död och Femhärarslaget, en tid då optimism spirar och folk börjar på nytt använda gamla handelsvägar och återknyta kontakten mellan olika kulturer.

Jag ser det som fullt naturligt att enskilda individer med lust till äventyr sökte sig ut i världen och då kan de också träffat andra med samma läggning, om än från andra kulturer, inte konstigt alls.

 

[Badmojo]

"Introäventyret" Wilderland Adventures: Of Leaves and Stewed Hobbits – mindlands funkar kanon som anledning till resande/verkande i regionen. Fick bra tips här när det begav sig: Letar Hobbitliknande scenarion till TOR. | rollspel.nu

 

[Beastslayer]

Upplägget i 1e var att den tidsmässigt börjar några år efter Smaugs död och Femhärarslaget, en tid då optimism spirar och folk börjar på nytt använda gamla handelsvägar och återknyta kontakten mellan olika kulturer.

Jag ser det som fullt naturligt att enskilda individer med lust till äventyr sökte sig ut i världen och då kan de också träffat andra med samma läggning, om än från andra kulturer, inte konstigt alls.

Jag tror vi redan har etablerat våra ståndpunkter gällande de äventyr och kampanjer som disskuterats.
Och jag har aldrig sagt att det INTE fungerar med en blandad spelgrupp, bara att jag PERSONLIGEN tycker att det skulle fungera allra bästa om det var kulturellt fokuserat.
VI kan vara eniga om att vara oeniga!

 

[Widundret]

Vilka från Tales from the Wilderland skulle passa bäst? Finns det några avsnitt ur Darkening som kan funka utan förhistorien från tidigare årtionden? Andra äventyr att passa in?

De flesta skulle jag säga. Jag har en förkärlek till Don't Leave the Path och Kinstrife & Dark Tidings då jag själv spelat dem äventyren sammankopplade . De sista äventyren i boken har en gemensam antagonist. Jag bläddrade igenom dem lite och tror faktiskt att de skulle passa bättre in i din tidslinje än i den som boken följer. Det känns mer logiskt att de äventyren skulle utspela sig efter 2951.

 

[Bifur]

De flesta skulle jag säga. Jag har en förkärlek till Don't Leave the Path och Kinstrife & Dark Tidings då jag själv spelat dem äventyren sammankopplade . De sista äventyren i boken har en gemensam antagonist. Jag bläddrade igenom dem lite och tror faktiskt att de skulle passa bättre in i din tidslinje än i den som boken följer. Det känns mer logiskt att de äventyren skulle utspela sig efter 2951.

Toppen!

De sista två som i The Crossings of Celduin och The Watch on the Heath?

När jag tittar ser jag att Don't Leave the Path börjar i Sjöstad. Är det av vikt eller går det att flytta? Hur ser det ut med den frågan för övriga? Hårt bundna till platserna eller ej?

 

[Widundret]

Toppen!

De sista två som i The Crossings of Celduin och The Watch on the Heath?

När jag tittar ser jag att Don't Leave the Path börjar i Sjöstad. Är det av vikt eller går det att flytta? Hur ser det ut med den frågan för övriga? Hårt bundna till platserna eller ej?

De tre sista äventyren, A Darkness in the Marshes, The Crossings of Celduin och The Watch on the Heath skruvar både upp svårighetsgraden lite och är mer sammanhängande (med en tydlig antagonist). De fyra första går att spela mer fristående och kan behöva "tuffas till" för mer kompetenta äventyrare.

Don't Leave the Path börjar mycket riktigt i Sjöstad. Då äventyret till stor del utspelar sig i Mörkveden ser jag inget skäl till att man inte kan spela det "baklänges". Rollpersonerna får istället färdas från västra sidan av skogen och avsluta äventyret med att nå Esgaroth. Då skulle det kanske även funka bättre att först spela Kinstrife & Dark Tidings (som utspelar sig hos skogsmännen i väst). Även om äventyren är nybörjarvänliga så kan de absolut göras mer utmanande för att visa hur skogen återigen fallit i skugga.

Jag blir sugen på att spela The One Ring nu...